”…vi kommenterar inte olika uppslag rörande Palmeutredningen eftersom förundersökning fortfarande pågår…”

14.10 2010.

Förundersökningsledaren i Palmeärendet, Vice RÅ Kerstin Skarp:

Som du möjligen erfarit från din förundersökningspartner, kriminalkommissarien Stig Edqvist, pågår för närvarande utlämning, på min begäran, av centrala handlingar ingående i Palmeärendet, vilka hittills varit sekretessbelagda.

Vissa handlingar lämnas ut utan specifik rättslig kontroll inom rikskriminalpolisen, medan andra undergår sådan kontroll och tillställs mig med besvärshänvisning.

Jag anser att det handlar om en islossning.

Jag har, som du vet, tidigare mottagit ett tiotal skrivelser från dig i detta ärende, t ex med en formulering i skrivelsen 20090515, ÅM 2009/003:

Som svar på Dina skrivelser kan jag endast ånyo påpeka att vi inte kommenterar olika uppslag rörande utredningen eftersom förundersökning fortfarande pågår.

Jag kommenterar då, i dag: Vad är utlämnande av tidigare sekreta handlingar i detta förundersökningsärende annat än kommentarer från förundersökningsledningen? Varför har utfående av dessa handlingar i snart 25 år förvägrats mig? Har RÅ:s hittillsvarande rigida attityd aldrig varit så lagfäst, som dina formuleringar har antytt, utan i själva verket utgjort rena trakasserier direkt riktade mot en fristående utredande journalist, rena censurförsök?

De handlingar, som nu äntligen sipprar fram, innehåller som du förstår avgörande ny och dramatisk information till den svenska allmänheten (bl a via min blogg www.svenanerpalmemordet.blogspot.com)

och jag ger dig två exempel:

Nr 1: Djurfeldt/Avsan. Beträffande Claes Djurfeldt har jag utfått ett antal mycket detaljerade uppgifter som går mycket nära hans bakgrund och allmänna framtoning. I ärende D 2368 sägs sålunda bl a att han antas vara ”vapenfixerad, med åsikter hos yttersta högerkanten”. Dessa mycket kritiska kommentarer kring en polisman i tjänst får alltså lämnas ut till mig, medan initialrapporten om Anti Avsan, Ai.1010-92, inte endast inte lämnas ut till mig på min begäran utan helt och hållet ignoreras utan omnämnande av rikskriminalpolisen. Jag har denna handling i mitt arkiv, men det är en version som jag fått från annat håll och som jag önskar verifiera; det får jag tydligen inte. Beträffande andra handlingar om Anti Avsan, som jag önskar utfå, har rikskriminalpolisens avslag bl a byggt på att dessa handlingar, enligt åberopat lagrum

inte säkert kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men.

Min enkla fråga blir då: fanns ingen risk att Claes Djurfeldt skulle kunna lida skada eller men?

Men jag ser ju tendensen: om Avsan lämnas inget enda papper ut. Skrämmande ny, negativ information, sålunda.

Så till

Nr 2, fallet ”Anneli” vid biografen Grand mordkvällen, handlingarna L 851, L851-A samt L 851-B. Som du skall finna vid en kontroll ger ”Anneli” vid två förhör tämligen tidigt efter mordet, och hennes väninna vid separat förhör 1989, en aldrig varierad information kring en man, i sällskap med två andra vid biografen Grands entré, en mycket klar beskrivning av mannens signalement samt hans ytterst egendomliga replik då ”Anneli” frågade honom vad klockan var:

Sånt har jag inte tid med i kväll!

Jag är den förste utomstående som nu kunnat läsa ”Anneli”-rapporterna, och självfallet reagerar jag starkt. Om dessa uppgifter fått ingå i förundersökningsprotokoll III:1 – som journalister fick kvittera ut för tämligen ansenlig kostnad 1989 - skulle de självfallet ha väckt uppseende och riktat journalisters sökande efter en gärningsman åt annat håll än åt den falskeligen anklagade Christer Pettersson.

Möjligen är ”Anneli”-dossiern ett av de mest avgörande inslagen i Palme-utredningen men undanskuffad, i nära 25 år på en hylla hos rikskriminalpolisen, ”man merkt die Absicht und wird verstimmt”.

Jag summerar: Uppenbarligen har förundersökningsledningen i det längsta velat hemlighålla Avsan-affären, i strid med rådande sekretesslagstiftning, samt fram till nu fördolt det sprängstoff som är ”Anneli”-dossiern.

Varför börjar dessa informationer komma nu, vice RÅ Kerstin Skarp? Och har, som jag frågar ovan, allt tidigare hemlighållande ingått i det rena trakasseri som RÅ från 1987 tillämpat mot undersökande journalister, inte minst mot mig personligen?

Jag önskar nu en redovisning, en rejäl redovisning från dig, Kerstin Skarp. En motiverad redovisning av detta, som jag menar, uppenbara trakasseri. Förvaltningslagen förutskickar i sin serviceparagraf, nr 4, ett hövligt och grannlaga myndighetsuppträdande gentemot allmänheten. RÅ har genom åren inte uppvisat skymten av hövlighet eller grannlagenhet. Naturligtvis vet jag anledningen. Sanningen bakom Palmemordet finge inte släppas, inte anas.

Men nu har ridån börjat gå upp, vice RÅ! Rikskriminalpolisens Stig Edqvist har börjat inse att sanning och klarhet inte längre helt kan stoppas. När nås RÅ av samma klarsyn? Sven Anér