Var mordet preparerat in i minsta detalj innan det förövades?

31.1.2012. Det har då och då spekulerats i anledningen till att det västtyska Bundeskriminalamt i Wiesbaden praktiskt taget omedelbart efter mordet kopplades in på laboratoriearbetet med kulor och klädesplagg från Olof och Lisbeth Palme. Var anledningen att ge extra intryck av extrem noggrannhet vid brottsutredningen, redan från första stund?

Låt se. Vad får experterna vid Bundeskriminalamt att arbeta med? De får två kulor som uppges ha dödat Olof resp snuddat vid Lisbeth Palme, de får ett antal klädesplagg. De viktiga resultaten av undersökningarna beträffande de båda kulorna blir

att dessa uppvisar samma blyisotopsammansättning sinsemellan, samt

att några ”humanrester”, dvs hudrester och liknande, inte kunnat påvisas på någon av de båda medsända kulorna.

Vad innebär nu detta? Vad kan det innebära?

Jo, att de båda kulorna medsända kulorna har samma blyisotopsammansättning och alltså härstammar från samma ”batch” av kulor, men huruvida de också skjutits med samma vapen har inte kunnat konstateras eftersom något vapen aldrig har uppvisats.

Och vad innebär detta, i sin tur? Det innebär att de kulor Bundeskriminalamt fätt att granska visar total likhet sinsemellan men att de inte kan kopplas till någon beskjuten person, möjligen till klädesplagg som sägs ha burits av vederbörande.

Om tygrester eller liknande kunnat fastställas på den kula som påståtts ha dödat Olof Palme utgör detta i så fall ett indicium för att detta är den dödande kulan, men kvar står att det naturligtvis är anmärkningsvärt att inga humanrester kunnat påvisas.

I fallet med den s k Lisbeth-kulan är saken ännu svagare dokumenterad, eftersom inte heller här några humanrester påträffats men också eftersom de officiella svenska uppgifterna rörande Lisbeth Palmes klädesplagg i dag inte håller streck: Lisbeth Palme bar aldrig någon ”T-shirt”, hon bar i varje fall vid Sabbatsbergsakuten från kl 23.42 mordnatten, och framåt, en ej genomskjuten mörk tygkappa, inte en påstått genomskjuten brun mockapäls. Ingen läkare vårdade Lisbeth Palme för påstådd skottskada, inget rättsläkarintyg utfärdades.

Kvar står – ja vad? Kvar står de till Bundeskriminalamt överlämnade båda kulorna, uppenbarligen i alla avseenden identiska, och – ja vad mer?

Egentligen ingenting mer. Bundeskriminalamt har litat på den svenska rikspolisstyrelsen och arbetat under erhållna premisser och tydligen inte ställt några kompletterande frågor, vilket framstår som tämligen ovetenskapligt. Om Bundeskriminalamt t ex hade bett om förklaring till att humanrester saknas liksom rättsintyg rörande Lisbeth Palmes påstådda skador, hade detta stora ärende omedelbart kunnat ta en annan vändning.

Och vad har i verkligheten hänt? Jag menar att de två identiska kulorna härstammar från ett svenskt laboratoriearbete, som antingen utförts omedelbart efter mordet eller, troligare, i lugn och ro av arrangörerna kunnat utföras före mordet. Två skott avfyras från samma vapen och med helt parallella kulor, och dessa kan i efterhand presenteras som de faktiska mord- resp Lisbeth Palme-kulorna, därmed ”bevisande” att Lisbeth Palme faktiskt blev påskjuten och dödligt hotad av en ensamstående gärningsman.

Därmed är mordet i hamn innan det har förövats, och alla laboratorieundersökningar kan i efterhand företas i lugn och ro samt ge önskat resultat.

Går detta att bevisa, Sven Anér? Jag börjar med Lisbeth-kulan (ja, det ska ju egentligen finnas två). Den påstått ”snuddande” kulan ska ha passerat mellan mockapälsen (som Lisbeth Palme aldrig bar?) och ”T-shirten” som hon bevisligen aldrig bar; tre, i praktiken fyra vittnen säger att det, på Sabbatsberg, handlade om ”en oskadad, ren, vit blus”. Vittnena är kommissarie Lars Christianson, sjukvårdskunniga Lena Östeman, dermatologen, professor Åke Nilzén samt, refererande Nilzén, advokaten Claës Palme.

Avsaknaden av humanrester på någon av kulorna är naturligtvis anmärkningsvärd, och bilden av ett förhandsarrangemang blir enligt min mening mycket tydlig. Att något rättsintyg rörande Lisbeth Palme aldrig begärdes och aldrig upprättades är också signifikativt. Hade ett sådant rättsintyg skrivits hade det givetvis legat i arrangörernas intresse att skicka med en översatt kopia till Wiesbaden; det skulle ju ha gett hela den yttre ramen till skottet och den i så fall påvisade skadan.

Har arrangemanget varit genomförbart? Visst. Om arrangörerna kunnat räkna med full acceptans från Bundeskriminalamts sida hade inga bekymmer behövt uppstå. Här ligger förstås klar och specifik kriminalitet från deras sida som sände falska kulor till ett världskänt laboratorium i dåvarande Västtyskland, ett brott mot alla vetenskapens lagar.

Vad ska då hända i dag? Ja, en möjlighet är som alltid att låta denna svarta affär bli ett domstolsärende, t ex genom att åtal väcks mot undertecknad Svdn Anér. Inför domstolsskranket borde allt kring mordet tas fram, förutsättningslöst. Då måste, onekligen, även mina kristallklara anklagelser mot domaren Anti Avsan få den publicitet de förtjänar.

Svårigheten är som alltid denna enkla: ett hederligt polis- och åklagararbete skulle tära hårt på det förtroende en demokratisk rättsstat normalt förtjänar. Jag fick igår ett rekommenderat brev med mottagningsbevis där rikskriminalpolisen meddelar att de ingenting någonsin tänker berätta om mordet på den svenske statsministern Olof Palme.

Lugnast så, tills fan är lös.

Sven Anér