Varför granskades inte Lisbeth Palmes kofta?

1.9.2011.

Jan Andrasko, SKL, 581 94  Linköping.

Jan Andrasko, jag noterar angenämt telefonsamtal i dag och översänder nu en dokumentation i Lisbeth Palme-ärendet.

Här några kompletterande synpunkter. Som jag nämnde vid telefonsamtalet översände jag i går dokument till ledningen för SKL. Jag sänder nu samma material till dig jämte nedanstående komplettering.

Lisbeth Palme var i samband med händelserna vid Dekorima iförd, enligt polisens notering i polisprotokoll, Palme, IV, sidan 6:

Brun mockapäls,  vit blus, stickad kofta samt halsduk.

Av dessa plagg översändes endast mockakappan till SKL. Någon vit blus översändes icke, däremot en solkad och skadad T-shirt, och koftan medsändes inte.

Att Lisbeth Palme verkligen bar en ren, vit blus och inte en T-shirt (så som den synes på fotografierna från BKA) bekräftas av de fyra personer som i väntrummet på Sabbatsberg hade kontakt med Lisbeth Palme: dermatologen, alltså hudläkaren, professor Åke Nilzén, sjuksköterskan Lena Östeman (så stavad), kommissarien Lars Christiansson samt Olof Palmes bror, Claës Palme. Alla dessa fyra talar om ”blus”, ”vit blus”, ”ren vit blus” och liknande. Ingen nämner T-shirt.

Men BKA har fått en solkad och trådsliten T-shirt, och det har uppenbarligen SKL också. Det är mellan beslaget av kläderna på Sabb och dessas överlämnande till SKL som utbytet uppenbarligen har skett. Enligt kriminalkommissarie Ingmar Krusell i samtal med mig var det ”en SKL-medarbetare med utländskt namn” som fungerade som kurir mellan Sverige och Wiesbaden – kan det ha varit du?

T-shirten har sålunda bytts ut. Men detta är inte enda egendomligheten. Koftan sändes alltså inte med över huvud taget. Hade koftan funnits med, och fru Palme verkligen varit påskjuten, skulle rimligen stora skador ha uppstått på delar av den antagligen löst stickade koftan, vilket i sin tur antagligen medfört att skadorna på T-shirten fått annan form och struktur.

Till detta kommer alltså att något rättsintyg, alltså ett läkarintyg tillkommet och noterat under speciella former, inte medföljde till SKL eller BKA. Anledning: något rättsintyg skrevs aldrig ut, vilket givetvis är mycket anmärkningsvärt, eftersom ett dylikt rättsintyg enligt lag omedelbart ska upprättas då skottskada föreligger eller misstänks.

Där står alltså saken: ingen blus, ingen kofta, inget rättsintyg.

Jag riktar ingen direkt kritik mot SKL (eller BKA) som givetvis bör ha ansett sig kunna lita på sina höga systermyndigheter RÅ och RPS, men ärendet hade onekligen fått en helt annan framtoning om t ex SKL hade efterlyst blus, kofta och rättsintyg. I så fall hade historiens gång kommit att ändras. Men jag begär givetvis inte att SKL skulle ha agerat utanför sitt uppdrag; självfallet har SKL litat på sina uppdragsgivare.

Åklagarnas och polisens åtgärd att tillställa SKL och BKA ett i ond avsikt falskeligen manipulerat bevismaterial är mycket skrämmande och möjligen unikt i svensk rättshistoria. Att detta juridiska unikum ska uppträda i samband med Sveriges största rättsärende någonsin, mordet på Olof Palme, framstår som närmast otroligt men är inte desto mindre sant. Det måste, menar jag, bli SKL:s (och BKA:s) sak att snabbt och officiellt reagera och agera.  SKL bör snarast ta kontakt med i första hand RPS och RÅ, i andra hand med en regeringsinstans.

Det allra mesta av vad jag här skriver till dig, Jan Andrasko, har sedan flera veckor varit känt och påtalat för bl a RPS och RÅ, men dessa myndigheter har inte svarat mig i sak, frånsett att RPS-juristerna lögnaktigt meddelat mig i brev att ett rättsintyg finns: detta är alltså inte sant, och något rättsintyg har aldrig visats upp för t ex de båda aktuella domstolarna, Stockholms tingsrätt och Svea Hovrätt, vilka onekligen hade behövt se ett rättsintyg för att därefter, inför sina domar, säkerligen agera på annat sätt än som nu skedde.

Saken, Jan Andrasko och SKL, är alltså mycket allvarlig. Jag kan ju inte undgå att se anledning och bakgrund. Olof Palme mördades, precis som RPS-professorn Leif GW Persson den 1 mars i år i en TV-sändning rapporterade, nämligen att ”mordet ägde rum inom en konspiration av poliser, militärer och säkerhetsfolk”. Persson har helt rätt. Och det var för att förhindra den sanningen från att komma ut som Palmeutredarna späckade sin verksamhet och sin rapportering med avsiktliga osanningar, av vilka fallet Lisbeth Palme är endast en.

Det gäller, Jan Andrasko, en fråga om SKL:s heder. Ni måste säga ifrån att SKL sannerligen inte är polisers och åklagares lekboll som kan narras att avge felaktiga rapporter sedan det grundmaterial de överlämnat visat sig vara falskt, manipulerat. I ett sådant läge rämnar rättsstaten.

Med vänlig och engagerad hälsning – ta gärna upp detta med din ledning och dina kolleger!

Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.