Dekorima: G-P spelade en avgörande viktig roll!

20.9.2011. Till G-P, Chefredaktören och Nyhetschefen.

I händelseutvecklingen kring mordet på Olof Palme kom Göteborgs-Posten att spela en avgörande viktig roll; hur avgörande kom fram först långt efter mordet. Jag ska nu visa, med hänvisning till bifogade skrivelse till rikspolisstyrelsen, att Lisbeth Palmes aktiviteter under mordnatten redan den 2 mars 1986 hade kunnat förklaras under förutsättning att spaningsledningen lämnat den fullständiga bakgrunden.

Så här: Göteborgs-Posten kunde i sitt nummer för den 2 mars 1986, över fyra spalter presentera den bild, tagen av pressfotografen Ulf Karlsson, som visar hur Lisbeth Palme, iförd mörk, antagligen svart kappa, försedd med slejf och kapuschong, just lämnar polisbil 1210 efter ankomsten i denna polisbil kl 23.42 till Sabbatsbergs sjukhusintag. Detta sedan Olof Palme sex minuter tidigare i ambulans 951, utan sin maka, anlänt till Sabbatsberg.

G-P skrev denna caption:

Lisbet Palme kommer till Sabbatsbergs sjukhus strax efter ambulansen med Olof. Hon kastar sig ur polisbilen som körde henne till sjukhuset och springer in på akutmottagningen.

G-P:s bildunderskrift är helt korrekt, och den har, så vitt jag vet, aldrig påtalats av någon myndighet.

Komplikationen ör en annan, nämligen att G-P inte påpekade det mycket märkliga i att Lisbeth Palme vid Dekorima bar en brun mockakappa medan hon på Sabbatsberg bär en mörk tygkappa. Men denna bakgrund var vid denna tidpunkt okänd för G-P och den svenska allmänheten.

Ulf Karlsson kommer alltså till Sabbatsbergs akutintag i samma ögonblick som Lisbeth Palme ingalunda lämnar Olofs ambulans 951 utan i samma ögonblick som Lisbeth Palme lämnar kommissarie Lars Christianssons polisbil 1210!

Ulf Karlssons bild är det stora, avgörande beviset för att utredningen av mordet på Olof Palme omedelbart solkades av osanningar, förvanskningar och förtiganden, bland annat av den påstådda beskjutningen av Lisbeth Palme.

I den första delen av juristkommissionens granskning sägs följande i den centrala frågan: (SOU 1987:14, sidan 17):

I hörnet av Sveavägen och Tunnelgatan beskjuts makarna av en – hittills – okänd person. Båda träffas. Olof Palme skadas dödligt. Lisbeth Palme får en ytlig skada på ryggen.

Denna mycket kategoriska beskrivning, som inte lämnar utrymme för något som helst tvivel, inflyter sålunda i den första delen av juristkommissionens rapportering. Men längre fram under 1987, då kommissionen hunnit till den avslutande rapportdelen, skriver kommissionen om avsaknaden av ett  rättsintyg rörande Lisbeth Palmes påstådda skada följande, efter en närmast hisnande kovändning (SOU1987:72):

Sidan 151: En fråga som bl.a rättsläkarna har pekat på är att någon undersökning av Lisbeth Palmes skador aldrig gjordes. Detta är en grundläggande utredningsåtgärd som inte har genomförts. Förutsättningarna för att utreda det brott som Lisbeth Palme utsattes för har därigenom försämrats. I en framtida process saknas viktig bevisning. Det kan heller inte uteslutas att en sådan undersökning skulle ha gett underlag för ytterligare slutsatser om händelseförloppet vid skottlossningen och därmed också om mordet på Olof Palme. /Min fetstil. Själva Palmemordet!/

Och sidan 152: Rättsläkarna har för oss uppgivit att de vid obduktionen/av Olof Palme/ diskuterade fynden med polispersonalen men också vilka ytterligare utredningsåtgärder som kunde göras. De framhöll särskilt att Lisbeth Palmes skada borde undersökas av en rättsläkare och föreslog att Ormstad skulle göra undersökningen för den händelse det var lämpligast med en kvinnlig läkare.

Någon rättsundersökning gjordes dock aldrig.

Inga nya forskningsrön finns redovisade för 1987, men ändå anser sig kommissionen nödsakad att frångå sitt ursprungliga uttalande (”Lisbeth Palme får en ytlig skada på ryggen”) och i  stället uttrycka dramatiskt tvivel (”ytterligare slutsatser --- också om mordet på Olof Palme”). Kommissionen berättar inte varför den svängt, praktiskt taget 180 grader.

Jag ber nu G-P.s redaktionella ledning att noga studera denna skrivelse samt de båda bilagda dokumenten: 18.9 till Styrelsen för RPS samt 19.9 till myndigheten RPS.

Jag anmodar också G-P, en av landets största nyhetstidningar, att med egna kvalificerade resurser gå in i detta ärende, där G-P finns så klart och intresseväckande involverad, och i klartext reda ut vad som verkligen hände vid Dekorima och Sabbatsberg och, inte minst, vad som verkligen hände när G-P som enda dagstidning fick möjlighet att publicera Ulf Karlssons dramatiska bild, den enda existerande från Palmedramat som tagits före midnatt den 28 februari 1986. Ulf Karlssons bild och G-P:s publicering vänder upp och ner på all hittillsvarande Palmeutredning!

Kollegial, engagerad, oroad hälsning!

Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66, 018-15 12 79.

20.9.2011. G-P:s Chefredaktör och Nyhetschef!

Jag skyndar mig att sända ett brev som ersätter det tidigare i dag sända och ber mina adressater vänligen byta ut!

Bakgrunden är att jag vid ytterligare en genomgång av detta sannerligen inte helt transparenta material funnit en annan tidsordning mellan juristkommissionens båda versioner. Kommissionen sade alltså först att Lisbeth Palme beskjutits, för att några månader senare sätta detta påstående i skarpt tvivelsmål, utan att, tydligen, några nya rön inkommit. Men version 2 hänvisar inte bakåt till version 1, vilket kom att förvilla mig.

Saken kvarstår som lika allvarlig, möjligen allvarligare. Denna min jämförelse mellan juristkommissionens båda rapporter har aldrig påpekats av någon före mig. Jag har tidigare begärt besked från det beställande departementet, justitie, rörande departementets officiella granskning av de båda inlämnade rapporterna, nr 1 och nr 2., någon gång 1987, ev 1988. 

Någon sådan granskning har aldrig gjorts.

G-P – gräv! Kollegial hälsning,

Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66. 018-15 12 79.