Begäran om polisutredning av aktuellt ärende, till Polismyndigheten i Uppsala

27.1 Nr 1: Begäran om polisutredning av aktuellt ärende, till Polismyndigheten i Uppsala,

Nr 2: Anmälan rörande grovt tjänstefel, samt

Nr 3: Begäran om överprövning av nedlagd förundersökning, båda till Riksenheten för polismål.

 

Nr 1: Begäran om polisutredning av aktuellt ärende.

27.1.2012.Till Polismyndigheten i Uppsala. Ärende AD 159-15954-11

Nedanstående ärende anhängigjordes av undertecknad Sven Anér den 24 december 2011 hos Säkerhetspolisen. Jag riktar nu samma anmälan till Polismyndigheten i Uppsala, eftersom någon reguljär polisutredning ej har initierats av vare sig Säkerhetspolisen eller av överåklagare Björn Ericson, Riksenheten för polismål. Här min ursprungliga anmälan till Säkerhetspolisen:

Julafton 24.12.2011

Säkerhetspolisen

Box 8304  (Ärendet fick dnr AD 159-15954-11)

104 20 Stockholm.

För kännedom och åtgärd: Statsministern.

Misstänkt olovlig telefonavlyssning, misstänkt olovlig brevöppning/återförslutning, misstänkt avsiktligt sabotage mot dvd-skivor under sändning från Uppsala till Värnamo.

Säkerhetspolisen. Mot bakgrund av min bifogade skrivelse i detta ärende, ställd till bland andra Reportrar utan gränser, samt mot bakgrund av meddelande ankommet 23.12.11 från läroverksadjunkten Bo Alvberger, anmäler jag, med djup undran och oro, rubrikens och de båda skrivelsernas misstankar.

Möjligen kan andra misstankar tillkomma, bl a skadeståndsskyldighet för förövaren/förövarna i olika avseenden.

Så vitt jag i dag kan se har de tre dvd-skivor som jag Sven Anér (2 st) och skivproducenten (1 st) vid tre tillfällen under december 2011 med vanlig post, porto 12 kronor, sänt till Bo Alvberger i Värnamo, lyfts ut ur kuverten, saboterats, åter inlagts och förslutits samt i stympat skick fått fortsätta färden till Bo Alvbergers brevlåda, Slottsvägen 8 i Värnamo.

Dessa anmärkningsvärda ingrepp mot min/Alvbergers egendom måste, så vitt jag kan förstå, ha föregåtts av avlyssning av min telefon, 018-15 12 79, kring dagarna 14, 15 och 20 december 2011.

Dvd-skivan i fråga bygger på en filmupptagning från ett allmänt möte den 19 november på Tuna Bygdegård, nära Alunda i Uppland. Skivan är på etiketten benämnd ”Lisbeth Palme – mordets stora gåta”, och innehållet torde kunna betecknas som politiskt och nyhetsmässigt kontroversiellt. Ansvarig för innehållet är jag själv, professionell journalist och författare.

Jag anmodar nu den svenska säkerhetspolisen att ofördröjligen utreda bakgrunden till ovan, och i de bilagda skrivelserna, redovisade, flerfaldiga och grova sabotage mot mina tre dvd-skivor. Sabotagen riktar sig därmed även mot den grundlagsfästa svenska tryckfriheten och de innebär därigenom också en form av grundlagsstridig censur.

Jag anmodar Säkerhetspolisen att bl a utreda om sabotagen kunnat utföras på annat sätt än via olovlig avlyssning av min fasta telefon i Uppsala, vilken alltså ännu i dag kan vara avlyssnad: det kan jag ju inte veta.

Säkerhetspolisens utredning måste bli grannlaga och omfattande. Naturligtvis vore det fel av mig att utesluta möjligheten av att sabotagen planerats och utförts just inom själva Säkerhetspolisen; vilken annan svensk organisation har samma möjligheter till ingrepp mot svenskt telefon- och postväsen?

Skulle Säkerhetspolisen finna att misstankar kan riktas just mot Säkerhetspolisen, måste jag utgå från att Säkerhetspolisen anför jäv och överlämnar ärendet till annan instans, vilken denna skulle kunna vara.

Jag utgår från omedelbar handläggning. Jag önskar, med vändande post, besked om diarienummer och namn på handläggare samt om möjligt en första kommentar.

Det känns angeläget att inte minst för den svenske Statsministern understryka detta unika ärendes vikt och vidd. Blixtljus kastas plötsligt mot hela den enligt uppgift pågående förundersökningen av mordet på Olof Palme, RÅ resp Rikskriminalpolisen. Jag bifogar en bild föreställande Lisbeth Palme anländande till Sabbatsbergs akutintag, jämte utförlig och korrekt, aldrig dementerad underskrift. Denna bild med underskrift ger komplett förklaring till DvD-rubriken:

Lisbeth Palme - mordets stora gåta

Omedelbar handläggning, tack, Säkerhetspolisen och Statsministern, i en för Sverige mycket oroväckande situation!

Sven Anér, journalist och författare, medlem av SJF, SFF och PK, aldrig på någon väsentlig punkt dementerad eller ifrågasatt i Palmesammanhang, däremot konsekvent nonchalerad.

Karlsrogatan 85 A, 752 49 Uppsala. 018-15 12 79 (förmodligen i dag avlyssnad).

./. Aktuell, i postningsögonblicket ej saboterad DvD-skiva, fotografi av Lisbeth Palme på Sabbatsbergsakuten, brev från Anér till bland andra Reportrar utan gränser, meddelande från Bo Alvberger till Sven Anér.

./. De tre saboterade dvd-skivorna . Så långt min ursprungliga julaftonsamälan till Säkerhetspolisen.

I detta ärende har därefter endast det hänt att Säkerhetspolisen remitterat saken till Riksenheten för polismål, Överåklagare Björn Ericson, samt att denne beslutat att förundersökning ej skall inledas, enligt nedanstående skrivelse:

2012-01-23. Till Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 UPPSALA

Underrättelse om beslut

Överåklagare Björn Ericson har fattat följande beslut i ärende där du är anmälare. Frågor om beslutet kan ställas till denne.

Tjänstefel

Id: AM-BR2012-851-F=, Ext ärendenr AD 159-15954-11

Förundersökning inleds inte

Uppgifterna i ärendet ger inte anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal har förövats.

23 kapitlet 1 § första stycket rättegångsbalken

Beslutet avser mt att polis har begått brott /Vad ”mt” bétyder vet jag inte. SA/

Jag vänder mig sålunda nu till Polismyndigheten i Uppsala, med följande motivering:

Någon reguljär polisutredning av detta enligt min mening mycket allvarliga ärende har över huvud taget inte förekommit. Det enda som skett är

att Säkerhetspolisen, uppenbarligen utan egen föregående utredning, remitterat ärendet till Riksenheten för polismål, samt

att överåklagare Björn Ericson vid Riksenheten beslutat att ej inleda förundersökning.

Men dessa åtgärder innebär ju på intet sätt en ordinarie polisutredning.

En reguljär polisutredning är av avgörande vikt i många sammanhang som gäller brott av detta slag. Sålunda kan hela skadeståndsfrågan över huvud taget inte behandlas så länge inte en polisutredning presenterats.

Jag listar nu sådana åtgärder som, vid en reguljär polisutredning, skulle ha vidtagits, Men Björn Ericson har sålunda

inte hört anmälaren, den förfördelade undertecknade Sven Anér,

inte hört den likaså förfördelade läroverksadjunkten och kulturdebattören Bo Alvberger,

inte hört den enda utomstående person som hittills berört ärendet, nämligen POSTENS säkerhetsman Alexis Larsson,

inte begärt in det mycket konkreta bevismaterial som föreligger, nämligen de tre saboterade och grovt förstörda dvd-skivorna med beteckningen ”Lisbeth Palme – mordets stora gåta”,

inte besvarat mina skrivelser i ärendet och underlåtit att besvara mina sju telefonsamtal till hans tjänstetelefon i Malmö.

Jag konstaterar då, i klarspråk, att Ericson ingenting gjort, och jag övergår därefter till en granskning av Ericsons beslut angående avbruten förundersökning, tidigare återgivet i denna skrivelse:

Ericson hävdar att någon förundersökning inte inleds eftersom

Uppgifterna i ärendet inte ger anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal har förövats.

Jag hävdar nu, mycket bestämt, att de skäl Ericson anför inte kan godtas. De lagrum som åsyftas är RB 27:16 ff (telefonavlyssing, delvis tillämplig), samt BrB 4:8-9, (olovlig brevöppning).

Beträffande olovlig telefonavlyssning tar lagen, (BrB 4:8-9), närmast upp skyldighet för avlyssnande polis att inhämta domstolstillstånd (eftersom någon annan form av avlyssning uppenbarligen inte förutsatts), men lagrummens formulering ger ju mycket klart vid handen att olovlig telefonavlyssning måste beivras, med 2 års fängelse överst på straffskalan.

Beträffande olovlig brevöppning, BrB: 8-9, är lagen mycket explicit. Jag återger 8§:

Den som olovligen bereder sig tillgång till ett meddelande, som ett post- eller telebefordringsföretag förmedlar som postförsändelse eller telemeddelande, döms för brytande av post- eller telehemlighet till böter eller fängelse i högst två år.

Jag menar mycket bestämt att lagarna är mycket klara: för brott på de angivna båda punkterna stipulerar båda lagarna att fängelse i högst två år skall vara allvarligaste straff.

När nu Ericson hänvisar till RB 23:1, första st väcker han min stora förvåning. I detta lagrum sägs sålunda:

1§: Förundersökning skall inledas så snart det på grund av angivelse eller av annat skäl finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har förövats.

Menar Ericson då att de brott som jag anmäler ej hör under allmänt åtal? Om det förhölle sig så skulle vem som helst när som helst kunna göra sig skyldig till de aktuella brotten utan att riskera påföljd, menar Ericson detta? Skulle vi, vilka som helst, Ericson och undertecknad Anér, till exempel, kunna utan hinder plocka försändelser ur personers postlådor och destruera innehållet? Min hypotetiska fråga känns givetvis absurd, och den leder till

Nr 2: Anmälan rörande grovt tjänstefel:

Jag anklagar överåklagare Björn Ericson för grovt tjänstefel, sedan han, under vilseledande hänvisningar till ett feldefinierat lagrum, lagt ned förundersökning rörande två allvarliga brott, mot brevhemligheten och telefonfriden, brott som är kriminaliserade i varje demokratisk stat. Jag begär att förundersökning omedelbart upptas mot Björn Ericson.

Vidare inger jag härmed till Riksenheten förpolismål

Nr 3: Begäran om överprövning av Björn Ericsons beslut

AD 159-15954-11, AM-7011-12.

Jag anser att Ericsons beslut i alla avseenden strider mot gällande lag.

Jag summerar dessa tre avsnitt av min skrivelse. Jag finner att hela ärendet präglats av en närmast total ovilja från överåklagare Björn Ericsons sida att med öppen blick gå in i detta från alla synpunkter mycket allvarliga ärende. Hans klara vägran att besvara telefonsamtal och brev från den ena förfördelade parten, alltså undertecknad Sven Anér, framstår för mig som skrämmande odemokratisk, liksom hans absoluta ointresse av att ta del av enda förekommande bevismaterial, som erbjudits honom, nämligen de tre, vid olika tillfällen grovt saboterade, dvd-skivorna ”Lisbeth Palme – mordets stora gåta”.

Enklaste polisutredning, om den initierats och fått löpa normalt, skulle givetvis ha innehållit de inslag jag nämner. Ericsons attityd har föga med normal svensk rättvisa att skaffa.

Jag begär sålunda överprövning under hänvisning till vad jag nu anfört samt till hela min kombinerade inlaga rörande begärd polisutredning, Ericsons tjänstefel samt begärd överprövning,

Skrivelsen går nu till Polismyndigheten i Uppsala, huvudsakligen avsnitt nr 1 men även övriga avsnitt bör beaktas, samt till Riksenheten för polismål, hela skrivelsen, att remitteras till gällande högre instans.

Det gäller en korrekt genomförd svensk rättsutövning.

Jag begär mina adressaters omedelbara besked avseende dnr och handläggare samt deras kommentarer.

Sven Anér, professionell undersökande journalist och författare, FK, DHS med propedeutisk juridik, debattör i dag framför allt i Palmeärendet, redaktör för egen blogg

www.svenanerpalmemordet.blogspot.com

SFF, SJF, PK.

./. I anslutning till denna skrivelse inges fotografier av de tre aktuella, totalförstörda dvd-skivor, som utgör upptakten och bakgrunden till hela detta ärende. Bilderna inges sådana de föreligger på min blogg, enligt ovan. Anledningen till att fotografierna inges på detta sätt är att vid användande av papperskopior kvaliteten sjunker avsevärt. Jag betraktar alltså härmed de tre bilderna som ingivna. Inga övriga bilagor närsluts. SA.

Detta ex av min anmälan till Uppsalapolisen kom heller aldrig fram!