Lars Jeppsson – mysterium eller inte?

11.1.2011. Lars Jeppsson var den unge mannen som säger sig ha förföljt den flyende Palmemördaren uppför trapporna vid Tunnelgatan upp till Malmskillnadsgatan och därefter praktiskt taget ända fram till David Bagares gata 24, där han förlorat alla spår – är detta sant?

Jag har begärt fram de 84 sidor förhör som Jeppsson genom åren har genererat, och jag kan notera de tveksamheter som kanske föreligger.

Före hämtningen den 14 december 1988 fanns ju inte någon Christer Pettersson med i bilden, varför han heller inte skymtar i Jeppssonförhören från denna period; det hade ju varit märkligt annars.

Sprang Jeppsson faktiskt efter gärningsmannen uppför trapporna? Jag har tidigare varit tveksam, och är ännu inte helt säker. Vad som talar emot denna språngmarsch är i dag, liksom tidigare, att gärningsmannen uppenbarligen var en trimmad och vältränad person, medan Lars Jeppsson, enligt vad han säger i förhören, var kortväxt, mager och klen. Skulle inte denna språngmarsch uppför trapporna ha varit alltför påfrestande för Jeppsson? Kanske, kanske inte.

Han spikar mötet med ett par som varit på väg nedför de första trappstegen, men kan han ha stött på dem efter annan förflyttning upp på åsen? Via Döbelnsgatan - Malmskillnadsgatan? Det vet jag inte. Jeppsson är mycket tystlåten om sin rimligen ansträngande klättring via trapporna, han berättar ingenting om ansträngningar eller flämtanden. Kom han i stället fräsch till paret på nedväg, sedan han förflyttat sig en mindre ansträngande väg?

Mötena, sen, med en polisbil på ospecificerade färder, fram och tillbaka på David Bagare, är säkert korrekt beskrivna, men närmare besked om hur dessa poliser agerade och reagerade sedan de mött Jeppsson två gånger – nej, det får vi i varje fall inte i Jeppssonförhören. Vilka är otroligt noggranna, speciellt den rutinerade Lars Jonssons. Han plockar Jeppsson sönder och samman; extra noggranna och envisa förhör kan förstås driva vittnet att alltid svara i frågornas riktning, för att inte behöva sitta där i evighet.

Förhöret den 30 augusti 1989, alltså sedan den fällande domen från tingsrätten fallit mot Christer Pettersson, är mycket intressant. Här går en av förhörsledarna in, kriminalinspektören Lennart Gustavsson, sida upp och ner med många förhör kring vad som onekligen är huvudfrågan: kände Jeppsson igen Christer Pettersson på Tunnelgatan, åsen?

Jeppsson: Jag har tänkt på det där och jag tycker nog att jag borde gjort en koppling med detta, jag borde känt igen hans stil uppe vid Tunnelgatan i Stockholm. Pettersson /som Jeppsson kände väl till utseende och sätt från Sollentuna centrum och Rotebro centrum, men inte kände personligen/ är – efteråt då – eller i samband med häktning och rättegång så borde jag ha gjort en koppling mellan dessa två, men det hade jag inte kunnat göra.

Lite slängigt formulerat men solklart: jag kände inte igen den flyende mannen som Christer Petttersson.

Men Lennart Gustavsson framhärdar, i det oändliga:

Det du säger är att du inte förknippar den mannen som springer i trappan med Christer Pettersson men du kan heller inte utesluta att det kan vara han?

Jag kan, jag kan heller inte utesluta det heller.

Ja, bloggläsaren kan själv bedöma förhörstekniken.

Och den verkligt dova bakgrunden till detta förhör är, som alltid efter tingsrättsdomen, att hela den engagerade kriminalkåren vet att Christer Pettersson är oskyldig men behåller hans skuld som bergfast låtsad arbetshypotes.

Lennart Gustavsson har före Jeppsson-förhöret noggrant läst vittnesredogörelserna från biografen Grand, han har kunnat konstatera att de fem vittnena försäkrar att det nedgångna vittnet Roger Östlund inte kom till Grand förrän 23.30, alltså vid en tidpunkt då alla ”Amadeus Mozart”-besökare hade lämnat lobbyn och Östlund var praktiskt taget ensam och mycket synlig. Med sitt skurna finger, vid sin mynttelefon. Men Gustavsson frågar och frågar och frågar, i dovt syfte. Kriminologi modell rikskriminalpolisen. Modell rikspolisstyrelsen. Modell riksåklagaren. Sprang den klene Lars Jeppsson verkligen uppför trapporna? Har några vittnen sett en förföljande man? Sanningen vet endast Lars Jeppsson själv.

Sven Anér

3 kommentarer:

  1. När man värderar bevis och vittnen runt mordplatsen bör man ta in i förutsättningarna att det mesta består av kulisser.
    Utplanteringen av "Petterssonspåret" är en av dessa kulisser. En kuliss som är så dåligt tillverkad att man får förmoda att den var avsedd att genomskådas.
    Så tanken att "Jeppsson" är en kuliss, som INTE var avsedd att genomskådas,kan vålla en del huvudbry.
    Där frågan om vem anstiftaren var är en av nycklarna till gåtan.

    SvaraRadera
  2. Att man är liten till växten är ju bara en fördel när man ska springa den där vägen uppför trapporna. För en stor, tung och kanske muskulös person blir motsvarande språngmarsch mycket jobbig. Jag ser inget fysiskt hinder för LJ att springa upp till Malmskillnadsgatan.

    Vet du Sven vilken tid GM:s språngmarsch upp till Malmskillnadsgatan uppmättes till vid polisens rekonstruktion? Vad jag vet är denna rekonstruktion inte offentliggjord. Har jag rätt?
    /REE

    SvaraRadera
  3. Håller med föregående talare. Att vara liten till växten är ju en fördel om springer uppför. Däremot är hans beteende då han möter polisbilen mycket märkligt. Om man nyss bevittnat ett mord borde det ju sitta i ryggmärgen att man försöker STOPPA den första polisbil man möter

    SvaraRadera

Läs sidan "Om kommentarer"