Jag hann få några inspirerande telefonsamtal med Hannes innan han dukade under för sin cancer. Vi befann oss på samma våglängd, och jag rosade Hannes för hans envishet, oviljan att ge upp.
Det var Thomas Quick som var aktuell vid dessa samtal, och vi talade inte minst om de utredningar som måste följa på Quicks många beviljade resningar, utredningar som ska ge svaret på frågorna: vart har de verkliga mördarna tagit vägen? De faktiskt ansvariga för de åtta nio mord som fått ligga i lägervall medan den makabra jakten drivits på en mer eller mindre tvingad Quick: ja, jag erkänner, det är ju så ni vill ha det… Använder makt och myndighet Thomas Quick för att bli av med besvärliga mordgåtor? Hannes Råstam hade många frågor kvar att ställa, som journalistisk ensamvarg.
Det var så befriande att tala med Hannes, verkligen samtala. Det öppna samtalet får sällan rum i det revir jag försöker göra till mitt, endast de små kitsliga breven om att förundersökning pågår och att sekretess föreligger, svepskäl som byråkraterna inte själva tror på.
En sista hälsning till Hannes. Det fanns inte så många av hans sort.
Sven Anér
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Läs sidan "Om kommentarer"