Det är som om livet stått stilla sedan 1993. Samma dy, samma kärr, samma grodor, samma unkna stiltje. Jag slår av en slump upp en sida i PALME-nytt för just 1993, på jakt efter en faktauppgift, och hamnar då mitt i rikskriminalens djupaste kriminalitet, med rubrikens Tommy Lindström och Thure Nässén – tala om SAMMANSVURNA!
Lars Borgnäs var den gången en skarp och orädd granskare av Palmeutredningen och dess entourage, han har i dag, säg gärna med all rätt, dragit sig tillbaka från närkamp och infighting i Palmeringen. I det som återges här syns att han var i toppform i den klassiska Striptease, stöttad av TV-ledningen på ett sätt som i dag ter sig otroligt. Hans efterträdare i dag heter Janne Josefsson, men han går aldrig upp i den ringen.
Jag skriver nu av från sidan 11/93:13 i PALME-nytt, och jag erkänner gärna att mycket av turerna och närbilderna och de hårda orden delvis hade fallit mig ur minnet. Åter till forntiden:
Onsdagen den 24 november /1993/ sände Kanal 1:s Striptease ett dramatiskt inslag om Tommy Lindström. Här ett par korta utdrag med kommentarer:
KVINNLIG RIKSKRIMANSTÄLLD: …vi kan inte använda andra regler än vad som lagen säger…
TOMMY LINDSTRÖM: …jag är inte åklagare, jag är den som är misstänkt, jag är inte skyldig att bevisa ett dugg i det här sammanhanget.
LARS BORGNÄS: I elva år var Tommy Lindström chef för rikskriminalen, Sveriges FBI, med uppgift att bekämpa den grova brottsligheten. I dag är han avstängd, själv misstänkt för grova brott.
Tommy Lindström är mannen som gjort vad som fallit honom in.
Vi ska syna tre fall där Tommy Lindström har dribblat med sanningen. Vi börjar med fallet med den tjallande narkotikaspanaren.
Den 9 mars 1989 far två kriminalinspektörer från en Norrlandsstad ner till Stockholm tillsammans med en kvinna. Kvinnan hade berättat om saker hon kände till från Stockholms narkotikavärld. Nu skulle hon höras på rikskriminalen.
Hon hade själv i många år missbrukat amfetamin, men var vid den här tiden på väg ut ur missbruket. Hon hade berättat att en namngiven narkotikaspanare i Stockholm i början och mitten av 80-talet brukade varna vissa narkotikalangare innan polisen kom och gjorde tillslag.
KVINNAN: Det var allmänt känt… (Kvinnan ger därefter en beskrivning av hur narkotikaspanaren /Thure Nässén, Sven Anérs anm/ i förväg i en knarklägenhet ger tips om att en razzia var förestående. Knarket lades undan, och de knarkspanande poliserna fann ingenting.)
BORGNÄS: När hon nu kom till Stockholm och hördes av en man på rikskriminalen visade det sig att man redan h a d e liknande uppgifter från ett annat håll om den namngivna polismannen.
(De båda norrländska polismännen berättar i programmet att den namngivne narkotikaspanaren redan var underkastad spaning!)
KVINNAN: Dom /på rikskrim/ visste själva inte var de hade honom, och han var då en av spanarna i Palmeutredningen…
B: Den utpekade polismannen satt i den grupp som utredde mordet på Olof Palme. Det gjorde han från början, och det gör han än i dag.
Kvinnans uppgifter rapporterades nu till Tommy Lindström. Enligt reglerna i polisförordningen ska alla uppgifter som innehåller misstanke om att en polis kan ha begått brott i tjänsten genast lämnas vidare till åklagare för särskild utredning. Men det gjorde inte Tommy Lindström.
Han lät i stället en kommissarie på rikskriminalen göra en egen liten utredning som bestod i att kommissarien frågade några polisbefäl som kände den utpekade narkotikaspanaren om de visste att han hade gjort något fel. Det svarade de att de inte visste.
Den här utredningen gjordes muntligt, ingenting skrevs ner, och de personer i narkotikavärlden som kvinnan hänvisat till hördes inte.
Jag måste gå in här nu i midsommar 2011. Märker ni, när ni ser på skärmen, att inget har ändrats? Vi har kanske inte fullt samma stank i dag, det har sprutats med deodoranter, men den unkna miljön är densamma. Jag känner mig åter försatt till Tommy Lindströms eleganta tjänsterum, där han tronade i en mycket prydlig läderfåtölj och genomgående ljög som svar på mina frågor. Här, just i detta tjänsterum, låg den gången kriminaliteten koncentrerad: Tommy Lindström och hans trogna lakejer, men man bråkar inte med en rikskriminalchef.
Tommy Lindström försökte en gång att från sin skinnfåtölj prata ner mig rörande det falska telefonavlyssningsprotokollets tidtagningsmysterier; jag blev inte övertygad.
Här fanns den stora kriminaliteten, innan Tommy Lindström blivit utredd, straffad och avskedad. Tommy försvann till sina lukrativa privatdetektivjobb, men någon utredning av den unkna luften skedde egentligen inte. Nya lika nednötta kvastar sattes in.
Ja, jag är skakad när jag nu på nytt dyker ner i denna avskrädeshög. Följ med!
LINDSTRÖM. Vi pratade med väldigt mycket folk omkring i det här ärendet och konstaterade att det var felaktigt.
B: Men det var bara polisbefäl ni talade med?
L: Vi ska inte göra utredningen. Det finns en särskild enhet som ska göra utredningen sen…
B: Men du låg på det här i fem månader?
L: Ja visst, men jag ville kontrollera hur mycket substans det fanns i det här. Samtidigt som den här killen jobbade i Palmemordet, och letade också fram Christer Petersson, så hävdar jag att det är min ansvarsuppgift som chef att se till att han inte blir beskylld felaktigt, vilket jag ansåg att han var.
B: Samtidigt fanns det på rikskrim, säger både poliser och kvinnan själv, uppgifter som pekade på s a m m a polisman. Liknande uppgifter fanns inom rikskrim.
(Lindström gör en paus)
L: Ja, det tror jag är felaktigt.
B: Det pågick en utredning inom rikskrim, och man hade t o m bedrivit spaning mot honom sas det där.
L: Nej.
B: För att han inte följt polisförordningen och genast skickat kvinnans uppgifter till åklagare varnades Tommy Lindström den 20 juni 1991 av statens ansvarsnämnd.
Samma dag, på eftermiddagen, befordrades han av den socialdemokratiska regeringen till polisöverintendent.
(Så långt ett par avsnitt ur Striptease-inslaget om Tommy Lindström.)
Vad hände då med Thure Nässén? I den utredning av Nässén som Lindström så omsorgsfult försökte avstyra? Ja, det nämndes inte i programmet. Ärendet hamnade faktiskt så småningom hos åklagare, men avskrevs efter en märkligt kortfattad undersökning.
Det går att säga att Thure Nässén är en skamfläck för den pågående (?) Palmeutredningen, och frågan är onekligen om gripandet av Christer Pettersson var någon fjäder i hatten för Thure Nässén. Om hela Pettersson-affären var och är ett arrangerat justitiemord, vilket bl a PALME-nytt hävdar, har Nässén medverkat till detta justitiemord.
Lindström-avsnittet radade upp ytterligare Lindström-försyndelser, ytterligare fiffel à la Lindström, mycket av detta sedan tidigare känt för PALME-nytts läsare. Och som vanligt tränger sig samma synpunkter på:
Vad har myndigheterna gjort?
Vad har massmedia gjort?
Thure Nässéns knarkförflutna – för viket han alltså i n t e har dömts! – har varit känt av alla våra vanliga polisreportrar, som fått obetydligt utrymme, egentligen inget utrymme alls. Och Lindström har sluppit avgörande och nedgörande kritik från sina chefer och från de massmedier som borde vara satta att bevaka denne man, som enligt beteckningen borde vara Sveriges hederligaste människa men sannerligen inte är det.
Det går, som PALME-nytt tidigare skrivit, att dra så många kusliga trådar från Tommy Lindströms chefsskrivbord vid Polhemsgatan i Stockholm.
Jag tror sannerligen inte att poliser i detta land begår brott på lösa boliner. Inte utan anledning, och framför allt inte utan order. Men kommer det en order att göra någonting eller att i n t e göra någonting, från den högsta chefen för den svenska rikskriminalen tycks den mycket ofta bli åtlydd, om den så luktar, osar, stinker kriminalitet.
Kanske är Lindströms falska, arrangerade fabricerade mordnattsalibi åt gamle kompisen Hans Holmér det grövsta, det kusligaste exemplet. Lindström sätter in sina handgångna underlydande att tillverka och presentera falska hotelldokument för att rädda Holmér ur en knipa som sannerligen inte är vilken knipa som helst: Var fanns Holmér då Palme sköts?
Då jag och PALME-nytt gång på gång riktat frågor av detta slag till den regering och de myndigheter som vi har order att lita på har jag alltid fått det bekvämast svaret:
Ingen åtgärd!
Kanske föregånget av:
Överlämnat till polisenheten vid justitiedepartementet, en enhet som leds av polisintendent…
Vad kommer medborgarkommissionen /granskningskommissionen/ att göra? Våga göra, idas göra, gitta göra?
Det är det vi får se.
PALME-nytt kommer att från sin enkla talarstol gå vidare med undersökning, utredning, förslag till åtgärdspaket.
Det är p r e c i s i spåren av en laglös Tommy Lindström som en rättsstat förfaller.
Och det kan gå fort. Svindlande fort.
Så långt en positionsbestämning från den 29 november 1993. Jag förflyttas till tider då detta kunde sägas med visst genomslag, och då varken Borgnäs eller jag betraktades som några speciellt högtflygande drömmare.
Nu ligger DE SAMMANSVURNA ute på bokhandelsdiskarna och hos internetbokhandlarna (och hos mig själv, 139:- på pg 75 05 55-5), och den verklighet jag här skildrar känns som en blåkopia på turerna kring Thure Nässén och Tommy Lindström, två parhästar i ett mycket solkigt stall! SA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Läs sidan "Om kommentarer"