”Det talas bara om polisspåret i dag…”

9.11.2013.

Ruben Agnarsson, tidigare på Världen Idag i Uppsala, en tidning med religiös bakgrund, ringer och berättar att han numera bland annat arbetar med egen TV-kanal – ville jag vara med? Nu på måndag? Jag river först av Göran Lambertz, som i dag tydligen är övertygad anhängare till polisspåret, varpå jag tar dig – går det bra?

Visst, jag var inte svårövertalad. Problemet har ju alltid varit det motsatta, att inte hitta ett medium för dessa mina – och andras! – synpunkter. Vissa tider, vissa år har det ju varit näst intill omöjligt, men nu är det som om ridåer börjar dras undan.

”Det talas ju bara om polisspåret i dag”, säger Agnarsson. Jo. kanske en något forcerad bedömning, men visst, så börjar det bli. Efter det här samtalet gick Lena ner i källaren på Karlsrogatan och lyckades lokalisera några lådor av såväl Affären Borlänge som Polisspåret; beställ, se särskild annons på bloggen!

Om vindarna fortsätter att blåsa åt rätt håll skulle alltså Polisspåret bli sitt eget scoop, dolt i 26år, ett litet Guinness-rekord. Och Holmér, som aldrig var i Borlänge, gav stoff till en bok-”dokumentär”, som sannerligen också innehåller scoops, stora som små. Holmér, med hela sitt dubbla mandat som mordledare och utredningsledare, skrev själv en neslig kioskvältare utan ett enda ord som var både sant och relevant. Oerhört. Habent sua fata libelli, säger latinaren, böcker hava sina öden. Sannerligen.

Få se var jag har detta kartonnerade och hundörade missfoster – jo, här stod det snällt i hyllan. Sidan 33, på måfå vald:

Vi vet inte om det andra skottet, som snuddat vid Lisbet Palme, var avsett för henne eller om det också var riktat mot Olof men Lisbet kommit i vägen för kulan, när hon sjönk ihop. Den funna kulan vittnar om att mordvapnet är grovkalibrigt.

Holmér ställer sig utanför, vid sidan om, och låtsas gissa kring ett mord som han själv så noga planerat. Inte behöver han gissa. Han vet så väl att talet om Lisbeth-skottet är en noga inrepeterad skröna. Han vet så väl att mördaren sköt endast ett riktat skott, det med proffsprecision mot Olof. Det andra, om ett sådant verkligen blev avlossat, kom till som garnityr i periferin: mördaren skulle hetas vilja göra sig av med Lisbeth för att slippa undan ett farligt vittne; även andra skäl kan ha förekommit, i denna rigmarole.

”Den funna kulan” – någon funnen kula fanns aldrig med i arrangemanget. Den påstådda Lisbeth-kulan hade efter några timmar, labbskjuten, sänts med kurir till Wiesbaden, där den västtyska labbpersonalen, säkert med höjda ögonbryn, kunde konstatera att kulan saknade humanrester och alltså aldrig snuddat vid Lisbeths skuldra.

Wahlström & Widstrand (läs: Bonniers) sålde bra av detta nesliga dravel, som säkert hade stor impact på den svenska allmänheten: jaså, så var det, jaha. Holmér sålde i rejäl femsiffrig upplaga. Dit nådde vi på andra sidan barrikaden knappast tillsammans med alla våra böcker.

(När Herbert Tingsten, mot slutet på DN, skrev sina memoarer flyttade han över till W&W från Bonniers som han just då var förbannad på. Någon nämnde för honom att det var Bonniers som ägde W&W, och Herbert svor till i falsett. Habent sua fata libelli.)

Men allt gick väl inte att veta redan under 1988, då den från höften skjutande Hasse förstärkte kassan under några månader, sedan han lämnat det splittersäkra Palme-rummet som kompisen från Sveavägen, Carl Östling, just hade säkerhetsglasat för ett par miljoner. Solkigt, är ordet. Minst sagt.

Gick inte allt att veta? Nej, allmänheten fick hålla till godo med vad Bonniers slängde åt den, men Holmér visste. Allt, utan undantag. Alltsedan förberedelsernas veckor och månader.

En person som någon vecka före mordet frågade HH och gamle SÄK-kompisen PG Näss om vägen till bolaget på andra sidan Sveavägen, såg de båda herrarna, tydligen nyss lunchätna, tämligen noggrant och entusiastiskt rekognoscera Dekorima (okänt vid det laget), byggbodarna in på Tunnelgatan och trapporna upp till åsen: ”Här ska han springa!”

Fritt och frankt och öppet, ingen rampfeber. Detta har ju gällt så mycket kring statsministermordet: mycket har funnits att se för den som velat titta.

Jag sitter och undrar på Bonniers: kommer de att gå ut nu, om några veckor och säga sorry, men hur kunde någon tro?

Nej, hur kunde någon tro? Inte kunde väl Leif GW Persson tro, knuten som han var den gången i egenskap av expertkriminolog som sakkunnig till justitiedepartementet, 1985, där han sedan, centralt, centralt, satt och teg, under olika skandaler: kurder, Christer Pettersson, för att därefter bli rikspolisstyrelsens egen man. Med visst ansvar, kunde jag tycka.

Justitiedepartementets superspecialist på stora mord skulle inte ha avslöjat mordet på Olof Palme? Tell that to the Marines! Eller tro det den som vill! 2011 avslöjade GW i TV, med ett försiktigt mummel, mordet som ett polisers verk – trodde han dessförinnan på kurder? Eller Christer?

Men jag märker hur jag känner att denna affär är på väg från dammigt småpill till stort, skakande nationellt trauma, där det får vara slut med gnetandet i detaljer, där i stället fokus riktas på den odiskutabla, svarta, ostridiga helheten. Brottets Höga Visa, samsjungen av hrr Avsan, Holmér, Krusell, Näss, Ölvebro och Östling i kören och med hundratals door i kulisserna.

Märker ni att jag talar, Avsan & Co, och kanske förtalar? Stäm mig då till kungens rådstu! Men se det gör ni inte. Ett enda fall i Palmesfären har gått till åtal, nämligen Christer Pettersson-ärendet, och dess fall torde ännu förskräcka.

Jag behövde tala ut. Kanske har jag kamplusten kvar till Ruben Agnarsson.

Sven Anér

PS: Såg von Brömssen i en gammal galen fars, kompad av Ulla Skoog, som är lika bra hon. Pausfritt, och jag satt och skrattade högt. Lena tittade på mig. DS.

Händelser, personer, indicier och bevis i Palmeärendet

12.3.2013.

Listan är självfallet inte komplett, Men gör så här: printa ut och markera, i någorlunda bokstavsordning, mellan raderna vad du saknar. Här och där har jag tagit ut svängarna, men det bjuder jag på. Mycket kommer du att känna igen, en hel del kommer att vara nytt. Välkommen! SA.

Aftonbladet, förnekar koppling till Ulf Karlssons Lisbeth-bilder från Sabbatsberg

Aftonbladet i dag, appell om intensifierad utredning. ja. vi får se…

Ahlenius, Inga-Britt, har inte dragit tillbaka sin syn på Christer Pettersson ärendet

Alexandra, restaurang, aldrig helt utredd

Almblad, Jörgen, åklagare, falska uttalanden om bl a det centrala vittnet Ulla

Ambulanserna 91 och 951, se Dekorima

Anstrin, Bo, en av de 15 nisstänkta landsförrädarna

Avsan, Anti, är Olof Palmes mördare:

Avsan aldrig hörd annat än upplysningsvis

Avsan aldrig konfronterad med Ankki eller Anneli

Ankki fåt se sex fotografier, inget föreställande Avsan

Avsan talat på finska i walkie-takie

Avsan burit vapen vid Dekorima

Avsan aldrig eftersökt på Östling/Grundbergs kontor

Avsan fått avsevärda, ej identifierade studiebidrag till jur kand

Arvidsson, Per, FMV, identifierar påstådda Dekorimakulor mm

Axberger, Hans-Gunnar, i dag JO, har aldrig släppt Christer P som skyldig

Baseball-ligan, där Avsan var framstående medlem

Bergenstrand. Klas, bl a RÅ, förföljde Christer P med resningsansökan till HD

Berggren, Nils-Olof, juristkomm, slog förgäves larm om påhittade Lisbeth-skottet

Bildt, Carl, regeringschef, utrikesminister, aldrig särskilt intresserad av Palmeärendet

Blidberg, Agneta, Palmeansvarig åt RÅ kring millennieskiftet, föga aktiv

Bodström, Thomas, passiv som justitieminister

Borgnäs, Lars, ledande Palmebevakare, med ytterligare ett steg hade gåtan öppnats

Bundeskriminalamt, se Bundesmaterialprüfungsanstalt

Bundesmaterialprüfungsanstalt, Wiesbaden, narrad i kappärendet

Carlsson, Bernt, central i gåtan, dog vid Lockerbie

Carlsson, Ebbe, god vän och nära knuten till mordets Hans Holmér

Carlsson, Ingvar, aldrig hörd i botten som nära Dekorima-anknuten

”Classe” Björklund, rättrådig polis, avslöjade hela Ulla-affären

Dagens Nyheter, stor tidning som aldrig grävt djupt i Palmeärendet

Dalsgaard, Christian, central mordnatten kring Avsans flykt

Dekorima, den stora oredan. Ambulanser, hemgjorda klockslag, Lisbeth Palme...

Djurfeldt, Claes, outredd polis uppe på åsen

DN-fotografen Åke Malmström, illa behandlat huvudvittne; bilradio ”statsmin skjuten”

Edenman, Ragnar, politiker med mörkblått förflutet som ledde kommission

Enerström, Alf, Palmeförföljare, klent förhörd

Engström, Stig, ”Skandiamannen”, klent förhörd

Engström, Pia, avgörande viktigt Grandvittne, välter ensam hela Christer P-affären

Ericsson, Lars-Eric, mycket tyst och blek efterträdare till Sigvard Marjasin

Expressen, bland de aktivaste vid förföljandet av Christer P

”Fantombilden” tillkom för att snärja den helt oskyldige Christer P

Feldt, Kjell-Olof, en av de få i toppen som varit skeptiska till Christer P-spåret

Fischer, Tomas, med outredda bevekelsegrunder till Holmér-hjälp

FOA (i dag FOI), FRA, Palmekoppling aldrig utredd i botten

Grand, biografen, huvudvittnet mot Christer P kom först efter mordet till Grand

Granskningskommissionen, vidhåller fram till 1999 (och efter!) Christer P:s skuld

Grundberg, Ingvar – hos G på Regeringsgatan upphör alla spår efter den flyende Avsan

Guillou, Jan, nästan helt tyst i Palmeärendet, smågläfser mot ”privatspanare”

Gärningsmannaprofilen, GPS, bisarrt, meningslöst inslag i Gr-kommissionen

Göteborgs-Posten publicerade 2.3.86 avgörande Lisbeth-bild, men har sedan varit tyst

HD, högsta domstolen, beröms för avfärdande av RÅ:s resningsansökan mot Chr P

Heimer, Ingvar, mördad i kampen för klarhet i Palmeärendet

Holmberg, Erik, hovrättslagman: ”Säpo-analys om Palmemordet måste utredas”

Holmér Hans, länspolismästare, inblandad före, under och efter, i Palmemordet

Industriförbund, Sveriges, centrum för de 15 misstänkta landsförrädarna: Vinge

Vittnet ”Inga” avslöjade mordförberedelser i Gamla stan, blev ej trodd

Vittnet ”Ingrid” avslöjade mordförberedelser i City, blev ej trodd

”Inuti labyrinten”, avgörande viktig Palmebok av Kari och Pertti Poutiainen

Irvell, Arne, chef för Stockholms mordkommission, fick inte utreda Palmemordet

Jeppsson, Lars, vittne, såg gärningsmannen försvinna in genom Grundbergs port

Journalistförbundet, Svenska, mycket tyst i Sveriges största mediafråga

Juristkommissionen, oväntat skeptisk, misstror Lisbeth Palmes påskjutning

Jutterström, Christina, chefred DN, höll Holmér om ryggen i anmärkningsvärd kampanj

KU: ”Warmland och Carlsson hade talats vid…”

Kammarrätten i Stockholm, limmad vid lagboken, såg inte helheten

”Kanalen”, ljudradion, ett salt innan den tappade sin sälta

Kanger, Tomas, skicklig författare i Palmeärendet

Karlsson, Alf, spindel i Säpos nät, en av de 15 misstänkta

Koci, Hans, följde inga mordrutiner i polisens sambandscentral

Kohut, Annette, gåtfull inne på Skandia

Kramm, ”österrikarn”, Holmérs falska spår

LAC, länsalarmeringscentralen, arbetade inte trovärdigt

Lambertz, Göran, justitiekansler, hovrättsråd, på väg att se sanningar

Lange, Wincent, chefstekniker: ”Det var inte de här kulorna…”

Leijon, Anna-Greta, en bisarr aktris från sin taburett

Lidbom, Carl, hann aldrig bli ordentligt förhörd av ovilliga förhörare

Lindencrona, Alvar, i outredda ”Stay Behind”

Liljeros, Arne, Christer P:s försvarsadvokat, klarade inte av Lisbeth Palme

Lindström Tommy, avskedad rikskrimchef samt en av de 15, mullvad hos Holmér mm

Lingärde, avslöjade de 15, förträngd av kommissioner, död ung

Ljunggren, Lars, en av de 15

Lundin Alf, ljög ett långt vittnesmål, avslöjad, ändå lite grann trodd

Machnow, död i polislokal, bildar mörk fond till Avsans mord på Olof Palme

Marjasin, Sigvard, ordf Palmekomm 1994-96, offer för justitiemord? Visste för mycket?

Mellin, Lena, orädd AB-journalist men tam i Palmeärendet

Miekkalina, Harri, användbart vittne för rikskrim och RÅ

Minell, Olle, författare, i tidig attack mot Anti Avsan, Minell och jag de enda

Morath, Axel, chefsåklagare, en av de många åklagare som blundade

”Mordet på Olof Palme”, tyska NDR- och WDR-program för TV resp radio, sänds än

Mårtensson, Gun-Britt, i grkommissionen, såg aldrig bortom utanverken

”Mörkläggning”, Gunnar Walls båda böcker som tillfälligt (?) öppnade en dammlucka

Nilzén, Åke, dermatolog, professor, ”baddade” Lisbeth P:s axel, fann ingen skottskada

Nilson Ulf, världsreporter Expresssen, var på ett ABF-möte – vart tog du vägen?

Nylén, Lars, en gång rikskrimchef i Tommy L:s spår, men vände bara blad

Näss PG, hög byråchef vid Säpo, handgången och lydig man åt vännen Holmér

Nässén, Thure, fixade och riggade Christer P, mot bättre vetande

Obduktionsprotokoll, Olof P:s och Christer P:s. aldrig offentliggjorda

Olovlig kårverksamhet har baseballpoliserna aldrig bedrivit…

Ormstad, Kari, obducent, kåserade om sin obduktion av Olof Palme

Oxen, nattklubb, fick hållas öppen, för märklig hållhake på besökare

Palme, Claës, bekräftade för Sven Anér att hans svägerska Lisbeth ej påsköts

Palme, Lisbeth, ledde Olof till döden vid Dekorima

Palme, sönerna, har aldrig berättat öppet

Parisambassaden, svenska, en Dekorimafilial

Parlamentarikerkommission under mörkblå fana, rev aldrig i

Persson, Göran, statsminister, bland de tysta

Pettersson, Christer, vållade en våg av medvetet falska anklagelser

Pistolskytteförbundet, Svenska, betalade glatt ut stöd till ”försvarsskytteförening”

”Polisspåret”, term skapad nästan samtidigt i Olle Minells och Sven Anérs böcker

Poutiainen, Kari och Pertti, skarpa författare av ”Inuti Labyrinten”

RÅ, totalt desavouerad instans sedan HD förgäves approcherats

Regeringen, ja , har det stora övergripande ansvaret

Rikskrim, engagerad på fel sida men kanske byter i år, 2013?

Rikspolisstyrelsen, d:o?

Röst, Åke, sekretessansvarig krkom i Palmeutredningen, vet allt, men är ej hörd

SKL, det statliga kriminallaboratoriet, lyder statens order, ingen annans

SVT, njaa, inte så mycket härifrån. Ingen Janne J

Sabbatsbergs sjukhus, blev ilsket surrande bikupa efter en statsministers död

Sandberg Bo, en av Ahlenius båda ”specialrevisorer” som i praktiken förseglade mordet

Scandic Hotel i Borlänge, en annan falskt och ilsket surrande bikupa, till Holmérs värn

Schuback, Bengt, amiral, marinchef, en av de 15 misstänkta

Sjödin, Nicke, färdledare längs polisspåret

Skarp, Kerstin, har i Polisspåret endast slagit back

Socialdemokraterna – nej, knappast deras bord. Varför inte, kan jag tycka

Stay Behind – vargen utklädd till får??

Stenholm, Olle, gav ett första larm om Lingärde, men förtydligade aldrig bakgrunden

Stenström, Carin, viktig pressröst

Stockholms försvarsskytteförening – med Avsan och Östling - början till högmålsbrott?

Stockholmspolisen, sidsteppad från första sekund

Striptease med efterföljare, lysande TV men klent genomslag

Sundgren Per-Erik, gick med machete genom de falska mordspåren

Ståhlberg, Knut, ett fan från Oxelösund; gav mig en tjuga som jag ramat in

Svea hovrätt, friade Christer P men fick aldrig ta tag i Avsan

Säkerhetspolisen, Säpo, segt inblandad med herrar som Vinge, Alf Karlsson och PG Näss

Svensson, KG, hederlig åklagare som tyvärr tog sin hatt och gick

Södermalmspolisen, på plats med Söderpiketen på Norr, jaha?

Söderström Gösta, poliskommissarie, en ikon i röran, som aldrig svek

Söderström, Henry, son till G, skicklig, flitig och välstrukturerad Palmeskribent

TV 3, herostratiskt ryktbar kanal, högtalare för poliser, inte för polisspår

Talmannen, helt ointresserad av vad en moderat rådman tagit sig för

”33-åringen”, falska beskyllningar från mordets forntid

UD, har inte velat smutsa tassarna

USA, nämns ofta. Men med små bokstäver

WACL antikommunistiska världsförbundet, d:o.

Walkie-talkies, otaliga kring Dekorima. Ledda av Christer P? Knappast, väl?

Wall, Gunnar, skapade sensation, som nämnts, med ”Mörkläggning”.

Wallenberg, Peter. En av de 15 misstänkta, aldrig hörd.

Warmland, Sten, upplevde Ingvar Carlsson på nära håll

Sven Anér mindes.

Lambertz i Ekots lördagsintervju – på väg åt rätt håll?

7.10.2012.
Göran Lambertz: mannen som gör vad som faller honom in. Den 6 oktober går han i Ekots Rambergsintervju ut med de uppgifter han lämnat under de senaste båda veckorna, och dessa får naturligtvis en speciell tyngd då de läggs fram av Ekot.
Vad är nytt? Ja, för den som arbetat med detta material i över 25 år framstår det ju inte som någon forskningsbragd av Lambertz att peka på just de sedan länge allmänt kända indicierna mot poliser längs ett mycket konkret spår: walkie-talkies, underliga polismöten, rykten om att Palme skulle röjas ur vägen, samt att det i dag måste anses vara ett stort misslyckande från RÅ:s sida att inte utreda ett svenskt extremistspår. Osv.
Visst, så var det. Av ingen i dag egentligen förnekat. Men hur har då justitierådet Lambertz i dag nått denna övertygelse, när riksåklagaren Lambertz, fram till för inte många år sedan, utan betänkande kunde drämma sin ad acta-stämpel på ett stort antal seriösa inlagor i polisspårsärendet, de flesta från mig själv?
Ramberg pressade Lambertz rätt hårt på denna punkt, och fick flera gånger samma svar:
”Jag har i dag upptäckt att granskningskommissionen från 1999 hade beordrat Palmeutredarna att noggrant gå in i polisspårsproblematiken och därefter ge besked; detta har inte skett”, konstaterade Lambertz nu med klar förtrytelse.
Ja, i och för sig riktigt, men knappast en fullgod förklaring. Granskningskommissionen avgav sin slutrapport – efter allt Marjasinkrångel och ordförandebyte – redan 1999, vilket inte hindrade Lambertz från att 2007 vara bergfast, ja närmast hånfullt övertygad om att allt prat om ett polisspår är bara dravel, ingenting att bry sig om, in med Anér och de andra på bortersta hyllan!
Men den förre RÅ anser i dag att han har full rätt att skifta ståndpunkt i viktiga ämnen när helst det honom lyster, sådant är livet, vi har rätt att byta mening, vi bör inte vara rigida.
Det kan sägas, men en RÅ, med faktiskt högsta insynen över rättssamhället, bör naturligtvis i viktiga frågor skaffa sig en heltäckande överblick, genom egen forskning eller sina medarbetares. Den överblicken har Lambertz, säger han, skaffat sig först i dag, vilket naturligtvis är uppseendeväckande.
Visste han inte år 1999 vad granskningskommissionen hade skrivit? Det rör sig inte om en snabbt förbiilande passus som kan ha undgått honom. Det handlar om sida på sida, och eftersom det är en gammal forskarmetod att gå till ”klämmen”, så hade RÅ den gången kunnat gå till granskningskommissionens kläm, sammanfattningens sista stycke; det hade räckt att läsa detta:
Vi vill slutligen tillägga att det inte är utan egen förskyllan som polismakten drabbats av diskussionen kring polisspåret.  Sakligt sett finns det inte så mycket substans i den diskussionen, men frånvaron av substans har kunnat kompenseras av den grogrund för misstro och bristande tilltro till utredningsinsatserna som polisens egna åtgärder givit upphov till. Polisspårsdiskussionens uppkomst kan inte heller skyllas på massmedia eller enskilda ”privatspanare”, eftersom misstron alltså delvis har haft fog för sig och dessutom finns företrädd inom polisen själv. När det gäller en så uppmärksammad del som det s k Södermötet har ryktesspridningen således härstammat eller i vart fall fått stöd från polisens egna led. (Sidan 368, första editionen.)
Gjorde JK Lambertz inte det? I så fall snudd på tjänstefel. Eller inte bara snudd? Ta ett praktiskt exempel; Tänk om Lambertz slagit det stora larmet och år 1999 gett polisspåret absolut prioritet! Vi hade i så fall i dag suttit i ett annat Sverige.
Men det finns andra aspekter på framför allt granskningskommissionen, vilken knappast åstadkom något djupare nedtryck i den allmänna debatten när slutrapporten, efter närmare sex år av ve och vånda, presenterades på Rosenbad.
Rapporten saknar en fast linje, den uppvisar för många ”kanske men å andra sidan kanske inte”, och den släpar, genom de tusen sidorna, på en farlig barlast av gamla unkna Christer Pettersson-misstankar, som måste ha gett Pettersson-förföljarna vatten på kvarnen:
misstankarna mot Christer Pettersson har successivt stärkts
– ett sådant konstaterande sveper bort det mesta av kommissionskritiken: jaså, det var Christer i alla fall?
Min blick far över de många rapportsidorna:
Vid våra samtal med spaningsledaren Hans Ölvebro, liksom med förundersökningsledarna Solveig Riberdahl och Jan Danielsson, har vi kunnat konstatera en genomtänkt syn på i stort sett alla av de uppslag som varit uppe till diskussion (sidorna 895-96, första editionen).
Jag häpnar. Kommissionen har alltså med hull och hår svalt allt prat från Palmeutredningens ledning, när det varit just denna ledning som kommissionen från första början hade bort behandla med djup skepsis. I stället placeras t ex en så djupt inblandad person som Ölvebro i de rättrådigas och oförvitligas höga krets, trots att kommissionen – i motsats till journalister – haft full tillgång till Dekorima/Avsan-dokumentationen, vilken bort stämma varje normalt tänkande granskare till eftertanke. Det var nog Christer…
När detta är sagt är det förstås ytterst viktigt att Göran Lambertz frivilligt biter i det sura äpplet och inför polisspårets definitiva avslöjande denna höst ställer sig på vad jag menar är rätt sida i debatten. Mycket av Eko-intervjun handlade givetvis om Quick-affären, där Ramberg var skickligt kritisk och påläst. Lambertz var lika rigid som tidigare och i fallet Quick mycket olustig att lyssna till.
Var står då idag den svenska rättsstaten? Kantrar den? Har den kantrat? Enligt svensk modell pågår utredningar. För praktiskt taget första gången under hela denna kvartssekellånga affär har faktiskt alltså en internutredning kopplats in, åklagare och inte minst polismän utan lokal-eller kompiskopplingar till några djupt involverade kolleger. Ett viktigt initiativ, tillkommet sedan jag i flera skrivelser slagit larm direkt till polischefen Bengt Svenson (Rpc 394/12 - mitt brev till Svenson - och APAL 428-209/12).
Denna internutredning har som främsta uppdrag att nagelfara den av mig avslöjade förfalskningen/omförfalskningen av det så centralt viktiga Olof Palmes tidkort från ambulansankomsten till Sabbatsbergsakuten. Jag skulle kunna tycka att denna internutredning redan vid en första enkel blick borde ha kunnat konstatera att förvanskning och manipulation föreligger, men jag inser att polisledningen vill ha torrt på fötterna innan syndafloden släpps lös.
När jag skriver detta den 7 oktober känner jag dock klar optimism.
Polisspåret är inte längre tabu, en film om ”privatspanarna” kommer i november. Vad Leif GWs stora SVT-satsning kommer att innebära är mera ovisst. Enligt tidningsrapporter skulle den närmast handla om en uppfräschning av GW:s gamla fiction, i så fall kanske inte precis vad vi i dag behöver från en så synnerligen insatt person som GW. Eller vill han också ha torrt på fötterna?
Leif GW Persson berättar i dag i Aftonbladet, med svart grafik, att han minsann talat om för sina dåvarande kolleger inom rikspolisstyrelsen att polisspåret sannerligen ”är något att bita i”. Samtal över ett glas vin med RÅ Perklev har också förekommit – borde inte Perklev ha gjort en tjänsteanteckning? Borde inte högste Palmeutredaren ha gjort en tjänsteanteckning?
GW har även bluddrat tillsammans med andra höjdare ur det fina sällskapet, men han har aldrig, skrivkunnig som han onekligen är, någonsin samlat sig till en ordentlig genomtänkt promemoria om polisspåret; jag ser detta som symptomatiskt. Mumla går an, men inte författa en PM, som omedelbart skulle bli allmän och offentlig handling, tillgänglig för dessa ”privatspanare”, som enligt GW, om mig, ”likt en blind höna någon gång kan hitta ett korn”.
Som professionell journalist känner jag ett djupt ansvar för vad säger och skriver. Det gör inte förre rikspolisanställde Persson. Enklare och lukrativare att muntligen delge Aftonbladet sina tankar. Det finns bara en GW, som tur är.
Men han tror på polisspåret? Jo.
Till sist några rader om arrangemanget med de tre Palmesönerna hos Skavlan. Ett spel för galleriet, med ett s k scoop som etablissemanget satt i knät på den norske megaidolen.
”Lisbeth Palme ringde visst till Säpo men kom aldrig fram…” är det nya evangeliet, framför allt tillkommet för att säkra Lisbeth Palmes totala oskuld i sammanhanget. Grundfakta är de här: Paret Palme ger sig totalt oskyddade ut i det fredagsstökiga, iskalla Stockholm, när de kunde ha sagt sig: ”Äsch, att gå på bio just i kväll är ju inte så viktigt, vi stannar hemma i stället när vi inte tycks få någon livvakt…”
Men det var inte så det skulle ske. De måste ut i kylan, som för Olofs del skulle bli den sista kylan.
Talar bröderna Palme sanning? Det tror jag i och för sig inte. Varför komma nu, efter 26 år? Och när kan de ha fått beskedet om den misslyckade ringningen till Säpo? Mattias var i Genève, Joakim hade just ingen kontakt förrän när mordet var ett faktum. Mårten kan ha fått uppgiften i samband med biobesöket, men det framgår inte. Mårten ville ju bjuda på en kopp kvällste. Skulle han ha gjort det om han känt till livvaktsläget? Skulle en stor del av familjen Palme tillsammans ha utmanat ödet denna fredagkväll?
Sven Anér. Hoppfull.

KG – Jag tror att det börjar lossna nu.

26.9.2012.
  Du har kanske läst Lambertz inhopp i Palmeärendet, där han  får näsbrännor av såväl HD:s ordförande som av vice RÅ Kerstin Skarp, som  påstås leda förundersökningen i Palmeärendet.
  Bakgrunden är den här:
  Den 17 maj i år publicerade Lambertz en mycket personlig  debattartikel i Upsala Nya, där han, i satirens form men ändå mycket klart,  förklarade att han vanskött Palmeutredningen under sin tid som JK och lagt alla  inlägg från personer som mig i ad acta-korgen. En klar pudel, sålunda.
  Men denna dramatiska bekännelse uppmärksammades endast av  mig, inget medium refererade eller kommenterade. Nu, i dag, omtalar Expressen  (som jag inte läst, endast sett refererad på Text-TV) att Lambertz har tagit  kontakt med RÅ och vice RÅ Kerstin Skarp, samt begärt ett sammanträffande med  denna. Som dock sagt nej, precis som hon sagt nej till mig genom åren.
  Lambertz har i Palmemålet rätt! Få se som sagt om det  lossnar. Till detta kan kopplas andra Palmehändelser just nu:
  Skavlan i TV med de tre sönerna Palme, som jag inte såg men  där de tydigen verkade osäkra,
  Min dossier, som du bör ha fått nu,
  Den film, där jag medverkar, en spelfilm med i varje fall  arbetsnamnet ”Prvatspanarna” och där även Lambertz(!!) medverkar, som sig  själv. Jag uttalar mig i filmen mycket skeptiskt mot Palmeutredningen. svensk  premiär kl 21 den 8 november, biografen Grand ! i Stockholm..
  Leif GW Perssons utannonserade fyra dokumentärfilmer kring  Palmemordet, sänds kring jul, nyår i SVT.
  Ja, det är endast ett axplock. Min första dossier till  polisen har faktiskt nu av rikspolischefen överlämnats till polisens  internutredning, i förrgår – få se vad detta medför. Dnr RPS Rpc 384/12.
  Skulle du vilja gå in, vilket jag ju verkligen råder dig  till, har du lite att bita i!
  Din tillgivne och lätt adrenalinerade vän
Sven Anér, Öster Edinge 271, 740.10 Almunge, 0174-500 66.  Efter ca 10 oktober är vi inflyttade til Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15  12 79.
PS: Som jag sagt tidigare till dig: om det här, ganska snart,  spricker kommer vi at kunna notera den svenska rättsstatens förfall och fall!  DS.
  26 september 2012.
  Insändare erbjuden Expressen:
  Det var faktiskt redan den 17 maj i år som Göran Lambertz  gjorde en pudel och förklarade sig ångra sin overksamhet som JK när det gällde  Palmeutredningen. Han öppnade i UNT för en helt ny utredning av fallet med en statsministers  död, och han väjde inte för möjligheten av stora dramatiska överraskningar.
  Nu kommer han igen, drabbad av den vilsna diskussionen kring  Quick, men med i fallet Palme en korrekt positiv attityd: starta en ny  utredning från andra utgångspunkter, och han solidariserar sig med Inga-Britt  Ahlenius, som var den som höll en hård stil inom den i övrigt slappa  granskningskommissionen från 1999.
  Nu befinner vi oss på upploppssträckan, och ingenting kan  hejda sanningen!
  Sven Anér

Göran Lambertz – I fallet Palme har du helt rätt på varje punkt

27.9.2012.
  Göran  Lambertz – I fallet Palme har du helt rätt på varje punkt. Gå ut tillsammans med  Inga-Britt, som var den enda med vilja och mod inom granskningskommissionen.  Saken lossnar nu.
  HD-ordföranden  trampade in på tryckfrihetsförordningen så att det stänkte.
  Det  är viktigt att du står på dig nu.
  Du  kanske har hört av Måns Månsson att filmen om ”privatspanarna”, där vi båda  medverkar, har svensk premiär i samband med en filmmässa på biografen Grand den  8 november kl 21. Jag försöker komma dit, hoppas du kommer.
  Drevet  är ute efter både dig och mig, men vi får inte låta oss skrämmas!
  Bifogar  min bok om Anti Avsan, aldrig på en enda punkt dementerad. Jag har frågat  Kerstin Skarp om AA är mördaren, men endast fått till svar att ”sekretess  råder”, vilket inte går att formulera på detta generella sätt.
  Engagerad  och oroad hälsning!
  Sven  Anér, 740 10 Almunge. 01174-500 66. 018-15 12 79.
27.9.12,  senare: För Leif GW: Jag gräver ner alla stridsyxor och hejdar framför allt  mitt eget gnatande. Då var det sagt.
  Jag  läser i dag i Aftonbladet med stor behållning dih positiva inställning till  Lambertz Palme-aktion. Jag tror att du tidigare endast i TV har gett dina  uttalanden om ”Poliser, militärer och säkerhetspersoner”, men nu säger du  praktiskt taget samma sak till AB! Tack för det! Då skulle vi kunna gå ihop  utan gnissel!
  Det  här går ju undan nu. Som du ser av mitt kompendium är saken otroligt konstigt  skött av rikskrim: förfalskning samt omförfalskning, något liknande har  knappast någonsin gjorts.
  Jag  vill gärna ha din kommentar. En kollega har begärt fram patientkortet i kopia  och fått den ”snygga” omförfalskningen med den korrekta siffran ”5”.
  Vi  bor på landet och jag kör nu en och en halv mil med det här brevet för att  posta det samt för att hämta ut ytterligare ett rek med mottagningsbevis som  jag just fått. Är det va intresse för dig lägger jag med en kopia till dig.
  Rikskrim  fortsätter sända ut omförfalskat journalblad!
  27.9.2012.Till  Rikspolisen, ärende Rpc 384/12 och hos Rikskrim APAL-428-209/12.
  Jag  har i detta ärende mottagit ett brev från en man, vars namn ni känner, Niklas  Johansson i Väddö. Johansson anför i brevet till mig bl a:
  ----  Efter en tids väntan kom brevet, vilket visade sig innehålla en annan, sekundär  kopia av tidkortet!  Läste på din blogg  at tdu redan dragit denna skutsats, och jag blev givetvis själv förvånad när  jag såg att siffran ”5”  i kopian jag fått i min hand inte alls var den slingriga siffra jag sett på  bilden i din blogg tidigare.---
  Jag  slår nu larm, Rikspolischefen! Det förefaller ytterst egendomligt att rikskrim  kan fortsätta att sända ut kopior av vad jag konstaterat vara en omförfalskad  kopia av statsminister Olof Palmes journalblad, tidsstämpla omedelbart före  eller efter hans död!
  Lagen  reglerar mycket noga vad som händer vid tagande av kopior, och självfallet får  inte omförfalskade dyika kopior sändas ut till den rekvirerande allmänheten.
  Jag  begär nu en omedelbar förklaring, och jag utgår från att Rikspolischefen tills  vidare stoppar all dylik utsändning av kopior som tillkommit så här::
  En  kopia har ursprungligen tagits från en siffra ”8” på det korrekta originalet.  Denna första, korrekta kopia har därefter förstagångsförfalskats till en illa  utförd siffra ”5”,  varefter ny kopia omförfalskats till en tredje kopia, med en korrekt siffra”5”, erhållen efter förminskning  av ett senare taget provtryck, sänt till mig av rikskrim.
  Det  är alltså denna sista i raden av falska kopior som tillställts mig – i en andra  vända - samt Niklas Johansson, dvs ett ohållbart sätt att behandla svensk  allmänhet som rimligen litar på att den får ett korrekt material från den höga  rikskriminalpolisen.
  Jag  önskar omedelbart besked. Jag begär att utsändningen av trippelförfalskade  kopior omedelbart stoppas. Jag önskar omedelbar förklaring till det inträffade.
  Detta  brev går i kopior till justitieutskottets ordförande samt till förre rikspolismedarbetaren  Leif GW Persson, för info.
  Sven  Anér. Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 88, senare ev 018-15 12 79.
  28.9.2012.
  Till Stockholms Läns  Landstingsarkiv, Box 4151, 141 04 Huddinge.
  Begäran  om utfående av allmän handling
  Jag  önskar utfå kopia av journalblad 28.2.1986 för
  Palme, Sven Olof Joachim, 27 01  30-0499,
  avseende Olof Palmes intagning  på Sabbatsbergsakuten detta datum.
  Eftersom missvisande kopior av  detta journalblad i dag cirkulerar vill jag understryka att det äkta, faktiska  journalbladet torde uppta nedanstående tidsuppgift mitt på bladet, i vänsterkanten:
  86 FEB 28 23 38.
  Det är alltså en kopia av detta  äkta journalblad som jag önskar omedelbart översänd till mig.
  Skulle, mot förmodan, en  sekretessituation uppstå begär jag  myndighetsbeslut samt, i förekommande fall,  besvärshänvisning.
  Jag önskar omedelbar  handläggning.
  Vänlig och engagerad hälsning,
  Sven Anér, journalist och  författare, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge.
  0174-500 66, 018-15 12 79.

Till SVT Text och TV 4 Text!

27.9.2012.  Jag är en  Text—TV-supporter. Jag går sällan ut på nätet när jag har en så perfekt och  koncentrerad nyhetsservice som de båda Text-TV. Tio minuter på morgonen, och  jag är ikapp.
  Jag har också på senare tid fäst mig vid att ni båda gör  helt egna kloka nyhetsurval. Särskilt nu i går, då ni snabbt och utförligt  bevakade ursprungligen Expressens, snabbt därefter Aftonbladets Lamberttz-scoop.  Korrekt, konkret, koncist.
  När jag nu i dag läser mitt SvD noterar jag att inte en rad  finns i detta ämne, vilket är oerhört. Vad Lambertz nu sätter fingret på är  hela den hittillsvarande Palmeutredningens för en rättsstat illavarslande  snedvridning, illavarslande skygglappar.
  Storyn var ju nämligen inte i första hand HD-ordförandens  åthutning av justitierådet Lambertz, utan Lambertz egen nu presenterade  uppfattning att något är definitivt fel med denna utredning, samt att han  lierat sig med Inga-Britt Ahenius, som utgjorde det enda saltet i den 1999  avslutade granskningskommissionen.
  Helt enkelt: sanningen är på väg.
  Jag översänder nu till er båda den dossier som jag för ett  par dagar sedan tlllställde ett stort antal myndigheter och medier, utan större  pådrag hittills. Men jag utgår från att ni båda gör egna självständiga  bedömningar av en skandal av detta slag: polisen förfalskar och omförfalskar  Olof Palmes patientjournal! Givetvis oerhört, men bl a SvD har tagit det lugnt,  trots att materialet ju ingalunda är uppfunnet av mig utan levererat av polisen  själv!
  Saken ligger nu, som framgår vid slutet av min dossier, så  högt den kan komma, nämligen hos rikspolischefen Bengt Svenson, med ärendenr  Rpc 384/12 och har nu lagts hos rikspolisens internutredning! Rikspolisen bryr  sig alltså om mitt materia, medan nyhetsmedia hittills i varje fall avvaktar.
  Jag ber er nu: gå in i materialet Det är skrämmande. Fel kan  ske av missstag,men detta är inget misstag utan ond avsikt i syfte att fixa  till tiden för mordet och ambulanstransporten!
  Jag fyller, om det går så, 92 år nästa gång, men jag är  praktiskt taget den ende somi dag går i clinch med en rättsstat, en demokrati i  förfall, i fritt fall. Inga av mina uppgifter sedan över 26 år tillbaka i  Palmeärendet har någonsin, dementerats!
  Djupt engagerad och oroad hälsning till svensk Text-TV!
./. Dossier om polisens förfalskning och omförfalskning.

Göran Lambertz, brännvinsadvokat

20.9. Göran Lambertz upphör inte att förvåna. Just nu verkar han plädera för sin egen rätt att konsekvent ljuga, under hänvisning till att det står en debattör fritt att ljuga.
”När jag är med i det laget (Krister och Seppo) är jag debattör, inte högsta domstolsjurist”.
Vad säger regeringen om denne kameleont, som uttalar sig som en gammal brännvinsadvokat? Kan han förtidspensioneras? Eller är HD-jurister eviga, odödliga?
I den här debatten har ännu ingen mer än jag själv påtalat Lambertz fantastiska maj-pudel i UNT, där han berättade att han under sin JK-tid betraktade allt gnäll mot den pågående Palmeutredningen som ”bisarrt” och alltså lade allt sådant tjat i papperskorgen.
Nu, skriver han i UNT, har han kommit på andra tankar och medger att han tänkt fel, men han gör ingenting åt saken. En snabb pudel får räcka.
Lambertz uppträdande i dag ger upphov till tämligen svarta funderingar. Går det, för en jurist, att av egen drift vara så fyrkantig, så korkad som denne fantastiske före detta JK? Eller har Lambertz fått ett tips om att käfta emot, i både Palme- och Quick-affärerna.
Hans Palme-fögderi har jag sannerligen följt genom åren. Han satt som högste Palme-fogde, men skydde mina helt seriösa och aldrig dementerade inlagor som pesten. Hade Lambertz reagerat kring millennieskiftet hade vi kunnat vara uppdragna ur kärret och en dränering hade kunnat påbörjas.
Nu sitter vi i stället, i Palme-affären, mer fast än tiigare. Alla rättsväsendets höjdare, och en bra bit ner i graderna, börjar bli totalt uppbundna vid egna och föregångares förbrytelser, varför ett erkännande skulle få oanade konsekvenser, med slagsida för den svenska statsskutan.
Jag står, med mitt pågående arbete kring förfalskningen av Olof Palmes tidkort/sjukjournal, och bankar på rättens port: Utred! Erkänn! Hela den svenska politiska världen och mediavärlden är utförligt informerad. men det passar bättre att hånfullt nonchalera Sven Anér, under ett evigt, aldrig motiverat, segt trakasseri.
Jag försökte anmäla mig själv, men rättssamhället vågade inte agera. I stället hamnade det ur askan i elden, och har nu meddelat – i dokument som aldrig skickats till mig – att Sven Anér visserligen har fullt fog för sina skarpa anklagelser mot detta rättssamhälle, men att detta inte behöver åtgärdas.
Jag fortsätter att banka på porten.  Sven Anér

Detta är Sveriges förtroendefråga

Öppet brev till Ola Billger, ny redaktionschef på SvD
2.9.2012. Ola Billger – Jag noterar att du är ny redaktionschef på SvD, och jag vill fästa din uppmärksamhet vid min blogg
www.svenanerpalmemordet.blogspot.com,
närmare bestämt vid nedanstående inlägg:
23.8  JO-anmälan mot Göran Lambertz, två inlägg samma dag,
29.8  Till ärendet Lambertz
30.8  Olof Palmes tidkort
31.8  Etikmyndighet.
Samtliga inlägg berör de frågor som är de stora i dag, nämligen ärendena Palme och Quick, hoptvinnade i och av Göran Lambertz samt dramatiskt sammanfattade i det med 40 (!) procent sänkta allmänna förtroendet, enligt Sifo, för rättsväsendet (något som aldrig blev en notis i SvD).
Detta är dagens stora debatt, en debatt som söker en ljusning, en lösning. En debatt som en stor nyhetstidning som SvD inte får släppa.
Lambertz helt sanslösa debattinlägg 17.5.12 i UNT har hittills, så vitt jag kunnat se, noterats endast av mig på min blogg (detta datum). Lambertz slänger allt som doftar Palmeaffär ad acta, år efter år, när han i stället hade bort vända upp himmel och jord. År efter år, kränkande nonchalans mot hederligt arbetande journalister, med av allt att döma mig i spetsen.
Så. Ola Billger, läs mina inlägg på bloggen, med aldrig någonsin dementerade sakuppgifter, och sväng SvD:s kurs i Palmeärendet, fortsätt attacken i Lambertzärendet!
Du säger i SvD i dag, med all rätt, att ”han aldrig slutar att förvåna”. Nej, just det. What makes the man tick? Går det att vara så aktivt korkad på två förtroendeposter om man inte får minsta reveny av sina barocka ställningstaganden?
Har, i klartext, juristen Göran Lambertz ansett sig ha haft grundad anledning att tro att hans dåvarande uppdragsgivare, regeringen själv, med mycket blida ögon skulle se på hans negativa inhopp i båda dessa affärer?
Palme? Ja, rädda de svenska regeringarna från skammen att finnas med i mordbilden från 1986!
Quick? Ja, rädda de svenska regeringarna sedan 80-talet från skammen att aktivt ha vanskött hela detta ärende och därmed förhindrat en verklig utredning av åtta mord!
Själv hoppas jag i dag att mitt – och tidigare även Gunnar Walls – avslöjande av Olof Palmes polisiärt grovt förfalskade patientkort/tidkort ska öppna allas ögon, maktens, mediers, miljonerna människors här i Sverige.
Jag hoppas att de rent groteska, avsiktliga administrativa felstegen inom affärerna Palme och Quick ska bli kända, erkända samt på något sätt – hur detta sistnämnda nu ska gå till – uppklarade, tillrättade. Beatrice Ask brukar säga att det här får vi allt titta på. Den här gången får hon ”titta” med förstoringsglas och lupp.
När svensk polis, stöttad av svenskt åklageri, väljer att förfalska det  centrala dokumentet i hela Palmeaffären och därmed förfalskar hela mordbeskrivningen, hela den efterföljande mordutredningen – ja, då hjälper det inte att bara med stora ögon ”titta”.
Det handlar om ett Augiasstall, där all igenslammad smet och sörja måste spolas bort, bokstavligen från botten.
Vad du måste fråga dig är förstås: har jag rätt? Jag kan bara svara: jag är aldrig någonsin dementerad i någon sakfråga i Palmeärendet, kontrollera!
I morgon, den 3 september, tar kriminalinspektör Gunnar Pettersson vid polismyndigheten i Uppsala län sig an journalisten och författaren Sven Anér, som anmält sig själv för att få utrönt om hans anklagelser rörande polisiär förfalskning i Palmemordet håller streck. Dnr för nyhetschefen:
Polismyndigheten i Uppsala län, K 5059-1.
Då står det svenska rättssamhället på spel.
Agera, SvD! Ni har allt att vinna på akribi och klarhet, ni har allt att förlora på mummel och hartass!
Oroad, och sedan 26 år journalistiskt engagerad i detta ärende
Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.

”Etikmyndighet förfalskade dokument”. Jaha.

31.8.2012.
Kan ett samtal av den här typen ha ägt rum inom rubrikens etiska myndighet?
”Oj oj oj, vad ska vi göra med alla de här inlagorna från allmänheten, dom har ju blivit liggande i tre år, och den klagande börjar väl undra?”
”Inga bekymmer! Lite sax och tejp fixar allt. Vi sätter dit ett tidigare datum, så kan ingen klaga över att det har dröjt.”
”Men etiken, Lisa?”
”Prata inte strunt, Anna! Vi har inte tid med etiken på det här bygget!”
Denna etiska affär känns mycket symptomatisk. Gå till mitt avslöjande om polisers förfalskning av Olof Palmes patientkort. En siffra ”8” snitsas om till en siffra ”5”, inga bekymmer, mordet framstår som välskött, en snabb ambulans.
”Men !””etiken, Oskar…”
”Etik är blaj. Det gäller att fixa fram bra uppgifter. Hit med tuschpennan!”
Det är en underlig tid dessa dagar då hösten är på väg in, men den mest anmärkningsvärda nyheten av alla, den som i går berättade att allmänhetens förtroende för polis, åklagare och domstolar har sjunkit med 40 (!!!) procent, den nyheten finns varken relaterad eller kommenterad i någon av de fyra Stockholmstidningarna, DN, SvD, Expr eller AB! Inte en rad.
Den svenska allmänheten går i otakt med sina tidningar och sina höjdare, på ett sätt som givetvis aldrig kan ha skett tidigare. Jag försöker hitta en gemensam nämnare för dagens virvlar: rekordlågt förtroende, slopad etik. Ett viktigt och allvarligt ärende, Olof Palme, som i dag tillåts bli besudlat av vilsna beskyllningar som givetvis ingen tar på allvar, varken makt eller myndighet eller media.
Går det verkligen, på sikt, att sälja sådant drypande nonsens som den obefintliga affären Palme/Rausing? Jag tror att det blir svårt. Jag köpte DN för att läsa hr Lambertz nya påhopp på den frikände Thomas Quick. Jag ska genast ge ett stilprov:
Vid en bergsformation som såg ut som Sture Bergwall hade beskrivit den hittade man en inristning i en björk som han i förhör om mordet på den nioåriga norska flickan sa sig ha gjort. Inristningen stämde illa med den skiss som Bergwall hade gjort innan man sökte efter den. Men senare gjorde han en korrekt skiss. Inristningen daterades vid ett lantbruksuniversitet som bedömde att den var gjord den sommar som flickan försvann. (Skissen finns bevarad, den är häpnadsväckande.)
Häpnadsväckande är framför allt Göran Lambertz. Kärnan i hela Quick-affären är ju att Quick, ofta utan att be om den, fick mängder av information från den vittnespsykolog och de poliser som han under långa tider dagligen umgicks med. Då Lambertz läser om den först klena, sedan perfekta skissen av denna inristning, slog det honom aldrig då: Tänk om Quick fick hjälp av alla myndighetsrepresentanter som sprang om benen på honom?
O nej, så arbetar inte en Lambertz. Att en vittnesteckning bättras på är, för vanliga personer, ett tecken på att den utgör ett mycket dåligt bevis som bör vidarebefordras till slasken. Men Lambertz ser annorlunda med sina leende juridiska ögon: Nu var det klippt, Quick är en mördare! En seriemördare!
Det råder vid svenska domstolar s k fri bevisvärdering och bevisprövning. Det innebär att allt kan åberopas som bevisning under en rättegång, oavsett varifrån denna bevisning härstammar Men fri bevisföring innebär självfallet också, Lambertz, att bevisvärdet noggrant prövas av rätten, och det är ju det som inte har skett i fallet Quick. Det är det som är så beklämmande.
Lambertz går in i domstolars papper och tror allt han läser, precis som poliser bruka hänvisa till det vaga ”nej, han är hörd”.
I en annan av sina påstått avslöjande punkter skriver Lambertz:
Sture Bergwall berättade opåkallat att den nioåriga flickan hade ”en mindre färsk ärrbildning” på armen. Mamman sa i sitt förhör därefter att flickan nog hade sår eller ärr på en eller båda armarna. Hon hade atopiskt eksem. Bergwall beskrev det vid senare förhör så att det var ”kraftiga hudrodnader”.
”Senare förhör”. Lambertz låtsas inte märka att tiden går under dessa evigt långa vallningar och förhandlingar, att samma uppgifter ältas fram och tillbaka. Och att Quick med sin receptivitet inte varit sen att notera. Thomas Quick var, under de aktuella tidsperioderna, en medveten mytoman, det är ju detta som kännetecknar hela denna mörka story.
Det bryr inte Lambertz. Han läser papper, papper, och han låtsas tro allt vad maktens folk har sagt.
Byt stift, Lambertz! Din svenska allmänhet, som i dag är klokare än du, tror inte på din svada. Dra dig tillbaka till en vrå på HD och döm levande och döda. Om det anses vara en syssla som du är lämpad för!
Jag går på vårt ICA, en i allmänheten. Vi står fem i kö vid kassan. Två av dessa fem har tappat förtroendet för Lambertz och hans polisiära kompisar. Två av fem. Mannen som krånglar med kontokortet och kvinnan som har köpt falukorv till middag.
Två av fem litar inte på vår rättsstat – värre kan det inte bli.
Kan jag skriva ut något recept för framtiden? Där en man som Julien Assange kan kastas som en halvt ihjältrakasserad lekboll mellan kontinenter, utan att över huvud taget ha blivit hörd av polis, vare sig svensk eller engelsk – eller amerikansk, som nog gärna skulle vilja hjälpa till. Assange är aldrig hörd!
Detta faktum är för mig nästan det mest skrämmande, i denna skitiga virvel av lögner och utsparkad etik, där alla medier så lystet och begärligt dansar med. Vad är det för yrke jag har valt?
Jo, det ska jag tala om: ett förnämligt yrke, så länge journalisten kan lägga sig med gott samvete till kvällen!
Sven Anér

Till ärendet Lambertz: ännu ett exempel på skrämmande inaktivitet

29.8.2012.  Till JO. Ärendenr hos JO: 4663-2012-10.
Jag noterar att rubr ärende nu är anhängiggjort hos JO samt översänder ytterligare ett mycket signifikativt och symptomatiskt ärende, som utan minsta kontroll lades ad acta av Lambertz 2008-07-17. Det är Lambertz själv som i UNT-artikeln 17.5.12 berättar att han lade  a l l a  Palmeärenden ad acta, utan undantag.
Om Lambertz hade ägnat minsta intresse åt min inlaga jämte bilaga hade han rimligen inte kunnat undgå att här dolde sig en mycket tänkbar lösning av hela Palmemordet. Uppgifterna i mitt bifogade brev till JK Lambertz är aldrig på minsta sätt dementerade. Bl a har jag vid flera tillfällen frågat vice RÅ Kerstin Skarp huruvida Anti Avsan är Olof Palmes mördare men endast fått till svar hennes hänvisning till förundersökningssekretessen (som ju snarare är undantag). Avsan själv har aldrig besvarat mina försök till kontakt.
I min inlaga till JK från 2008 säger jag att jag inte påstår att Avsan är mördaren. I andra upplagan av ”Palmemordet: Anti Avsan”, bifogas, konstaterar jag på sidan 200 att Avsan är mördaren.
Jag avvaktar nu kallelse till Uppsalapolisen, krinsp Göran Pettersson, sedan jag anmält mig själv i årendet rörande Olof Palmes förfalskade patientkort. Dnr för detta ärende är hos Uppsalapolisen K 5059-1, ett ärende som alltså bör avslutas antingen med lagföring av mig för t ex falsk angivelse eller med myndighets konstaterande av polisiär förfalskning av urkund direkt knuten till mordet på en statsminister.
Jag fäster nu förhoppning till ett engagemang från JO:s sida.
Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.
Bil: 3 sidor dokument, 1 bok.

JO-anmälan mot Göran Lambertz

23.8.2012.  Till JO:
Jag riktar härmed en anmälan mot
Förre justitiekanslern, nuvarande justitierådet, Göran Lambertz för grov, brottslig vanskötsel av sitt JK-ämbete evad gäller kontrollen av den pågående Palmeutredningen.
Jag har tidigare, 19.5.2012, utförligt informerat JO om detta ärende, ”för åtgärd”, och jag återkommer nu med förnyad oro, förnyat engagemang. Som framgår av nyssnämnda skrivelse framträdde Lambertz 19.5.2012 i UNT med en klar bekännelse rörande sin egen totala och för rättsskipningen katastrofala nonchalans gentemot en av sina viktigaste uppgifter.
JK har enligt NE
tillsyn över att de som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och andra författningar samt i övrigt fullgör sina åligganden.
Nu skriver Lambertz i Upsala Nya Tidning:
Som JK fick jag flera propåer om att granska Palmeutredningen och försöka se till att ge den fart igen – och nya banor. Det kändes lätt att skriva av ärendena utan åtgärd. För mordet var ju löst och brevskrivarnas idéer alltför absurda.
Enligt min bestämda mening har dåvarande JK Göran Lambertz, genom att aktivt och demonstrativt underlåta att behandla ett stort antal grundade anmälningar, från mig och från andra personer, mot den pågående Palmeutredningen, själv nonchalerat lagar och författningar samt ej fullgjort sina egna åligganden som justitiekansler.
Jag hänvisar JO, som bakgrund till mitt påstående om Lambertz brottsliga uraktlåtenhet att så mycket som kasta en blick på denna dramatiska dokumentation, till JK 7642-07-21, mitt datum 15.11.2007, JKs datum 16.11. Mitt ärende här blev av JK lagt ad acta, enligt påteckning på annan skrivelse inom samma dnr.
Mitt brev avslutas med
Mycket oroad och engagerad hälsning,
men denna hälsning har gått Lambertz förbi, under hans självrådiga JK-styre.
Jag har, som vanlig representant för allmänheten, trott att JK-ämbetet varit rättssamhällets ultimata lås mot lagbrott och lögn. När det nu visar sig att sittande justitiekansler själv bryter upp detta lås finns enligt min mening ingen rätt, ingen sanning kvar.
Men Göran Lambertz ska få sitta kvar som justitieråd i HD, vilket utgör parodi på rätt, vett och sans – eller vad säger JO?
Jag uppmanar JO att omedelbart agera, och jag önskar besked om dnr och handläggare.
Engagerad, skrämd och oroad hälsning!
Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66, 018-15 12 79
Samma sak i dag: JK vansköter sitt jobb. Vägrar påtala uppenbar förfalskning av Olof Palmes patientkort!
23.8.2012. Brev 2.  Till JO, jag följer upp min tidigare skrivelse av i dag.
Sedan jag skrev ovannämnda skrivelse har jag från JK erhållit meddelande 2012-08-21, 5090-12-21, där JK säger att ämbetet
inte kommer att vidta någon åtgärd med anledning av vad Du har anfört.
Ärendet har sålunda legat i en och en halv månad utan åtgärd, vilket redan detta är uppseendeväckande. Och det finns också anledning att notera att JK ingalunda förklarar sig principiellt förhindrad att ta sig an ärendet; i så fall skulle ju ärendet omedelbart ha avvisats.
Jag konstaterar att dagens JK följer samma princip som sina föregångare: aldrig se på det största, allvarligaste, fortfarande ouppklarade mord som drabbat Sverige. Aldrig gå in i detaljkontroll, aldrig analysera en anmälares informationer.
I det aktuella fallet hävdar jag att Olof Palmes patientkort är förfalskat, något som jag och Gunnar Wall, utan att på minsta sätt beslås med osanning, framförde redan i Internationalen nr 21 för 1989, sidan 6.
Ingen myndighet har någonsin sagt att jag har fel på denna punkt. Tvärtom, när jag begär ut den aktuella förfalskade handlingen så sänder mig rikskriminalpolisen nu i augusti en förstoring av den förfalskade siffran ”5”, där förfalskningen syns ännu tydligare än på originalet. Jag bifogar denna förstoring, utförd sålunda inte av mig utan av rikskriminalpolisens experter.
En statsministers patientkort från Sabbatsberg förfalskat – oerhört. Jag har hos rikskriminalpolisen anmält mig själv i denna affär, och ärendet förbereds nu hos polismyndigheten i Uppsala. Om jag inte kommer att anklagas för några oegentligheter blir resultatet att det är både JK och rikskriminalpolisen som har felat – och var står Palmeutredningen då? Alla mina skrivelser i samband med Palmeutredningen och angränsande ärenden läggs fortlöpande ut på min blogg
www.svenanerpalmemordet.blogspot.com, där mer information finns.
Sänd dnr samt uppgift om handläggare!
Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.
./.  Av rikskrim utförd förstoring av utsnitt av Olof Palmes patientkort.

Har den svenska regeringen använt Lambertz för att mörklägga affärerna Quick och Palme?

21.8.2012. Jag har sovit oroligt, och när jag vaknar känner jag att Göran Lambertz funnits i mina drömmar. Otäcka drömmar. Sanndrömmar?
Till morgonkaffet läser jag Svenska Dagbladets nedsabling av Göran Lambertz påstådda ”bevis” för två av de mord Quick ska ha begått. Johan Asplunds föräldrar framträder i SvD-reportaget och fyller i den bild vi som utomstående betraktare haft sedan länge: polisers och åklagares ilskna och envisa trakasserier mot föräldrarna, på jakt bl a efter ett födelsemärke hos Johan, ett födelsemärke som sedermera förvanskas när utredningen rullar på.
Detta är oerhörda interiörer. Det är som om polis och åklagare vill skapa ett ont samvete hos de så hårt drabbade makarna Asplund, i stället för att ge dem sanning och tröst. Tidningen nagelfar de fem ”bevis” mot Quick som Lambertz anför, ”bevis” som var spräckta redan under brottsutredningen, och de blir inte mera användbara sedan en f d JK vridit på dem och vänt.
Jag läser vidare i SvD:
Också pappan Björn Asplund är kritisk till Göran Lambertz utspel: ”Jag tror att han skrivit debattartikeln /i DN 20.8/ för att skydda sitt rykte genom att försvara beslutet att inte klandra utredarna 2006, när vi krävde en JK-granskning.”
Jag hajar till. Kom det en sådan begäran år 2006, om att JK Lambertz med kraft skulle gå in i Quick-utredningen? Jaha. Det hände givetvis ingenting, liksom ingenting hände när jag själv år 2007 begärde att JK Lambertz med kraft skulle gå in i Palmeutredningen! Står parallellen klar?
Jag tar fram en egen skrivelse från 2007. Den har diarienummer 7642-07-21, där den ligger hopbuntad med ett antal andra inlagor från mig. Ad acta, in med Anér i bortersta hyllan!
Skrivelsen inleds med bl a
En förmodan kan vara att Anti Avsan finns med i bilden, med önskan att mordmisstankar ska flyttas från honom –
Centrala viktiga frågor i ett olöst mordfall som JK Lambertz grymt nonchalerar. Jag avslutar skrivelsen, min datering 15.11, JK:s datering samma datum; jag måste ha faxat inlägget:
JK Göran Lambertz: du och ditt ämbete måste snarast gå in i denna sak och försöka skapa sanning och klarhet. Är det så – vilket jag har misstänkt då jag läst den mailserie som ingår i den sakframställning du har fått – att hela den nu pågående affären har till huvudsakligt syfte att fria Anti Avsan från varje misstanke, ja, då måste enligt min mening JK-ämbetet gå in, höra involverade personer och försöka komma fram till korrekta slutsatser.
Media har tills vidare aktat sig för att röra saken, något som ju endast bidrar till att denna varböld växer. Så hör Avsan, Krantz, Söderström och gärna mig, till att börja med. - - -
Mycket oroad och engagerad hälsning  Sven Anér.
Texten lyser mot mig med eldskrift denna morgon på Hjelmbergstorpet, och en bild börjar ta form:
En justitiekansler är onekligen Regeringens Justitie Kansler, vilket måste innebära att frågan om ministerstyre aldrig blir aktuell, en statsminister och en JK emellan. Naturligtvis måste en regeringschef få tala med sin egen JK och uttrycka önskemål. JK, å sin sida, bör behandla sådana önskemål efter eget, juridiskt grundat omdöme, men ordergivningen kan knappast vara parlamentariskt förbjuden.
Nå: är nu detta vad som hänt och ännu i dag händer i de allt tätare sammanknutna Palme- och Quick-affärerna? Ja, jag menar det. Jag ser i dag JK Göran Lambertz, med toppjuridiska antecedentia, som en Rosenbads egen Richelieu: se till att båda affärerna sopas under mattan, och se också till att inte denne envise Sven Anér får någonting att säga till om!
Får då en ensam jurist bestämma i så stora svarta ärenden utan att någon ingriper? Tydligen. Jag har genom åren fått intrycket att chefen för JK-ämbetet är helt allenarådande. Jag har aldrig kunnat se att någon underlydande blivit konsulterad, och jag har heller inte kunnat se att regeringen på minsta sätt kritiserat sin egen förlängda arm.
Nej, Göran Lambertz har ensam, med en självgodhet och självtillräcklighet som får dagens betraktare att häpna, oemotsagd uttalat sig i skrämmande mordärenden – och därmed basta.
Konkret: ge JK:s registrator order att samtrycka på datorknapparna för LAMBERTZ och ANÉR, varvid en bild med knivskarpa konturer kommer att framträda:
”Jag gjorde som jag blev tillsagd och såg till att ingen av utredningarna blev påtalade. Alltid till pass…”
Citattecknen är mina, men verkligheten blir allt klarare. Det ska tillsättas en kommission i Quickärendet. Som jag tidigare framhållit är det ytterst viktigt att denna kommission kommer att omfatta båda de stora svarta ärendena samt, inte minst, Göran Lambertz person. Ta fram hans CV, som är förkortning för Curriculum Vitae, livsförlopp, och nagelfar hans förflutna: hur tillsattes han och varför?
Ja, jag höjer tonen. Men jag är själv, i skuggan av framför allt Palmeärendet, djupt kränkt av den totala nonchalans med vilken hr Lambertz under innevarande millennium har behandlat mig. En ständigt lite blygt leende regeringens springpojke.
”Jaha, vad är mitt nästa skubb?”
Sven Anér, aldrig specifikt motsagd av Lambertz, bara allmänt tilltvålad.

Är detta SVTs Palmebevakning i dag?

26.6.2012.
Eva Hamilton – Jag tackar dig för ditt brev av den 20 juni; jag är inte direkt bortskämd.
Men jag reagerar spontant: är detta den bevakning SVT i dag anslår åt Palmemordet och dess i praktiken obefintliga utredning? I stället för att ge licensbetalarna en kvalificerad faktisk redovisning av vad som hänt och händer i ämnet, väljer SVT att förbereda sändning av två projekt som uppenbarligen endast kommer att nafsa detta stora nationella skeende i hasorna.
Redan klar för sändning torde vara Måns Månssons produktion med ordet ”Privatspanarna” i titeln. Här deltar bland andra förre justitiekanslern (och högste svenske brottsbevakaren!) Göran Lambertz, som sig själv, vid ett inspelningstillfälle då han ännu inte hade uppfattat hur illa skött denna affär verkligen var; han är sålunda inspelad av Måns Månsson före sin dramatiska pudel den 19 maj i år i Upsala Nya. Halvgammal fiktion lämpar sig inte alltid för aktuell TV-sändning.
Själv finns jag med några minuter i filmen i egenskap av den Palmeutredningskritiker som jag är i sinnevärlden.
Men i stället för att t ex beordra Uppdrag Granskning att i dag ta ett par rejäla spadtag i denna skrämmande blandning av fact och fiction, väljer du att leja Leif GW Persson för en
fiktiv dramaa-serie om just Palmemordet. Den baserar sig PÅ GW Perssons bok.
Och du fortsätter i brevet till mig:
Detta har alltså ingenting att göra med nyhetsbevakning, med Uppdrag Granskning eller med undersökande journalitisk. Det är en helt fiktiv berättelse, som i någon mån handlar om vår samtid.
Jag hänger inte med, Eva Hamilton. Är det något Palmemordet och dess framtoning behöver i dag måste det väl vara konkretion, sanning så långt den går att hitta. I fallet Persson är i den dagssituation du skissar från SVT:s chefsbord extra egendomlig. Persson har, i SVT, den 28 februari 2011 och samma datum 2012, klart, som en bevisad sanning, meddelat att
mordet begicks inom en komplott med poliser, militärer och säkerhetspersoner.
Men denna info har aldrig följts upp av SVT, t ex av den för ämnet rimligen speciellt lämpade Janne Josefsson.
I stället låter du Persson vika ut sig i en serie om, enligt ej dementerad uppgift, fyra program på vilka alltså inga som helst krav på akribi eller faktanärvaro ska ställas!
Leif GW Persson har i dag ett stort och aldrig sviktande krav mot sig: spotta ut om polisspåret! Gör ett program, SVT, med Persson, Ahlenius och Lambertz, där dessa tre protagonister kan få stå fram och i klarspråk omtala att de inte tror ett jota på den påstådda polisutredning som sägs ha pågått i 26 år och 4 månader. Detta skulle kunna bli ett program som rensade luften. Fiktiva kringprogram rensar ingen luft utan lägger kvasihistorisk smog över Dekorima med omnejd.
Om du vill stötta Persson på hans piedestal borde du använda honom till det han verkligen skulle kunna prestera, nämligen den sanna och korrekta rundmålningen av Palmemordet, från planeringen på hans dåvarande arbetsplats mot slutet av 1985 fram till dagens datum, då jag skriver detta brev, och då smogen ligger ärtsoppstät över den sanning som den svenska allmänheten i över ett kvartssekel hoppats på men aldrig fått se röken av.
Jag går upp ett snäpp i tonläge, men saken är ju blixtrande allvarlig. Att Sveriges Television, med statligt beställd täckningsplikt av stora händelser, fördöljer i stället för förklarar är djupt illavarslande.
Men verkligen tack för att du svarade, Eva!
Jag bifogar ett material som speglar den allra senaste forskningen på Palmeområdet; inga av uppgifterna är motsagda eller dementerade.
Djupt engagerad och oroad hälsning.
Sven Anér