Det absolut centrala: gymet. Dekorima.

19.10.2010. Det absolut första dokument som tar upp Anti Avsans namn är Ai. 1107-92, daterat 1992-12-21. Dokumentet utgörs av en promemoria från journalisten Olle Alsén till Palmeutredningen, Hans Ölvebro. Det är inregistrerat med rikskriminalpolisens stämpel, men jag får inte ut dokumentet från rikskrim. Jag har det i den version jag fått denna PM av Olle Alsén, en fotostatkopia av originaldokumentet. Denna promemoria, som jag nu har framför mig på skrivbordet, tycks vara det hemligaste dokument Palmeutredningen innehåller. Varför?

Jo. Dokumentet nämner för första gången Anti Avsans namn, och detta namn får enligt den svenska rättsstaten inte visas; det bara är så. Det finns, som jag tidigare omtalat, noterat, som ”Anti A” i granskningskommissionens vaga och torftiga och klart missledande version; jag citerar vad kommissionen skriver:

Även Anti själv hördes. Han var född i Sverige av föräldrar härstammande från Estland. Han talade inte finska, även om han via estniskan kunde göra sig förstådd med finländare. Han tjänstgjorde vid tiden för mordet i piketgruppen. Uppgifter från hans hustru, som hördes, gav honom alibi för mordkvällen.

Uppgifterna om språkkunskaperna har Avsan rimligen själv lämnat, och han har ju haft all anledning att nedvärdera dessa kunskaper. Att notera är också att det inte sägs hur många gånger Avsan hördes eller när dessa förhör ägde rum. Ett enda förhör har i efterhand gått att datera, till den 14 juni 1993, men är detta enda förhör med Avsan?

Nu till promemorian från tre dagar före jul 1992, en lång skrivelse där Olle Alsén söker sanningar. En sida börjar, i mycket jordnära klartext:

Ett möjligt tips om Dekorimamannen som flickorna träffade skulle kunna vara Avsan, Anti Harald, 580108-1034 – i den mån han kan finska. Avsan har tydligen enligt folkbokf o pastorsämbetet (St Mikaels) varit skriven i Huddinge hela livet.

Enligt väninnans uppgift i andra hand hade Avsan besökt samma gym som hon, i Smedbyskolan i Upplands-Väsby. Det gymmet är numera flyttat till Väsbyskolan, öppet vardagar från 16 el 16.30 en bit in på kvällen.

På annat ställe i denna viktiga promemoria säger vittnet Anneli att

Anki känner igen honom om hon ser honom igen,

givetvis ett avgörande viktigt och tidigt uttalande (19.12.1992), inte minst mot den nära nog otroliga bakgrunden att varken Anki eller Anneli någonsin har konfronterats med Anti Avsan!

Palmeutredarna, med den otroligt utredningsovillige Hans Ölvebro – ”dom har inte sett mördarn” - i spetsen, har i själva verket nu, före jul 1992, en kriminalistisk drömsits: en misstänkt gärningsman identifierad med namn och födelsenummer och plats där han har förekommit – bara att slå till för ett första förhör?

O nej. Ingenting händer, i förhållande till Anti Avsan ingenting på nära ett halvår. En statsminister är mördad, en gärningsman finns indikerad, men spaningsledningen rör inte denne Avsan. I stället, om vi går tillbaka till granskningskommissionens rapport och inte minst till den mycket noggranna Striptease-utredningen från 1994, ägnar mordutredarna tid och intresse åt att konstatera att Anti Avsan inte är den gärningsman som söks, och i denna syssla får utredarna granskningskommissionen som sin trogna supporter.

Dekorimamannen själv, dvs mannen på ”gymet”, synes särskilt undflyende. PU har av förhörsdokumentationen att döma gjort stora ansträngningar för att identifiera vederbörande med ledning av de uppgifter kvinnorna lämnade, utan framgång.

Det är en lätt raljant ton över detta stycke som känns otäck. ”Särdeles undflyende”, när utredarna praktiskt taget från starten haft namn och födelsenummer? Det kanske kan sägas att Avsan inte gått att identifiera med ledning av just kvinnornas uppgifter, men vad med Alséns uppgifter då? Var inte de tillräckliga?

Här är det många obotfärdiga som har haft många förhinder. Förhinder som kommer igen, med om möjligt än skarpare relief i Stripteaseprogrammet den 27 april 1994. Jag citerar ur förhöret på Striptease-scenen:

Lars Borgnäs: Vem var den mannen?

Palmeåklagare Anders Helin: De två flickorna säger… /otydligt/

LB: Han är inte identifierad?

AH: Nej.

LB: Kan det ha varit av intresse det de såg?

AH: Ja, det har ju gjorts försök att identifiera och få tag i den person som de säger sig ha sett, men det har inte lyckats. Det har inte gått.

LB: Kommer ni längre?

AH: Så vitt jag kan bedöma inte.

Jag läser på nytt det jag har skrivit. Kan en lögn bli svartare?

Så vitt jag kan bedöma inte.

Jag återkommer ofta till denna granskningskommission som skulle, en gång för alla, ha fastslagit polisspåret. Den gjorde motsatsen. Ljög sig igenom sin uppgift, klemade med åklagare, daltade med poliser, försökte nagla en oskyldig syndabock vid mordet. Kommissionen borde ha sett att gärningsmannen är Anti Avsan, men den valde att påstå att ”misstankarna mot Christer Pettersson successivt skärpts”.

Det svartaste mordet vitmenades, och rätts-Sverige dog. Sven Anér.