Jag har hela denna månad relaterat denna affär, och jag har inte från någon instans mötts av korrigeringar eller dementier; i så fall skulle jag givetvis omedelbart ha reagerat och själv gått ut och kommenterat. Jag försöker bedriva sanningsenligt hederlig journalistik.
Jag bedömer sålunda att alla mina informationer är korrekta. I den mån vissa texter innehåller mina egna reflexioner får dessa självfallet stå för min räkning, men jag ber mina adressater själva reflektera.
Bildmaterialet är unikt, aldrig visat förrän nu. Kappbilden har alltså legat ute på bloggen ett tag, men de kompletterande 12 bilderna, som nu översänds i fotostatkopior, har aldrig visats eller publicerats och kan säkerligen efter expertstudium ge ytterligare dramatisk information.
Jag har skrivit ett brev i ämnet till Lisbeth Palme som har hemlig adress. Jag har bett statsrådsberedningen vidarebefordra, men Rosenbad har heller inte adressen.
Jag vänder mig numera, som ni ser, till den valda lekmannastyrelsen för RPS, och jag har ingalunda blivit avfärdad. Det första brevet har, som synes, omedelbart vidarebefordrats till Styrelsens samtliga ledamöter (jag vet inte hur många och vilka de är). Den exekutiva delen av RPS hör inte av sig.
Jag kan också nämna att min bok DE SAMMANSVURNA röner stor efterfrågan från Bibliotekstjänst, trots att omnämnandet i media varit praktiskt taget noll. Detta stora svarta ärende blir alltså rejält etablerat ute på kommunbiblioteken och hos deras engagerade besökare.
Jag överväger att arrangera offentliga möten.
Kollegial men ytterst oroad hälsning!
Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66, 018-15 12 79.
PS! Det blir ett viktigt PS!
Minns ni det här? Ambulans 951? Det var den Sollentunaambulans nr 951, vars besättning ”av en slump” kom åkande till Dekorima, utan att vara kallad, de var bara, efter en patientlämnning på S:t Görans sjukhus, ”ute på en repa på stan, hade käkat korv och kollat brudarna” – ambulans 951 kom sannerligen inte av en slump till Dekorima! Besättningen var förhandsinstruerad att stå på pass vid dödsskottet, före alla beställda ambulanser, och forsla paret Palme – inte snabbaste vägen till Sabbatsberg utan omvägen över Odengatan, där det var överenskommet att kommissarie Lars Christianson och hans chaufför skulle stöta till och ta Lisbeth Palme ombord!.
Besättningen på ambulans 951 måste alltså ha varit exakt lika informerad som Christianson och dennes chaufför Rehnstam – och som Lisbeth Palme!
Fem (!) personer, enbart i förbindelse med ambulanstransporten, känner alltså de grova brott som planerats och skulle genomföras: de två i ambulansen, Christianson och Rehnstam – och Lisbeth Palme! Ja det blir förstås många fler. Inte minst de två i ambulans 912, som var beställd men som aldrig lyckade ta sig fram till Dekorima! Det har gällt att inte störa grabbarna med repan och korven och brudarna…
Brott? Ja, det måste vara brottsligt att ljuga som hästar skenar i anslutning till en så extremt viktig ambulanstransport, och det måste ha varit brottsligt att avsiktligt försena denna ambulanstransport med åtskilliga sekunder, när vare sekund har kunnat betyda livet!
Men för de sammansvurna har inte livet varit viktigast utan döden. Döden till varje pris!
Läs PALME-nytt nr 8 för år 2000, sidan 1-6, där jag flitigt och energiskt präntade ner dessa dramatiska uppgifter! Men ingen spanare tog intryck, ingen RPS, och det gjorde inte heller de stora massmedia: inte då och ännu inte i dag! Jag frågar mig hur stora media, t ex TT och Svenska Dagbladet, i dag ser på sin icke-rapportering om vårt största och svartaste mord – då och i dag? SA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Läs sidan "Om kommentarer"