Rapporteringen i svenska medier har varit omfattande men knappast varierad: skräcken, krevaderna, minnena. Det är endast i Aftonbladet, sidan 19, som jag hittar antydan till alternativ, till frågetecken som hänger kvar.
”Mysteriet” kallar AB sidan. Och det handlar ju inte bara om ett enda mysterium utan många, många serier av mysterier.. Tidningens underrubrik blir slentrianmässigt:
”Konspirationsteorierna sprids efter terrorattackerna” – där tas det mesta tillbaka. ”Konspirationer”, med allt det ackumulerade hånet, ”terrorattackerna”, när det kanske fanns en helt annan nyansering. Men i ”konspirationer” finns inga mellanlägen. De som tror på konspirationer är a priori lögnare eller pajasar i den verkliga världen.
Menar Aftonbladet det? Nej, och det är det intressanta. Tidningen räknar upp en del stötestenar fö alla amerikanska administrationer de senaste tio åren, räknar upp sådant som inte gått att förklara, inte gått att förklara bort.
”Frågorna som inte har fått svar” är tidningens förtjänstfulla och komprimerade rubrik över en spalt med mellanrubrikerna ”World Trade Center, Byggnad nummer 7, Pentagon, planen”.
Viktiga frågor som aldrig fullständigt – eller alls – besvarats. Jag väljer ut en: Byggnad 7. AB skriver:
”Den stålförstärkta byggnaden på 47 våningar föll först senare under dagen. Den träffades aldrig av något plan.”
Läs den texten ett par gånger och gör dina funderingar. Om 7:an aldrig träffades av något plan måste den ju före Trade Center-händelsen ha tryfferats med sprängämnen, i god tid före Trade Center! Men i så fall måste ju några tjuvar och banditer ha förberett och utlöst denna sprängning? Kanske samma gäng som de påstådda kaparna? Knappast. I arrangörernas (vilka det nu är) intresse måste ju hela tiden ha legat att lägga all skuld på just kaparna, för att sedan använda den stora kapningen i den efterföljande propagandan. Vem tryfferade då? Vem sprängde? Vem spräckte, i själva verket, hela storyn?
Går det att dra ut tråden lite längre? Var det meningen att Trade Center och Building 7 båda skulle ha raserats av flygplan? Men Building 7 konfronterades aldrig, fick aldrig något flygplan över sig, den for i luften ändå. Vem, var, varför?
Författare som försökt hitta obekväma sanningar, bland andra den svenske Jan-Olof Rönn i inträngande realistiska undersökningar, har tagit Building 7 som exempel på att Trade Center var just en arrangerad historia och att bakom måste ha legat en organisation med obegränsade resurser. Själva den amerikanska staten? Alla möjligheter får hållas öppna.
Men det är så här – och jag känner sannerligen till situationen från mitt arbete med Palmemordet, där det är just de otäckaste, de otroligaste, de hemligaste inslagen som till varje pris måste försvaras av statens trogne.
”Så illa begriper du väl att det inte kan vara! Skulle han, eller han, ha agerat på det sättet?. Nej nu är du ute och cyklar…”
Metoden låter enkel och grovhuggen, men det är just på det sättet kritiker kan minimeras till just clowner och pajasar på barrikaden, ointressanta tokstollar. ”Menar du att staten…”
Men förr eller senare blir det den lilla tuvan som kommer att välta det stora lasset, lasset av lögner, onda samveten, ruelser.
Skulle verkligen Lisbeth Palme? Jo. Men vifta då inte bara bort era motståndare, som jag nu i kväll viftar bort två envisa höstflugor från datorskärmen. ”Ta debatten” – fackföreningsfolk brukar använda det uttrycket. ”Ta debatten” och sitt inte fisförnäm i ett elfenbenstorn. Nej, just det. I USA har alla från Obama och neråt, i Sverige Reinfeldt och varenda byråkrat han regerar över, trott sig kunna slippa den debatten.
Var inte så säkra. Quicks nya resningsförsök har fått den svenska allmogen att undra, inte minst undra över var de verkliga Quick-mördarna håller hus? Har de fritt fram att mörda vidare i Sverige och inte minst i Norge?
Och vart kommer regeringens hån mot fosterbarnen att leda? Ett hån som fullbordades med att dessa aldrig kompenserade personer nu ska inbjudas till en festlighet med klapp på axeln, saft och kakor.
USA tål inte en verklig medial misstro mot Trade Center-historiken, och Sverige tål nog inte heller följderna av en snart helt frikänd Thomas Quick och hånet mot fosterbarnen som fastnat i neonljus på våra näthinnor.
Jag brukar sällen gå in på direkt politik på den här bloggsidan, men i dag är det frestande, sedan jag sett KD:s Maria Larsson slingra med fosterbarnen och sedan jag sett Reinfeldt hårt och effektivt klippa till ett litet alliansparti som redan fått en smäll – inget extra pensionärsstöd – och nu går ner för räkning.
Det är ingen särskilt hederlig och ärorik värld vi lever i, på någon sida av Atlanten. Men det visste ni kanske förut.
Fundera vidare på Building 7, fundera vidare vidare på Lisbeth Palmes vita blus som blev skjuten fast inte.
En bra värld. Fast inte.
Sven Anér
PS: Det finns ett annat 9/11, som glömts bort i dag. Samma datum, fast 1973, den 11 september, dog friheten i Santiago, i hela Chile. Salvador Allende störtades, strömmen av flyktingar, inte minst till Sverige, gav oss närkontakt med förtryckt, dödandet. Här behövde vi inte fråga vem som bar ansvaret. Ansvaret bars av makten, lätt att definiera. Den mörka, grymma, kalla makten.
Det hände den 11 september 1973. I Santiago de Chile.
SvD: Lös två gåtor – och jag tystnar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Läs sidan "Om kommentarer"