7.2.2013.
Klockan 11.30 denna
torsdagsförmiddag ringer politiske redaktören på Upsala Nya
Tidning, Håkan Holmberg, upp mig på mitt hemnummer och förklarar,
med många ord, att UNT är ”en liten tidning”, som inte har de
resurser som krävs för att gå in i en utredning av 15 utpekade
landsförrädare.
”Det är alldeles för
stort för oss, men självfallet har du din frihet att jobba med vad
du har lust till. Vi har talat om den här saken på redaktionen, och
mina kolleger delar min inställning att vi lägger den här stora
saken åt sidan, den fordrar en omfattande polisutredning om något
resultat ska uppnås, och det har vi inte resurser till, men du har
som sagt din fulla frihet…”
Och så vidare. Sällan
har mitt arbete sedan 27 år tillbaka med Palmeaffären tett sig så
groteskt. En stor tidning medger att det är ett stort ärende som
föreligger, men ärendet är så enormt stort att lilla UNT (”I
den här stan läser vi UNT”, stod det en gång i plakat på
Uppsala centralstation) inte nänns gå in och ens krafsa; det här
får de stora pojkarna ta hand om…
”Men om detta inte
sker?”
”Ja, men det verkar inte
som om vi får någon vidare kontakt, jag försöker säga att vi
omöjligt kan gå in i den här materian och kontrollera femton
personer som påstås ha varit landsförrädare, det måste du
förstå, Sven Anér”…
Jo, jag förstår nog. Det
är tillsagt högt uppifrån att ingen tidning får röra vid
landsförräderiet i Palmeaffären. Ingen tidning och ingen
myndighet. Inte UNT och inte JK. Men Sven Anér får gärna sitta där
och peta om han har lust, ”det står honom fritt”. Vi
ansvarsfulla tidningar tänker inte kladda ner oss med sådant
grävande.
Så vad gör jag? Är jag
tillplattad denna förmiddag, då jag redan förut sitter med
nerverna lätt fladdrande inför ett besök hos tandhygienisten. Vad
gör jag? Lyder den samhällsbevarande hr Holmberg och återgår till
gungstolen och det likaledes samhällsbevarande Svenska Dagbladets
torsdagskorsord?
Nej, det gör jag inte.
Jag uppmanar i stället mina bloggbesökare att ringa till, skriva
till, mejla till de nyhetsorgan som står er närmast, till
myndigheter som JK, RÅ, rikskrim, och ställa frågan:
VARFÖR FÅR
LANDSFÖRRÄDERI INTE UTREDAS?
Vad har makt, media och
myndigheter för värde om de tvärt nonchalerar det omgivande
samhällets verklighet? Om de ritar upp ett Idyllien som de vet inte
existerar? Om de låter sanningar ligga och pyra och inte släppas
fram?
Just nu överväger
Regeringens Justitie Kansler om han ska kasta ett getöga på det
möjligen största landsförräderiet i svensk historia. ”Det
kanske vi skulle titta på”, sa JK:s handläggare för ett par dar
sen. Titta på?
Följ min blogg extra
noggrant de närmaste veckorna, medan Sverige står på huvudet!
Det grundläggande
aktnumret är sedan den 30 mars 1993:
Ai. 318-93.
Hos rikskrim. Än är det
inte utraderat.
Sven Anér
Vilket för en tidning oansvarigt och fegt svar från UNT! "Vi lägger den här stora saken åt sidan" ! Ett uppslag med potentiellt sprängstoff och allmänintresse, dessutom för dem serverat. Bara att glipa lite bland dokumenten, och vem vet vad som sedan rullas upp? Men nej, det är säkrast att inte röra i.
SvaraRaderaTack vare den här bloggen kommer saken ändå sakta men säkert att spridas och diskuteras!
"Jo, jag förstår nog. Det är tillsagt högt uppifrån att ingen tidning får röra vid landsförräderiet i Palmeaffären. Ingen tidning och ingen myndighet."
SvaraRaderaDet är en fruktansvärd insikt och slutsats, men jag ser ingen annan som rimlig.