Vid pressläggningen: nytt stoff!

7.4.2011. Janne Josefson och kolleger! Jag såg i går programmet om båtarna som ingen kan ratta – ja, ett bra jobb. Men när ni nu ideligen visar att ni kan göra bra jobb, varför går ni då aldrig i clinch med den i dag obefintliga utredningen om mordet på en statsminister?

Jag var ganska ensam i starten när det började pyra kring Dekorima. Lars Krantz skrev ”Ett verkligt drama”, där han än så länge följde raka och spännande linjer, medan Olle Minell i Göteborg och jag själv i Uppsala så tidigt som 1987 från första början växlade direkt in på polisspåret.

Jag har aldrig tvekat rörande polisspåret, som raserade den svenska rättsstaten och snedvred media-Sverige. När Christer Pettersson av rättsstatens eget folk placerats som syndabock utanför biografen Grand på Sveavägen föll allt vad poliser och jurister och ämbetsmän heter platt för missbrukaren från promillebänken i Sollentuna, och just ingen tog reda på hur det faktiskt förhöll sig, nämligen att skarpa vittnesmål hade nonchalerats respektive förfalskats och att ett falskt telefonavlyssningsprotokoll låg som en våt trasa över alla beskyllningar mot Christer Pettersson, som det var fritt fram att sparka på, där han låg i rännstenen.

Det där var situationen 1988-89, men situationen är exakt densamma i dag. Christer Pettersson är favoritmördare hos det svenska folket (även om poliser börjat knappa in!), och svenska media har i dag, med ett kort mellanspel inför 25-årsdagen, just ingenting gjort för att ärerädda sig själva och Christer Pettersson: fältropet ”det är nog fan Christer” har fått eka vidare.

I september 2007 kunde jag ta del av en serie mail som sänts huvudsakligen till kommissarie Gösta Söderström, först vid brottsplatsen. Mailen var olustiga och närgångna. De hyllade Anti Avsan – avancerad från baseball/piketpolis till en rådmansbefattning vid Stockholms tingsrätt och ett moderat riksdagsjobb – som den klokaste svenska politiker som gått i ett par skor samt rackade ner på meningsmotståndarna, bl a mig själv, som beskylldes för mordinblandning i Tallinn (fast det var varken hot eller förtal sa polisen i Uppsala på min förfrågan).

Jag begärde omedelbart information från Avsans partikamrat Reinfeldt men har ännu i dag inte fått något livstecken från den moderate partiledaren och statsministern; uppenbarligen vill moderaterna inte stå upp för sin baseballpolis.

Mina anklagelser mot Avsan för mordet på Olof Palme presenterades i bokform först 2008 och senare, i en andraupplaga, 2009; här skärpte jag attacken mot Avsan och placerade honom som mördaren vid Dekorima.

Denna oerhörda beskyllning, att en polis, domare och riksdagsman mördar den statsminister han är satt att värna, har inte föranlett en enda representant för regeringen eller för någon myndighet att stå upp och förklara att Anti Avsan har sannerligen inte skjutit någon statsminister. Nej, det har varit genomgående tyst som i graven; det enda t ex RÅ har berättat för mig är att förundersökningssekretess råder.

Är UG med mig så långt?

Saken är inte död, inte helt död. Jag har en blogg ute på nätet

www.svenanerpalmemordet.blogspot.com

och jag förbereder en ny bok med titeln DE SAMMANSVURNA, där Leif GW Perssons uppseendeväckande deklaration för en månad sedan om ”en konspiration med poliser, militärer, säkerhetspersoner” får följa min egen deklaration nära 25 år tidigare: en polissammansvärjning.  Leif GW har förklarat att jag den gången ”var en blind höna som hittade ett korn”; från buffeln GW blir det ett beröm.

Palmemordet, med mig någorlunda i centrum, har blivit läsning i stora dagstidningar och i den seriösa veckopressen, och viss filmning har förekommit, för bio- och SVT-visning vad det lider.

Kunde inte UG följa upp? Eller göra ett stort eget jobb: ni har resurserna, de ekonomiska och personella, medan mina egna resurser egentligen bara är min ordbehandlare.

Jag föreslår er alltså att rycka in. Och rycka ut. Manegen ligger krattad. Inga dementier rörande Anti Avsans gärningsmannaskap står att finna, och en hel dokumentation rörande ”Dekorimamannen”, som hittills har varit hemlig, finns att av UG begära fram från rikskrim. Mig har Stig Edqvist och domstolar nekat, men det skulle förvåna om samma ståndaktighet upprätthålls gentemot Sveriges public service-television. I den orangegula pärmen från Dekorimahörnan berättar rikskrim nära nog hela sanningen om mordet på en statsminister, en sanning som den svenska allmänheten hittills inte har fått se.

Är Uppdrag Granskning intresserad av denna sanning, i utbyte mot dagens svarta tigande, svarta lögn? Hör av er! Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66, 018-15 12 79.