Lisbeth Palme var kopplad till mordet på Olof

9.9.2011. Till Regeringens Justitie Kansler.

JK - Ett flertal händelser och förhållanden i samband med Lisbeth Palmes närvaro, framträdande och åtgärder i samband med mordet på Olof Palme väcker i dag uppmärksamhet, men har i stor utsträckning undsluppit varje djupgående granskning.

Jag tar i denna inlaga till JK upp, och numrerar, händelser från dödsskottet mot Olof Palme fram till och med de slutsatser som olika forskningsinstanser kom fram till under den närmast efterföljande tiden. Jag försöker följa den faktiska kronologin, men jag tvingas ibland avvika.

Min redovisning är självfallet i stor utsträckning kopplad till den föreliggande officiella rapporteringen; jag noterar på vilka punkter jag anser mig nödsakad att avvika från denna.

1: Vid Dekorima avlossar gärningsmannen ett skott mot Olof Palme. Kulan passerar genom hans kropp, och skottet har i efterhand bedömts som omedelbart dödande.

2: Enligt den officiella rapporteringen har gärningsmannen omedelbart efteråt avlossat ytterligare ett skott, men detta är osäkert.

3: Denna andra kula påstås ha träffat Lisbeth Palme ”i skulderområdet” (Wincent Lange, protokoll IV, sidan 27-28). Men redan en snabb granskning av det föreliggande krutstänksfotografiet, presenterat i SVT:s Uppdrag Granskning 28.2.2006 samt här återgivet i anslutning till punkt 14, visar helt andra drag. (Mer om detta under punkt 14 samt utförligt i mitt brev 8.9.2011 till RPS: ”Hur kan bilden av T-shirten stämma?”.) Brevet, liksom en stor del av den här refererade Lisbeth Palme-dokumentationen, återfinns på min blogg,

www.svenanerpalmemordet.blogspot.com

4: Lisbeth Palme lämnar ca kl 23.32 Dekorima i Olof Palmes ambulans. Denna ambulans anländer ca 23.36 till Sabbatsberg, men då utan Lisbeth Palme, som, i polisbil, anländer till sjukhusets akutintag först ca 23.42.

Detta är en av de största egendomligheterna i samband med Lisbeth Palmes agerande och bör enligt min mening noggrant undersökas. Att en hustru lämnar en ännu ej dödförklarad makes ambulans under ilfart till sjukhus är milt talat uppseendeväckande.

5: Då Lisbeth Palme ca 23.42 anländer till Sabbatsberg är hon iförd annan kappa än den hon bar vid Dekorima. Då bar hon en mockakappa, nu bär hon en mörk tygkappa med slejf och kapuschong. Reporterfotografen Ulf Karlssons bild av Lisbeth Palmes ankomst har tidigare av mig inlämnats till rikskriminalpolisen och den har även varit publicerad i Göteborgs-Posten 2.3 1986 varvid den inte på något sätt ifrågasatts eller speciellt kommenterats. Bilden återges här intill.

6: Vad hände med mockakappan, som vid Lisbeth Palmes avfärd från Dekorima torde ha varit oskadd? Av allt att döma får kappan några minuter stanna kvar i den polisbil som hämtar upp Lisbeth Palme från ambulansen (någonstans på vägen mellan Dekorima och Sabbatsberg; exakt var har aldrig avslöjats).

7: Mockakappan finns, efter ett okänt antal minuter, tillbaka i anslutning till det rum på Sabbatsberg, dit Lisbeth Palme fördes efter ankomsten till akutintaget. Enligt poliskommissarien Lars Christiansson och sjuksköterskan Lena Östeman (så stavad) var mockakappan då skadad med vad som föreföll vara två kulhål.

8: Enligt såväl Christiansson som Östeman bar Lisbeth Palme vid tillfället ”en oskadad vit blus”.

9: När Lisbeth Palme kommit in i det väntrum på sjukhuset, där ett antal av hennes släktingar befann sig, nämnde hon för sin där närvarande svåger, dermatologen och professorn Åke Nilzén, att hon ”kände viss irritation på ryggen” (eller liknande formulering). Nilzén vek då upp hennes vita och oskadade blus (detta enligt vad Lisbeth Palmes andre svåger, Claës Palme, berättat för undertecknad Anér vid samtal) och fann då en ”lätt rodnad”, vilken han ”baddade”. Nilzén slog dock inget larm, och Lisbeth Palme nämnde uppenbarligen inte att hon trott sig vara skottskadad.

10: Om Nilzén, sålunda en erfaren läkare, på minsta sätt hade misstänkt skottskada skulle han självfallet enligt gällande läkarbestämmelser ha begärt s k rättsintyg (vilket hade måst utfärdas av specialauktoriserad läkare). Så skedde alltså inte. Något rättsintyg har aldrig uppvisats, bl a inte för de båda engagerade domstolarna, Stockholms Tingsrätt och Svea Hovrätt.

Rikspolisstyrelsen har i skrivelse till mig, 2011-08-18, hävdat att ett rättsintyg föreligger (”de begärda handlingarna”); jag hänvisar JK till dnr APAL-428-417/11. Påståendet av RPS jurister är osant

11: Exakt när fastare uppgifter om en påstådd ”påskjutning” av Lisbeth Palme tog form har jag inte kunnat finna. Lisbeth Palme ska, enligt en uppgift som möjligen härstammar från något av förhören med hnne, ha känts ”som en pisksnärt”, men att Lisbeth Palme rent ut sagt att ”jag blev också träffad” är inte känt. Till t ex poliskommissarie Gösta Söderström eller till de båda personer som sökte ge Olof Palme en första hjälp, Anna Hage, ung sköterska, eller Stefan Glantz, nämnde Lisbeth Palme ingenting om eventuell egen skottskada.

12: Tre vetenskapliga undersökningar företogs därefter av Bundeskriminalamt i Wiesbaden, av Statens kriminaltekniska laboratorium, SKL, samt av Naturhistoriska riksmuseet. Jag går inte in i detalj på dessa undersökningar, vilka samtliga, genomgående, syns ha accepterat det bevismaterial som presenterats, aldrig rekvirerat kompletterande material samt aldrig ifrågasatt lämnade uppgifter.

13: Sålunda har de tre institutionerna

inte begärt in den ”stickade kofta” som enligt polisens beslagsprotokoll funnits med bland Lisbeth Palmes tillvaratagna klädesplagg,

inte ifrågasatt några av de inlämnade kulorna, och heller

inte ifrågasatt de troliga i att en kula verkligen skulle kunna ”påskjutas” inom den ytterst snäva marginal som ett mellanrum mellan den påstådda T-shirten och, i första hand, koftan utgjort,

inte frågat sig varför inget rättsintyg rörande den påstådda skadan uppvisats, samt heller

inte frågat sig hur en ”vit blus” (i polisens beslagsprotokoll IV, sidan 6, ”Persedlar från Lisbeth Palme: L1. Brun mockapäls, L 2. Vit blus, L 3. Stickad kofta, L 4. Halsduk”) kunnat förvandlas till den ”T-shirt” som fick bli det plagg som falskeligen översändes till institutionerna för granskning.

Jag menar att institutionerna borde ha efterlyst såväl rättsintyg, som besked om diskrepansen mellan ”vit blus” och ”T-shirt”, samt, inte minst, observerat krutstänksfotografiets egendomligheter.

14: Jag fäster än en gång uppmärksamheten vid det krutstänksfotografi som visades av Uppdrag Granskning 28.2.2006. Jag kan av detta fotografi (vilket återges här tillsammans med fotografiet av mockakappan) inte dra annan slutsats än att T-shirten i fråga, vilken aldrig burits av Lisbeth Palme, separat men vid ett tillfälle, förmodligen efter mordet, beskjutits vid ett arrangemang som var ämnat att visa att T-shirten vid Dekorima burits av den påskjutna Lisbeth Palme.

I själva verket har arrangemanget såtillvida misslyckats som avståndet mellan vad som ska föreställa de båda skulderbladen är ganska exakt hälften så långt som det bort vara om en människa påskjutits.

15: Nyssnämnda förhållande ger upphov till ytterligare reflexioner. Om krutstänksbilden i själva verket uppstått vid skjutning av en kula som godtagits av de tre instanserna som den faktiska ”Lisbeth-kulan”, måste denna kula ha avlossats från just det vapen som användes vid dödsskjutningen av Olof Palme. Arrangörerna måste alltså ha haft tillgång till det faktiska mordvapnet för att kunna komplettera med ett i efterhand avlossat trovärdigt ”Lisbeth-skott”. Annars skulle inte de tre instanserna ha kunnat godta den ”Lisbeth-kula”, som överlämnats till dem, som en äkta systerkula till mordkulan.

I samband med att Lisbeth Palme instruerats måste hon ha fått försäkran från arrangörernas sida om arrangemangets ofarlighet för hennes egen del: ”Gärningsmannen skjuter bara Olof, inte dig”.

16: Om mitt ovanstående resonemang är korrekt uppstår ett mycket klart indicium/bevis för att mordet på Olof Palme utfördes av en person med vilken mordets arrangörer hade synnerligen god kontakt och hos vilken de kunde hämta det faktiska mordvapnet.

17: Jag har, som jag förutskickade, hittills i princip följt en förmodad kronologi, grundad på antagandet att viktiga händelser har ägt rum efter mordet. I själva verket kan några av dessa händelser ha ägt rum före mordet.

18: Mordet har nämligen, menar jag, alls icke utförts av en ensam, möjligen vilsegången person, utan av - för att citera ett aldrig dementerat TV-uttalande den 28 februari i år av rikspolisstyrelsens officiella talesman professorn och chefskriminologen Leif GW Persson - medlemmar av

”en konspiration med poliser, militärer och säkerhetspersoner”.

Lisbeth Palme måste, med eller mot sin vilja, ha samarbetat med dessa konspiratörer, vilket medfört så ytterligt märkliga konsekvenser som det falskeligen påstådda ”nuddande” skottet, den bytta kappan samt det obefintliga rättsintyget.

Är det då så viktigt hur Lisbeth Palme har reagerat? Hon har dock varit en biperson i morddramat? Det kan sägas. Det kan också, och med stor tyngd, sägas att hon hela tiden varit – och är - en huvudperson, lika viktig som sin mördade make, lika viktig som gärningsmannen. Mordet har av konspiratörerna klistrats vid Lisbeth Palmes person.

19: Det går bra att vända på situationen. Vad skulle ha hänt om Lisbeth Palme uppträtt på det sätt som makan till en beskjuten make rimligen bör reagera?

Låt se: Skottet faller, helt oväntat. Makan blir förtvivlad, medföljer tillkallad ambulans till sjukhus. Så långt stämmer den faktiska händelseutvecklingen med mönstret. Sedan följer divergenserna slag i slag:

a/ Lisbeth Palme överger sin döende eller döde make på vägen till sjukhuset. Detta är inte normalt.

b/ Hon byter kappa, vilket givetvis är en sensationell avvikelse från mönstret. Vem bryr sig om kläder i ett ögonblick som detta? (Bild tygkappa)

c/ Hon får, med cirka sex minuters fördröjning, skjuts med polisbil till sjukhuset.

d/ Den numera till synes skottskadade mockakappan finns efter ett antal minuter oväntat tillgänglig på sjukhuset, helt ovisst hur den kommit dit. Och hur den blivit beskjuten? Både Christiansson och Östeman uppger sig ha sett kulhål.

e/ Lisbeth Palmes vita blus transsubstantieras till en T-shirt då plaggen ska sändas till Wiesbaden – när sker detta skifte?

f/ Krutstänksfotografiet är uppenbart taget vid helt annat tillfälle, varvid Lisbeth Palme ej varit närvarande.

20: I vilken utsträckning har Lisbeth Palme varit medveten om de arrangemang som förekommit? Detta är naturligtvis en ytterst viktig fråga. Låt se – jag följer löpandenumren

3 – 9: Ja, här framstår det som självfallet att Lisbeth Palme varit noggrant förhandsinformerad samt följt konspirationens order i stora drag enligt önskan, möjligen med undantag för vissa detaljer i samband med den påstådda men falska beskjutningen. Vagheten i hennes beskrivning av ”påskjutningen” är märkbar.

11: Lisbeth Palme måste ha vetat att hon aldrig känt någon ”pisksnärt”.

15: Lisbeth Palmes definitivt naturliga fråga borde ha varit: ”Är jag själv i fara?”

21: Lisbeth Palme har funnits i symbios med de av RPS definierade konspiratörerna. Hur har hon eljest kunnat reagera och agera som hon gjort? Det är uteslutet.

Jag avslutar och överlämnar härmed till Regeringens Justitie Kansler denna sammanfattning av Lisbeth Palmes koppling till mordet på Olof. Jag har varit tveksam vid valet av instans.

De händelser och åtgärder som jag skildrar i denna PM berör, nästan samtliga, Stockholms polismyndighet, vilken under de inledande elva månaderna ansvarade för mordspaningen, under överinseende av åklagare från åklagarmyndigheten i Stockholm. Båda dessa instanser är självfallet djupt involverade i mordet och alla kringliggande arrangemang.

Efter januari 1987 inträdde rikspolisstyrelsen och RÅ i bilden, men det är svårt att hitta exempel på att dessa tillträdande instanser skulle ha vidtagit åtgärder som varit konträra mot de redan företagna. Tvärtom visar hela den falskt presenterade Christer Pettersson-affären att såväl RÅ som RPS varit ytterst angelägna om att denna affär skulle få framstå som den korrekta mordlösningen. RÅ gick till HD för att försöka fälla sin egen syndabock. Djupare är svårt att falla.

Jag vänder mig nu till Regeringens Justitie Kansler. JK har hittills varit mycket avvisande i detta ämne, men jag måste hoppas att denna sammanställning, med fokus på Lisbeth Palme, nu måste ge JK anledning att granska mina uppgifter.

Skulle JK finna att något eller några av mina påståenden ej stämmer med verkligheten har JK självfallet möjlighet att inleda en juridisk process, varvid många av de fakta, till vilka jag ej haft tillgång, blir kända, t ex förundersökningens protokoll V, som innehåller den samlade tekniska informationen, hittills märkligt nog fördold för den svenska allmänheten.

Tillåt mig avslutningsvis en diskurs om mina journalistiska arbetsmetoder, under de över 25 år jag arbetat med detta ärende, bland annat under 1993 – 2001 med det månatliga nyhetsbrevet PALME-nytt, även utkommet i bokform.

Metoderna har varit mycket enkla och självfallna: Ta fram uppgifter, försöka kontrollera dessa hos vederbörande myndigheter, överväga publicering även om myndigheter vägrar att svara, publicera.

I det speciella Lisbeth Palme-fallet, som jag nu belyser, har jag, huvudsakligen brevledes, försökt nå kontakt med bl a dessa regeringsorgan och myndigheter:

Stockholms polismyndighet, Åklagarmyndigheten i Stockholm, Rikspolisstyrelsen, Rikskriminalpolisen, Riksåklagaren, Utvecklingscentrum i Malmö, JK, JO, Stockholms Tingsrätt, Svea Hovrätt samt Högsta Domstolen. Listan är inte komplett, men jag stannar där.

Vid mina propåer har jag aldrig fått annat svar i sak än att mina frågor avfärdas obesvarade. Jag har inte fått en enda uppgift i sak. Tillvägagångssättet från överhetens sida strider på varje punkt mot t ex Förvaltningslagens s k serviceparagraf, 4§, som, vilket JK vet, föreskriver ett bemötande mot vilket mina instansers närmast aggressiva agerande går stick i stäv.

Jag begär nu, JK, omgående uppgift rörande handläggare och diarienummer samt besked om JK:s reaktion. I den mån JK finner sakfel beroende på rena missförstånd eller liknande, önskar jag få besked om detta.

Jag hänvisar även till min blogg

www.svenanerpalmemordet.blogspot.se,

där mycket av det sena materialet har direkt anknytning till denna skrivelse till JK.

Och låt mig tillfoga. Det skeende jag här har redovisat och beskrivit berör FORSKNING. Forskande institutioner är involverade, men forskning, även inom de övriga områden jag tar upp, ha hittills i mycket liten grad förekommit. Alltså verklig forskning, forskning med akribi, enligt forskningens strikta regler.

En av dessa mycket klara regler säger att den granskande ska få tillgång till allt grundmaterial som föreligger. Här råder i stället närmast kuslig tystnad. Ta det nyss nämnda protokoll V! Jag har skrivit min PM efter att ha förvägrats tillgång till detta protokoll V, något som borde vara otänkbart i ett korrekt forskningssammanhang. Är den svenska rättsstaten så rädd för strålkastarljus över Palmeärendet? JK:s svar på den centrala frågan känns avgörande viktigt.

Önskar JK inleda process? Gärna, då kommer sanningar att blottas.

Med djupt oroad hälsning

Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66, 018-15 12 79.

Bilaga: