Det här är inte flum, Rebecka!

13.10.2010. Till Rebecka Åhlund, Svenska Dagbladet – Jag läser dina tankar kring journalistens struktur och status. En familjebakgrund kan säkerligen spela in, men jag tror inte vi ska överdriva. Det som skapar en god journalist är nog snarare denne – eller denna - journalists inneboende (ja, möjligen medfödda) gålust, aktiva, alstrande nyfikenhet, viljan att aldrig släppa granskningen av outredda viktiga förhållanden. Journalisten – igeln, ja, det är en definition.

Jag märker att jag själv är en dylik igel, vilket har för- och nackdelar. Det fortsatta arbetet, i mitt fall och i dag Palmeärendet, är något jag inte vill släppa, trots att jag har så oerhört svårt att få ett genomslag.

Jag har nyligen skrivit till de tio ledarna för de största tidningarna, radio- och TV-kanalerna och TT och förklarat hur jag ser på Palmeärendet: i tryckt skrift från 2009 konstaterar jag att Olof Palmes mördare är förre piketpolisen, nuvarande rådmannen vid Stockholms tingsrätt och moderate ledamoten av Sveriges riksdag, Anti Avsan.

Men dessa tio höga nyhetsansvariga svarar mig inte, vilket förstås är nedstämmande. Det är därför jag nu skriver till en ung, aktiv, i dag skrivande journalist vid en stor tidning och slår larm, med hopp om genomslag.

Jag kan alltså inte släppa denna mörka sak – och faktum är att det möjligen, möjligen börjar lossna. Jag har nämligen denna höst lyckats få loss tidigare ytterst hemlighetsomgärdade allmänna handlingar från rikskriminalens Palmeenhet, varefter jag är förste journalist i Sverige som kan läsa följande papper; du är den andra:

Cirka 60 handlingar rörande ”tips om polismännen Claes Djurfeldt och Anti Avsan i samband med det s k polisspåret”. De förstnämnda handlingarna har lämnats ut praktiskt taget utan sekretesstrykning, medan inga Avsan-papper har lämnats ut; jag överklagar. Det finns ca 50 Avsan-papper; inget släpps. Än.

Cirka 160 handlingar ”i samband med paret Palmes besök på biografen Grand”; dessa papper har heller aldrig, i över 24 år, någon utomstående fått ta del av och granska; Nu får jag, och du, ett ärende.

Cirka 40 handlingar – beställda och utlovade men ännu ej anlända – rörande ”walkie-talkie-tips från mordkvällen och närområdet kring Dekorima”. Några få av dessa handlingar refererades av den statliga granskningskommissionen 1999, men inga inifrån Grand eller biografens absoluta närhet.

Det här är alltså inte flum från min sida utan motsatsen. Det svenska rättssamhället har fram till nu försvarat sin sekretessrätt i Palmeärendet med näbbar och klor, men kanske, som sagt, ser vi nu en ändrad attityd. De många Grand-papperen, som jag fick här om dagen, tycks inte ha passerat rikskriminalens jurister utan gått direkt från Palmeenheten till mig, med en del namn och angränsande uppgifter strukna, men utan strykningar i förhörstexterna. Slåpper byråkratin taget? Ett ärende, om ”Anneli”, bifogas, dels tre förhörsutskrifter, dels min kommenterande text, som om några dagar läggs ut på min blogg

www.svenanerpalmemordet.blogspot.com

och som jag här bifogar. Som du ser är det märkliga, tidigare helt okända informationer, som nu kommer från rikskrim. Affären ”Anneli” tas alltså upp i tre separata förhör, men i slutänden händer ingenting, och den nyssnämnda granskningskommissionen hittade aldrig fallet ”Anneli”; ridå.

Men det rör sig alltså, hoppas jag, inte längre om en järnridå. Rikskrim lämnar sedan några veckor ut nästan allt jag begär. Undantaget hittills är allt som rör Anti Avsan; här överklagar jag.

Detta är, som du märker och förstår, Rebecka, ingen lekstuga utan ett tungt, viktigt jobb. Därför blir min besvikelse förstås stor då de som bestämmer över svensk publicistik i dag inte ens sänder mig ett ”tack, men vi är inte intresserade”. Jag finns, som alla frilansjournalister, med i ett nätverk som, utan kontraktsförhållanden, ändå är direkt kopplat till våra media. Den minsta moraliska skyldigheten borde ha inneburit att de tio efter att ha nått publicistikens topp sände frilansjournalisten och författaren Sven Anér ett litet mess. Som på ett tyst kommando tiger alla still. Den svenska allmänheten har sedan snart 25 år ett berättigat krav på klarspråk i Palmeärendet. När nu myndighetsbesked börjar komma, är det då inte stora mediers skyldighet att vidarebefordra, kommentera?

Till saken hör, avslutningsvis, att ingen myndighet och inget medium någonsin har anklagat mig för att fara med osanning, o nej. Vice riksåklagaren Kerstin Skarp, som är förundersökningsledare i Palmeärendet, har en enda, ständig kommentar, nämligen att ”vi kommenterar inte pågående förundersökning”, alltså ett påstående som i dag inte stämmer, eftersom jag ju nu får fortlöpande kommentarer i form av förhörsutskrifter och annan info från Kerstin Skarps samarbetspartner Stig Edqvist vid rikskrim. ”Är Anti Avsan Olof Palmes mördare?” Den frågan svarar vice RÅ inte på. Tänk om SvD frågade!

Tala med dina kamrater och chefer, Rebecka! Och hör av dig, i en ödesfråga! .Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66. 018-15 12 79.

./. Officiella, i dag offentliga dokument jämte min kommentar