24.1.2011. I senaste numret av Miljömagasinet skriver den skicklige debattören Bo Alvberger, en av miljöpartiets skarpaste pennor, om de 94 registerkorten och om av mig påtalat högförräderi. Det blir alltid en extra tyngd då informationen inte kommer bara från mig utan från kloka personer som inte står så nära den heta grytan som jag. Alvberger skriver:
”Ingen substantiell information…”
I inget annat svenskt rättsfall har polisen i samma utsträckning misstänkts vara på fel sida om lagen som i mordet på statsminister Olof Palme den 28 februari 1986. Ett särskilt begrepp – ”polisspåret” – har myntats och blivit flitigt använt som alternativet till den officiella bilden av ”den ensamme galningen”. Framför allt är det så att av alla spaningstips som kommit in till polisutredningen så dominerar de som utpekar just poliser som inblandade i mordet.
Nu har misstankarna med ens vuxit i styrka sedan författaren Sven Anér lyckats få ett sensationellt material utlämnat från SÄPO:s arkiv. Det handlar om kopior på 94 registerkort som vart och ett med några få stickord redovisar tips om poliser som anknyter till särskilda akter hos säkerhetspolisen. Dessa fullständiga tips har inte lämnats ut men registerkortens beskrivning visar tydligt nog att vi har att göra med rena dynamiten,
”Dessa 94 registerkort, visserligen med förekommande namn strukna men med den övriga texten i princip bibehållen. En sensation och samtidigt friläggande av en stor skandal som vänder all hittillsvarande ”utredning” över ända, skriver Anér på sin välbesökta blogg
www.svenanerpalmenytt.blogspot.com
Gäng på gång återkommer uppgifter i stil med ”privat polisverksamhet”, ”militärövning”, ”låg bakom Palmemordet” och ”Polisinspektör vid Stockholms polisdistrikt skulle ha känt till att Palme skulle mördas”.
Materialet väcker naturligtvis många frågor – framför allt: Varför gick tipsen direkt från palmeutredningen till den mäktige Säpo-chefen P.G.Näss? Var det så att chefen för palmeutredningen Hans Holmér arbetade i hemligt samförstånd med P-G- Näss, sä att Holmér kunde lyfta bort alla känsliga polisspår från mordutredningen med ursäkten att de skulle granskas av Säpo? Näss lade till ett par ord om att ärendet avskrevs och placerade dokumenten så långt in i arkivet att ingen skulle hitta dem. Den av riksdagen tillsatta granskningskommissionen verkar inte ha fått se dem. Huvudsekreteraren Hans-Gunnar Axberger kanske fick en beskrivning i svepande ordalag av Säpo, varpå han sedan i sin rapport sammanfattade att ”i sak ger registerkorten ingen för de utomsående substantiell information…”
Sven Anér går nu vidare med frågan och begär att få ut dels de fullständiga dokumenten, dels ”de handlingar med 67 tips rörande inblandade polismän som finns samlade inom rikskriminalpolisens Palmeenhet”,
Naturligtvis borde alla dessa dokument vara offentliga, men genom att hävda att förundersökning av Palmemordet fortfarande pågår har de kunnat undanhållas allmänhetens insyn. Men det är knappast någon hemlighet att ingen förundersökning av mordet numera är i gång.
I en särskild skrivelse till statsminister Fredrik Reinfeldt och andra representanter för den svenska rättsstaten kräver Anér samtidigt en utredning ”huruvida högmålsbrott har begåtts i samband med mordet på statsminister Olof Palme”. Högmålsbrott är detsamma som högförräderi fast utan samband med utlandet. Anér pekar på flera omständigheter som gör att mordet och dess organisering kan likställas med en statskupp. Förutom själva mordet på regeringschefen förelåg ”väpnat hot mot laglig ordning” och ”olovlig kårverksamhet”. I sin senaste bok redogör författaren för vad som är känt om föreningen ”MOP86”. Nu skriver Anér att han anser ”att MOP86, det vill säga mordet på Olof Palme, kan ha inneburit – och ännu i dag innebär – olovlig kårverksamhet”.
Den 28 februari kommer 25 år att ha förflutit sedan det dramatiska mordet på vår internationellt mest kända och uppskattade politiker någonsin. Oförmågan hos landets demokratiska krafter att tvinga fram en verklig utredning som går till botten med fallet sticker i ögonen. Bo Alvberger
Det kan tyckas att miljöpartiets ledning borde följa Miljömagasinets och Alvbergers exempel och med kraft gå in den alltmer otroliga Palmeaffären. Men uppenbarligen tvekar miljöpartiet; jag har aldrig förstått denna tvekan.
Miljöpartiet har i andra sammanhang satt en ära i att stå fritt från gamla värderingar och gamla bindningar, men i fallet Palmemordet drar partiet i nödbromsen – varför? När nu en av partiets ledande debattörer, Bo Alvberger, så klart har slagit larm om bl a tänkbart högförräderi (utan prejudikat i brottsbalkens historia!) vore det sannerligen dags för ett omtänkande. SA.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Läs sidan "Om kommentarer"