Varför låter GW alla Lisbeth Palmes frågetecken försvinna?

9.4.2011.

Jag fortsätter att granska Leif GW Perssons krönika i Expressen, och jag förvånas över att GW så totalt har släppt kontakten med den Lisbeth-debatt som funnits. GW placerar Lisbeth Palme över alla misstankar. Skyhögt över.

Jag citerar:

--- Lisbet Palme kommer under flera år att utsättas för rena övergrepp i media. Christer Pettersson kommer att beskrivas som både oskyldigt dömd, vanlig dokusåpakändis och till och med folkhjälte hos alltför många. För offrets hustru, som är övertygad om att han mördat hennes man, måste detta ha varit näst intill outhärdligt. Det faktum att polisen också behandlar henne med silkesvantar, på ett sådant sätt att det är direkt menligt för polisutredningen, gör inte den bördan lättare att bära.

Denna text blir, när jag nu läser om den, direkt kuslig. Attityden mot Christer Pettersson framstår som skrämmande cynisk; det blir på något sätt Christer Petterssons eget fel att han med falska medel anklagas för ett brott han aldrig har begått, och han blir ”folkhjälte hos alltför många” – vad menar GW? H de det varit bättre om Christer Pettersson blivit folkhjälte bara hos några få i Sverige? Har han tänkt här, över huvud taget?

Och Lisbeth Palme sägs ”utsättas för övergrepp i media”. Att dessa påstådda övegrepp helt och hållet kommit att bero på hennes egen ovilja att berätta sanningar eller att alls berätta, sägs inte ut i GW:s närmast aggressiva försvar för Lisbeth Palme.

Och han utelämnar helt det aldrig klarlagda förhållandet varför Lisbeth Palme vid mordplatsen uppträder i brun skinnkappa men på Sabbatsberg i svart tygkappa? Ett av de verkligt stora mysterierna under de glödheta minuterna efter dödsskottet.

GW säger att Lisbeth Palme ”är övertygad om att han /Christer Pettersson/ har mördat hennes man” och drar därmed ett tjockt streck över alla andra mysterier kring Dekorima och Sabbatsberg, där det påstådda skottet mot Lisbeth Palme kanske är det största.

Varken när sjukvårdsbiträdet Anna Hage eller Gösta Söderström söker samtalskontakt med Lisbeth Palme nämner hon ett ord om att hon blivit träffad av en kula eller att hon känner sveda, och inte heller ambulanspersonalen får höra något liknande – är inte det underligt, Leif GW Persson?

Bilden av ett arrangemang, ett noga inrutat arrangemang står allt klarare, och i detta arrangemang spelar Lisbeth Palme sin givna roll. Om detta inte får sägas i dagens debatt kommer mordet och Olof Palme att försvinna in i den kläobskyr där mediadebattörer gärna låter den hamna.

Leif GW Perssons roll i denna mediadebatt framstår som egendomlig, skakig, i synnerhet om vi betänker att hans ord presenteras som sakkunskapens slutord, vägda på guldvåg. De är i själva verket motsatsen. De kommer från en representant för den svenska polisen, med tillkämpat mandat att uttala sig med stor pretention om alla svenska brott genom tiderna, samt uppenbarligen med förmåga att bli trodd av den allmänhet som aldrig får bli påläst eftersom viktig information låses in – dock ej för Leif GW - och förträngs.

Var det då inte bra att Leif GW Persson avslöjade en polis/militär/Säpo-konspiration? Det börjar jag undra. Hade vi fått klart besked från rikspolischefen och Leif GW, i en gemensam kommuniké, hade givetvis en sanning varit på väg. Men munkavle ovanpå ett otroligt konstaterande bara förvärrar rådande fövirring.

Leif GW Persson är sanningssägare när han själv utan kontroll får diktera sanningarna.

Sven Anér