19.1.2012. I går meddelades att Thomas Quick, med sitt nya namn Berglöw, har beviljats resning i det mest dramatiska av de aktualiserade mordfallen, mordet på den unge Johan Asplund, som blev ett riksärende då det begav sig.
Men SvD:s redaktionsledning tycker att ”inte Quick nu igen” och presterar inte en rad i ämnet idag. Detta är en pervers journalistisk bedömning. I själva verket blir alla nya resningar i detta mål ett allt allvarligare krisartat memento för slappa svenska myndigheter, som godtroget låtsats tro på Quicks allt märkligare påståenden.
För varje resning som tillkommer blir frågan allt skarpare: vilka låg faktiskt bakom Quicks alla självpåtagna mord? Hur kom Quick på idén att ta på sig just dessa mord?
Det mesta pekar på att Quick, som på ett märkligt sätt hela tiden blev polisers och åklagares och psykologers gullgris under de allt makabrare ”utredningarna”, i själva verket, i sina drogade tillstånd, motståndslöst matades med den information som skulle hjälpa denna nedgångna överhet att så bekvämt klara av ännu ett litet mord.
Allt fler verkliga mördare i Sverige och Norge (!) går nu fria, men någon drastisk specialundersökning av detta unika ärende triggas inte. Och nu meddelas att Stockholmspolisen i dag inte löser mer än 14 procent av anmälda brott, trots nya färska miljarder.
Det ligger ett konstitutivt fel i detta. Ett kusligt och cyniskt konstitutivt fel.
Sven Anér
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Läs sidan "Om kommentarer"