Svensk rekonstruktion? Eller konkurs?

22.9.2011

Öppet brev till: justitieminister Beatrice Ask, vice RÅ Kerstin Skarp, tillsatt som ”förundersökningsledare”, samt rikspolischefen Bengt Svensson, ansvarig för ”pågående” spaningsverksamhet, alla tre i toppen på den mordutredning som kapsejsar.

Det är över nu! Ni behöver inte längre hålla några masker. Det är över nu.

Ja, som ni är de första att veta, var denna mordutredning i praktiken färdig och paketerad innan själva mordet ägt rum. För detta är ert, och era föregångares, mord. Unikt i Sverige, kanske i Europa, kanske över huvud taget.

Statsminister Olof Palme mördades av en av era polisanställda, och en viktig länk i utförandet och döljandet av mordet spelade Lisbeth Palme, Olofs hustru. Hennes roll var att, med ett antal bedrägliga förfaranden i maskopi med poliser vid skrivborden och ute på fältet, trolla bort alla relevanta fakta och låta Christer Pettersson schavottera som den falska maktens syndabock.

Och ni, mina adressater, har fått bli sittande med den sump som ni fått ärva efter led efter led av åklagare och poliser och juristkommissionärer och låtsasgranskare, alla i sak informerade men alla lika edligt förtegna om denna osannolika mordaffärs sanna kärna.

Böcker, bloggtexter, enstaka tidningsreportage och TV- och radioaktiviteter har blinkat till, blänkt till, men ni har aldrig öppnat för en debatt värd namnet. Och ni har kunnat behålla maskerna på.

Men på mordets 25-årsdag i år berättade er förtrogne Leif GW Persson som rikspolisstyrelsens talesman för storögd svensk allmänhet att mordet tillkommit inom ”en konspiration av poliser, militärer och säkerhetspersoner”.

Mycket kaffe sattes i vrångstrupar den dagen, men Bengt Svensson räddade situationen genom att kalla till sig Leif GW och föreslå honom att hålla tyst – eller gjorde du det, Bengt Svensson? Vad sa du till Leif, på riktigt? Det har hittills varit en statshemlighet, men nu kunde det kanske vara dags att låta förlåten rämna innan hela vårt rättssamhälle rämnar.

Lisbeth Palme, Beatrice Ask, Kerstin Skarp och Bengt Svensson – är det inte dags att ni ger er ut på banan nu? Förneka, om ni känner för det, eller berätta några sanningar?

Men vad ni än kommer att göra eller säga, efter den explosiva publiceringen av Ulf Karlssons bild av ”fel” kappa – det värsta återstår: arbetet med att ställa till rätta.

Det ska dock inte ni ta på er, det kommer opartiska psykologiska städpatruller att ägna sig åt, i några år framöver. Jag avundas dem inte. Bland annat ska de för fru Gustafsson och hr Lundström försöka berätta att ”det ordnar sig alltid om man tar det som det kommer”, som Södrans revy försäkrade oss mitt under 30-talsdepressionen; jag fick gå med mina föräldrar upp till Mosebacke.

Ska fru Gustafsson och hr Lundström sjunga med i den trallen? Ovisst, mycket ovisst. För de kommer omedelbart att tänka tillbaka och minnas personer som: Helin som var åklagare och Ölvebro som var kriminalkommissarie och Hans-Göran Axberger, som sockrade en granskningsrapport och blev JO på kuppen. Städarna kommer att tänka på alla dessa falska medlöpare inom rättssamhället som lyfte lön och dagtraktamenten då det begav sig. Och fru Gustafsson och hr Lundström kommer att ställa den stora frågan:

”Var det fel hela tiden? Från den där första iskalla kvällen på Sveavägen?”

Och städfolket måste svara:

”Ja. Några veckor innan, rent av.”

Detta är vad ni och vi har att vänta oss. Ragnarök? Ett svenskt Ragnarök? Neej, jag tror ändå inte på Ragnarök. Det finns väldigt mycket avgrundfast heder och ärlighet i de vanliga människornas Sverige, som borde kunna stå emot.

När jag skriver detta har Saab i Trollhättan fått sin bräckliga rekonstruktion. Går Sverige att rekonstruera? Eller måste vi konkursförklaras?

Ytterst väsentligt, i starten, är självfallet Lisbeth Palmes hittills så hårt avvisande attityd. Lisbeth Palmes otroliga scenario måste vara det första som utreds. Narrades hon till detta makabra svindleri, eller tog hon själv initiativ?

Sven Anér – själv narrad i över 25 år av svindleriets höjdare.

Sveriges stora svarta skandal