Det är en vacker näst sista januaridag med sol och klar kyla, en kontrast till mitt eget oroliga sinne. Jag tänker på min närmast otrolige kombattant, överåklagaren (det är ganska högt upp, det) Björn Ericson i Malmö.
Den centrala satsen i hans beslut att lägga ner allt vad förundersökning heter i dvd-målet lyder alltså; jag är tvungen att kontrollera att jag har läst rätt:
Uppgifterna i ärendet ger inte anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal har förövats.
Jo, det står så. Då försöker jag analysera, inte med tung juridisk bakgrund men förhoppningsvis med en smula vanligt vett.
Menar Ericson att inget brott alls förövats? Eller menar han att visserligen har klara brott förövats, men dessa hör i så fall ”inte under allmänt åtal”.
Trots att båda brotten, olovlig telefonavlyssning och olovlig brevöppning, har två år som maxstraff? Det är i sådana här stunder som jag frågar mig om min över 25-åriga verksamhet med egen machetekniv i en hyperbyråkratiserad djungel någonsin har tjänat något praktiskt syfte?
Eftersom mina påpekanden, aldrig så korrekta och logiska, alltid kan smulas sönder av en hyperbyråkrats dekret: Anér har fel. Glöm honom. Lägg honom ad acta!
Vart är ett sådant rättssamhälle på väg?
Beslutet avser att polis begått brott – där blir det extra komplicerat. Skulle det i normalfallet ha rört sig om brott men inte om en polis kunnat misstänkas?
När jurister talar sitt eget fikon- och kompisspråk hamnar jag på efterkälken. Flera av mina studentkamrater valde våren 1939 juristbanan, men jag avstod. ”Den andre i sitt anlets svett på paragrafer vränger”. Är detta vad det handlar om? Att vränga på paragrafer?
Sveriges rikes lag startar sin långa vandring bland dessa paragrafer med Regeringsformens 1 §, som stolt lyder:
All offentlig makt i Sverige utgår från folket.
Den offentliga makten utövas under lagarna.
Jag fick något i halsen, men det var kanske en kvardröjande flinga från havregrynsgröten. Sven Anér
Ericson menar att det inte anses förekomma något brott där en åklagare beslutar att ta upp fallet. Det är alltså inget brott som faller under allmänt åtal. Om det skulle vara något för en domstol är det i så fall civilrättsligt. Ett brott som faller under allmänt åtal betalas av skattemedel. När det handlar om ett enskilt åtal betalar den som förlorar. Man kan t. ex stämma posten för skadegörelse. Om detta uttalar sig inte Ericson om. Man får inte veta vad han anser om detta utan endast att brott inte föreligger som faller under allmänt åtal.
SvaraRadera