8.6.2011. Jag ska komprimera. Jag har i två böcker, vilkas innehåll aldrig har på någon enda punkt dementerats, konstaterat att Olof Palme sköts till döds av dåvarande piket/baseballpolisen, nuvarande rådmannen vid Stockholms Tingsrätt samt moderate ledamoten av Sveriges riksdag, Anti Avsan.
Eftersom inget av mina påståenden någonsin har dementerats eller avfärdats, utan endast bemötts med tystnad eller med hänvisning till ”förundersökningssekretess”, anser jag mig ha rätt att förutsätta att jag faktiskt har rätt i mitt centrala påstående rörande Anti Avsan samt också rätt i de andra frågor som jag kopplar till detta statsministermord.
Om saken alltså lligger till så; hur ser då de rent ekonomiska konsekvenserna ut? Låt mig ta ett exempel:
Det finns en uppgift i den föreliggande dokumentationen - Rikskrevisionen kan ju kontrollera - att tidvis 150 av rikspolisens och Stockholmspolisens spanare hösten 1986 var inkopplade enbart på Hans Holmérs kurdspår. Fackmän borde kunna ta fram hur stora de rena personalkostnaderna varit.
Holmér försvann efter ett år, men slöseriet med personalkostnader och andra kostnader fortsätter genom årtiondena. En sittande Palmegrupp inom rikskrim, en sk förundersökningsledare inom RÅ, folk och kostnader för en ”förundersökning”, som hade kunnat vara avklarad praktiskt taget i samma sekund som Olof Palme sköts, eftersom regering och myndigheter hela tiden vetat hur sanningen såg ut; att det var hög administration, höga myndigheter som låg bakom mordet!
Ändå tar överheten steget bort till den alkohol- och knarkberoende Christer Pettersson, vilket den gången, och kanske ändå mer i dag, tett och ter sig sanslöst.
Mordet på Olof Palme tillkom, det ger jag Leif GW Persson helt rätt i, ”inom en konspiration av poliser, militärer och säkerhetspersoner” (februari 2011), visst. Pengarna för långa års lagföring av Christer Pettersson har skattebetalarna fått betala, to the tune of – en miljard? Där omkring, säkert.
Jag sänder nu Riksrevisionen min senaste bok i ämnet, där stora delar har legat ute på min blogg
www.svenanerpalmemordet.blogspot.com;
några dementier har aldrig avhörts under bloggens snart tvååriga tillvaro.
Palmemordet är på alla sätt, i alla dimensioner och ur alla perspektiv det största, svartaste ärende som Riksrevisionen någonsin har kunnat ägna sig åt.
En penningruljans utan sans och måtta, kring en fiktion, kring en hel samhällsadministrations falska fiktion. Tar jag i? Dementera mina uppgifter i så fall! Och jag hoppas på Riksrevisionens mycket konturskarpa framtoning!
En miljard för att utreda ett mord som utredarna själva har begått!!
Oroad, engagerad hälsning!
Sven Anér
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Läs sidan "Om kommentarer"