SvD: ”Vi följer inte utvecklingen på samma sätt som du…”

20.1.2011. Brev 18.1 till Sven Anér från SvD:s redaktionschef Martin Jönsson:

Hej, Tack för Ditt brev. Ledsen att svar dröjt.

Den ihärdiga och omfattande detaljgransknig och rapportering du ägnat dig åt när det gäller Palmemordet har ingen motsvarighet hos oss. Vi följer inte utvecklingen på samma sätt som du – och kan därför inet väntas kommentera alla detaljer i det du skickar till oss. Jag har själv inte sett det du refererar till, utan sannolikt har det hamnat hos inrikeschefen Tina Frennstedt.

Vi kommer naturligtvis att rapportera om läget i Palmeutredningen i samband med 25-årsdagen, men knappast lika ingående som du.

Om du vill delta som debattör då måste du ta den diskussionen med Carina Stensson, tf redaktör på Brännpunkt.

Med vänliga hälsningar, Martin Jönsson Redaktionschef SvD

Att ett svar verkligen kommit från SvD:s redaktionschef (inte redaktionssekreterare längre?) motiverar möjligen ett kors i taket, men brevets innehåll är blekt, bortåt kritvitt. Om ett ärende föreligger, som är stort, spännande och gåtfullt, kan detta ärende inte rimligen behandlas på detta slappa sätt av en stor tidning.

Mitt sätt att arbeta ”har ingen motsvarighet hos oss”, skriver Martin Jönsson, och medger därmed tydligen att mitt sätt att arbeta är lovvärt men omöjligt för den stora tidningen Svenska Dagbladet att kopiera – en konstig kommentar. Kring sanningar bör stora medier inte kompromissa, kan tyckas. Men SvD betraktar tydligen ett litet mord på en statsminister som en apart händelse i marginalen, värd en notis vid ett 25-årsminne, möjligen, men inte mer. Vill jag debattera får jag med mössan i hand antichambrera hos Carina.

Jönssons brev är förstås beklämmande. Det är inte en liten klapp på axeln jag behöver utan ett oreserverat erkännande, men det får jag inte av Martin Jönsson, SvD. Bara att konstatera. Jönsson letar inte ens fram min långa skrivelse rörande tänkbart högmålsbrott, adresserad till SvD:s chefredaktör. Den har nog kommit bort. Lugnast så.

Jag är rätt ensam i min kamp. Men det visste jag ju förut. Sven Anér