Palmemord, Assange…

PS 7.4. kl 21, sedan jag sett SVT:s program om Assange:

Jag koncentrerar mig på det svenska riksåklagarämbetets, RÅ:s, framtoning i fallet Assange och i fallet mordet på Olof Palme.

Ett år efter mordet utsågs RÅ till förundersökningsledare i detta mordfall och har haft detta uppdrag sedan dess.

Hösten 1988 inledde RÅ, i samarbete med rikskriminalpolisen, ett misstänkliggörande av Christer Pettersson. Detta misstänkliggörande innebar:

Påstående att Christer Pettersson före kl 23.15 mordkvällen 28 februari 1986 skulle ha befunnit sig utanför biografen Grand på Sveavägen. Detta påstådda förhållande styrktes, enlig RÅ, av ett vittnesmål från Roger Östlund, som någon gång under tiden 23.15 – 21 skulle ha sett och känt igen Christer Pettersson genom glasdörrarna mellan biografens lobby och Sveavägens trottoar, detta medan Östlund skulle ha samtalat, via en mynttelefon i Grands lobby, med knarkhandlaren Sigge Cedergren i dennes bostad på Tegnérgatan.

Christer Petterssons närvaro på denna trottoar styrktes ytterligare, av RÅ och polis, genom ett även för Stockholms tingsrätt framvisat s k telefonavlyssningsprotokoll där det påstådda samtalet refererades, tämligen kortfattat och inte i replikform.

Händelseförloppet presenterades av RÅ som bergfast: vittne och s k ”tk” garanterade att Christer Pettersson i god tid före mordet befunnit sig vid biografen samt skulle ha hunnit ner till Dekorima och skjuta Olof Palme.

Men hela saken är påhittad och arrangerad av RÅ/rikskrim.

För det första: Östlund kom, enligt fem samstämmiga, polisens egna vittnen, inte till Grands lobby förrän kl 23.30 eller senare. Östlund kan alltså inte ha sett Christer Pettersson 23.15.

För det andra: Enligt synnerligen sannolika uppgifter, från Sigge Cedergren och dennes kamrat Reine Jansson, befann sig inte vare sig Cedergren eller Jansson vid Cedergrens telefon på Tegnérgatan under aktuell tidsperiod, 23.15-21, utan i bil nära mordplatsen, varför samtalet även av denna anledning aldrig kan ha utspelats som myndigheterna hävdar.

Och för det tredje: telefonavlyssningsprotokollet måste vara arrangerat eftersom det skildrar ett telefonsamtal som aldrig har ägt rum. Det påstådda avlyssningsbandet finns inte längre; det avmagnetiserades på ett tidigt stadium av en av RÅ:s åklagare i Palmefallet, Solveig Riberdahl.

Jag har vid flera tillfällen, bl a på SvD Brännpunkt 1990 och i min bok ”Fyra nycklar”, 1991, redovisat dessa uppgifter, och de har aldrig dementerats, endast nedtystats. Det är givetvis djupt illavarslande att det svenska rättssamhället arrangerar falska vittnesuppgifter med tillhörande dokument för att snärja en i sammanhanget helt oskyldig person, Christer Pettersson. RÅ har aldrig dementerat mina ovanstående uppgifter, endast förtigit eller avfärdat dem.

Min parallell till affären Assange blir den här: mot bakgrund av RÅ:s agerande i Palmeaffären finns all anledning att ifrågasätta RÅ:s agerande i Assangeaffären.

Det var uppenbart ett högt politiskt intresse att efter nära tre år hitta en acceptabel Palmemördare. Låg ett lika högt politiskt intresse bakom anklagelserna mot Assange?

Gå in i denna dubbla fråga, UG!

Jag kan ställa all tillgänglig dokumentation till UG:s förfogande: de fem vittnesmålsutskrifterna, förhören med Cedergren och Jansson, telefonavlyssningsprotokollet samt kopia av min artikel för SvD Brännpunkt sommaren 1990, raskt nedtystad.

Finalen på RÅ:s Christer Pettersson-affär: RÅ går till HD 1998 med ytterligare, påstådda bevis för det av RÅ själv från början till slut förfalskade Pettersson-materialet.

DS