Palmemordet: anmälan riktad mot mig själv, avseende Anti Avsan

Likalydande brev till
Upsala Nya Tidning, nyhetschefen
Nyhetsbyrån Sirén
Polismyndigheten i Uppsala, ärende (antagligen); K 33807.

Saken aktualiserades av en notis i UNT 11.4.2010, enligt nedan:
 
Privatspanare anmäler sig själv
FÖRTAL. Sven Anér, som gjort sig känd för sina privatundersökningar av Palmemordet, har polisanmält sog själv. Enligt Anér har han gjort sig skyldig till förtal i sin senaste bok om statsministermordet. I boken pekar Sven Anér ut riksdagsmannen Anti Avsan som Palmes mördare. Polisen i Uppsala har lämnat ärendet vidare till justitiekanslern och skriver att det finnd ”starka skäl att tro att det kan röra sig om ett eventuellt brott enligt tryckfrihetsförordningen”.
:
Efter flera dagars forskningar i ärendet har jag ännu inte själv fått se rubr ärende, varför jag alltså inte vet vad som står i handlingen. Till polisen i Uppsala: sänd mig ärende K 33807!

Under förutsättning att nyhetsbyrån Sirén och UNT rätt har återgett en muntlig (?) uppgift från någon tjänsteman vid Uppsalapolisen vill jag påtala några sakfel:
Nr 1: I den underliggande skrivelsen till rikskriminalen 1.3.2010, nämner jag ingenstans ordet ”förtal”,
Nr: 2: Att polisen lämnat ärendet vidare till JK vet jag ingenting om, liksom jag heller inte vetat att
Nr 3: Uppsalapolisen skulle till JK ha skrivit bl a att det finns ”starka skäl att tro att det kan röra sig om ett eventuellt brott enligt tryckfrihetsförordningen”.
Jag stannar kvar vid punkt nr 3 och meddelar att jag ställer mig djupt undrande till detta påstående från Uppsalapolisen. Uppsalapolisen har t ex inte talat med mig i ärendet, och vidare är polisers handläggning av polisers ev inblandning i brott mycket noggrant reglerad i lag: ett ärende gällande dåvarande polismannen Anti Avsan borde omedelbart ha överlämnats till Stockholmspolisens internutredning eller till den speciella instansen i Malmö för polismål. Ärendet kan av grundläggande jävsskäl inte handläggas eller på fri hand kommenteras av annan polismyndighet.
Polismyndigheten utpekar mig sålunda för brott, vilket är djupt allvarligt. Det är sant att jag anger mig för den anklagelse jag i min bok ”Palmemordet: Affären Anti Avsan” riktar mot Anti Avsan, men jag riktar ju denna anklagelse i syfte att vinna klarhet i denna omfattande och illavarslande affär. Denna anklagelse, mot mig själv, tar nu Uppsalapolisen till intäkt för att påstå att det kan röra sig, från min sida, om ett eventuellt brott mot tryckfrihetsförordningen; påståendet är på alla punkter skrämmande.

För att klarlägga: ja, jag hävdar i tryckt skrift att Anti Avsan sköt Olof Palme till döds i Stockholms city den 28 februari 1986. Den som beskyller mig för brott måste alltså anse sig veta att Anti Avsan inte sköt Olof Palme – är det i den sitsen Uppsalapolisen sätter sig? Jag önskar, samtidigt med själva den aktuella handlingen, en kommentar från Uppsalas polislednings sida.

NBr 4: Till UNT och Nyhetsbyrån Sirén: Jag sätter värde på att få ta del av det underlagsmaterial till UNT-notisen som kan föreligga: nyhetens fullständiga lydelse, vad som är Siréns ursprungliga text och vad som tillkommit vid UNT:s redigering. Bl a frågar jag mig vad som gjort att jag, av antingen UNT eller Sirén eller bådadera, utpekas som ”privatspanare”? Jag är sedan december 1947 yrkesjournalist och dito författare, med långa arbetsår vid Dagens Nyheters redaktion samt som professionell TV-producent, för Sveriges Radio-TV, mångårigt arbete för journalistfacket osv – vad är privatspaning i detta? Vad är privat och vad är spaning? Om uttrycket tillkommit vid UNT:s redaktionella behandling av notisen eller om det fanns med redan hos Sirén? Ja, ge mig som sagt besked!

För att komma till botten: Uppsalapolisen uppmanas sända aktuella handlingar samt en kommentar!
Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66, 018-15 12 79

Kungligt bröllop – i ett land som inte ens Rosa kan byka rent!

Kontrasten kan inte bli större. Å  ena sidan Cloettakartonger i elegant meterhögt display  hos ICA-Krysset i Almunge – svengelska, 1.50 till välgörenhet. Och å den andra sidan detta kronprinsessans och Daniels arvrike, solkat bokstavligen in i döden av det mord som stäckte inte bara en statsministers liv utan berövade detta kungarike all hederlighet, all heder, där det påstås trona på minnen från fornstora dar.
De kallas statsråd, de ska råda monarken och hans familj rörande de viktiga tingen. Kungens makt är i dag i teorin ingen, i praktiken återstår en glans som kan tolkas som ett uns av makt. Men om sittande kung inte har någon makt, varför behöver han då en hel uppsättning av ”råd”? Jag går till regeringsformen, som jag hittar alldeles i början av Svea rikes lag. RF 1 kap 6 par: ”Regeringen styr riket. Den är ansvarig inför riksdagen.”
I hela detta inledande kapitel om ”Statsskickets grunder” nämns inte kung eller kungadöme med ett ord. Jag får vända blad för att hitta 5 kap Statschefen. 1 par ”Statschefen hålles av statsministern underrättad om rikets angelägenheter. När så erfordras sammanträder regeringen i konselj under statschefens ordförandeskap.”

Jaha. Men vad ska ”råden” råda om?  Statsministern ska ”underrätta” statschefen om rikets angelägenheter, men statsministern är uppenbarligen inte skyldig att inhämta statschefens synpunkter på rikets styre, än mindre är statsministern skyldig att rätta sig efter sådana eventuella kungliga synpunkter. Det talas längre fram i kapitlet ”Statschefen” om ”Konungens uppgifter”, men ingenstans finns dessa uppgifter preciserade, vilket känns närmast spöklikt, vid en genomläsning.

Men ”råd” finns, och kungen ska hållas underrättad om rikets angelägenheter. Hur underrättades då kung Carl XVI Gustaf om mordet på 1986 års statsminister, Olof Palme? Och hur har kungen fram till i dag hållits underrättad om påstådda spaningar efter mördaren och annat? Hållits underrättad om att mördaren är känd?
Frågan är ju inte oväsentlig. Har kungen informerats i de ofta klart falska ordalag som varit efterföljande regeringars allmängods och snömos sedan den 28 februari 1986? Det är troligt. Det är svårt att tänka sig att kungen skulle ha fått ett annorlunda nyanserat budskap. Är detta förhållande en av bakgrunderna till den falska tystnaden om mordet på Olof Palme? Att det inte skulle ha gått att berätta sanningen för statschefen? Jag tror det, och jag märker att här finns ett obrukat nyhetsfält. Hur har Palmemordet, genom decennierna, redovisats för kung Carl XIV Gustaf? Dokumentation bör finnas.

Jag har nu sänt bloggbrevet (15.4) ”Det påstått ouppklarade mordet på statsminister Olof Palme” till hovmarskalken på Stockholms slott, och jag tillåter mig hoppas att han verkligen läser; hovmarskalken är en av kungens viktigaste lektörer, med uppgift att hålla kungen à jour. Jag gör ingen direkt koppling mellan ett statsministermord och ett kungligt bröllop, men hovmarskalken måste rimligen känna kontrasten.
Den kungliga Cloetta-chokladen utgör den närmast patetiska utlöparen av kommersialiteten kring ett prinsessbröllop, i ett land som presenteras som ett, om än tillfälligt, sagorike, men som i själva verket är så solkat att det inte kan bykas rent ens av dagens dundermedel Rosa. Jag hoppas att hovmarskalken presenterar problemet för kung och kronprinsessa. Och inte minst för Daniel.

Sven Anér 

Chefen för rikskriminalpolisen. ANGELÄGET Palmeärendet! O8-650 55 66.

Sedan februari i år söker jag kontakt med rikskriminalpolisen. Jag begär utfående av allmänna handlingar, i upprepade skrivelser ställda till bl a rikskrimchefen, Stig Edqvist och stabsjuristerna, men ingenting händer. Jag anmodar nu rikskrimchefen att omedelbart ta tag i detta ärende och se till att någonting händer!
Undrande hälsning
Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.
15.4.2010 – viktig komplettering till ovanstående!
Enligt de inledande bestämmelserna rörande sekretess (SekrL 1 kap 1 par 2 st)  avser dess att   handling lämnas ut eller det sker på annat sätt (sekretess)”.
Det rör sig alltså om en i alla sammanhang total sekretess, vilket måste innebära att röjd sekretess inte kan återskapas.
Jag går då till den statliga granskningskommissionens behandling av Palme-ärendet, enkannerligen det avsnitt som kommissionen benämner ”Dekorimamannen”. Här har den sekretess, som påstås ha förelegat, röjts på två och en halv A 4-sida. Central i sammanhanget är kommissionens redovisning av de båda kvinnnliga huvudvittnenas utsagor, där vittnet Ankis uppgifter om Dekorimamannen beskrivs som ”mycket detaljerade”. Bl a sägs att uppgifterna omfattade Dekorimamannens signalement.
Då blir min fråga: hur kan kommissionen rapportera att Anki ger, tydligen detaljerade, uppgifter rörande Dekoirmamannens signalement, men underlåta att precisera vad Anki säger på denna punkt? Och hur kan kommissionen över huvud taget ta sig rätten att avslöja de förmodligen väsentligaste av de sekretessbelagda uppgifterna, i offentlig skrift? Resultatet blir enligt min mening, vilseledande och kontraproduktivt. Kommissionen väljer godtyckligt ut vad den anser vara det viktigaste – och röjer därmed sekretessen – men utelämnar väsentliga punkter, t ex det förhållandet att någon live-konfrontation ej arrangerades samt att Anki fick genomgå en fotokonfrontation vid vilken dock ingen bild av Anti Avsan företeddes?
Alltså: sekretessen bryts genom att väsentliga uppgifter utlämnas, medan andra väsentliga uppgifter förtigs. Hela denna kommissionens behandling av ärendet Dekorimamannen framstår, enligt min mening, som ett hån mot gällande sekretesslagstiftning. Ett utlämnande av alla föreliggande handlingar i detta avsnitt skulle ha gett den korrekta sanningen, medan kommissionens märkliga halvmesyr ger en missfärgad variant av denna sanning.
Mot bakgrund av vad jag här anfört begär jag utfående av samtliga dokument rörande avsnittet ”Dekorimamannen”. Jag önskar omedelbar handläggning.
 Sven Anér

Även Affären Anti Avsan förtigs av moderaterna, liksom den nya affären

17.4.2010. Det första jag gjorde då jag fick kännedom om Avsan-affären var att kontakta Fredrik Reinfeldt och nedåt. Ett svar hade kanske kunnat bidra till en bakgrund, en förklaring, men jag har, alltsedan september 2007 och fram till idag, aldrig hört ett ord från partiet.

Jag tar ingen generell partipolitisk ställning, men jag konstaterar att åtminstone ett svenskt rikdsdagsparti regelmässigt slår igen alla dörrar då det börjar osa hett. "Ingen utredning", säger nu den Stockholmsansvarige m-politikern Sten Nordin om den uppblossande debatten kring det påstådda provvalsfusket inom Stockholmsmoderaterna. Historia skrivs av makten.

Nordins attityd skärptes på lördagen av gamle m-politikern Ulf Adelsohn, som vid m-kongressen i Göteborg vände sig till en, som han trodde, obemannad TV4-kamera och uttalade klara hot mot den rapporterade nyhetskanalen. "Ni ska få se"!

Hotet fick närmast karaktär av övergrepp i rättssak, eftersom en m-politiker redan under fredagen hade polisanmält anmälaren i den påstådda fuskhärvan.

Tilläggas kan att Sten Nordin i dag också fungerar som Stockholms bröllopsgeneral. Självfallet kommer uppgifterna om valfusk olägligt för moderaterna och för Sten Nordin. Och för Sverige.

KOMMENTARER HÄR UNDER

Toppjurist attackerar åklagare och polis

Det var på Aftonbladet Debatt som Claes Sandgren publicerade sitt helsidesinlägg med rubriken ”Vi måste hjälpa de oskyldigt dömda” där han även föreslog inrättande av en oberoende klagoinstans som kan besluta om resning. Claes Sandgren är innehavare av Torsten och Ragnar Söderbergs professur i rättsvetenskap vid Stockholms universitet och ledamot av internationella juristkommissionen i Genève.

I debattartikeln understryker Sandgren speciellt riskerna med ”åklagare som kan svika sin objektivitetsplikt samt med polis som kan gömma undan bevismaterial, som talar till den misstänktes fördel”, ett ovanligt skarpt konstaterande av en toppjurist.

Jag skriver till

Professor Claes Sandgren

Stockholms Universitet

106 91 Stockholm.

Claes Sandgren, jag läser med stort intresse ditt tunga debattinlägg i dagens Aftonblad och vill rapportera från en 24-årig kamp för rätt och sanning i Palme-ärendet. Jag bifogar en färsk skrivelse till stabsjuristerna vid rikskriminalpolisen samt min bok från 2008, ”Palmemordet: Affären Anti Avsan”; den medsända boken ingår i den andra upplagan, 2009, där jag på sidan 200 riktar en klar anklagelse mot boktitelns Anti Avsan.

Jag skulle sätta värde på om du ville läsa, bl a mot bakgrunden att ingen myndighet på minsta sätt har dementerat mina uppgifter om att Anti Avsan, polis, rådman och rikdagsledamot, är Olof Palmes mördare. Jag får från myndighetshåll höra att förundersökningssekretess påstås föreligga, det är allt.

Det mesta av vad jag gjort och skrivit, framför allt sedan 2007, då en serie äreröriga s k hot mails sköljde över poliskommissarien Gösta Söderström (förste polisman vid Dekorima) och även sköljde över mig och mina närmaste, framgår av boken och det medsända brevet, men jag tillägger några viktiga kommentarer.

Min anklagelse mot Anti Avsan är egentligen inte den allvarligaste i detta ärende. Allvarligast är att mordet på Olof Palme är en del i ett kusligt arrangemang, där en grupp av ämbetsmän och tjänstemän ingår, poliser och åklagare, alla med RPS´och RÅs goda minne och aktiva medverkan. Olof Palme skulle röjas undan, och då fick ingenting stå i vägen; polis och åklagare instruerades att ljuga. Mordet utfördes, och de delaktiga skyddades. Vi ser den mörkaste rättsskandal som går att föreställa sig – eller som knappt går att föreställa sig.

Den rättsliga handläggningen, efter mordet, inleddes med hjälp av enorma spaningsuppbåd, under länspolismästare Hans Holmér, men alla dessa spaningar, och inte minst, 1988, utseendet av Christer Pettersson till syndabock, har hela tiden varit ett låtsasspel för galleriet. Rättsstaten Sverige har från första början, ja före dödsskottet, haft utomordentligt ingående kännedom om mordet och dess bakgrund. Rättsstaten har vetat att Anti Avsan, piket- och baseballpolisen, domaren och riksdagsledamoten, är mördaren, slutgiltigt beordrad via en av polisens radiokanaler att ”göra vad du ska”!

Här stegrar sig den vanliga människan. Kan detta vara sant? Jag vill nu ge några exempel på hur regering och olika myndighetsinstanser har reagerat. Alla är av mig kontaktade, alla rimliga. RÅ. RPS, Reinfeldt, Ask, JK, JO, de aktuella domstolarna, myndigheten som handlägger polismål, BRÅ, de flesta statsråden, FN, EU (Cecilia Malmström) m fl. Media, förstås.

Det rimliga, tycker jag, hade bort vara att jag från t ex RÅ mötts av ett tämligen upprört svar där jag fått veta att Anti Avsan sannerligen inte är Olof Palmes mördare samt att mina anklagelser är ohemula, milt sagt. Men några sådana kommentarer har inte influtit. Jag kan ta ett exempel: vice RÅ Kerstin Skarp, som är personlig handläggare inom RÅ av Palmeärendet, skriver sålunda till mig, vid flera tillfällen, utan att på minsta sätt verka förvånad eller höja rösten, att ”som du vet råder förundersökningssekretess”. Aldrig något svar i sak. Och Jan Björklund och Birgitta Ohlsson, i brev den 15 februari i år, tar saken lika trankilt: ”Vi har tagit emot dina värdefulla kommentarer gällande mordet på Olof Palme” – som om det vore ett bagatellärende jag hade behandlat.

Alltså: ingen förvåning över mina larm, ingen oro över rättsstatens situation, inga svallvågor i ankdammen. Men – kan detta vara sant? Ja. Och jag ger det tyngsta beviset, behandlat även i mitt brev till rikskrims stabsjurister, nämligen:

Polis och åklagare hävdar att deras eget huvudvittne Roger kommer 23.15 mordkvällen till biografen Grand och där får syn på kompisen Christer Pettersson, medan polisens fem egna Grand-vittnen, nyktra biobesökare och bioanställda, samstämmigt omtalar, på polisens egna blanketter, att Roger inte kom till Grand förrän 23.30! Kring Rogers 23.15-påstående byggs hela Christer Pettersson-lögnen upp – ja, du kan ju gå till brevet stabsjuristerna fick.

Och själv går jag till din artikel i AB, till ditt avgörande centrala konstaterande:

Åklagare kan svika sin objektivitetsplikt. Handlingar kan vara förfalskade, och polis kan gömma undan bevismaterial som talar till den misstänktes fördel -
stämmer precis! Så har det gått till, och går fortfarande till, i det stora svarta Palmeärendet. På Rogers ursprungsvittnesmål byggs det vidare: nya sanna vittnesmål nonchaleras, falska telefonavlyssningsprotokoll arrangeras, allt för att snärja Christer Pettersson. Men Pettersson är ju borta ur bilden? Han är friad, HD tog inte upp hovrättens friande dom, han fick en slant som plåster på såren, och han är i dag död –räcker inte det?

Nej, det räcker inte. Därför att Christer Pettersson står kvar som det stora tunga beviset för att den svenska rättsstaten, som visste att Anti Avsan är den faktiske mördaren, behövde en håll- och användbar syndabock. När Christer Pettersson en decembermorgon 1988 grips på sin loftgång i Rotebro biter rättsstatens betrodde huvudet av skammen. Möjligen är detta första gången som en polisman griper en person för ett mord, trots att polismannen i fråga (f ö den rikskrims kriminalinspektör Thure Nässén som pressade fram Rogers falska vittnesmål kort tid före gripandet av Christer) vet att den han griper är oskyldig och att en poliskollega är den skyldige. Här har du saken i ett grymt nötskal.

Jag är inte jurist (en propedeut vid Handelshögskolan i Stockholm 1940 ska inte räknas) men jag har en synpunkt på domstolars handläggning i dag av grova brottmål. Fri bevisprövning råder, vilket, har en hovrättslagman en gång berättat för mig, ofta kan leda till att rätten knappt läser polisens och åklagarnas förundersökningsprotokoll. Detta kan medföra, har jag noterat i Palmeärendet, att misstag eller uppenbart kriminella handlingar från polisens och åklagarnas sida aldrig uppmärksammas vid handläggningen; domarna ser aldrig polisers och åklagares tillkortakommanden, utan litar till synes blint på föreskriven hederlighet i stället för att överväga häktning inför sittande rätt (om det går för sig i dag).

Med ett minimum av vakenhet skulle t ex Stockholms tingsrätt ha kunnat märka de uppenbara Roger-diskrepanser som Thure Nässén och hans överordnade hade riggat. Jag kan här avsluta med att understryka det stora rättsliga vakuum som Palmeärendet i dag vållar: total rättslig anarki, total samhällsanarki. Den rämnande rättsstaten bedriver nu ett uppehållande försvar, gentemot mig och de än så länge tämligen få debattörer som följer min linje. Anti Avsan har vid samtal med en kollega i civilutskottet sagt att ”han inte tänker anmäla Sven Anér för förtal, för då blir han /Avsan/ sittande med den här saken under hela livet” – en bokstavlig logisk saltomortal!

Jag sätter mycket stort värde på ett svar från dig, en kommentar! Jag komprimerar min CV:
Fil kand språk 1946, DHS 1947, DN red 1948-62, Sveriges Radio–TV 1963-71, därefter frilansande TV-producent, journalist och författare.

Vänligaste hälsning i ett mörkt ärende,
Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66. 018-15 12 79.

Min blogg (med ett antal färska inlägg från gårdagen):
www.svenanerpalmemordet.blogstop.com
./. brev till rikskrim, bok.

Partiledare: Varför låter ni åklagare och polis, år ut och år in, ljuga i fallet Palme?

10.4.2010. Till partiledarna Jan Björklund, Peter Eriksson, Göran Hägglund, Lars Ohly, Maud Olofsson, Mona Sahlin samt Maria Wetterstrand.

Jag översänder kopia av korrespondens med förundersökningsledaren i Palmeärendet, vice RÅ Kerstin Skarp, samt önskar kommentar.

Den stora lögnen i Palmeärendet kan sammanfattas så här:

Riksåklagaren och rikskriminalpolisen har sedan senhösten 1988 påstått att Christer Pettersson från klockan 23.10 mordkvällen befann sig utanför biografen Grand på Sveavägen. Påståendet bygger enbart på ett vittnesmål av Roger Östlund, men detta påstående är falskt och motsägs av fem vittnesmål av innebörd att Östlund ej kommit till biografen Grand förrän klockan 23.30. Dessa fem vittnesmål har aldrig ifrågasatts. Östlund har aldrig sett Christer Pettersson vid biografen Grand före mordet på Olof Palme, eftersom Östlund inte kom till biografen Grand förrän efter mordet; alltså kan Christer Pettersson inte kopplas till mordet på Olof Palme.

Den som falskeligen placerade Östlund vid biografen Grand klockan 23.10 är rikskriminalpolisens kriminalinspektör Thure Nässén, och rikskriminalpolisen har, trots att den insett falsariet, valt att bygga sin anklagelse mot Christer Pettersson på detta falska vittnesmål. Christer Pettersson-ärendet drevs under tiden 1988-1998, från Stockholms tingsrätt till Högsta domstolen, med ianspråktagande av stora ekonomiska resurser, ett stort antal statstjänstemän, internationell kriminalexpertis (som fick de falska Christer Pettersson-uppgifterna på bordet) samt ett enormt, ännu ej helt avslutat mediapådrag med den helt oskyldige Christer Pettersson i ständigt centrum.

Alla RÅ och rikskriminalpolisens uppgifter återfinns i klartext i det aktuella förundersökningsprotokollet, III:1, sidorna 95-101, 104-108, 109-111, 142-161, 180-197 samt 201-255. Uppgifterna är sålunda inte mina utan RÅ:s och rikskriminalpolisens.

Jag har i flera skrivelser, till såväl vice RÅ Kerstin Skarp som till rikskriminalpolisens Palmeenhet, kriminalkommissarie Stig Edqvist, begärt att få myndigheternas kommentar till ovanstående uppgifter, men varken Skarp eller Edqvist har någonsin svarat mig i sak.

Detta dödläge måste nu brytas, och jag vädjar till mina adressater att gå till handling. Begär en öppen redovisning av ansvariga myndigheter och/eller låt mig svara inför domstol. Ärendet Olof Palme är den svenska rättsstatens fortlöpande skam. Christer Pettersson fälldes inte 1998, men anklagelsen mot honom återfinns oförändrad i granskningskommissionens påstående från 1999: ”misstankarna har successivt skärpts”.

Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66. 018-15 12 79.

Brevet går ej till statsminister Fredrik Reinfeldt, som redan har den information jag här lämnar,samt ytterligare avgörande, ej officiellt avslöjade, vitala uppgifter i Palmeärendet. Komplett besked kan sålunda begäras av Reinfeldt.

RÅ bryter mot regeringsform, grundlag och förvaltningslag!

Den 7 april skriver förundersökningsledaren i Palmeärendet, vice RÅ Kerstin Skarp
detta brev till mig:
Angående inkomna skrivelser

Ni har under tiden 4 februari – 6 april 2010 inkommit med ett antal skrivelser innehållande Era egna synpunkter och kommentarer kring förundersökningen rörande mordet på Olof Palme.

För Er kännedom vill jag meddela att jag som förundersökningsledare rörande aktuellt mord inte kommenterar utredningen med enskilda personer och heller inte lämnar kommentarer till enskildas spekulationer gällande mordet.

I Era skrivelser har Ni också begärt att få diskutera Era synpunkter vid ett telefonsamtal med mig, Med hänvisning till vad jag ovan angett finner jag inte att ett sådant samtal skulle ha någon betydelse för utredningen varför jag lämnar Er begäran utan åtgärd.

Slutligen kan jag upplysa Er om att i den mån Er skrivelse gäller begäran att få ut handlingar i ärendet så ska Ni vända Er till Rikskriminalpolisen som förvarar aktuella handlingar.

Med vänliga hälsningar Kerstin Skarp.

Så långt alltså Sveriges vice riksåklagare, tillika förundersökningsledare i ärendet rörande mordet på statsminister Olof Palme.
Brevet är på många punkter sensationellt. Jag tar upp några av dessa punkter:
Nr 1: ”inte kommenterar utredningen med enskilda personer” resp ”enskildas spekulationer”.

Jag kan inte se att jag i t ex mitt brev av den 5 april ägnar mig åt några som helst spekulationer. Jag citerar den föreliggande mordutredningen samt analyserar denna; det rör sig inte om spekulationer. Att Christer Pettersson ej fanns utanför biografen Grand kl 23.15 mordkvällen är ingen spekulation utan det avgörande beviset för att hela affären Christer Petterson är förundersökningsledningens arrangerade påhitt i syfte att hitta en syndabock för ett statsministermord.
Nr 2: ”att ett sådant samtal skulle ha någon betydelse för utredningen varför jag lämnar Er begäran utan åtgärd”

Du bryter alltså mot RF (”Den enskildes personliga ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten”), du bryter mot tryckfrihetsförordningen1:1 4 p (”rätt att - - - anskaffa uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för att offentliggöra dem i tryckt skrift ---”) samt förvaltningslagen 4 och 5 par, med dess utförliga uppräkning av, inte medborgarnas skyldigheter gentemot myndighet utan av myndigheters skyldigheter gentemot medborgare.

Med ett svep låter du samtliga dessa bestämmelser som ointressant skräp hamna på golvet, vilket förstås är uppseendeväckande. Jag utreder huruvida du även bryter mot konventionen om de mänskliga rättigheterna.

3: Du bryter dessutom, vilket du självfallet är mycket medveten om, mot specifikationen av de arbetsuppgifter som på riksdagens initiativ ålades den statliga granskningskommissionen i Palmeärendet från 1993/94, där det bl a sägs att ”redovisningen av kommissionens arbete bör, så långt som möjligt, ske öppet”. Naturligtvis måste detta direktiv, vilket har karaktären av generalklausul för behandlingen av hela Palmeärendet, gälla även den fortsatta behandlingen, efter 1999, av detta stora ärende. Det går inte att tänka sig först en kommission som anser sig behandla ärendet ”öppet” och därefter en fortsatt handläggning ”slutet”, ”inte kommenterar utredningen med enskilda personer”.

4: Som jag tidigare nämnt för dig har fram till i vart fall 1994 sittande förundersökningsledare varit anmärkningsvärt frikostiga med informationer till ”enskilda” (om du dit räknar bl a representanter för media); de båda TV-sända Striptease-debatterna 1994 kan få utgöra mycket tydliga exempel. Vem som i dag har verbalinspirerat dig till total tystnad kanske du kan upplysa mig om.
Jag summerar: Du bryter avsiktligt mot gällande förordningar, enligt ovan. Anledningen till denna totala ovilja till kontakt kan, enligt min bestämda mening, vara en enda, nämligen att du vet vem som sköt Olof Palme men att du är förbjuden att antingen omtala för mig huruvida det var Anti Avsan som sköt sin statsminister eller att omtala om huruvida det var någon annan finsktalande person med gym-kontakter i Upplands Väsby som sköt och som i dag kanske efterforskas.

Det är ovanligt, möjligen unikt, att en så hög befattningshavare som en vice riksåklagare personligen går in som förundersökningsledare i brottmål. Din företrädare med detta uppdrag har senast varit chefsåklagare Agneta Blidberg, som ingalunda upprätthöll samma rigida tystnad som du.

Du kan ju, för en kort tid framåt, lämna mig ”utan åtgärd”, men i längden kan inte mordet på en statsminister lämnas utan åtgärd, lämnas förpuppat innanför riksåklagarens och rikskriminalpolisens lyckta dörrar. Jag lämnar er inte ensamma med denna affär. Jag vidhåller min rätt att enligt tryckfrihetsförordningen ”anskaffa uppgifter och underrättelser”, och jag kommer att publicera dessa uppgifter och underrättelser bl a på min blogg

www.svenanerpalmemordet.blogspot.com

även i fortsättningen; jag rekommenderar dig att gå in på nätet. Att tonen i ditt brev – förlåt, Ert brev – skulle kunna betraktas som hotfull eller i varje fall mästrande, i sitt arroganta nonchalerande av de lagbestämmelser till vilka jag hänvisat, får ingå i en dag på jobbet.

Jobbet att söka sanningen kring en djupt malträterad mordutredning, jobbet att söka rättelse bland svarta lögner, jobbet att söka upprättelse för en politiker, en människa.
Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66, 018-15 12 79.
5.4.2010. Vice RÅ Kerstin Skarp – jag kompletterar min skrivelse från 2 april och ber dig noga ta del samt snarast besvara!

På sidan 3 i rikskriminalpolisens ärende 2386, code 093027, står att läsa, i signaturen ME:s eleganta utskrift av ett telefonavlyssningsprotokoll:

23.15 ”Roger säger att han blöder som en gris”.

Dessa sju ord representerar fem flagranta lögner, centrala i den falska utredningen av mordet på Olof Palme:

Nr 1: Citatet påstås vara hämtat ur ett samtal som Roger kl 23.15 skall ha fört med Sigge. Men samtalet har aldrig ägt rum.

Nr 2: Roger befinner sig vid denna tidpunkt, 23.15, någonstans i höjd med Adolf Fredriks kyrka, på sin slingrande väg upp mot biografen Grand.

Nr 3: Roger kan alltså inte, kl 23.15, från biografen Grands lobby, ha sett Christer Pettersson på gatan utanför Grand eftersom Roger ännu inte hunnit till Grand.

Nr 4: Den utskrivande ”ME” kan alltså inte ha refererat något telefonsamtal från 23.15, mellan Roger och Sigges avlyssnade telefon. ”ME” har refererat en annan inspelning.

Nr 5 : Att Roger inte anlände till biografen Grand förrän kring 23.30 framgår av samstämmiga vittnesmål från Bertil Erik Lantz, 550414-0293, Peter Olofsson, 530215-0031, Jonas Wängestam, 591106-6255, Lars Eric Eriksson, 600707-6232, samt Pia Engström, 610821-0300, allt enligt polisens egna protokollerade vittnesförhör.

Riksåklagaren och rikskriminalpolisen har velat visa att Christer Pettersson kl 23.15mordkvällen blivit sedd av Roger utanför biografen Grand, upptäckt Olof Palme, förflyttat sig till Dekorima samt skjutit Olof Palme kl 23.21. Två personer har påståtts se Christer Pettersson före och i samband med mordet: Roger respektive Lisbeth Palme. Påståendet rörande Roger stjälps av de fem punkterna ovan, medan Lisbeth Palmes vittnesmål rörande Christer Pettersson aldrig godtogs av Svea hovrätt.

Sven Anérs kommentar: Förundersökningsledningen har i den faktiske mördarens, Anti Avsans, ställe använt den i sammanhanget helt oskyldige Christer Pettersson som syndabock. Ännu har ingen i brottsutredningen engagerad tjänsteman ställts till svars för de närmast otroliga, avsiktliga missgrepp som jag här har refererat. Jag betraktar det som en självklarhet att i varje fall RÅ:s dåvarande chefsåklagare Anders Helin och rikskriminalpolisens utredande kriminalkommissarie Hans Ölvebro hörs i detta ärende, där min ovanstående sammanställning välter all hittills presenterad utredning över ända.

Kerstin Skarp – en kommentar! Misstror du de fems vittnesmål?
Uppsala påskdagen 2010. Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

Karenstid: en nanosekund!

3.4.2010.
Claes Sandgren – Så läser jag dig på nytt, nu i Svenskan med det spännane ämnet karenstid för politiker. Det går att dra en makaber parallell med Anti Avsan: från upprätthållande av ordningen till störande – milt talat! – av ordningen tog det en nanosekund vid Dekorima.

Under mitt arbete med denna svarta affär har jag ständigt märkt hur Avsans promotion från enkel baseballpolis till jur kand och rådman spelat och spelar roll som sordin på alla anklagelser: Sven Anér, du menar väl ändå inte att en rådman och riksdagsledamot kan ha skjutit Olof Palme?

Mitt motargument att han var vanlig polis på stan när han begick mordet får ingen styrka, verkar det: men nu är han domare, tänk på hur du far fram med dina anklagelser…

Yttre kännetecken och vedermälen är sannerligen inte oväsentliga: som man är klädd blir man hädd, i alla avseenden.

Jag har nu fått reda på att Avsan är nedflyttad på moderaternas riksdagslista i Stockholms län från 13:e till 15:e plats, i en prognossituation då det moderata utgångsläget är ovisst. Vilket kan ge anledning till reflexioner.

Jag bifogar nu också ett brev som jag på långfredagen skriver till Kerstin Skarp, som är både vice RÅ och förundersökningsledare i Palmeärendet. Jag tynger där på den oerhört viktiga roll Christer Pettersson tvangs spela, som av den svenska rättsstaten utsedd syndabock. De fem vittnena säger alltså samfällt att Roger Östlund inte kom till biografen Grand förrän efter mordet, varvid hela hans segt framdragna vittnesmål faller platt till marken samt upplöses i intet. Alla uppgifter om detta finns mycket klara och ingalunda fördolda att läsa i förundersökningsprotokollen i Christer Pettersson-affären, men det är egentligen bara jag som slagit larm – utan att få någon myndighets gensvar, vilket förstås är märkligt.

Kan statliga ämbetsmän gå genom sitt yrkesliv med huvudet under armen? Ja, tydligen.

Får jag något svar från Skarp? Tveksamt. Hon brukar sällan svara, och då aldrig i sak. Att hon därmed flagrant bryter mot såväl TF som FörvL tycks inte bekymra henne eller hennes uppdragsgivare, dvs i sista hand regeringen.

Var står svenska jurister i denna sak? Du börjar framstå som ett undantag. Jag är tämligen nära god vän med en verksjurist i 60-årsåldern. Hon behandlar detta ärende, som jag utförligt refererat för henne, som ett litet juridiskt spörsmål, av många; ingenting att bli irriterad över. Det kan bli små fel ibland när det kör ihop sig, men inte tror du väl på din historia om Anti Avsan? Det reder nog upp sig ska du se, jurister är inga dumskallar…

Att här ligger den kanske svartaste juridiska skandal som Sverige upplevt – nej, det föresvävar henne inte. Det förefaller som om just det förhållandet att detta handlar om en megaaffär alla kategorier får utgöra själva försvaret. Grovt uttryckt: så djävligt kan det inte vara, Sven!

I själva verket drabbas förstås alla Sveriges jurister på ett rent hisnande sätt. Kan jag intressera dig för denna svarta sak, Claes Sandgren? Den är i dagens och morgondagens nummer av Aftonbladet placerad som kulturannons; min blogg börjar locka.
Vänlig, fortsatt djupt oroad hälsning,
Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66. 018-15 12 79.

En positionsbestämning: inget snatter i ankdammen!
6.4.2010. Ja, en underlig position, sannerligen! Två grundläggande lagbestämmelser är formellt mitt stöd i min kamp för öppenhet och ärlighet i Palmeärendena, men nu när dessa lagbestämmelser verkligen sätts på prov så är det ingen överhet som fäster något avseende.
Tryckfrihetsförordningen, TF, som är en grundlag och pagineras med romerska siffror i lagboken, konstaterar att envar ska äga rätt ”att anskaffa uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för att offentliggöra dem i tryckt skrift”. I denna bestämmelse borde rimligen också ligga att det är en myndighets skyldighet att svara på tilltal, men nej säger RÅ; i över två och ett halvt år har jag inte fått ett enda svar i sak.
Och förvaltningslagen har ett avsnitt om ”myndigheternas serviceskyldighet”, jaså minsann? Service? Upplysningar, vägledning, råd och hjälp, allt ställer dessa ideala myndigheter upp med, heter det. Verkligheten är förstås den motsatta, ”varje ärende dä någon enskild är part skall handläggas så enkelt, snabbt och billigt (billigt?) som möjligt” och så vidare; en annan värld.
Min position i dag är att jag inte får några underrättelser och inte får någon service. Jag inser ju anledningen: överheten vill ogärna avslöja sin egen kriminalitet, och den vill heller inte lagvägen ta mig i örat, varför stiltje får råda i ankdammen, lätt störd endast av snattret från redaktör Anér, inga andra redaktörer.
I och med att mordet på statsminister Olof Palme koncipierades på hög nivå årsskiftet 1985-86 upphörde stora delar av rättsstaten att rättsligt fungera. Men mordet, och mitt försök till kartläggning,, tvingas på ett makabert sätt in i existerande rättsparagrafer. Falska vittnesmål blir dagsens sanning på gulnande A4-ark, och sanna vittnesmål får ensamma förblekna på sina egna gulnande A4-ark
Finns inte någon bra paragraf om det här? Jo då: regeringsformens andra paragraf:
Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.
Känn på dessa formuleringar, känn på ett honnörsord i taget. Frihet och värdighet, där satt det! SA
2.4.2010. Vice Rå Kerstin Skarp – som du kanske erinrar dig skrev jag till dig den 3 mars i år och anhöll om ett telefonsammanträde i ärendet Christer Pettersson – Anti Avsan. Jag kompletterade därefter min anhållan med en förteckning över de punkter jag avser att ta upp.

Men du har inte svarat, och jag kan undra varför. Nå, jag behöver ju inte undra: du och RÅ önskar den stora tystnaden i allt som berör mordet på Olof Palme.

Jag återkommer nu med en enda, preciserad fråga som jag jag önskar få besvarad. Frågan är komprimerad; du har tillgång till all bakgrund,
alla provenienser.
Alltså:
Hur kan RÅ placera Christer Pettersson kl 23.15 mordkvällen vid biografen Grand, när Roger Östlund, som lämnar denna uppgift, inte kommer till Grand förrän 23.30?

Detta är den helt centrala frågan i Christer Pettersson-ärendet och därmed i Palme-ärendet. Som du vet står fem välstrukturerade och vid tillfället helt nyktra vittnen bakom tidsuppgiften 23.30, men RÅ har valt att låtsas lita på den nedgångne Roger Östlund, som efter förhör under hela hösten 1988, hårt pressad av kriminalinspektören Thure Nässén, till slut väljer att påstå att han sett Christer Pettersson kl 23.15 vid Grand.

Förklara! Om du då väljer att tro på polisens fem vittnen ska du upptäcka att ingenting, absolut ingenting, binder Christer Pettersson vid Grand och därmed att ingenting binder Christer Pettersson vid Palme-ärendet över huvud taget. Christer Pettersson-fallet, som tog tio år och hundratals poliser och åklagare i anspråk, är det falska resultatet av en svårt nedgången persons så småningom frampressade vittnesmål. De brandgula pärmarna med de tusentals papper som kretsar kring Christer Pettersson är initierade av en falskt arbetande förundersökningsledning, med medvetet falskt arbetande åklagare och poliser, i den osannfärdige Thure Nässéns anda – förklara!

Varför bedrevs denna brottslighet, med påhittade telefonsamtal och falska telefonavlyssningsprotokoll i släptåg? Mitt eget svar (men du kanske har något bättre): RÅ behövde en bra syndabock, och Christer Pettersson såg ut att passa.

När förundersökningsledningen i dag tycks hävda att det var först i november 1992 som uppgiften om Anki och Annika och därmed om Anti Avsan dök upp så är detta inte sant, eftersom Anti Avsan ingick i ett från allra första början av polis och åklagare känt scenario från 1985-86. När bortåt tre år hade gått har det känts lämpligt att hitta en gärningsman; det fick bli Christer Pettersson. Men, Kerstin Skarp, falska syndabockar presenteras inte om inte de makthavande vet vem som är den faktiske gärningsmannen – naturligtvis inte, jag behöver inte utveckla.

Här står alltså denna den svartaste kriminalaffär Sverige känner, och svärtan vilar över förundersökningsledningen. Med gärningsmannen från allra första början känd av utredarna som skyldig, med syndabocken från allra första början känd av utredarna som oskyldig.
Simsalabim, mordet på en statsminister löst. Fast inte.

Kerstin Skarp, omger du dig aldrig, i ditt arbete, med honnörsord som sanning och saklighet, heder och hederlighet? Har du aldrig tänkt åt det hållet? Jag tror inte att du fanns med i centrum när denna morddramatik koncipierades på högsta nivå. Men jag måste ju konstatera att du i dag sitter med hela detta getingbo i din skrivbordslåda utan att göra annat än att hindra getingarna från att flyga ut och surra. Detta är den ynkligaste prestation en hög svensk ämbetsmannajurist någonsin har kunnat uppvisa. Men svara mig! Du kan ju ha sanningar att komma med, vad vet jag?

Djupt oroad hälsning till en rämnande rättsstat,
Sven Anér, (sommaradress nu) Oster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.
Och, som sagt, svara!

Christer Pettersson syndabocken – ett lågt åklagartrick

30.3.2010. Till rikskriminalens stabsjurist Mostad Med TILLÄGG
Rikskriminalens skrivelse APAL-428-25/10.

Jag försöker analysera rubr skrivelse.

För det första: Hur menar du att arbetet med att ta fram ett mycket litet antal skrivelser från Alsén till rikskrim kan ta sådan tid? Sök på ”Alsén” så har du dem med en gång. Och de finns redan framtagna i samband med rikskrims genomgångar från 2008 och 2009, eller hur?

Nej, det rör sig enbart om ovilja från Edqvists sida. Att jag skulle vända mig till Palmegruppen för att få några besked ”i sak” innebär som du vet ett öppet hån. Edqvist kommer aldrig till telefonen då jag ringer, än mindre ger han mig någonsin besked i sak. Edqvists enda uppgift och syssla är att hemlighålla Palmeutredningen.

Avslutningsvis vidhåller jag att det inte krävs någon speciell sekretessgranskning av Olle Alséns brev till rikskrim. Flera av dessa är ju redan frisläppta eftersom de är utifrån inkommande. Även övriga brev från Alsén är utrifrån inkommande och skall utlämnas till mig. Det har nu gått en och en halv månad sedan jag begärde ut Alsén-handlingarna; är detta en rimlig fördröjning?

Och du nämner ”i sak”. Här en snabb beskrivning av Palme-ärendet ”i sak” fram till i dag – har du några invändningar?

1986 Anti Avsan får order av sin förman på en av polisens radiokanaler: ”Skit i att du är upptäckt, gör vad du ska!” Anti Avsan skjuter Olof Palme med ett dödande skott. Enorm låtsasspaning efter den av polisen redan kände gärningsmannen. 1988 ”bevisen” mot Christer Pettersson förfalskas av rikskrim; se öppna protokoll med 5 vittnesförhör, bl a Pia Engström! 1988 Christer Pettersson grips för mordet bl a efter en av rikskrim förfalskad telefonavlyssning 1992 Dekorimaärendet avslöjas av Olle Alsén; dokumentet 2.2.93 hemligstämplas. 1998 RÅ springer till HD med Christer Pettersson; får nej. 1999 Granskningskommissionen: Händelseförloppet som de finska flickorna refererar har ägt rum! 2007. Sven Anér går till RÅ, rikskrim och Reinfeldt: utred! 2008 och 2009 ”Palmemordet: Affären Anti Avsan” utkommer. Avsans blogg tystnar.

Som sagt: har du invändningar? Varje påstående ovan finns belagt i polisens egna handlingar. Avsan sköt sin statsminister – jag önskar en detaljerad dementi, om en sådan går att åstadkomma! Händelsebeskrivningen ovan ligger fr o m kl 15 i dag ute på min blogg www.svenanerpalmemordet.blogstop.com
Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.
PS senare 30.3: Det slår mig: kanske har ni stabsjurister på rikskrim helt enkelt inte grundkunskaperna. Därför ytterligare några rader om det från början av rikskrim riggade, grundfalska Christer Pettersson-spåret: Christer skulle ha kommit strax före 23.15 till biografen Grand och då, inifrån bion och dess mynttelefon, setts av Roger Östlund. Men Roger kom, enligt polisens fem egna trovärdiga vittnen, inte till Grand förrän 23.30. Roger kan alltså inte ha talat med Sigge mellan 23.15 och 23.21 som den aktuella tk:n påstår. Och Sigge (och Reine) var av allt att döma inte hemma på Tegnérgatan vid påstådd telefontid. Samtalet som tk:n lögnaktigt beskriver, mellan Roger och Sigge, påstås alltså ha utväxlats mellan en Roger som 23.15 inte befinner sig vid Grands telefon, och en Sigge som tillsammans med Reine befinner sig någonstans ute på Luntmakaregatan. Alltså: samtalet påhittat, tk:n falsk, hela Christer Pettersson-”beviset” falskeligen frihandstecknat av rikskriminalens eget folk – känner rikskrims jurister i dag inte till dessa fakta?
Gå då till era egna protokoll, ta fram tk:n, konstatera att vad rikskrim har gjort är att, i samband med en polismans mord på en statsminister, falskeligen hitta på ett telefonsamtal som aldrig ägt rum. Läs rikskriminalens egen kriminalinspektörs, Thure Nässéns, långa förhör med en Roger i underläge, läs hur Roger så småningom efter en hel höst av förhör, så småningom, uttröttad, pressas att mot bättre vetande säga att ”ja, jag såg Christer!” På det uttalandet, och endast på det uttalandet, dras Christer Pettersson in i Palmemordet och förblir inlåst i detta ekorrhjul fram till 1998 (HD:s nej), fram till sin död, i praktiken fram till i dag, sedan granskningskommissionen 1999 påstod att bevisen mot Christer ”successivt stärkts”.
Mostad skriver att detta är ”den största utredningen”. Ja, i kilo papper, men den absolut tunnaste i fråga om sanningshalt, eftersom i n g e n relevant uppgift, i förhållande till Christer Pettersson, är sann. Varje relevant påstående är avsiktligt osant. Värre kan ingenting bli.
Gå nu in i er egen dokumentation. Där finns alla mina uppgifter, det är ju därifrån jag har hämtat dem: Rogers noggrant bevittnade och omvittnade vingelpromenad Sveavägen norrut, ankomst Grand 23.30 (t ex Lars-Eric Ericsson), Sigges och Reines färd längs Luntmakargatan, ytterligt väl och noga beskriven i era egna papper, rikskriminalens hemgjorda, falska tk, som inte k a n vara korrekt utan är förfalskad.

Detta har jag beskrivit i flera av mina böcker, först i ”Fyra nycklar”, kompendiet från 1991, men jag har aldrig fått rikskrim att medge att allt kring Grand, Roger och Christer är ett vämjeligt skoj från rikskriminalens sida, i syfte att hitta en bra syndabock i Anti Avsans ställe! Det kanske grövsta brottet utför den svenske riksåklagaren när han 1997-98 begär att HD ska medge resning av hovrättens friande dom, när denne RÅ v e t att Christer är oskyldig och Anti Avsan skyldig, efter Ankis och Annelis avslöjanden, vilka var nyheter för den svenska allmänheten 1993-94 men sannerligen inte innehöll någon ny information för RÅ, för Anders Helin, för Hans Ölvebro. Lägre går knappast att komma.

Stabsjurister, kontrollera min text! Hittar ni ett enda fel så säg till! Upptäcker ni att jag har rätt på varje punkt – slå då larm till era överordnade! Det finns bättre jobb för hederliga jurister än att gå i den svenska rikskriminalpolisens falska ledband! SA