JK: Är inte rikskriminalen jävig vid utredande av rikskriminalens brott?

3.4.2013. Till JK. För kännedom justitieministern.

Vid varje brottsutredning måste det anses oeftergivligt att jäv till varje pris undviks. Detta är en självklarhet.

Men vid den pågående utredningen av mordet på statsminister Olof Palme föreligger eklatant jäv, då dagens rikskriminalpolis försöker utreda de brott som gårdagens rikskriminalpolis begick.

Jag ger, kort, ett konkret exempel, som synnerligen utförligt finns behandlat i alla rättssamhällets vidhörande akter, från justitiedepartementets till rikskriminalpolisens samt angränsande instansers. Alltså:

Dåvarande rikskriminalchefen, dåvarande polisöverintendenten Tommy Lindström, förklarade för mig vid personligt samtal i början av 90-talet, på det tjänsterum han ännu disponerade, att Olof Palmes patientkort och dess klockslag för ambulansens ankomst till Sabbatsberg inte vore förfalskat: vad som i förstoringar visar klar förfalskning vore, enligt Lindström, ”förskjutningar uppkomna i samband med denna förstoring”.

Lindströms påstående var rent påhitt. Jag har vid upprepade tillfällen, och gör detta nu på nytt, sänt till alla berörda instanser, en klar och aldrig i sak förnekad grunddokumentation, vilken i första hand utvisar att ”5” i kl ”23.35”, som ankomsttid till Sabb i själva verket utgörs av en annan ursprunglig siffra, av allt att döma siffran ”8”, vilken slarvigt förvanskats till siffran ”5”.

I samband med att jag år 2012 på nytt påtalade denna förfalskning omförfalskades den från början förfalskade, slarvigt utförda siffran ”5” till en perfekt utförd siffra ”5”, som om detta skulle rädda saken, vilken ju i stället framstår som dubbelt komprometterande: först skral förfalskning, sedan perfekt förfalskning. Två förfalskningar.

Allt detta känner utredande kriminalpolis till sedan årtionden, likaså Skarp. Men polisen ser endast sporadiskt på saken, utan att vidta någon åtgärd, medan Skarp, enligt vad som går att bedöma, inte ser alls.

JK: I Sveriges mest uppmärksammade brottmål någonsin tillkommer, sedan länge, de brott som svensk polis allt sedan mordet begått, och detta förhållande kan pågå genom att den svenska rättsstaten inte reagerar mot att polisen, i ärendet rörande ett statsministermord, begår egna brott, rörande vilka utredning sägs pågå av samma polismyndighet.

Polisen utreder sig själv och har hittills på varje punkt friat sig själv.

Det är Regeringens Justitie Kansler som har det övergripande ansvaret för svensk rättsskipning, det övergripande ansvaret för att ett så eklatant jäv, som jag här beskriver, inte får förekomma. Självfallet inte får förekomma.

Det som i dag bedrivs vid Polhemsgatan är inte korrekt polisutredning av brott. Det som pågår är brott.

Det är inte jag som ska berätta för JK vad som måste göras. Men rimligt torde vara att ansvaret för utredningen av mordet på statsminister Olof Palme fråntas RÅ/rikskrim och läggs på oberoende instans, nationell eller internationell, så att varje misstanke om jäv undanröjs.

Jag önskar omedelbart besked rörande dnr och handläggare samt, snarast, JK:s kommentar.

Viktigt tillägg: skulle JK finna, att denna skrivelse innebär falsk angivelse från min sida av statliga tjänstemän, utgår jag från att JK föranstaltar om rättslig process, kanske just den process som detta ärende, sedan det fastnat i sörjiga hjulspår, så väl behöver.

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

Författare, nyhetsjournalist, FK, DHS.

Blogg sedan ett flertal år, aktiv och flitigt besökt:

www.svenanerpalmemordet.blogspot.com,

där även denna skrivelse kommer att läggas ut.

Film sedan i fjol på Youtube/”Vaken!”/, många tusen besökare., väcker stigande uppmärksamhet hos en allmänhet som uppenbarligen med storögd undran följer den svenska rättsstatens fortgående hantering av ett statsministermord.

./. dokumentation, för nionde gången insänd till svensk myndighet, hittills aldrig i sak kommenterad.

Hur en ”8-a” blev en ”5-a”

a ja, jag med mina 8:or och 5:or. Detta pill skulle antingen ganska lätt kunna klaras upp under förutsättning att jag kunde få sitta ner med vederbörande på rikskrim och under förutsättning att vi talade samma språk. Men med byråkrater är det sällan lätt att tala samma språk.

När vi träffar goda vänner begriper vi vad vi säger till varandra. Vi svänger oss inte, vi hummar inte, we call a spade a spade, som det heter.

Jag har ju faktiskt nu haft ett par samtal med krkom Dag Andersson, varvid en del is kanske lossnade. Men den dagliga rutinen hänger kvar: brev, så småningom svar, kanske missförstånd, kanske tröghet från polisens sida.

I det här speciella ärendet med förfalskningen av Olof Palmes patientjournal – oerhörd! – satt jag alltså en gång, som jag har berättat, med den yvigt vänlige, ännu ej avskedade (!) rikskrimchefen Tommy Lindström, vilken försökte förklara för mig att en siffra ändrar struktur och proportioner när den förstoras, så att ”5” efter förstoring blir ett ”S”. Jag förstår i dag inte varför jag lät mig nöja med denna Tommy-vals, en av många från den kanten.

Här låg ju hela Palmemordet – och ligger än i dag – som en öppen bok: har polis riggat en patientjournal, då är gärdet upprivet. Men jag lät mig tydligen imponeras av denne fyllige byråkrat i sin eleganta tjänsteskinnfåtölj, ljust brun. Jag glömmer den inte. Efteråt har det ju kommit fram om Tommy att han satt som mullvad i Holmérrummet; visst, ingalunda otroligt.

Lena och jag satt och pratade i dag. Jag beklagade mig över att jag under mina Palmejournalistiska äventyr aldrig tjänat en nettokrona, aldrig till närmelsevis gått runt…”du har valt jobbet själv”. Kan förstås sägas, men det är inte journalisten som väljer uppdragen, utan det sker i omvänd ordning: jobbet kommer och knackar på, och sen är den stackars journalisten fast. I över 27 år är kanske att ta i, kan tyckas.

Jag har här hemma inte byråkratens drömordning i mina papper, men datorns hårddisk finns och kan bilda underlag till kommande forskning, i en tid då detta jätteärende kanske kan betraktas utan alltför många känslor, utan övertoner.

I dag finns jag med i en malström där jag simmar motströms och säkert av många betraktas som en konstig ensam Malungssimmare. Det var ju Christer… Jaså, det var det kanske inte, men ändå, att bara säga emot. Skulle polisen rent rutinmässigt bryta mot alla lagar? Den stora frågan.

Ibland säger jag mig: räcker det inte med att hitta en enda stor svart pärla? Är inte saken hemma då? Eller är det naivt frågat? Vad händer med patientjournalen? Vill någon följa det ärendet har jag ett bra ärendenummer hos rikskrim som det går bra att begära insyn i:

APAL-428-151-13, skriv och begär ut dokumentationen så får du uppleva glädjen av att själv med egen kraft ha trängt fram till ett delproblems innersta kärna. Står där, i något papper, att siffrorna ”5” och ”8” inte bara är misstänkta utan klart förfalskade? Jag ska också leta, men kom med in och samsimma!

Solen skiner på mig. Jag är den ende i landet som simmar med Olof Palmes patientjournal. I den underligaste av världar.

Vi ses! Sven Anér