SÄK: Ring inte oss, vi ringer dig!

2.1.2012. SÄK: Ring inte oss, vi ringer dig!  TELIA: Vi scannar in! POSTEN, Var god dröj!

Jag har ägnat, syns det mig, halva mitt liv åt att sitta i telefonväxlar och vänta. Var god dröj. Jag startade i dag, den 2 januari (God fortsättning!) med att söka spåra vad som händer med min anmälan från julafton rörande de saboterade dvd-skivorna, men mina tre adressater, Säk, Telia och Posten, tar detta ärende mycket lugnt. Telia och Posten har absolut ingenting gjort och hittar inte mitt ärende över huvud taget, medan Säk varit duktigast och faktiskt satt ett ärendenummer på min skrivelse, däremot inte angett någon handläggare eller gett mig något svar, men jag kan ju inte begära allt.

Jag kan tycka synd om mig själv, men jag ägnar framför allt en beklagande tanke åt personer som lyckligtvis inte stört telefonväxlar så ofta som jag; Dessa personer har, som jag ser det, inte en chans att någonsin passera spärrarna och verkligen få fram ett konkret besked.

Jag ska ge min kronologi för den här förmiddagen. De män (en) och kvinnor (många), bland andra Anna Backman hos Telia, som jag talade med genom ombud, och Marika Benn hos Posten, som tyckte att det var riktigt spännande att mina brev blivit öppnade och mina dvd-skivor sabbade. Plus ytterligare ett halvdussin kvinnor som denna förmiddag studsat förbi i min telefon: nödtorftigt vänliga, namnlösa. ”Har du skrivit ditt telefonnummer?” Jo, det hade jag.

Jag relaterar:

21.1.12 10.30: Säk 010-568 70 00, dnr AD-159-15954-11. Nej någon handläggare får du inte reda på. Dom på enheten hör säkert av sig, det tror jag.

Posten: 08-781 10 00. 020-23 22 21. Kundtjänst väntetid 14 minuter. Hamnar 10.45 hos manlig tjänsteman på pressinformation; han tycker nog inte att jag är någon vidare pressman. ”Kan inte hjälpa dig, sitter körigt till.”

Telia: 10.50. Växeln letar. 10.58: Letar igen. ”Annan person”.11.02: ”Ett ögonblick bara”. 11.04: ”Dröj kvar!” (Jag gör inte annat). 11:08: Väntar. 11.11, antydan till besked: ”Vi scannar in alla skrivelser, du ska få ett besked, det har min chef Anna Backman sagt till mig alldeles nu. Vet ej när beskedet kommer”. Slut 11.12.

Åter till Posten: 11.14: Söker kundtjänst. 11.16: ”Provar igen”. 11.19: ”Provar fortfarande”. 11.19: Kan du dröja lite till? 11.23: Vi brukar sända bekräftelse på ärenden.”. ”Vi söker dig på ditt telefonnummer – nej, där fanns du inte registrerad”. ”Vill du ha ett bra faxnummer? Jag heter Marika Benn, ställ faxet till mig så tar jag hand om det. Faxa på 08-86 86 61. Jag lovar att forska vidare under tiden.”

Jag tackar för faxnumret, vad rätt du tänkt fast det var fel. Rätt nummer i dagens sinnevärld är: 08-434 47 47. 11.39.

En timma och nio minuter av Sven Anérs liv. Mitt brev om olovlig telefonavlyssning och olovlig brevöppning har tagits med lugn och fattning av de tre höga instanserna. Jag bad ivrigt att få tala med någon högt placerad person på de tre ställena, men det fick jag inte.

Don´t call us, we´ll call you.

Kafka hade knappast telefonväxlar att slåss med, men samma byråkrati. Lite glättad, lite hövlig, men snål med faktisk info. ”Jag lovar att forska…”

Sven Anér, medan posten dunsar ner i brevlådan: nej, Posten, Telia och Säk har inte skrivit till mig . Don´t call us… Men läs 5.1 på bloggen!