20.4.2011.Till Justitieminister Beatrice Ask.

För kännedom och åtgärd:

RÅ, RPS, Stockholms polismyndighet, Stockholms Tingsrätt samt den moderata riksdagsgruppen.

Jag anmodar Justitieministern att omedelbart agera i detta ytterst angelägna ärende.

Bakgrunden är den skrivelse som jag den 19 augusti 2010 sände till ”kriminologie professor Leif GW Persson, Rikspolisstyrelsen”.

Jag återger här hela detta brev in extenso:

Leif! Jag skriver till dig i din dubbla egenskap av engagerad i TV 3:s ”Efterlyst” och anställd vid den svenska rikspolisstyrelsen.

Låt mig först precisera vad jag tror om ditt arbete för ”Efterlyst”. Jag tror att du, samtidigt som du handlägger detta extrauppdrag, måste hålla fast vid de krav som ställs på dig som anställd vid rikspolisstyrelsen, med de skyldigheter denna anställning innebär, för dig lika väl som för alla andra vid RPS. Du måste alltså ha en grannlaga skyldighet att även för polisens räkning behandla de informationer som du får in via TV 3, är detta en korrekt beskrivning av din situation?

Är det också riktigt att du i din officiella ställning är skyldig att följa förvaltningslagens serviceparagraf, paragraf 4? Tyvärr har jag aldrig märkt att du fäster avseende vid denna paragraf, som alltså reglerar dina skyldigheter gentemot bl a journalister som hör av sig. Bör du respektera denna serviceparagraf, anser du?

Jag kommer nu till mitt ärende. Jag har trovärdiga uppgifter som innebär att du vid flera tillfällen sedan 1984 blivit informerad om ett händelseförlopp i anslutning till Catrine da Costas död som inte varit känt utåt. I denna bild ska samma person, som förekommer i samband med mordet på Olof Palme, finnas med, alltså nuvarande rådmannen och moderate ledamoten av riksdagen Anti Avsan. Jag återger referat resp utdrag ur de informationer jag erhållit för att du lättare ska kunna erinra dig ärendet.

Uppgifterna kommer från en person som inte önskar framträda med namn. Jag kan kalla henne Anna, vilket alltså inte är hennes verkliga namn.

”Anna”: ”Saken har kopplingar till mordet på Catrine da Costa.”

”Anders”: ”Har du belägg för samband? Vore intressant att undersöka.”

”Anna”: ”Palme hade tänkt gå ut med uppgifter om detta. En väninna till mig, ”Lisa”, bodde vid denna tid i Stockholm (prostituerad) och var god vän med Catrine och fick veta en hel del om polisens piketstyrka och om Catrines relation till flera högt uppsatta poliser. Vore bra om du kunde leda det i rätt riktning om du har möjlighet till det på något sätt.”

”Anna” samtalar alltså¨med en bekant, ”Anders”, till mig, Sven Anér. Du bör vid det här laget känna igen dessa uppgifter och erinra dig att du vid flera tillfällen blivit informerad.

”Anders”: ”Visst kan jag leda det i rätt riktning, men som sagt, mer fakta. Jag talar med Sven Anér då och då.”

”Anna”: ”Nej, jag kan bara berätta omständigheter som berör Catrine dagarna innan hon försvann. Hon berättade då för min väninna, ”Lisa”, att hon hade hotats till livet och var förföljd av en man, polis till yrket. Han var besatt av Catrine då hon ville avsluta sitt samröre med honom. Tänkte sluta inom sitt yrke för sina barns, syskons och mors skull. Jag har ringt Efterlyst tre gånger under årens lopp från 94 (då jag fick kännedom om detta) och bett att få tala med GW personligen. Man sa att han skulle ringa upp mig, men så har inte skett. Jag vägrar att prata med någon som helst inom polisen efter det.

Skälen var att Olof Palme fick del av det här ärendet av de prostituerade på Malmskillnadsgatan och skulle ta tag i det. Jag förmodar att du känner till den s k ”Basebolligan” som misshandlade folk för sitt höga nöjes skull. Den här polisen ingick i den piketstyrkan då. Det blev en stor grej av detta. Min väninna Lisa blev tvungen fly från Stockholm på grund av hot då hon kände till vem som mördat Catrine. Inte alls förvånande, snarare tvärtom, att man tog till Christer Pettersson som syndabock, han var ju ett lätt offer och livrädd för polisen.

Jag kan tyvärr inte berätta mer än så, och ja, den du nämner där, Sven A eller GW borde få upplysning om detta. Måste hålla min familj utanför detta, jag hoppas du kan belysa den riktningen i mordet, på både Catrine och Palme i alla fall.”

”Anders”: ”Tack Anna! Det var bra skrivet. Jag börjar se mönstret. Jag behöver dock polisens namn, kan du ge mig det? Och vem kan vittna? Det är ändå bra att ha ledtrådar som gör att man lyfter på rätt stenar.”

”Anna”:”Tack gode gud för det! Polisens namn är Avsan. Tack för att du ville lyssna till min berättelse, och jag hoppas innerligt att du ev kan göra någonting av detta!”

”Anders”; ”Har du flera uppgifter om denne Avsan?, vad har du hört? Hur gick det till?”

”Anna”: ”Det enda jag kan tillägga är att Catrine blev uppsökt av Avsan i den lägenhet som hon då tillfälligt vilade upp sig i, och även min väninna var där då. De skulle båda lämna det liv de då levde bakom sig. Väninnan flydde ur lägenheten i panik då bråk uppstod. Det är allt jag vet.”

”Anders”: ”Hur länge före hennes försvinnande var detta? Och vilket datum försvann Catrine? Vet du var denna lägenhet fanns?”

”Anna”; ”Det jag vet är att det skulle varit den 8/6-84 som de befann sig i denna lägenhet, dock inte den som omtalas på Östermalm då. Nej, jag vet inte var den låg.”

Där slutar, åtminstone tills vidare, denna dramatiska skildring. Jag måste självfallet nu förklara varför jag ger den publicitet. Det normala, för en undersökande journalist, torde vara att uppgifter, som tills vidare är obekräftade men som har anknytning till brott, först kontrolleras hos polis och åklagare. Men i denna affär, som nu tycks bli så oväntat utvidgad, har jag bedömt det meningslöst att först ta kontakt med de myndigheter som allt sedan 1984 (da Costa) och 1986 (Palme) antingen under 25 år inte gett mig begärd information – det har varit det vanligaste – eller också gett mig osanna svar. Jag skriver alltså nu direkt ett öppet brev till rikspolisstyrelsens Leif GW Persson, till dig som heller aldrig brukar besvara mina frågor, få se hur det går denna gång.

Naturligtvis skakas jag också av de livsöden jag får se glimtar av. Empati är en stark drivkraft, Leif! Jag räknar alltså med ett svar från dig, där du förhoppningsvis förklarar varför ärendet, så vitt känt, aldrig fördes vidare? Varför så tyst om da Costa, varför så tyst om Olof Palme? Naturligtvis är ditt ansvar mycket stort. Ett ansvar bl a för att kommentera och kanske på någon punkt korrigera den version jag nu lägger fram.

Det rör sig om en så våldsam anklagelse mot den redan tidigare så hårt anklagade Anti Avsan? Ja, jag är medveten om detta. Jag är också klar över att det komplicerade ärendet Anti Avsan förr eller senare till sist måste avgöras inför domstol – eller vad säger du, Leif, som är den initierade experten? Och som, vilket nu framkommer med så skrämmande tydlighet, har och alltid haft full tillgång till Palmemordets hela databank, inte minst den hemliga delen.

Du vill, Leif GW, framstå som rättvisans försvarare och brottslingars fiende. Visa då det! Inte bara i ord utan i handling! Det finns böcker skrivna om Catrine da Costa och styckmordsfallet, men du tycks starta från fel håll. Det finns mycket skrivet om Cats Falck också, men sanningar?

210814-5075 Sven Anér

Så långt mitt brev till Leif GW Persson. Påföljande dag, den 20 augusti 2010, kompletterar jag mitt brev till Leif GW med en skrivelse

Till Riksåklagaren och Rikspolischefen

Eftersom jag har anledning förmoda att Leif GW Persson inte avser att till er vidarebefordra min skrivelse, som bifogas, sänder jag kopior till RÅ och rikspolischefen. Persson har ännu inte hört av sig till mig.

Jag anmodar nu mina båda adressater att omedelbart reagera och agera. Om de uppgifter som jag återger är ens till en liten del korrekta skakas givetvis det svenska rättssamhället, och om ni skulle anse att mina uppgifter är helt felaktiga måste ni rimligen omedelbart höra av er med någon form av rättslig åtgärd riktad mot mig Ni kan inte gärna lämna skrivelsen till Persson utan avseende.

Ärendet finns, av allt att döma, redan inom RPS´och rikskrims revir och dokumentation. Som framgår av min återgivna text är RPS vid flera tillfällen larmad i ärendet och ombedd att i sin tur larma Persson, men Persson har uppenbarligen inte agerat, vilket förundrar, skrämmer.

Min skrivelse till Persson måste alltså enligt min bestämda mening föranleda någon form av utryckning från mina båda adressaters sida, och jag förväntar mig ett omedelbart svar från RÅ (som jag visserligen är skriftligen förbjuden att någonsin approchera) och från RPS. Om och när jag får viktiga informationer i detta ärende kommer jag att informera RÅ och RPS.  Sven Anér

Vad som därefter hänt i denna sak sedan augusti i fjol är – ingenting. Absolut ingenting, Jag har frågat rikskriminalens Palmeenhet om de känner till något i detta ärende men fått till svar att eftersom da Costa-utredningen ligger hos Stockholms polismyndighet så har mitt brev remitterats dit. Från Stockholms polismyndighet har jag ännu ingenting hört.

Den absoluta tystnaden från Leif GW Perssons sida är givetvis beklämmande och alarmerande. Den mycket centralt inom polisen placerade Persson får en formell skrivelse från en professionell journalist och författare, där denne slår larm om en tänkbar koppling mellan Olof Palme, dennes mördare Anti Avsan samt den i outredda former mördade Catrine da Costa. Mitt brev har med stor sannolikhet föregåtts av minst tre ytterligare larm till Persson, från en i da Costa-ärendet uppenbarligen välorienterad kvinna – men ingenting händer.

Jag har hos registrator vid RPS begärt besked om huruvida mitt brev till Persson finns arkiverat och diariefört hos RPS, men jag har inte fått svar och utgår från att det inte av Persson överlämnats till RPS för arkivering. Allt pekar alltså på, som sagt, att Persson ingenting gjort i saken.

Där blir TV 3-programmet ”Efterlyst” givetvis högintressant. Föreligger skyldighet för programmedarbetaren Leif GW Persson att agera, eller kan han ha rätt att betrakta programmet som en rent journalistisk produktion, utan koppling till den svenska rikspolisen? Jag anser givetvis inte det sistnämnda, i synnerhet som personer som hör av sig till Persson i TV naturligtvis anser sig ha kontaktat den svenska polisen.

Jag kan undra, justitieministern, om syftet med program som ”Efterlyst” kan ha varit att det gett programmakarna och TV 3 möjlighet att plocka upp bitar som kan ha verkat aptitliga men ingalunda ”farliga” i någon mening, medan just sådana ”farliga” inslag som Avsan-Palme-da Costa-affären, om de skulle dyka upp, kunnat stoppas i portgången? Är det tänkt så? En gallring – fram till en viss gräns?

Om jag så ser på sannolikheten av innehållet i mitt brev till Leif GW Persson så kan jag givetvis inte med full säkerhet och övertygelse hävda att uppgifterna är korrekta. De är helt nya, de är dramatiska, och de bär sannolikhetsprägel, men sanningsvärdet kan givetvis säkras endast efter noggrann rättslig och journalistisk utredning.

Jag ser alltså uppgifterna som fullt tänkbara, och Leif GW Perssons bevisade underlåtenhet att besvara mitt dramatiska larmbrev – det första larmet om en triangelkoppling av de senaste årtiondenas mest uppmärksammade mord - visar ju ytterligt klart att Persson och därmed den svenska rättsstaten arbetar med en önskan om total tystnad, inte total öppenhet.

Jag slutar där och anmodar sålunda landets justitieminister att snarast åtgärda. Har jag placerat för er morden på Catrine da Costa och Olof Palme på en silverbricka? Börjar båda dessa mord, kopplade till Olof Palmes mördare, rådmannen och riksdagsledamoten Anti Avsan, få kontur och relief?

Och, Beatrice Ask: min djupa undran kvarstår. Varför behandlas ett samhällsviktigt ärende av detta slag med så demonstrativ tystnad? Vad är ni rädda för? Denna sak kommer att utförligt behandlas i min kommande bok, DE SAMMANSVURNA.

Jag begär nu omedelbart besked beträffande diarienummer och handläggare inom regeringen samt uppgift om vilka åtgärder som kommer att vidtas – i en ödesfråga!

Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.