Jag heter Sven Anér och har sedan hösten 1986, ett drygt halvår efter mordet på Olof Palme, försökt journalistiskt bevaka denna händelse med dess otaliga förgreningar.
Sedan drygt två år tillbaka ger jag ut min egen blogg i ämnet,
www.svenanerpalmemordet.blogspot.com.
Jag har god besöks- och kommentarfrekvens, bl a 19 ”följare”; jag ber redaktionen gå in på bloggen!
Vad som just nu händer – och återspeglas enbart, aldrig dementerat, på min blogg - är det som jag här har komprimerat i bifogade förslag till artikelmanus för Fria Tidningar:
Manus, insänds 5.1.2012 till Fria Tidningar, tacksam för publicering!
Mordet på Olof Palme den 28 februari 1986 sägs inte vara uppklarat. Detta påstående från makts och myndigheters och mediers sida har i praktiken stått oförändrat sedan mordnatten: den ”ensamme gärningsmannen” är fortfarande okänd.
Detta påstående får inte diskuteras, och kanske allvarligast är alla, praktiskt taget alla, mediers slaviska tystnad; jag gav i fjol ut ”Palmemordet: DE SAMMANSVURNA”, där jag på över 300 sidor redovisar den totala omöjligheten att få en enda av mina uppgifter, ett enda av presenterade fakta accepterade eller åtminstone accepterade för debatt.
Jag fokuserar nu på detta svåra ärendes senaste dagar. Jag hade den 19 november 2011 arrangerat ett allmänt möte på Tuna bygdegård nära Alunda i Uppland. Mitt anförande, interfolierat av debatt, videofilmades, och filmen transponerades efteråt till en dvd-skiva vilken jag sedan ett par veckor distribuerar. På mötes-dvdn anklagar jag Lisbeth Palme för direkt koppling till mordet på Olof.
Efter tre separata överenskommelser per telefon sände jag ett exemplar av denna skiva tre gånger, 14, 15 och 20 december i fjol, till min gode vän och journalistiske kollega, läroverksadjunkten Bo Alvberger i Värnamo. Samtliga dessa försändelser anlände till Alvbergers brevlåda grovt saboterade: repade, ristade, insmorda med något brunt klet, omöjliga att använda vid en uppspelning.
Saken ligger sedan 24.12.11 anmäld hos säkerhetspolisen under ärendenr AD 159-15954-11, men någon handläggare verkar ännu inte ha tillsatts.
Däremot ringde mig 5.1.12 postens säkerhetsman Alexis Larsson och förklarade att den aktuelle brevbäraren i Värnamo sagt sig inte ha observerat någonting egendomligt. Larsson betonade värdet av att ha villabrevlådor låsta samt att sända viktiga försändelser som rek. Där lägger Posten ner ärendet, om jag fattade Larsson rätt. Någon ursäkt från Larssons sida hörde jag inte.
Jag är djupt oroad och skakad av det som inträffar. Attackerna mot Alvberger och mot mig går på tvärs mot egentligen alla de etiska grundvalar vi som kulturmedarbetare har att tillgå och att stödja oss mot: brevhemligheten, telefonhemligheten (eftersom aktionerna inte kan ha företagits utan vägledande olovlig avlyssning), grundlagens absoluta förbud mot censur. Ingen kultur, med öppenhet som förtecken, kan leva under de skrämmande förljugna premisser som jag i dag tvingas acceptera. Stora medier är informerade men ointresserade. Sven Anér, kulturarbetare 6.1.2012.
Anna-Karin Larsson, uppenbarligen JK:s betrodda medarbetare, skriver den 4 januari 2012:
Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 ALMUNGE
Din skrivelse till Justitiekanslern
Du har i ett flertal skrivelser till Justitiekanslern – som det får uppfattas – uppmanat Justitiekanslern att granska hur förundersökningen i det s.k. Palmeärendet bedrivs. I brevsvar skickade den 8 augusti, 14 september och den 19 oktober har du informerats om att Justitiekanslern inte kommer att vidta någon åtgärd med anledning av vad du har anfört.
Du har nu återkommit i ärendet med en skrivelse daterad den 8 december 2011. Din skrivelse har lagts till handlingarna i akten men leder inte till något annat ställningstagande av Justitiekanslern än det som tidigare har redovisats till dig.
Du kan inte räkna med något ytterligare svar i detta ärende, utan brevväxlingen får nu anses avslutad.
Med vänlig hälsning, Anna-Karin Larsson.
JK är ett skämt Sven, som skulle passa bättre i 4:ans Parlamentet, om det nu inte varit så att man ska lägga ner det.
SvaraRaderaJag har själv haft ett skadeståndsärende, från början polisanmält och nerlagt av en åklagare som visade sig vara kompis med Huvudmannen.
Där Skarhed skrev under ett avslag baserat på en utredning där Skarheds egen kollega(föredragande) på ett närmast konstnärligt sätt undanhållit alla olagligheter som var grunden för skadeståndskravet. Och om Statens Juridiska Revisor är så slarvig/ointresserad/korrumperad att denne inte ens ifrågasätter varför grunden för ett skadeståndskrav inte är utrett eller redovisat i ett "sketet" ärende som handlar om olagligheter vid Försäkringskassan i Nyköping, så kan man nog heller inte förvänta sig att Revisorn har något som helst intresse av att reda ut olagligheterna kring Palme-mordet.
Om du vill så kan vi gemensamt anmäla JK till KU angående underlåtenhet. Min JK-anmälan är en del av ett överklagande som ligger och väntar på prövningstillstånd i Högsta Förvaltningsdomstolen (Mål nr 6675-11), där jag begärt att sekretessen ska tas bort.
Telefonnr kan du få om du lämnar en kommentar med din e-post på min blogg: http://plasthimmel.wordpress.com
Kommentaren blir inte synlig eftersom jag har spärrat automatisk publicering av bloggkommentarer.
Om förstörelsen av skivorna till Bo Alvberger gått till på det sättet jag tror, d v s via omprogrammering av postens sorteringssystem vid riksterminalerna, så kan Alexis Larsson definitivt inte vara ovetande.
SvaraRaderaAtt breven inte skickades med Rek ligger naturligtvis dig i fatet, men när det händer tre gånger på kort tid så handlar det inte längre om avsändarens eller mottagarens ev misstag.
Att Alexis Larsson ringer upp dig och ponerar att ansvaret ligger utanför posten, trots att(som du påpekar) varken Medel eller Möjlighet medger att Posten "snotts" ur Alvbergers låda, förstörs och sedan lagts tillbaka, pekar mot Larssons medverkan.
Vem vill förstöra dina skivor? Inte en liten brun organisation med små resurser, där uppmärksamhet vore katastrof. Utan en stor organisation där uppmärksamheten är en del av "projektet". Men där projektmedlen inte längre tillåter Roligare Aktiviteter. På nittiotalet hade man resurser till mera. T ex Martinger o Alcala.
Numera verkar projektet ha tappat hjärnan fullständigt.
Det kan ju också bero på att den största hjärnan släcktes redan för snart 26 år sedan. Enligt min ringa mening.