Angiver man oskyldig till åtal…

8.2.2013.

Jag tänker här ge det svenska rättssamhället en liten lektion i logik.

Detta rättssamhälle tror att om varje påstående i t ex Palmeärendet förnekas är allt gott och väl. Gärningsmännen bakom Palmemordet skulle då aldrig kunna påträffas eller lagföras.

Så enkelt är det faktiskt inte, eftersom olika händelser, i olika instanser, kan kollidera med varandra, precis som två läkemedel tillsammans kan få farliga effekter; ett stort problem inom dagens medicin.

Jag går nu till mitt konkreta exempel; jag tar det kortfattat:

Jag hävdar, i landsförräderimålet Ai. 318-93, att 15 namngivna personer tillsammans konspirerat mot Olof Palmes liv. JK svarar: ingen åtgärd.

Bra, då skulle väl saken vara ur världen? Inget landsförräderi, Sven Anér!

Men hur går det då med säkerhetsexperten Ulf Lingärdes mycket klara promemoria med ovanstående aktnummer, där Lingärde presenterar dessa 15 angivelser? Ja, det går ju inte alls, under förutsättning att angivelserna är falska. I så fall ska en lag träda i kraft, nämligen Brottsbalken 15:6:

Angiver man oskyldig till åtal med uppsåt att denne må bliva fälld till ansvar, dömes för falsk angivelse till fängelse i högst två år, eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. –

Det vill säga; om det svenska rättssamhället anser att något landsförräderi aldrig förelegat har angivaren Lingärde gjort sig skyldig till falsk angivelse! Och jag själv!

Det är logiken som träder in, och logik är järnhård, tillåter inte fiffel och mygel. I och med att Ulf Lingärde aldrig på minsta sätt någonsin blev lagförd (han finns inte längre i livet) har hans påståenden varit korrekta och de 15 personerna sålunda gjort sig skyldiga till landsförräderi; även ytterligare brottsbeskrivningar kan komma i fråga.

JK har hamnat ur askan i elden. Om de 15 frias måste Lingärde ha fällts. Detta är solklart. Och jag fällas i dag.

Men JK vidtar varken 1998 eller i år 2013 någon som helst åtgärd och låtsas ha glömt den enkla logik han lärde sig vid sin juridiska fakultet. Det är illa nog att JK säger nej där han enligt min bestämda mening borde ha sagt ja. Men här kan förstås en debatt föras. När JK dessutom totalt nonchalerar grundläggande logik placerar han sig själv i rättsskipningens skräpkammare.

Vad borde JK ha gjort så fort han en gång i världen fick kännedom om det aktuella förhållandet?

Han borde ha fått kännedom, från rikspolisstyrelsen, redan under år 1993. Hade RPS lagt saken åt sidan, i så fall fantastiskt, borde han ha upptäckt Palmekommissionens (under Marjasin) notering från 1995, eller, i sista hand, onekligen, min direkta JK-anmälan från 1998. Eller tagit sig en ny funderare i år, 2013.

Men JK, det svenska rättssamhällets Argus och lagövervakare, har i 20 år suttit med maffia-mörka glasögon. För JK gäller ingen logik, utan endast den ömtåliga statsnyttan.

Jag ställer nu denna skrivelse till Sveriges justitieminister Beatrice Ask med begäran om omedelbart initiativ från regeringens sida. Jag hävdar mycket bestämt att ett 15-manna landsförräderi föreligger samt begär aktion gentemot mig för falsk angivelse om regeringen bedömer detta lämpligt.

Jag skriver till Sveriges tidigare ärkebiskop, KG Hammar, att vårt land sjunker ner i evig dy. Om regeringen agerar i ovan beskrivet ärende finns kanske möjlighet att något uns av rätt och rättvisa kan räddas. Något uns.

Har du aldrig reflekterat, Beatrice Ask, över vad som kommer att hända, i en nära framtid, då hederliga och opartiska utredare, i ännu ej raderade eller strimlade dokument, påträffar din grymt ohederliga karusell av avsiktligt falska påståenden? Har du reflekterat över vad omvärlden kommer att tänka och säga om ditt fögderi på lösan sand?

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala.

018 (ja, ring gärna!) -15 12 79.