30.4.2013. Dnr
8-2-23202/2013.
Jag har med glädje och
full förtröstan mottagit Styrelsens bekräftelse på att ett ärende
har öppnats i det av mig anhängiggjorda ärendet.
Svensk administrativ heder
får naturligtvis aldrig ifrågasättas, och den får inte solkas av
vaga men falska hänvisningar till ”statsnyttan” eller liknande.
Jag motser information om
ärendets utveckling.
Med vänlig och angelägen
hälsning
Sven Anér, Karlsrogatan
85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.
Svensk administrativ heder
fär inte ifrågasättas”
30.4.2013.Stockholms läns
landsting, Box 22550, 104 22 Stockholm.
Ärende I-5341.
Filippa Reinfeldt/Maria
Olovsson, landstingsrådssekreterare.
Jag har med glädje
mottagit brev i rubr ärende och noterar att saken nu finns etablerad
på högsta ort inom Stockholms läns landsting. Jag känner mig
övertygad om att landstinget inte kommer att släppa detta stora och
svåra ärende förrän full klarhet nåtts.
Jag lämnar givetvis all
önskad ytterligare information.
Djupt engagerad hälsning!
Sven Anér, Karlsrogatan
85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.
Min kommentar denna
valborgsmässoafton!
Möjligen innebär denna
brevväxling med det administrativa Sverige en rejäl kick framåt.
Jag har vid många tillfällen sökt kontakt med myndigheter utanför
polis/åklagarbunkern men då alltid snabbt fösts tillbaka in i
fållan: det här sköter polisen, inte vi.
Nu verkar det ju faktiskt
som om dagens båda myndigheter, socialstyrelsen och landstinget,
stora, viktiga myndigheter, rimligen med stor självständighet,
skulle gå in i det stora Palmeärendet, med egen kraft och eget
ansvar. Detta är sensationellt, efter över 27 år, och det kan få
oerhörda konsekvenser, om upptakten håller vad den lovar.
Just denna
sjukvårdsaspekt, som jag tar upp, förfalskningen av Olof Palmes
patientjournal, återkommer ju på många plan. Låt mig ta ett
exempel, banalt till synes men i själva verket upprörande:
När Sabbatsbergsakuten
fick ambulanslarmet till Dekorima tycks en ambulans ha körts fram,
men den lämnade aldrig sjukhusområdet, kom aldrig till Dekorima!
Varför inte? Därför att det för alla inblandade stod klart att
det här skulle den redan vidtalade Sollentunaambulansen ta hand om,
och den finge inte störas.
Två ambulanser, sålunda.
Sollentunaambulansen genom att avbryta färden någonstans uppe i
Vasastan, släppa av den skjutnes maka, fortsätta sin kusligt
avbrutna färd till Sabbatsberg. Den körde en lång omväg,
självfallet en bokstavlig dödssynd för en ambulansförare.
Sabbatsbergsambulansens
dödssynd är knappast mindre. Larmad till Dekorima men kör inte.
Som så ofta stockar sig orden när dessa oerhörda förhållanden
skildras och analyseras. Polisen driver en krånglig lögn:
Sabbatsbergsambulansen skulle visst ha kommit till Dekorima men
funnit jobbet taget, varefter en man ur Sabb-ambulansen skulle ha
gått över till Sollentuna-ambulansen; en ren och skär komplicerad
lögn, en lögn direkt kopplad till Stockholms läns landstings
revir, där ingenting får klicka, där ingenting får fejkas, där
ingenting får förfalskas.
Som mina bloggbesökare
vet har ingenting i mina kontrauppgifter dementerats. Möjligen är
hela denna ambulanssväng allvarligare än det dubbla fifflet med
Olof Palmes patientjournal – ja, det blir en bedömningsfråga.
Nu ligger detta på
bloggen, och jag hänvisar mina myndighetsadressater hit. Skulle
verkligen en ny trend börja avteckna sig? En hederlig?
Medan Uppsalas Islandsbro
sviktar under vårfloden.
Sven Anér
PS:
Jag lägger till på kvällen den första maj och författar väl
snarast ett öppet brev till Palmeutredningens nuvarande chef,
kriminalkommissarie Dag Andersson:
Dag, jag började tro på
ett jordskred när du strax efter utnämningen för ett par månader
sedan själv ringde upp mig för att få en genomgång, för att få
reda på var jag stod. Själv fick jag inte mycket i retur, mer än
allmänna, för mig oväntat välvilliga tonfall. Men i sak fanns det
inte mycket för mig att hitta.
I dag, denna första maj,
ser jag att du ingalunda har fått något mandat att lägga om
rodret. Det är – bl a i Expressen i dag – samma gamla sega visa.
Det är, tänka sig! – en Magnum på gång, och nya vittnen sällar
sig till den kö som för ett par år sen ringlade utanför HD men
aldrig blev insläppt.
Jag hittar inget som helst
nytänkande. Det hade fordrats en signal, Dag Andersson, en hoppfull
signal, men i stället fick vi höra samma gamla raspiga låt från
78-varvaren. Osannolikt, Dag Andersson. Ska du sitta där fram till
pensionen och veva samma visa, där det aldrig sägs att nu ska vi
glömma bort Christer Pettersson. Nej då, Christer kan vara bra att
ha i bakfickan även om han har gått och dött. Han blev ju aldrig
friad, bara inte fälld. Axbergers valse macabre från
granskningskommissionen.
Dag Andersson, jag frågar
mig ocm du och jag lever i samma sekel, talar samma språk, upplever
samma värld. Samma onda värld. Du vet lika väl som jag att i samma
sekund som Anti Avsan sköt Olof Palme till döds ur bakhållet vid
Dekorima så var affären klar. Inga orangeröda pärmar skulle komma
att behövas, det skulle räcka med ”Anti Avsan mördade Olof
Palme,” punkt och slut.
Men vad fick vi? Och vad
fick vi behålla sedan du kom? Allt. Ett skräckkabinett av lögner,
Kasper-upptåg som borde ha kunnat sväljas av de små barnen, men
som i stället var beräknat att svåljas av de vuxna i
kritstreckrandigt.
Det är ett stort ljug du
sysslar med, Dag Andersson, och det är förunderligt att du tydligen
kan gå hem till kåldolmarna och kroppkakorna med gott samvete. Vad
kommer du att göra när du läst detta? Du borde, som jag i olika
versioner skrivit till dig ett antal gånger, anmäla mig för grovt
avsiktligt falskt vittnesbörd samt nagla mig vid väggen. Men det
gör du inte. Du håller fortfarande den till intet förpliktande
hyggliga minen, stilen.
Tänk om du exploderade.
Om du tog fram några gamla handlingar och rödmarkerade de osanna –
det blev nästan varenda en.
Men jag har ändå en del
hopp. Socialstyrelsen och Filippa Reinfeldt som sjukhuslandstingsråd
har fått upp ögonen för vad som i 27 år har skett inom ditt
fögderi. Båda instanserna har gjort aktiva utredningsärenden av de
dubbla patientjournalsförfalskningarna, som gamle Tommy tillsammans
med sina hejdukar hade förfalskat. Jag kan se Tommy i den fina ljusa
tjänsteskinnsfåtöljen när han visade mig och gick i god för den
i dag klassiska 5:an. Att tidningen Internationalen, Gunnar Wall och
jag gjorde slarvsylta av Tommys rutinmässiga lögner rörde inte
Palmeutredningen i ryggen. Vänsterblaska långt åt helvete åt
vänster, ingenting att bry sig om, naturligtvis är journalen inte
förfalskad, 5:an inte fixad…
”Fixa dokument” heter
”to doctor” på engelska, som du vet, Dag. Du kan ju dra en
parallell om du kommer på någon.
Dag Andersson, jag kan
bara ge dig ett råd:
Lägg av! Förstör inte
en hittills lysande karriär med att låta dig limmas fast vid en
hopplös syssla: att låtsas tro att Palmemordets gärningsman skulle
vara okänd!
Sven Anér
Agerandet på mordplatsen tyder på att det var en militär eller polis som var skytten, men det var sannolikt Floberg och inte Avsan som var skytten. Läser du inte kommentarerna från folk Sven? Du vill få det till att Avsan skulle vara Dekorimamannen men Avsan är nog uppemot 20 cm längre.
SvaraRaderaÄven om jag är tveksam till Avsans roll, så är han ju faktiskt utpekad som "Dekorimamannen". I den rekonstruktion som Polisen själva gjort så är Dekorimamannen även skytten. Jag tycker Sven gör helt rätt som pekar ut Avsan. Han var där, med revolver och Kom-radio, bara några minuter innan skotten föll. Det borde göra honom till den mest misstänkte rent polisiärt. Detta är vad vittnesmålen säjer. Allt annat är hypoteser och spekulationer. En del goda och ett stort antal mycket dåliga. Liksom Lisbet P's bil- och kappbyten så är vittnesmålet om Avsan nycklar i skeendet som ska utredas.
RaderaDet är många journalistvispar som rört i Palmegrytan, men mycket grunt, då man på förhand vetat att det är bränt i botten. Sven har nu under snart tre decennier karvat i botten på denna brända gryta och jag är full av beundran för hans förmåga till fokus under alla dessa år. Sven är inte en kock som är populär i det journalistiska köket eftersom han inte bara framhåller att grytan är bränd. Han avslöjar också sina journalistkollegor som dåliga och partiska kockar och att pratet om den Tredje Statsmakten är ett begrepp som i Sverige passar bättre i en saga om Monismanien.
Istället för att angripa detaljer i Svens journalistiska arbete, ställ i stället frågan till SVT, Aftonbladet, Expressen, DN, SVD mfl: Varför ska besynnerligheterna kring mordet på Sveriges statsminister ensamt bevakas av en sedan länge pensionerad journalist och t o m motarbetas av dessa medier? Framförallt genom tystnad.
Tystnad är ett fenomen jag själv genom många års erfarenhet av rättsärenden i detta land, lärt mig hantera och dra ny kunskap av.
Tystnaden är i dessa sammanhang mycket talande. Den ingår i en tradition av förvanskning och förfalskning av historien som funnits inom staten Sveriges institutioner under många hundra år. Och som modellerats till perfektion.
Ska vi aldrig någonsin få känna att "Makten"genom dessa århundraden, slutligen kommer till insikt,att det de hållit på med,är ett cyniskt vilseledande av det Svenska folket,och slutligen ger upp denna strategi,och redovisar den 100%-iga sanningen? i alla dessa mörklagda ärenden, som varit under alla dessa år?Det är en skam att det får fortgå som det gör.Behandla alla Svenska Medborgare med respekt, och inte som de hittills gjort,som lättmanipulerade "byfånar".
SvaraRadera