Axberger: svara gärna!

7.1.2011.

Till Justitie Ombudsmannen Hans-Gunnar Axberger:

Jag skriver till dig, inte för första gången, och påtalar ditt märkliga sätt att som ledamot av och huvudsekreterare för granskningskommissionen stilisera och i princip författa den aktuella kommissionsrapporten.

Jag tar nu ett konkret exempel, av många; ett exempel som hade kunnat få avgörande betydelse för kommissionens verksamhet. Jag ber dig slå upp sidan 269 (första tryckningen), avslutande stycke före ”Förundersökningens roll”, stycket som börjar ”De nämnda registerkorten”:

”vad saken gäller framgår dock inte alltid för en utomstående” – jag stannar tills vidare där. Jag har nu själv noggrant gått igenom de aktuella 94 registerkorten (vilka jag dock utfått i nedstruket skick). Jag har alltså bl a i hög grad fäst mig vid registerkort 39, med dess sensationella uppgift om ”Privat polisverksamhet”.

Enligt min mening borde du, omedelbart, sedan du läst registerkort 39:s korta rader, ha begärt fram handling D 7841, en handling som registerkortet hänvisar till och som självfallet är mycket utförligare än registerkortstexten. Här återfinns rimligen en utförlig redogörelse av kanske den mest dramatiska information rörande polisspåret som går att hitta inom Palmeutredningen, men, av din skrivning att döma, har du avstått från att begära fram denna svidande heta text.

Om du hade tagit fram D 7841 och uttömmande refererat dess innehåll eller återgivit innehållrt in extenso – ja, då hade hela diskussionen om polisspåret tagit en helt annan vändning. Observera att registerkortet talar om ”m.fl. polismän”, vilket måste innebära att ett litet eller möjligen stort! antal polismän finns namngivna och beskrivna i D 7841! Att du inte slagit larm finner jag upprörande, skakande.

Jag har nu från såväl Palmeutredningen som från säkerhetspolisen begärt fram D 7841, vilken möjligen kommer att underkastas sekretessprövning. Jämför då med de möjligheter som stått dig till buds: att rekvirera handlingen, få fram den omedelbart, kunna läsa den i, mårk väl, ostruket skick!

Varför lät du D 7841 vara i fred? Och varför hävdade du att ”vad saken gällt framgår dock inte alltid för en utomstående”? Jag är i högsta grad utomstående, får sällan eller aldrig ut ostrukna spaningsuppslag och liknande, får ofta inte ut dem alls och i så fall med upp till månaders fördröjning. Men du är sannerligen inte utomstående, med carte blanche att granska varje ord i utredningsmaterialet!

Jag preciserar: om du på normalt sätt hade redovisat D 7841 samt ägnat denna handling den analys som du måste ha sett att den krävde – ja, då hade du knappast kunnat undgå att ge hela saken stor uppmärksamhet: hemlig kårverksamhet inom poliskåren, högmålsbrott?

I stället döljer du D 7841 med luddigt tal samt insmugen i enorma textmängder, av vilka en del är inte bara överflödiga utan direkt missvisande. Ta, som bara ett exempel, kapitlet om Christer Pettersson, ett kapitel som är en enda lång irrlära: Östlunds vittnesmål visar att Östlund ej kom till biiografen Grand förrän efter mordet, och därmed är den tillhörande tk:n också förfalskad. Allt detta vet du, bl a från en aldrig dementerad Brännpunkt i SvD från sommaren 1990.

Jag önskar nu din kommentar, H-G Axberger! Du kan inte, med bibehållen heder, hänvisa till att kommissionen har avslutat sitt arbete, inte när detta svslut innebär så många, ofta avsiktliga, diskrepanser.

Så svara hederligt, JO Axberger! Jag anmäler dig till RÅ för osant intygande!

Engagerad, skakad hälsning!

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala.