”Vi har 50 walkie-talkie-tips. 30 ligger ganska nära mordminuten…”

9.10.2010. Jag går tillbaka. I Palmeärendet måste vi alltid gå tillbaka. Så långt tillbaka att vi är inne i en fördrömd zon av våra liv, föga känd av de något yngre, totalt okänd för de mycket yngre. Eller kanske lika känd som Olof Skötkonung eller slaget vid Lützen, prickar på historiens karta.

Tillbaka till, närmare bestämt till 1989. Jag citerar ur min promemoria från tiden:

Den 11 april 1989 klockan 15 sammanträffar jag med Palme-åklagaren Jörgen Almblad på hans tjänsterum hos RÅ vid Storkyrkobrinken i Gamla stan, kanske just det rum där Lisbet Palme fick se Christer Pettersson på video.

Vårt samtal handlar om de beryktade walkie-talkie-tipsen.

”Vem kan det ha varit som sågs i Oxtorgsgränd?”

”Det vet vi inte.”

”På Adolf Fredriks kyrkogata då?”

”Det vet vi inte”.

”Hur var det med Inga i Gamla stan då?”

”Personen hon såg på T-baneperrongen var en Säpo-man. Vem det var hon såg i Schönfeldts gränd vet vi inte.”

Så långt Almblad, den gången. Och han tillägger:

”Om ett enda walkie-talkie-tips skulle peka på att paret Palme var övervakat på väg till biografen Grand så kan Christer Pettersson inte vara mördaren.”

Jag frågade Almblad då i april 1989:

”Christer Pettersson är ju den ensamme mördaren, inte sant? Det är det ni vill ha hoom till. Han kan väl inte vara omgiven av ett par dussin walkie-talkie-män?”

”O nej. Omöjligt.”

”Men om ett enda walkie-talkie-vittne talar sanning?”

”Jaa…”

Jag har ett mycket klart minne av Almblad där han satt med ett stort och bökigt papper i knät, ett par meter ifrån mig; ett ”datalakan” minns jag att han kallade det:

”Nej, det där tipset har vi inte kunnat utreda… och inte det… och inte det…”

Men ändå är det Christer Pettersson som hämtas, anhålls, häktas, åtalas, döms, frikänns.

Jag har hos riksåklagare Torsten Jonsson begärt undersökning av om Jörgen Almblad begått brott, men Torsten Jonsson inleder ingen sådan undersökning.

Med utgångspunkt från mitt samtal med Jörgen Almblad den 11 april 1989 är jag förvissad om att Almblad den gången visste och i dag vet att Christer Petterssons påstådda skuld inte låter sig förena med oförklarliga och oförklarade och lögnaktigt förklarade walkie-talkie-tips.

Det är inte första gången jag skakas då jag läser mina gamla gulnade promemorior, från en tidigare generation, skrivna på skrivmaskin. Och plötsligt läser jag att Almblad, nu den 11 april 1989, säger att

”vi har 50 walkie-tips. 30 ligger ganska nära mordminuten”.

Som sagt: jag skakas. Detta uttalande av Palme-åklagaren Jörgen Almblad den 11 april 1989 är med stor säkerhet det första tillkännagivandet av detta otroligt höga antal walkie-tips på stan, ”30 ligger ganska nära mordminuten”.

Det måste ha blivit ringar på vattnet, väl? Rimligen, ja. Men jag hittar inte på rak arm några direkt häpna kommentarer, varken mina egna eller andras. Nå, Palmeärendet är spretigt och svåröverskådligt, så jag kan missta eller missminna mig.

Här finns i alla fall de höga talen: 50 resp 30! Hur har dessa någonsin kunnat förklaras? De har bara kunnat förklaras genom att de inte har kunnat förklaras. Palme-logik.

Debatten kring antalet walkie-talkie-tips dämpas i tio år framåt. för att plötsligt, sommaren 1999, tillföras ny näring då granskningskommissionen låter meddela, tämligen undanskymt i sin rapport, att sammanlagt 179 walkie-tips finns registrerade hos polisen, varav 40 nära mordplatsen, nära mordminuten!

Det är dessa 40 w/t-tips jag nu efterlyser hos dagens Palmeutredare, och jag får dem nog så småningom, som förste utomstående någonsin. Då kommer det bl a att visa sig hur många av dessa tips som noterats vid eller i närheten av biografen Grand och Christer Petterssons falskeligen påhittade uppdykande på platsen.

Robert Gustafssons tips från Grand är i dag känt av den svenska allmänheten, men inte av den protokollförande polisen – det känns symptomatiskt.

Med vetskapen om minst 40 w/t-tips sprang RÅ 1998 till HD med sina uppfräschade låtsasmisstankar mot Christer Pettersson, trots att Palmeåklagare Almblad nära tio år tidigare sagt:

Om ett enda walkie-talkie-tips skulle peka på att paret Palme var övervakat på väg till biografen Grand så kan Christer Pettersson inte vara mördaren.

Det är vid sådana inblickar i förundersökarnas skenhelighet och hyckleri som jag tycker mig tappa fotfästet. Men jag brukar hitta det igen.

Och, till sist: Har spaningsledningen, om jag får kalla den så, någonsin gått till botten med det samlade walkie-talkie-ärendet och granskat det inte ur vittnenas utan ur walkie-talkiemännens perspektiv? Nej, det hittar jag inga tecken på.

Ta t ex DN-fotografens rapport från sin bilradio vid Eastman-institutet:

”Hur har ni det däruppe?” ”Bra, fast djävligt kallt. Statsministern är skjuten.”

Måste inte denna, ännu inte identifierade radiorapport ha tänt en larmlampa hos Palmespanarna rörande deras kolleger? Borde dessa spanare inte ha insett att rapporten från dem ”däruppe” måste härstamma från ett hemligt polisanknutet nätverk av walkie-talkies, uppe på Brunkebergsåsen? Vem annars kan disponera över sådana faciliteter i fredagsnatten? Vilka andra står och fryser med walkie-talkies i vantarna?

Men jag hittar som sagt inga spaningar efter detta nätverk. All polisaktivitet är inriktad mot de alltid misstrodda walkie-talkie-vittnena, som inte helt perfekt kan beskriva den walkie-talkie de påstås ha sett, som kanske var på hemväg från krogbesök, som såg i syne…

Hans Holmér bannar, i sin ”Olof Palme är skjuten?”, det förnämliga vittnet ”Ulla” från Gamla stan och Schönfeldts gränd, för att hon inte perfekt kan beskriva den walkie-talkie med uppstickande antenn hon har sett; hyckleriet når här en höjdpunkt. Den höge polisämbetsmannen, som själv är ansvarig för alla dessa walkie-talkies på stan, kritiserar hånfullt ett vittne för att hon inte känner igen hans egen, djupt olagliga radioapparatur!

Men, som så ofta, blir de rent absurda men faktiska händelseförloppen inte trodda, enligt receptet att ”så illa kan det inte vara”.

Men så illa var det, så illa är det. Ge mig de 40 w/t-tipsen, Palme-spanare!

Sven Anér