Päls eller kappa – jag ber RÅ svara!

25.1.2012. Till Riksåklagaren, ANGELÄGET!

Alltsedan de första timmarna efter mordet på Olof Palme publicerade polis och åklagare, inte minst Stockholms dåvarande länspolismästare, uppmaningar till den svenska allmänheten med innebörd att detta vore ett spaningsmord samt att myndigheterna behövde all hjälp i form av informationer rörande mordet. Så småningom utlovades en belöning till lyckosam uppgiftslämnare, med som högst 5 miljoner. Allmänhetens stöd behövdes oundgängligen, var budskapet.

I dag är spaningsläget i princip oförändrat, varför RÅ och rikskriminalpolisen rimligen är i samma trängande behov av informationer som skulle kunna leda mordutredningen framåt.

Jag finner det i denna situation märkligt att de informationer som jag själv på senare tid lämnat till RÅ och rikskriminalpolisen över huvud taget inte har noterats, endast lagts till handlingarna, nu senast med kommentaren att ärendet vore avslutat.

Nej, RÅ, ärendet är inte avslutat. Jag preciserar nu mina uppgifter rörande den centrala frågan om Lisbeth Palmes klädsel vid Dekorima, och jag skriver enkelt men enligt min mening med ofrånkomliga slutsatser. Alltså:

Nr 1: Lisbeth Palme har, före mordet och fram till det ögonblick då hon går in i Olofs ambulans, varit iförd brun mockapäls. Denna uppgift har, så vitt jag kunnat se, aldrig lämnats som specifikt påstående, utan endast i form av ett beslagsprotokoll från Stockholmspolisen samt i form av utlåtanden från bl a Stockholmspolisen och senare rikskriminalpolisen, Naturhistoriska riksmuseet, Statens kriminaltekniska laboratorium samt Bundeskriminalamt i Wiesbaden. Dessa institutioners verksamhet är dock aldrig kopplad till vad Lisbeth Palme företagit sig under mordkvällen utan bygger endast på vad Lisbeth Palmes tillvaratagna persedlar kunnat ge i form av information.

Det finns inga klara vittnesmål som utsäger att Lisbeth Palme bar en mockapäls vid biobesöket och vid Dekorima. Det närmaste jag kunnat hitta återfinns i spaningsuppslagen L 1634 och L 1636-1, där, som Rå vet, två vittnen berättar att Lisbeth Palme vid ett tillfälle under bioföreställningen ”tappade sin hatt”, vilken togs upp från golvet och återbördades till Lisbeth Palme.

När Göteborgs-Posten den 2 mars 1986 publicerade den, som det skulle visa sig, klart sensationella bilden (bifogas med bildunderskrift) av Lisbeth Palme vid en polisbil iförd en mörk tygkappa med slejf och kapuschong, borde alla uppgifter om en mockapäls omedelbart ha ifrågasatts: Hade Lisbeth Palme bytt från mockapäls till tygkappa under sin avslutande färd med polisbil till Sabbatsberg, sedan hon någon gång under ambulansfärden övergett Olof och gått över till en polisbil? Denna fråga, och flera andra, diskuterades redan i årgången för år 2000 av mitt nyhetsbrev PALME-nytt men nådde knappast någon ytterligare publicering.

Två bilder från Sabbatsbergsakuten, tagna av resp pressfotografen Ulf Karlsson vid Lars Christiansons kommissariebil kl ca 23.42 resp av pressfotografen Almqvist ett ovisst antal minuter senare, (bilderna bifogas i fotostatkopior), visar att Lisbeth Palme ostridigt bar den mörka tygkappan vid två tillfällen vid Sabbatsberg.

Frågan får då bli: har Lisbeth Palme aldrig under mordkvällen, före, under och efter mordet, burit en mockapäls utan hela tiden obrutet burit den mörka tygkappan?

Här går jag över till

Nr 2: Bar Lisbeth Palme den mockapäls, som omedelbart efter mordet sändes till Bundeskriminalamt i Wiesbaden för laboratorieundersökningar, fram till en punkt någonstans på ambulansens väg från Dekorima till Sabbatsberg, varefter pälsen byttes ut mot kappan?

Det får bli spekulationer från min sida. Mockapälsen skulle i så fall ha tagits om hand, kanske av polis, under den avbrutna ambulansfärden. Men det finns ingen bild av Lisbeth Palme bärande mockapälsen, och så vitt jag kunnat finna heller inga vittnesuppgifter.

Jag konstaterar att det är tänkbart att Lisbeth Palme burit pälsen vid något tillfälle, men detta är ingalunda bevisat. Att Lisbeth vid flera tillfällen burit den mörka tygkappan vad Sabbatsberg är fullt klart bevisat.

Jag fortsätter med att beskriva ytterligare omständigheter och frågor i detta mycket viktiga sammanhang:

Nr 3: Hela påståendet om att Lisbeth Palme blev påskjuten vid Dekorima saknar stöd, med undantag för uppvisad och påstått genomskjuten päls och ”T-shirt”. Jag hävdar mycket bestämt att detta handlar om rena arrangemang från förövargruppens sida. Jag menar att separata påskjutningar mot pälsen resp mot ”T-shirten” utförts efter mordet, under laboratorieförhållanden. Att observera är att påskjutningarna då har måst utföras med användande av det faktiska mordvapnet; Bundeskriminalamt konstaterar full överensstämmelse mellan blyisotopspären i Olof Palmes vävnader resp i de båda plaggen. Samma vapen har alltså använts. Det är i dag omöjligt att säga om dessa påskjutningar skett före eller efter själva mordet.

4: En annan viktig fråga som diskuterats är varför det framstått som så viktigt att påstå att Lisbeth Palme beskjutits? Svaret har hittills förmodats vara ett önskemål att kunna visa att Lisbeth Palme befunnit sig i livsfara och att hon verkligen blev beskjuten. Gärningsmannen skulle då ha varit en person som velat döda även Lisbeth Palme.

Men hur kunde en gärningsman, som träffade Olof Palme med absolut dödande precision, missa en måltavla som Lisbeth Palme, som befunnit sig kanske mindre än en meter från gärningsmannen? Och hur skulle en kula ha kunnat ta denna märkliga väg: mellan päls och ”T-shirt”, utan att nämnvärt, eller alls, skada Lisbeth Palme på ryggen?

5: Till denna fråga ansluter sig det mycket märkliga förhållandet, specifikt påtalat av juristkommissionen, att Lisbeth Palme, som efter den påstådda beskjutningen hela tiden befinner sig i professionell sjukhusmiljö (ambulans och Sabbatsbergsakuten), aldrig begär ett rättsintyg och att en professor i dermatologi, som ytligt granskar Lisbeth Palmes rygg, inte ställer samma krav på rättsintyg.

Ett klart vittnesmål från dermatologen lyder:

”Jag vek upp Lisbeth Palmes till synes helt oskadade blus och baddade en lätt rodnad.”

Knappast en faktisk skottskada.

6: Om det förhåller sig så, som jag förmodar, nämligen att de engagerade vetenskapliga laboratorierna direkt blev förda bakom ljuset av svensk polis och svenska åklagare, är detta förhållande synnerligen allvarligt. Men jag menar att det är Riksåklagarens absoluta skyldighet att utan förutfattad mening granska hela detta komplex av frågor. Annars förblir den svenska rättsstaten ett frågetecken.

Jag önskar ett snabbt svar i sak. Skulle någon eller några av mina informationer och påståenden enligt RÅ utgöra brott utgår jag från att RÅ vidtar nödig åtgärd.

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

./. 2 bilder i fotostatkopior.