Nu är det viktigt: att gå från GW:s mummel till faktiskt klarspråk! Och regeringen får försöka bryta sin sanslösa tystnad i Sveriges ödesärende!

4.2.2013. Detta går inte längre. Ett land som Sverige, som brukar kallas för en demokrati, glider nu via sina massmedier och sin dödstysta regering in i det allt kusligare och kletigare Palmeärendet. Ingenting sägs rent ut, det rör sig om obestyrkta antaganden, och när det kör ihop sig går det alltid bra att plocka fram ett förstasidesporträtt av den store forskaren professor Leif GW Persson, som vet allt, kan allt och kan hoppa mellan alla tillgängliga tuvor, utan att någon kräver honom på bevis. Hans mummel jämställs än så länge med klarspråk. Men inte länge till.

Ett praktexempel demonstreras denna måndagsförmiddag i Expressen, en tidning som glatt nonchalerar sådana ting som dokument och fakta och i stället litar (litar?) på professor Persson.

Jag har tidigare vid flera tillfällen understrukit att Palmeforskningen måste få gå från luftiga gissningar till just fakta, men det verkar som om dagens media helt nonchalerar föreliggande dokumentation och kommissionsrapporter och som sagt ersätter vetenskaplig akribi/ytterlig noggrannhet/ med den information som kan komma från Leif GW Perssons mun.

Persson är professor, men hans arbetssätt utgör en skamfläck på samhällsinriktad forskning.

From sounds to things – jag läser i denna måndags Expressen:

I serien ”En pilgrims död” antyds att Palme varit agent åt USA.

Nu slår seriens skapare, professorn och författaren Leif GW Persson fast:

”Palme var agent för USA, det är sant alltså”, säger Leif GW Persson.

Men några bevis för det har inte hittats, enligt professorn och Palmeförfattaren Kjell Östberg.

Expressen frågar Persson:

”Finns det bevis för det?” /För Palmes CIA-koppling/.

”Det vore nog ingen större konst att plocka fram dem. Jag har inga som helst problem med det för det var i det läget då Stalin satt i Sovjetunionen”, säger han.

Så långt Expressen i dag. Detta är så långt det går att komma från vetenskap, forskning. Professor Persson anser att han har rätt att bolla hur som helst med sina förflugna tankar utan att ge minsta belägg.

Finns då dessa CIA-belägg tillgängliga? Nej, och Persson kan inte ta fram dem. Men prata går bra varje gång en tidning ringer, pengar att tjäna.

Det som närmast liknar förefintliga fakta är vad granskningskommissionen, i sin i och för sig hårt kritiserade rapport, säger på sidan 377 (ursprungliga versionen), ”Avsnitt HA-CIA, Allmänt”:

Uppslag där CIA eller personer med anknytning till CIA utpekas för att ligga bakom mordet på Olof Palme har i PU-materialet /polisutredningen/ samlats under ett särskilt avsnitt benämnt ”CIA” (HA), vilket är en underavdelning till ”Politiska motiv” (H) Osv.

Här har alltså sökts efter CIA som tänkbart ingående i mordplanerna, inte efter huruvida Olof Palme själv kan ha varit kopplad till CIA, varit aktiv på CIA:s sida. Men om granskningskommissionen funnit tecken på sådan koppling borde den förstås slagit larm.

Borde? Ja: granskningskommissionen tassade i försiktiga tofflor, och det är naturligtvis tänkbart att kommissionen dragit sig för att ta upp uppgifter av detta slag.

Men skulle kommissionen verkligen ha undertryckt dylik info? Det vore en mycket hård anklagelse, vilken förstås i så fall måste beläggas. Om dylik CIA-dokumentation hade funnits hade kommissionen givetvis varit tvungen att ta in den under sitt CIA-avsnitt, det är en självklarhet. Och det har kommissionen inte gjort.

Men Leif GW Persson, med en professorstitel som verkar ha en Refaats styrka och stadga, kan tillåta sig att betrakta en Palme-koppling till CIA som något han kan trolla fram ur sin egen lilla andeflaska om han får lust: läs hans lilla bakgrundsresonemang, där allt är hans eget totalt oakademiska vims.

Fram med papper, professor Persson, om du har några!

När jag skrivit min första bok i Palmeärendet knappt två år efter mordet och för första gången lanserat termen ”polisspåret” var det populärt att kalla min redovisning för lösa teorier från en ”knäppgök och privatspanare”. Den tiden är över nu. Jag – och många andra – tillåter mig nu att kalla mig forskare, och alla de gamla öknamnen och invektiven är placerade i en gammal skräpkammare från Christer Petterssons tid.

Leif GW Persson har aldrig, eller nästan aldrig, hänvisat till existerande dokumentation. Han har letat i sin egen påstådda minneskammare, och där har han kunnat plocka upp vad som helst. Bland annat de berömda orden om att Palmemordet byggde

på en konspiration med poliser, militärer och säkerhetspersoner.

Uttalade två år efter varandra i Eva Hamiltons SVT.

Inga dokument? Nej, inte ett enda. Dokumenten har jag själv i dagarna fått ta fram och kommunicera till bl a JK om: 15-spelet med de femton landsförrädarna, från förutvarande Säpochefen Vinge till den herostratiskt ryktbare avskedade rikskrimchefen Tommy Lindström. Hårda dokument, en faktaspäckad promemoria från en statlig säkerhetsexpert, som aldrig bemötts med misstroende.

Alltså – och förlåt om jag sätter mig själv i centrum:

Lingärdes promemoria presenterades för polisen 1993, för Marjasins Palmekommission 1995 och för JK 1998/2013. Persson hittar den någon gång i polisens djupa valv, bygger rysare och thrillers på materialet, men slår aldrig larm, berättar aldrig vad han har läst och var han läst det men koncipierar en låtsasdokumentär i fyra delar om grovt landsförräderi: ”O så trevligt!” säger Eva Hamilton och utanordnar cash i mångmiljonklassen, till Persson och till allt annat i en av svensk TV:s absolut dyraste produktioner.

När TV sedan har virrat till en statsministers död för hela den förundrade svenska allmänheten anser sig Eva Hamilton tydligen ha gjort sitt och kan vila på sina fiktiva lagrar, ett antal trappor upp vid Oxenstiernsgatan.

Den skändligen mördade statsministern Olof Palme dras i smutsen – und der Teufel lacht dazu.

Sven Anér, författare bakom boken ”Palmemordet: Polisspåret”.