Jag har i dag noggrant gått igenom sidorna 17-35 i juristkommissionens första rapport, SOU 1987:14, och därvid granskat alla förekommande personuppgifter och framför allt dem som gällt Lisbeth Palme.
Jag har därvid inte funnit felaktigheter annat än just då jag granskat uppgifterna rörande Lisbeth Palme, närmare bestämt två uppgifter:
Nr 1: Sidan 17, första stycket, slutet:
Lisbeth Palme får en ytlig skada på ryggen, samt
Nr 2: Sidan 19, raderna 2-3 upptill:
En ambulans passerar brottsplatsen. Den stannar och tar hand om Olof Palme samt kör honom och Lisbeth Palme till Sabbatsbergs sjukhus.
Uppgift 1: Nej, Lisbeth Palme fick aldrig någon ens ytlig skada på ryggen. Detta är ett osant påstående som antagligen ursprunglige emanerar från Lisbeth Palme själv och som därefter helt okritiskt anammats av utredande åklagare och polis.
Lisbeth Palmes svåger, dermatologen professor Åke Nilzén, baddade, i det väntrum dit anhöriga samlats, Lisbeth Palmes rygg för ”en lätt rodnad”, men Nilzén fann ingalunda någon skottskada. I så fall hade han givetvis som rutinerad läkare omedelbart slagit larm samt föranstaltat om ett rättsintyg. Något rättsintyg utfärdades aldrig. Lisbeth Palme blev aldrig påskjuten.
Uppgift 2: Formuleringen av uppgiftsmeningen kan inte tolkas på annat sätt än att Lisbeth Palme medföljer ambulansen och sin make till Sabbatsbergs sjukhus. Så var emellertid inte alls fallet.
På vägen från Dekorima till Sabbatsberg stannade ambulansen – exakt var är inte känt – för att släppa av Lisbeth Palme, som därefter bytte från brun mockakappa till mörk tygkappa med kapuschong och slejf. Lisbeth Palme medföljde därefter den tydligen nära Odengatan väntande polisbilen 1210, kommissarie Lars Christiansons bil, till Sabbatsbergs akutintag. Lisbeth Palme anlände kl 23.42, medan hennes make anlänt redan kl 23.36.
Det är anmärkningsvärt att de enda uppgifter i juristkommissionens redovisning där jag finner några diskrepanser gäller just Lisbeth Palme.
Här än en gång Ulf Karlssons dramatiska och numera klassiska bild av Lisbeth Palmes ankomst till Sabbatsbergs akutintag klockan ca 23.42 mordkvällen. Göteborgs-Posten, som är enda svenska dagstidning som publicerade bilden (den 2 mars 1986), ger den här bildtexten under den stort uppslagna (4-spaltiga) bilden:
Lisbet Palme kommer till Sabbatsbergs sjukhus strax efter ambulansen med Olof. Hon kastar sig ur polisbilen som körde henne till sjukhuset, och springer in till akutmottagningen.
Att ingen läsare av G-P eller medarbetare på G-P någonsin slagit larm om denna bildtext är sannerligen ägnat att förvåna.
Att Lisbeth Palme följde med ambulansen och givetvis förmodades ha följt med ända fram till Sabbatsbergs akutintag hamrades in i de allra första nyhetsrapporterna, men ändå säger G-P något helt annat, nämligen att Lisbet (så stavad) kommer till sjukhuset strax efter ambulansen och kastar sig ur polisbilen som körde henne till sjukhuset – ja visst så var det det gick till! Men varför undrade aldrig G-P över detta fantastiska fordonsbyte? Och kappbyte: den ursprungliga mockakappan var känd mycket tidigt den 1 mars. Om detta skrev jag utförligt i PALME-nytt nr 7 och 8 för år 2000, men genomslaget blev obetydligt. Polisutredarna eller åklagarna tog aldrig upp saken, som givetvis var livsfarlig för dem, eftersom den vände upp och ner på det elegant uppbyggda korthuset. Kommissioner rynkade pannan.
Ansvaret är Lisbeth Palmes eget, det är polisens och åklagarnas. Men det är sannerligen också svenska mediers. G-P gick onekligen att läsa den 2 mars 1986, och mitt nyhetsbrev PALME-nytt gick onekligen att läsa den 14 juni år 2000. Men det har inte passat, och det passar inte i dag.
Det är egendomligt. Ofta får jag inte fram de korrekta uppgifter jag söker. Men när jag – som i det här fallet – kan belägga att myndigheter lämnat grovt osanna uppgifter, ja vad händer då? Oftast: ingenting då heller. Detta sitter vuxna människor och pusslar med i över 25 år, men när sanningar börjar glimma säger de hu så hemskt och förnekar fakta. Fakta får bli pusselbitar som ibland kan vara bra att ta till. Och ibland inte. Hederlig journalistisk sanning eller maktfullkomlig sanning. Två skilda ting.
Avslutningsvis: Juristkommissionens i sak oerhört skarpa men aldrig uppföljda kritik, ”Lisbeth Palmes skador undersöktes aldrig”, sätter hela den påstådda beskjutningen av Lisbeth Palme i fullkomligt bländande fokus. Har juristkommissionen över huvud taget trott på detta påstådda skytte?? Kommissionen:
Detta är en grundläggande utredningsåtgärd som inte har genomförts. Förutsättningarna för att utreda det brott som Lisbeth Palme utsattes för har därigenom försämrats. I en framtida process saknas viktig bevisning. Det kan heller inte uteslutas att en sådan undersökning skulle ha gett underlag för ytterligare slutsatser om händelseförloppet vid skottlossningen och /min fetstil/ därmed också om mordet på Olof Palme.
Detta är bister kritik, vanligen vänliga jurister emellan! Om kommissionens jurister dessutom hade granskat Göteborgs-Postens/Ulf Karlssons bild av Lisbeth Palme anländande till Sabbatsbergsakuten 6 minuter efter sin make i kommissarie Christiansons polisbil och i fel kappa, ja då hade kommissionen kunnat spetsa till sin kritik totalt: Lisbeth Palmes aktiviteter förändrar hela bilden av mordet på Olof Palme; ny utredning måste till! Men kommissionen vågade aldrig ta sista steget. Vem vågar i dag? Den store Leif GW? Lars Christianson dog ung.
Jag överlämnar ärendet till Styrelsen för RPS och begär kommentar! Jag hyser, som Styrelsen förstår, inte tilltro till RPS polisiära verksamhet på fältet och ber därför åter Styrelsen att gå in i denna verksamhet, vilken drar ett djupt tragiskt löje över RPS och mordet på Olof Palme.
Sänd mig dnr och namn på handläggare, tack! Även för gårdagsbrevet.
Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66. 018-15 12 79.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Läs sidan "Om kommentarer"