För AB Debatt! Säkerhetsexperten Ulf Lingärde: Om hur Hans Ölvebro och Tommy Lindström hjälptes åt att på högsta nivå dölja Palmeärendets sanningar!

 2.5.2014.  Ur rikskriminalpolisens officiella och öppna arkiv, Ai. 318-93, promemoria sex sidor, från säkerhetsexperten Ulf Lingärde, inlämnad till den polisiära delen av förundersökningen avseende mordet på Olof Palme. Uppgifterna aldrig bearbetade, aldrig kommenterade, aldrig åtgärdade, aldrig dementerade:

I dagens Palmegrupp finns fortfarande en mullvad, /Tommy Lindström/. Jag har talat om för Ölvebro vem det är, men han kan inte göra så mycket åt det. Däremot har Ölvebro mycket väl begripit att något är sjukt på polissidan, och har tillsatt en mycket diskret grupp som utreder ”information om polisens inblandning”.

/Namnet Tommy Lindström framgår ur en annan version av Lingärdes PM, nu med diarienummer ”Palmekommissionen, inkom 1995-05-02, dnr 95-103”/.

Rätt avskrivet intygar Sven Anér. Det går bra att beställa Ai. 318-93, sex sidor, från Rikskriminalpolisen, 122 56, 102 26 Stockholm, och 95-103 från Riksarkivet. Kostnadsfritt, den svenska rättsstaten bjuder. Riksarkivet har hemligstämplat praktiskt taget hela sin bit, men det beslutet går ju att överklaga. Vi bör aldrig ge upp och aldrig gå vilse i byråkratins irrgångar.

Vad har rikskriminalpolisen eller dess överordnade Palmeåklagare, vice RÅ Kerstin Skarp, gjort åt saken? Svar: ingenting. Ingenting den 30 mars 1993, under hennes företrädare, och ingenting i dag den 2 maj 2014. I så fall hade Palmemordet kunnat vara löst, för tiotusentals mantimmar sedan. För hundratals miljoner kronor sedan.

Vi behöver bara röra om med en liten pinne i den här myrstacken så händer det saker. Lögner blottas, sanningar kryper fram. Mörka kletiga lögner kan skuras om till sina verkliga sanningar.

Men vem har den lilla pinnen? Vem rör?

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala.

Lingärde: De i samhället högt uppsatta personerna --- tog ett beslut inför Gud och fosterlandet (varför utelämnade de Gud?) att Palme måste bort.

Ai. 318-93, sidan 3, nederst, resp Palmekommissionen 95-103, sidan 4, 2 st. Sammanlagt är 15 personer namngivna som konspiratörer. Aldrig hörda.

Den svenska rättsstaten är ansvarig för mordet på Olof Palme. Bevisen är tydliga, hundratals bevis. Här ett.

Den 1maj 2014.  Till enligt utsändningslista, nedan.

Den till svenska staten kopplade säkerhetsexperten Ulf Lingärde lämnar den 30 mars 1993 till rikskriminalpolisens Palmeutredare in en 6-sidig promemoria. Promemorian registreras omedelbart under diarienummer Ai. 318 93. Promemorians viktigaste, skakande information är att den knyter 15 svenska män till en mordkonspiration, riktad mot statsminister Olof Palme. Männen är kodmarkerade i Ai. 318 93, men öppet utsatta i ”Palmekommissionen 95-103” – se nedan.

Ulf Lingärde rundar av sin PM med detta skakande meddelande:

I dagens Palmegrupp finns fortfarande en mullvad F15.  Jag har talat om för Ölvebro vem det är, men han kan inte göra så mycket åt det. Däremot har Ölvebro mycket väl begripit att något är sjukt på polissidan, och har tillsatt en mycket diskret grupp som utreder ”information om polisens inblandning”.

”F15” är kodbeteckning för Tommy Lindström, friställd rikskriminalchef, medan kriminalkommissarien Hans Ölvebro under många år var betrodd chef för den polisiära delen av förundersökningen i Palmeärendet.

I omskriven och omredigerad version lämnades Lingärdes PM den 2 maj 1995 in till Sigvard Marjasins sittande Palmekommission och registrerades som ”Palmekommissionen 95-103”. Det är nu oundgängligen nödvändigt att betrodda kontrollanter granskar all administration kring denna svåröverskådliga affär. Jag har gjort försök, men mina resurser sätter gränser.

Varken polisen, 1993, eller Marjasin, 1995, granskade någon av promemoriorna, utan lät arkivera dem utan åtgärd. Ingenting finns som visar att någon svensk myndighet någonsin, fram till denna dag, har satt sig  in i denna osannolikt dramatiska och explosiva dokumentation och forskat, arrangerat seminarier eller konferenser eller liknande. Gjort någonting, över huvud taget.

Jag sluter härav, mina adressater: Eftersom ingen myndighet vågar röra vid detta politiska sprängstoff får det anses visat att mordet på Olof Palme, från en tidpunkt före mordet, varit koncipierat, iscensatt, genomfört samt juridiskt uppföljt inom den svenska rättsstatens högsta bestämmande organ.

Om den svenska rättsstaten stått hederligt fri och vid sidan av denna affär hade givetvis dagens situation aldrig uppstått.

Jag begär nu omedelbara, drastiska åtgärder från mordarrangörernas sida, och jag utgår från att rättsliga åtgärder kommer att vidtas mot mig, under förutsättning att representanter för den svenska rättsstaten skulle finna anledning därtill. Hittills har min nära 28 års fortlöpande journalistik i detta mörka ämne aldrig bestritts, aldrig dementerats. Endast tystats.

Jag önskar omedelbara svar. De av mina adressater, som har speciell registreringsplikt, uppmanar jag att omedelbart till mig översända uppgifter om dnr och handläggare; från samtliga adressater önskar jag utförliga kommentarer till den enligt min mening djupt skrämmande sakfrågan.

Denna skrivelse går även till EU, med förfrågan, huruvida den svenska statens agerande, under över ett kvartssekel, är förenligt med EU:s, även av Sverige, biträdda stadgar.

Sven Anér, 210814-5075, Karlsrogatan 85 A, 018-15 12 79.

Utsändningslista:

EU, Statschefen, Regeringschefen, Riksdagens Talman, Riksåklagaren, Rikspolischefen, Riksdagens Justitie Ombudsman Hans-Gunnar Axberger, inom Palme- och Granskningskommissionerna ansvarig handläggare av båda PM-versionerna, Ai. 318-93 rep 95-103, utan att rörande dessa ha vidtagit någon som helst åtgärd, samt den socialdemokratiske partiledaren Stefan Löfven.

Avslutningsvis: Ingenting pekar på att sittande regeringschef, under sin ämbetsperiod som Sveriges statsminister, någonsin korrekt och komplett, jämlikt RF, informerat statschefen om de sanna huvuddragen  avseende mordet på statsminister Olof Palme:

RF 5 kap 1§: Statschefen hålles av statsministern underrättad om rikets angelägenheter. När så erfordras sammanträder regeringen i konselj under statschefens ordförandeskap.

Jag anmodar samtliga mina adressater om snabba, kompletta och korrekta svar!

Sven Anér, 210814-5075, FK, DHS, journalist, författare, ger ut bloggen www.svenanerpalmemordet.blogspot.com, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

SVAR BEGÄRS!

Varför får jag inget svar? Har jag fel på någon punkt?

15.5.2013.

Likalydande skrivelser till socialstyrelsen och till miljövårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt.

Ärendena Socialstyr 8.2-23202/2013 resp Reinfeldt I-5341.

Mina adressater: Mycket lång tid har nu gått sedan jag fick era resp ärendebeskrivningar och ärendenr. Jag har, fram till i dag, sänt flera kompletteringar och önskningar om kommentarer/beslut, men jag har ingenting hört. Om jag då går till förvaltningslagen finner jag bl a i 20§ att beslut skall motiveras.

Jag väljer nu att anse att de båda aktuella myndigheternas dröjsmål i förhållande till mig som anhängiggörande part numera har tagit formen av ett beslut, nämligen ett negativt sådant: vi lämnar inga besked.

Detta förhållande gör mig undrande. Möjligen klickar posten (det har den gjort åtta polisanmälda gånger de senaste två åren), men jag måste ju utgå från att några skrivelser till mig ej avsänts.

De ärenden saken här gäller är allvarliga brott. Jag har inte på minsta sätt, under mellantiden, mötts av besked som skulle förminska tyngden i mina anmälningar – snarare tvärtom, då ej heller de båda höga instanserna KU eller RPS på minsta sätt bestridit mina påståenden.

Ju längre den statliga svenska tystnaden drar ut på tiden, desto klarare tycks den sanna bilden framstå som min.

Men jag önskar konkreta svar i en av Sveriges största och svartaste ödesfrågor någonsin. Kanske den största.

Som mina adressater vet spelar dåvarande rikskriminalchefen Tommy Lindström en avgörande viktig roll, då han vid mitt besök på polishuset i maj 1989 tar på sig uppgiften att göra svart till vitt, att garantera en förfalsknings äkthet. Lindströms utsagor har alltid ett elastiskt sanningsvärde. Jag bilägger ett Striptease-referat (TV1) med några egna kommentarer. Lindström ägnade sig vid denna tid, 1993, åt samma allvarliga brottslighet som fyra år tidigare, 1989, då han, falskeligen försökte intala mig att Olof Palmes patientjournal vore äkta.

Rättsstaten Sverige. Fortsatt engagerad hälsning,

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39. 018-15 12 79. ,/, Bil.

Sagan om Tommy Lindström – utan början, utan slut

14.5.2013. Halare än den snart utrotade ålen är Tommy Lindström. Jag hittar honom i mitt nyhetsbrev PALME-nytt nr 11 för 1993, där han av den fräne och skicklige Lars Borgnäs intervjuades sönder och samman, den 24 november 1993 i Striptease i TV 1.

Vi glömmer. Vi som dagligen sitter i smeten – vad ska då inte den oskyldiga allmänheten glömma. Vad minns denna allmänhet i dag om Tommy? En hejsan kille som gärna rundar lagens råmärken, får saker och ting gjorda… Tommy får nog i dag fler klappar på axlarna än kritik för sina faktiska, ofta skrämmande prestationer.

Naturligtvis har jag själv glömt och förträngt. Jag får sätta mig ner och tänka. Hur var Tommy Lindströms roll från Palmemordets start? Jo, han satt som chef för rikskriminalen från 1982, och han ledde den polisiära utredningen av Palmemordet ännu 1993, då detta Striptease spelades upp. Det går att kalla polisöverintendenten Tommy Lindström för Palmemordets Mr X, med de bimeningar som var och en kan känna lämpliga.

Han framträdde inte offentligt, i Palmeärendet, mer än nödvändigt, utan lät den ständigt narrade svenska allmänheten tro att detta statsmord vore Hans Ölvebros exklusiva skötebarn; så var det naturligtvis inte. Ölvebro visste vad hans frid tillhörde och hoppade inte över Tommys skaklar.

Vem som styrde under Holmérs tid det första året kan diskuteras, dit har forskningen ännu inte kommit. I själva verket rådde en själarnas harmoni mellan den store länspolismästaren och den sidoordnade (eller faktiskt överordnade?) rikskriminalchefen, den senare med en bakgrund som ständig hoppare över alla skaklar.

Dessa två bestämde, under en vagt definierad ledningsstab (Lingärde gav på 90-talet 15 namnförslag på presumtiva högförrädare). I själva verket var Lindström en av de ledande i mordkomplotten, med alla exekutiva mandat och möjligheter, samt fri lejd ovanom lagen.

Jag ägnade mycken tid åt att pulvrisera Holmérs hopljugna Borlänge-alibi, medan jag kanske lät Lindström vara bättre fredad.

I själva verket är Lindströms beskrivning av sin egen mordnatt en makaber sängkammarfars, där en födelsedag påstås ha blivit firad till långt fram på dan, med Tommy lekande sällskapslekar. Saken blev självfallet aldrig utredd i botten, skulle bara fattas. Tommy hade sin viktiga roll att spela och fick inte störas från parketten.

Det går att undra. Fanns Tommy Lindström, redan när han 1982 utsågs till det tunga jobbet som chef för rikskriminalen, påtänkt för tänkbara utflykter bortom den tjatiga laglydnaden? Jag ställer en vag fråga.

Jag återger nu ett avsitt ur detta Lars Borgnäs Striptease. Avsnittet har, i mitt PALME-nytt 11/93:13-14, fått rubriken Tommy och Thure. Antagligen täcker den rubriken inte bara Borgnäsavsnittet utan hela mordet på en statsminister. Tommy och Thure har satt sina avtryck över hela fältet, under de många åren, och avtrycken har aldrig suddats ut. Herrarna finns i dag att tillgå, om så önskas, för djuplodande förhör.

Tommy och Thure

Kvinnlig rikskrimanställd /en bit in i Stiptease-programmet/:…vi kan inte använda andra regler än vad som lagen säger…

Tommy Lindström:…jag är inte åklagare, jag är den som är misstänkt… jag är inte skyldig att bevisa ett dugg i det här sammanhanget.

Lars Borgnäs: I elva år var Tommy Lindström chef för rikskriminalen, Sveriges FBI, med uppgift att bekämpa den grova brottsligheten. I dag är han avstängd, själv misstänkt för grova brott.

Tommy Lindström är mannen som gjort vad som fallit honom in.

Vi ska syna tre fall där Tommy Lindström har dribblat med sanningen. Vi börjar med fallet med den tjallande narkotikaspanaren.

Den 9 mars 1989 far två kriminalinspektörer från en Norrlandsstad ner till Stockholm tillsammans med en kvinna. Kvinnan hade berättat om saker hon kände till från Stockholms narkotikavärld. Nu skulle hon höras på rikskriminalen.

Hon hade själv i många år missbrukat amfetamin, men var vid den här tiden på väg ut ur missbruket. Hon hade berättat att en namngiven narkotikaspanare i Stockholm i början och mitten av 80-talet brukade varna vissa narkotikalangare innan polisen kom och gjorde tillslag.

Kvinnan: Det var allmänt känt…

(Kvinnan ger därefter en beskrivning av hur narkotikaspanaren /kriminalinspektören Thure Nässén, Sven Anérs anm/ i förväg i en knarklägenhet ger tips om att en razzia var förestående. Knarket lades undan, och de knarkspanande poliserna fann ingenting.)

Borgnäs: När hon nu kom till Stockholm och hördes av en man på rikskriminalen visade det sig att man redan h a d e liknande uppgifter från ett annat håll om den namngivne polismannen.

(De båda norrländska polismännen berättar i programmet att den namngivne narkotikaspanaren redan var underkastad spaning!)

Kvinnan: Dom/på rikskrim/ visste själva inte var de hade honom, och han var då en av spanarna i Palme-utredningen…

B: Den utpekade polismannen satt i den grupp som utredde mordet på Olof Palme. Det gjorde han från början, och det gör han än i dag.

Kvinnans uppgifter rapporterades nu till Tommy Lindström. Enligt reglerna i polisförordningen ska alla uppgifter som innehåller misstanke om att en polis kan ha begått brott i tjänsten genast lämnas vidare till åklagare för särskild utredning. Men det gjorde inte Tommy Lindström.

Han lät i stället en kommissarie på rikskriminalen göra en egen liten utredning som bestod i att kommissarien frågade några polisbefäl, som kände den utpekade narkotikaspanaren, om de visste att han hade gjort något fel. Det svarade de att de inte visste.

Den här utredningen gjordes muntligt, ingenting skrevs ner, och de personer i narkotikavärlden som kvinnan hänvisat till hördes inte.

L: Vi pratade med väldigt mycket folk omkring i det här ärendet och konstaterade att det var felaktigt…

B: Men det var bara polisbefäl ni talade med…

L: Vi ska inte göra utredningen. Det finns en särskild enhet som ska göra utredningen sen…

B: Men du låg på det här i fem månader?

L: Ja visst, men jag ville kontrollera hur pass mycket substans det fanns i det här. Samtidigt som den här killen jobbade i Palmemordet, och letade också fram Christer Pettersson, så hävdar jag att det är min ansvarsuppgift som chef att se till att han inte blir beskylld felaktigt, vilket jag ansåg att han var.

B: Samtidigt fanns det på rikskrim, säger både poliser och kvinnan själv, uppgifter som pekade på s a m m a polisman, liknande uppgifter. Fanns inom rikskrim.

(Lindström gör en paus).

L: Ja, det tror jag är felaktigt.

B: Det pågick en utredning inom rikskrim, och man hade t o m bedrivit spaning mot honom sas det då.

L: Nej.

B: För att han inte följt polisförordningen och genast skickat kvinnans uppgifter till åklagare varnades Tommy Lindström den 20 juni 1991 av statens ansvarsnämnd.

Samma dag, på eftermiddagen, befordrades han av den socialdemokratiska regeringen till polisöverintendent.

Där slutar de ordagranna Striptease-citaten, och jag läser igenom en extra gång. Jag har givetvis mints hela saken, i stort, men detaljer har försvunnit. När nu detta otroligt skrämmande skeende presenteras våren 2013, för en ny bloggande generation av allmänhet, måste reaktionen bli närmast misstrogen: är detta sant? Kan detta vara sant?

Ja, det är sant, och åskmolnet kastas kolsvart, inte bara mot Tommy Lindström. ”med hans ansvarsuppgift som chef”, utan i allra högsta kusliga grad mot den socialdemokratiska regering som så demonstrativt och så blixtsnabbt går ut och bildar en räddande järnring kring den store Tommy Lindström, som inte får rubbas i sitt risiga bo utan måste få vara kvar för att parallellsköta mord och mordutredning.

Tommy och Thure. Thure Nässén var ju Tommys kanske allra närmaste man, med samma breda samvete. ”Den här killen jobbade i Palme-mordet och letade också fram Christer Pettersson…” här dryper det om Lindströms replik, med ett par ordval som drar uppmärksamheten till sig. ”…jobbade i Palmemordet”, antagligen så sant som det är sagt, resp ”letade också fram Christer Pettersson…”, ja minsann. Thure Nässén skräddarsydde en oskyldig syndabock till statsministermördare.

Och tankarna glider bakåt-uppåt. Hur fanns den sanna informationen om detta mord etablerad hos topparna inom det socialdemokratiska partiet? Hur ser den informationen ut i dag?

Vore det inte dags för Sveriges Television att med en rejäl repris av det citerade Striptease-programmet hedra Lars Borgnäs och fördöma denne otrolige Tommy Lindström, som måste ha satt europeiskt rekord den dagen då han samtidigt varnades och fick den långa fina titeln av polisöverintendent. Sov sittande justitieminister den dagen? Eller var vederbörande i själva verket riktigt på alerten?

Detta Stripteaseprogram måste visas. När jag själv, som onekligen borde vara både informerad och luttrad, skakas då de skitiga bilderna åter kommer upp på näthinnan, vad ska då inte vår ständigt narrade allmänhet i dag tänka och tro?

Var Sverige den gången befolkat av tjuvar och banditer, från tinnarna och ner i dyn?

Och hur står det till i dag?

Bom, bom, bom! Här kommer spökparaden! Bom, bom, bom! Nu är den redan här…

”Ni kan inte ta oss, ni kan inte ta oss”, säger Avsan. Kan ingen någonsin ta er? Är det det ni tror, Tommy och Thure och Anti? Sven Anér