”Sitter Olof Palmes mördare i riksdagen?”

30.1.2011. Under detta motto arrangeras offentligt möte lördagen den 5 februari kl 13.30 på Röda Stjärnan, Eskilsgatan 4 B i Uppsala med Olle Minell som talare. ”Affären Anti Avsan” kommer att säljas vid mötet. SA.

JK: Varför agerar rikskrim på detta sätt?

28.1.2011. Till JK Anna Skarhed.

Ärende 576-11-21 Aktbil. 4.

Jag noterar i dag med glädje att JK i rubr ärende så distinkt uppmanar rikskriminalpolisen att ”lämna ut efterfrågade handlingar” mm, och jag uppmanar nu JK att gå det avgörande steget vidare: att utreda varför rikskriminalpolisen handlar på detta sätt?

JK:s rubr skrivelse utgör det första exemplet på att någon svensk myndighet, sedan jag i september 2007 inledde denna fas av mina försök till utredning av Palmemordet och tillhörande omständigheter, tar detta ärende på allvar och reagerar på rikskriminalpolisens undermåliga, av allt att döma avsiktligt undermåliga, utlämnande av allmänna handlingar, sålunda ett grovt brott mot tryckfrihetsförordningen.

Jag har under en lång följd av år ofta i mitt journalistiska arbete haft anledning att begära in kopior av allmänna handlingar. Det har blivit rutinärenden, svar har alltid kommit inom några få dagar; antingen handlingarna eller ett avböjande av sekretesskäl vilket jag kunnat överklaga.

Det är först från och med 2007, och i mina kontakter med rikskriminalpolisen, som allting kärvat. Det har kunnat ta upp till två och en halv månad (och kanske mer, det är inte slut än) innan jag fått något livstecken från rikskriminalpolisen, enkannerligen Palmeenhetens chef kriminalkommissarien Stig Edqvist, viken jag sedan 2007 aldrig har kunnat nå per telefon trots ett tjugotal försök; uppenbarligen har Edqvist någon form av filter som hejdar mina samtal. Givetvis ett brott mot FörvL 4 §.

Edqvist ska, under RÅ, sköta en förundersökning i fallet Palmemordet. Men den enda verksamhet han, som jag kan se, ägnar sig åt är att hindra sökande från varje form av legal insyn, och det torde inte finnas många fler sökande än jag själv, varför hanteringen av mig lär utgöra Edqvists huvudsakliga verksamhet.

Och, som sagt: varför? I själva verket skulle Edqvist, om han följde sina regler, omedelbart kunna lämna ut vartenda begärt dokument i Palme ärendet. Jag förklarar:

Den avgörande viktiga delen av spaningsuppslag mm i Palmeärendet förelåg klara och utskrivna och registrerade och diarieförda våren 1989, då den falskt misstänkte Christer Pettersson lagfördes. Alltså borde vid detta tillfälle all väsentlig förundersökningsdokumentation ha fogats till den rapport som överlämnades till Stockholms tingsrätt och därvid blivit offentliga handlingar.

Så skedde dock inte. Endast en ringa del av dokumentationen lämnades över till tingsrätten – jag kan ge ett exempel. Nära nog alla personer som befunnit sig vid biografen Grand mordkvällen hördes av polis, över 200 personer, men av dessa förhör fick tingsrätten läsa endast ett 30-tal, trots att det i detta stora antal spaningsuppslag finns vissa vittnesmål som klart friar Christer Pettersson från misstanke. Att inte medta vittnesmål som går emot förhörsledningens tes är naturligtvis helt förbjudet.

Jag frågar än en gång: varför? Jag finner ingen annan plausibel anledning än att förundersökarna, RÅ och rikskrim, från allra första början, sedan Christer Pettersson på allvar kommit in i bilden, bestämt sig för att Christer Pettersson måste fällas samt att alla andra spår i det omfattande materialet vore direkt farliga. Jag erinrar JK om huvudvittnet Roger Östlunds ankomst till biografen Grand först nio minuter efter mordet på Olof Palme samt om det telefonavlyssningsprotokoll som påståtts upprättat vid en tidpunkt då den påstått telefonringande Östlund ännu inte kommit till biografen Grand.

Alla dessa åtgärder från rikskriminalens sida, aldrig påtalade av RÅ, visar förundersökningsledningens attityd: vilka medel som helst får tillgripas bara Christer Pettersson fälls.

Jag har i olika sammanhang allvarligt redovisat dessa förhållanden, men ingen har någonsin tagit hänsyn till mina aktioner – utom nu JK, som åtminstone tar upp det viktiga delproblemet: varför mörkläggs förundersökningen? Det är, som sagt, ett avgörande viktigt steg som JK därmed har tagit, ett första steg på väg mot en gradvis lösning av Palmegåtan.

Jag anmodar alltså JK att gå vidare. Metoderna formulerar JK själv, men enligt min mening borde en start kunna vara ett förhör med förundersökningsledningens ledande personer, vice RÅ Kerstin Skarp och Palmeenhetens krkom Stig Edqvist, varvid bl a denna fråga borde ställas: Varför får Sven Anér inte ut de handlingar han begär? Vad är det förundersökningsledningen vill skydda?

Jag har i dag, JK, en blogg som samlar över tiotusen besökare. Jag sprider där mitt budskap, och jag blir aldrig motsagd, vare sig av de många besökarna eller av RÅ och rikskrim, instanser som självfallet noga följer denna blogg, det enda nyhetsmedium som i dag meddelar information rörande Palmeutredningen.

Jag ser, möjligen överoptimistiskt, RÅ:s mycket distinkta kritik mot rikskriminalpolisen för, i praktiken, brott mot tryckfrihetsförordningen som är en grundlag, som det första klara tecknet på att åtminstone delar av den svenska rättsstaten har börjat inse att allt inte står rätt till kring Olof Palmes död.

Jag noterar också att min tidigare framförda förfrågan om huruvida jag gör mig skyldig till lagbrott i min verksamhet kring Palmemordet inte har besvarats jakande. Vilket möjligen är anmärkningsvärt. Jag riktar fortlöpande mycket grava anklagelser mot hanteringen av detta ärende, jag namnger den person som jag anser vara gärningsmannen, men ingen myndighet vidtar någon annan åtgärd gentemot mig än ett i dag närmast slentrianmässigt trakasseri.

Jag upprepar, JK: väck åtal mot mig för falsk angivelse eller vilket lagrum som kan passa, om så önskas!

Men framför allt: starta med att klarlägga RÅ:s och rikskrims märkliga hantering av denna fråga, den största fråga den svenska rättsstaten någonsin haft att behandla!

Oroad och engagerad hälsning

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

Lena Mellin, Aftonbladet – detta är ett nödrop men samtidigt ett rop av hopp!

28.1.2011. Lena Mellin, Aftonbladet – detta är ett nödrop men samtidigt ett rop av hopp! För i det eviga Palmeärendet börjar saker hända, på myndighetsnivå, vilket är helt, helt nytt.

Vid årsskiftet fick jag det dramatiska beskedet från säkerhetspolisen (du har den utförliga texten på redaktionens bord!) att 94 av Säpos hemligaste papper nu släpps till mig: 94 av den grå eminensen PG Näss upprättade tidigare strikt hemliga registerkort, som vart och ett i korthet berättar om poliser som irreguljärt varit kopplade till mordet på Olof Palme! I ett fall har ”en polis sagt sig känna till att mordet skulle utföras”, i ett annat fall medelas på ett registerkort att ”privat polisverksamhet” förekommit. I anslutning till ett statsministerord; otroligt. Jag har ställt frågan; visar detta förekomsten av högmålsbrott?

Alltså: Säpo släpper just de bevis på ett förhandsarrangerat och inom själva rättsstaten koncipierat mord som förundersökningsledningen, vice RÅ Kerstin Skarp och rikskrims Stig Edqvist, gjort och gör allt för att hemlighålla. Säpo går före och avslöjar hemligheter; det är nytt och kanske hoppingivande!

Den andra goda nyheten är att regeringens justitie kansler Anna Skarhed direkt riktar en skarp uppmaning till rikskrim – och därmed till samarbetspartnern RÅ – att omedelbart sluta upp med att förvägra Sven Anér tillgång till centrala dokument i Palmeärendet, och

omgående lämnar ut efterfrågade allmänna handlingar som inte omfattas av sekretess samt meddelar ett överklagbart beslut såvitt avser de handlingar som inte kan lämnas ut.

Här står alltså nu Säpo och JK faktiskt sida vid sida då det gäller öppnad Palmeinformation, medan RÅ och rikskrim fortsatt och fortlöpande ägnar sig åt ett flera månader långt trakasseri mot en av de i dag mycket få journalister som ägnar sig åt denna märkliga sida av den svenska rättsstaten.

Lena – läs, begrunda – och skriv!

Din tillgivne men orolige kollega

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

Finns blottor i muren kring mordet?

27.1.2011. Kan verkligen Säkerhetspolisen och JK vara ärligt intresserade av en islossning i Palmeärendet? Jag ställer frågan eftersom, på kort tid, dessa båda instanser tycks ha fronderat mot RÅ:s och rikskriminalens och i viss mån JO:s (Axbergers!) hegemoni. Är något klart spännande på gång?

Det var för ett par veckor sedan som SÄK skapade sensation genom att avslöja samtliga 94 registerkort innehållande etthundra tips om polisers irreguljära koppling till mordet på en statsminister; ett oerhört avslöjande. Naturligtvis visste Säk att det var sprängstoff som fick detonera, men de lät det ske. Det säkerhetsförslutna konvolutet sändes till mig, och bollen var i rullning.

Och JK har, som synes i de senaste blogginläggen, faktiskt uttalat att

Justitiekanslern förutsätter att Rikskriminalpolisen med anledning av denna /Anérs begäran/ om så krävs underrättar Sven Anér om i vilken mån hans framställningar måste preciseras och i övrigt omgående lämnar ut efterfrågade allmänna handlingar som inte omfattas av sekretess samt meddelar ett överklagbart beslut såvitt avser de handlingar som inte kan lämnas ut.

Jag har några synpunkter. För det första vet jag inte hur pass starkt detta uttalande är. Kanske är det mycket starkt och kraftfullt, kanske är det en riktigt ilsken order till rikskrim att äntligen fullgöra sin skyldighet enligt tryckfrihetsförordningen. Men jag har inte JK:s handbok i takt och ton.

Den verkliga styrkedemonstrationen från JK:s sida skulle förstås ha varit en skrivelse direkt från JK till rikskrim; nu läggs uppgiften på mig att beordra rikskrim, vilket är upp och ned-vända världen. Rikskrim lyder sannerligen inte mig.

Vi får se vad som händer. Men ändå: två starka instanser mot två andra lika starka? SÄK och JK mot RÅ och rikskrim? Finns en bräsch i tystnadens Palme-mur? Tonfallen skiljer sig. RÅ och rikskrim excellerar i oförsyntheter gentemot mig, medan Säks handläggare Katarina Holmberg sänder mig sin vänliga hälsning.

Skulle verkligen dessa höga instanser i växlande grad vara informerade om Palmemordets olagligheter? Det känns svårt att tro. Eller är det önskan om att öppna upp hela denna Pandoras ask som skiljer myndigheterna åt? Som sagt, spännande i så fall.

Och vad gör rikskrim nu, efter att ha funderat i 70(!) dagar? Sven Anér

Den sköna grekinnan Pandora öppnade sin ask varvid allt elände spreds över världen

26.1.2011. Anna-Karin Larsson, JK, fax 08-723 03 57

Ärende 576-11-21.

Av rubr utskick framgår att handlingen är expedierad endast till mig, ej till rikskriminalpolisen. Jag begär att JK:s rubr brev till mig omedelbart, med missivbrev, delges rikskriminalpolisen!

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. Tel och fax 018-15 12 79.

Till Hasse i Vita Bergen

26.1.2011. Hans Alfredson, Hasse! Verkligen tack för ditt vänliga meddelande! Det är inte ofta jag får support från engagerade och engagerat placerade personer, så tack!

Jag börjar bli något ålderstigen, 210814, men med en oändlig tur har jag klarat hjärnan skapligt, trots en förmodligen lättare stroke 2006. Jag skrev taffligt på ordbehandlaren de första veckorna, men är nu tillbaka i någorlunda full sving, dock med viss skrivfördröjning.

Men jag har alltså en blogg

www.svenanerpalmemordet.blogspot.com

som har många besökare, över 11 000 i dag, av vilka många svarar på nätet samt uppmuntrar mig.

Myndighet och makt uppmuntrar däremot sannerligen icke. Jag fick i dag bifogade skrivelse från JK. Det skulle ju gå perfekt – och bli billigare – att anställa ett normalklokt stadsbud att skicka njet, njet, njet till den envisa svenska allmänheten. Alltså: uppenbarligen utan egen undersökning bestämmer JK att vad jag anfört inte ger anledning att anta att riksåklagaren eller någon anställd vid Riksåklagarens kansli gjort sig skyldig till brott i tjänsten. Någon förundersökning ska därför inte inledas – nej, enklast och smartast så, så slipper JK röra i denna smet.

Jag följer alltså de byråkratikritiska spår du och Tage drog upp redan på 70-talet; någon gång har jag försökt med lätt ironi mot mina kombattanter, men det blir ju ödda pärlor.

Palmeärendet är mörkt, svart. Och det värsta är att vår överhet, i god Kafka-stil, klär sig själv i kritstreckrandigt och sina utlåtanden i korrekt kurialstil, så att eländet kan te sig byråkratiskt, kanske rent av demokratiskt, fullt tillfredsställande. Inget att bråka om.

Det enda som kan tänkas hjälpa är förstås media och mediafolk, men här råder samma tystnad. Jag brukar få frågan om jag ”inte känner några journalister”? Jag känner många journalister, från dem jag var kollega med på Tegelbacken - där dock de flesta inte lever kvar – till ärtigare typer som Jan Josefsson och redaktionschefen Martin Jönsson på SvD; den senare skriver till mig att ”SvD inte följer Palmeärendet lika noga som Sven Anér” – nej, det låter sig sägas. Följer inte alls.

Jag publiceras inte i tidningar, på sin höjd i Miljömagasinet. Publiceras du? Det verkar som om Palmeärendet är omgärdat av både vallgrav och taggtråd, så att varken de stora eller de små namnen kan sippra igenom.

Ack ja. Men verkligen tack för ditt livstecken. Själv bor jag med Lena (dotter till Edith Unnerstad, slet i 25 år med dokumentärprogram och snabba översättningar åt Rapport och klarade allt utom en röd khmer för det fanns igen röd khmer i stan som kunde hjälpa henne, har översatt mängder av böcker bl a Eduardo Galeano och Isabel Allende, från spanskan, är din och Tages och Povels fan samt skrev bifogade ”Mayday” tillsammans med mig) dels i Uppsala, dels sommarhalvåret på Hjelmbergstorpet i det uppländska Tuna, Öster Edinge. Vi balanserar väl på den vanliga knivseggen: hur länge ska vi båda orka? Själv kliver jag omkring som en kråka och behärskar inte vare sig käpp eller rollator (vilka jag anser socialt diskriminerande, ”som om någon skulle titta på dig”, säger Lena, helt korrekt).

När vi blir äldre försvinner alla eventuella särmärken och yrkesfördelar. Kvar blir bara ett par hukande och kurande människor som ägnar sig åt att försöka tillfredsställa de basala livsbehoven. Jag jobbar för all del med min blogg, det håller mig nog uppe. ”Jobbar du 25 år efter pensionen”? får jag frågan. Som om det vore oförsynt av mig.

När jag, i mitt förra äktenskap, 1960-62 bodde i Moskva för DN hade jag med din och Martins gube på skiva; jag kunde den i ett läge utantill.

Hasse (eller vill du hellre heta Hans?), det du har gjort för den svenska kulturen i en oerhört vid bemärkelse kan inte överskattas. När jag ser tillbaka verkar det som om du aldrig drabbades av några misslyckanden, däremot av så många framgångar, femettor. Gröna Hund, Dubbelgöken.

Jag är, åtminstone när det gäller mina humorkriterier, klart konservativ i dag. Jag klarar inte vare sig Robin eller Robyn (men hon ska kanske inte vara rolig), och Robert Gustafsson är skicklig inne i sina sketchbubblor men utanför väldigt seg och kontaktavstötande; jag hade en del trevare (fast bara med hans sekreterare) i samband med de walkie-talkies han skulle ha sett på Sveavägen. Robert verkar inte riktigt vara du med sig själv.

Mitt barnbarnsbarn heter Lyra; vilken värld hon nu har kommit till.

Din tillgivne

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

./. Ståtlig statlig skrivelse från JK samt ”Mayday” som JK inte läser.

Anmälan mot Riksåklagaren m.m.

Justitiekanslerns beslut 2011-01-25 Dnr 576-11-21 aktbil 4

Justitiekanslern beslutar att inte inleda förundersökning eller vidta någon annan tillsynsåtgärd i ärendet.

Ärendet

Sven Anér har – som det får uppfattas – anmält Riksåklagaren/anställda vid Riksåklagarens kansli samt anställda vid Rikspolisstyrelsen för brott med anledning av deras hantering av förundersökningen om mordet på Olof Palme. Han har även anmält Rikskriminalpolisen med anledning av dess handläggning av en begäran från honom om utfående av allmänna handlingar.

Justitiekanslerns bedömning

Vad Sven Anér har anfört ger inte anledning att anta att Riksåklagaren eller någon anställd vid Riksåklagarens kansli har gjort sig skyldiga till brott i tjänsten. Någon förundersökning ska därför inte inledas.

Den som anser att en polisman har gjort sig skyldig till brott som har samband med arbetet eller på något annat sätt har handlat felaktigt i sin myndighetsutövning har möjlighet att anmäla detta till polis och åklagare.

När det gäller Sven Anérs anmälan om att Rikskriminalpolisen inte har lämnat ut efterfrågade allmänna handlingar konstaterar Justitiekanslern att Sven Anér till anmälan bifogat en skrivelse daterad den 18 januari 2011 i vilken begäran upprepas. Justitiekanslern förutsätter att Rikskriminalpolisen med anledning av denna om så krävs underrättar Sven Anér om i vilken mån hans framställningar måste preciseras och i övrigt omgående lämnar ut efterfrågade allmänna handlingar som inte omfattas av sekretess samt meddelar ett överklagbart beslut såvitt avser de handlingar som inte kan lämnas ut.

Justitiekanslern kommer, utöver lämnandet av dessa upplysningar, inte att vidta någon åtgärd inom ramen för sin tillsynsverksamhet med anledning av Sven Anérs skrivelser.

Ärendet har föredragits av hovrättsassessorn Anna-Karin Larsson,

Anna Skarhed /JK, men det står inte specifikt markerat/

Till alla vänliga och entusiastiska följare!

Här ett personligt livstecken från er bloggare - det har känts viktigt att ta en kontakt. Bloggen utvecklar sig ju väl. besöksfrekvensen är god, och ni följare är alltså stammisar, tack för det!

Viktigt är ju hela tiden att få så stor respons som möjligt - kan ni hjälpa till? Bra om ni kunde förmedla och sprida budskapet. tala med er vänner, lämna ut www.svenanerpalmemodet.blogspot.com.

Och jag vill gärna ha en personligt kontakt tillbaka, så jag uppmanar er alla att gärna ringa till mig på 018-15 12 79 så kan vi på båda sidor skaffa och lämna information , få ett bredare och ännu aktuellare perspektiv.

Hör alltså gärna av er allesammans!

Tillgivne och engagerade
Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 309 UPPSALA

Svar på ett antal frågor om bl a Avsan

Naturligtvis är motivfrågan viktig, men jag kan inte svara säkert. Kanske är motiv inte rätt ord. Kanske fanns inget egentligt motiv utan endast en morot: pengar och/eller ära? Subventionerad juristutbildning, domarbefattning, riksdagsplats - naturligtvis en förnämlig morot. Palmehat kan ha funnits med i botten, men har antagligen inte varit avgörande.

Naturligtvis ska alla LAC-band släppas fria, liksom all morddokumentation över huvud taget. Jag skriver om några dagar på bloggen om granskningskommissionens desperata försök att hålla en hel förundersökning hemlig!

Tack för kommentarerna 23-25 januari! Sven Anér

Befann sig Anti Avsan vid Dekorima när Olof Palme sköts?

24.1.2011. Till vice RÅ Kerstin Skarp:

Jag vänder mig till den mest kvalificerade personen i Sverige rörande mordet på dåvarande statsministern Olof Palme, nämligen till förundersökningsledaren vice RÅ Kerstin Skarp.

Och jag ställer rubrikens fråga:

Befann sig Anti Avsan vid Dekorima när Olof Palme sköts?

Jag har ställt denna fråga tidigare till förundersökningsledningen, med något varierande formulering, men jag har aldrig fått annan typ av svar än en vägran att kommentera den aktuella förundersökningen över huvud taget.

Jag sitter nu med förvaltningslagens seviceparagraf framför mig, förvaltningslagens fjärde paragraf. Denna paragraf andas, som du vet, idel vänlighet och omtanke gentemot de personer som vänder sig till myndigheten; det skulle gå att säga att lagen inte vet hur väl den vill dessa personer:

Vägledning, råd, hjälp, svar så snart som möjligt.

Jag finner då tyvärr att riksåklagarämbetet sällan eller aldrig har uppfyllt de krav denna serviceparagraf ställer. Men jag gör nu ett nytt försök med rubrikens fråga. Det framgår ju inte av serviceparagrafen att vissa personer skulle vara uteslutna från myndighetsassistans, att fattiga, klent utbildade eller extra envisa personer, till exempel, skulle vara ställda off side. Ne,j lagen menar att du bör svara, Kerstin Skarp, ”så snart som möjligt”.

När jag får ditt svar kommer jag att veta var vi står. Förnekar du att piket/baseballpolisen Anti Avsan vid denna tidpunkt befunnit sig vid Dekorima? Eller bekräftar du att han fanns på plats? Eller säger du att du inte vet?

Varje uppriktigt svar är välkommet, och jag kommer givetvis att rätta min efterföljande aktivitet, bl a bloggskrivning till tiotusentals besökare, efter svarets innehåll. Jag utgår från att du inte hävdar att jag inte skulle få fråga? I så fall hänvisar jag till TF 1:1.

Jag önskar ditt svar!

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79 (ja, ring gärna!)

Bo Alvberger om högmålsbrott i Miljömagasinet!

24.1.2011. I senaste numret av Miljömagasinet skriver den skicklige debattören Bo Alvberger, en av miljöpartiets skarpaste pennor, om de 94 registerkorten och om av mig påtalat högförräderi. Det blir alltid en extra tyngd då informationen inte kommer bara från mig utan från kloka personer som inte står så nära den heta grytan som jag. Alvberger skriver:

”Ingen substantiell information…”

I inget annat svenskt rättsfall har polisen i samma utsträckning misstänkts vara på fel sida om lagen som i mordet på statsminister Olof Palme den 28 februari 1986. Ett särskilt begrepp – ”polisspåret” – har myntats och blivit flitigt använt som alternativet till den officiella bilden av ”den ensamme galningen”. Framför allt är det så att av alla spaningstips som kommit in till polisutredningen så dominerar de som utpekar just poliser som inblandade i mordet.

Nu har misstankarna med ens vuxit i styrka sedan författaren Sven Anér lyckats få ett sensationellt material utlämnat från SÄPO:s arkiv. Det handlar om kopior på 94 registerkort som vart och ett med några få stickord redovisar tips om poliser som anknyter till särskilda akter hos säkerhetspolisen. Dessa fullständiga tips har inte lämnats ut men registerkortens beskrivning visar tydligt nog att vi har att göra med rena dynamiten,

”Dessa 94 registerkort, visserligen med förekommande namn strukna men med den övriga texten i princip bibehållen. En sensation och samtidigt friläggande av en stor skandal som vänder all hittillsvarande ”utredning” över ända, skriver Anér på sin välbesökta blogg

www.svenanerpalmenytt.blogspot.com

Gäng på gång återkommer uppgifter i stil med ”privat polisverksamhet”, ”militärövning”, ”låg bakom Palmemordet” och ”Polisinspektör vid Stockholms polisdistrikt skulle ha känt till att Palme skulle mördas”.

Materialet väcker naturligtvis många frågor – framför allt: Varför gick tipsen direkt från palmeutredningen till den mäktige Säpo-chefen P.G.Näss? Var det så att chefen för palmeutredningen Hans Holmér arbetade i hemligt samförstånd med P-G- Näss, sä att Holmér kunde lyfta bort alla känsliga polisspår från mordutredningen med ursäkten att de skulle granskas av Säpo? Näss lade till ett par ord om att ärendet avskrevs och placerade dokumenten så långt in i arkivet att ingen skulle hitta dem. Den av riksdagen tillsatta granskningskommissionen verkar inte ha fått se dem. Huvudsekreteraren Hans-Gunnar Axberger kanske fick en beskrivning i svepande ordalag av Säpo, varpå han sedan i sin rapport sammanfattade att ”i sak ger registerkorten ingen för de utomsående substantiell information…”

Sven Anér går nu vidare med frågan och begär att få ut dels de fullständiga dokumenten, dels ”de handlingar med 67 tips rörande inblandade polismän som finns samlade inom rikskriminalpolisens Palmeenhet”,

Naturligtvis borde alla dessa dokument vara offentliga, men genom att hävda att förundersökning av Palmemordet fortfarande pågår har de kunnat undanhållas allmänhetens insyn. Men det är knappast någon hemlighet att ingen förundersökning av mordet numera är i gång.

I en särskild skrivelse till statsminister Fredrik Reinfeldt och andra representanter för den svenska rättsstaten kräver Anér samtidigt en utredning ”huruvida högmålsbrott har begåtts i samband med mordet på statsminister Olof Palme”. Högmålsbrott är detsamma som högförräderi fast utan samband med utlandet. Anér pekar på flera omständigheter som gör att mordet och dess organisering kan likställas med en statskupp. Förutom själva mordet på regeringschefen förelåg ”väpnat hot mot laglig ordning” och ”olovlig kårverksamhet”. I sin senaste bok redogör författaren för vad som är känt om föreningen ”MOP86”. Nu skriver Anér att han anser ”att MOP86, det vill säga mordet på Olof Palme, kan ha inneburit – och ännu i dag innebär – olovlig kårverksamhet”.

Den 28 februari kommer 25 år att ha förflutit sedan det dramatiska mordet på vår internationellt mest kända och uppskattade politiker någonsin. Oförmågan hos landets demokratiska krafter att tvinga fram en verklig utredning som går till botten med fallet sticker i ögonen. Bo Alvberger

Det kan tyckas att miljöpartiets ledning borde följa Miljömagasinets och Alvbergers exempel och med kraft gå in den alltmer otroliga Palmeaffären. Men uppenbarligen tvekar miljöpartiet; jag har aldrig förstått denna tvekan.

Miljöpartiet har i andra sammanhang satt en ära i att stå fritt från gamla värderingar och gamla bindningar, men i fallet Palmemordet drar partiet i nödbromsen – varför? När nu en av partiets ledande debattörer, Bo Alvberger, så klart har slagit larm om bl a tänkbart högförräderi (utan prejudikat i brottsbalkens historia!) vore det sannerligen dags för ett omtänkande. SA.

Lars Krantz död

24.1.2011. TV-producenten, författaren och journalisten Lars Krantz har avlidit, 84 år gammal.

Lars var på 1960-talet min nära gode vän och arbetskamrat. Han tjänstgjorde då vid SVT:s kulturredaktion, medan jag själv tillhörde samhällsredaktionen. Vi fanns i samma barack på gamla A1–området på Gärdet och sågs dagligen.

Lars var en skicklig dokumentär berättare, med bl a den avslöjande TV-skildringen av ubåten Ulvens förlisning på sin meritlista.

Det var Lars som berättade för mig att misstankar rådde kring mordet på Olof Palme. Över en lunch på Lidingöbro värdshus fick jag för första gången konkret kännedom om dessa misstankar; det var hösten 1986, sedan jag lagt det årets Tjernobyldebatt på hyllan.

Lars skrev sedan själv den viktiga boken ”Ett verkligt drama”, där han lägger tyngdpunkten på två omdebatterade polismän som steg på buss 43 på Birger Jarlsgatan, ett viktigt men av polisens spaningsledning bortviftat tips. Granskningskommissionen i Palmeärendet anser sig smula sönder hela den Krantzska versionen, men den har inte lyckats.

Lars ägnade sig så småningom åt andra, mycket precisa anklagelser inom Palmeärendet, och han godtog därvid ogärna kontrasterande argument, precis som många andra av oss gjort inom denna sfär.

Någon gång 1988 sammanträffade jag med Lars i hans vindsateljé på Lidingö; han var fylld av engagemang och entusiasm, som vi alla var den gången, innan vi fastnade i spanarnas nät av påståenden.

Vi hade dålig kontakt den senaste tiden, men minnet av 80-talets pionjär består.

Sven Anér

Ställdes hela granskningskommissionen utom Axberger offside?

24.1.2011, För Gustav Fridolin och Miljöpartiets ledning!

Med hänvisning till bifogade båda skrivelser anhåller jag att miljöpartiet granskar de mycket märkliga turer som nu börjar framtona kring granskningskommissionens olika arrangemang.

Det visar sig sålunda, enligt mina undersökningar hittills, att kommissionen redan från starten (under Marjasin) beslöt sig för att inte begära in den polisdokumentation den var satt att granska, utan gick till polisens lokaler och läste dokumenten där. Anledningen har uppgetts vara att de handlingar kommissionen ville ta del av annars skulle bli allmänna och kunna rekvireras av bl a journalister.

Detta skäl håller inte. Dessa handlingar har hela tiden varit allmänna och kunnat rekvireras av t ex mig – vilket jag också gjort allt sedan 1988 och fram till i dag! Enda anledning till det märkliga arrangemanget, som jag kan finna, tycks ha varit att tillförsäkra huvudsekreteraren, i slutskedet Hans-Gunnar Axberger, nära nog ensam tillgång till det dokumentära materialet, vilket måste ha lett till att övriga kommissionsledamöter fått mycket bristfällig insyn i den dokumentation de varit satta att granska.

Följderna kan ha varit oöverskådliga. Jag tar som exempel avsnittet ”Dekorimamannen”, dvs Anti Avsan. Eftersom kommissionen in corpore aldrig kunnat detaljgranska detta avsnitt utan endast fått en kursiv information från Axberger, har de övriga ledamöterna aldrig haft möjlighet att inse hur allvarlig denna affär i själva verket varit och är. Axbergers granskningstext i ämnet, två och en halv sida i rapporten – är milt överslätande och behöver inte för de övriga ledamöterna ha känts som någon larmsignal.

Eftersom det enligt min bestämda mening, aldrig dementerad, är Anti Avsan som är Olof Palmes mördare, har det märkliga arrangemanget med dokumentationen direkt kunnat leda till att hela affären Anti Avsan puffats utom synhåll och aldrig rejält uppmärksammats av kommissionen in corpore.

Eftersom det kan ha varit det absolut väsentliga avsnittet som inte uppmärksammats, går det att säga att konstruktionen med i praktiken en inlåsning av dokumentationen tillkommit i klar avsikt att inte behöva utpeka Avsan för mordet.

Granskningskommissionens aktiviteter har därmed blivit grymt kontraproduktiva.

Jag anmodar sålunda dig och miljöpartiet att undersöka denna viktiga fråga, som ingen behandlat före mig. Det är, för att ta ett exempel, mycket otroligt att en inom kommissionen åtminstone tidvis så energisk ledamot som Inga-Britt Ahlenius skulle ha lämnat affären Anti Avsan utan förslag till åtgärd.

Mycket tacksam höra från dig och partiet! Saken är av mig anhängiggjord hos justitiedepartementet, RÅ och rikskrim; bifogas

Din tillgivne

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

Rikskrim – en av de stora frågor jag förbereder är denna;

24.1.2011. PS: Varför skickades delar av vittnesförhören från Grand till tingsrätten, men intr alla? Och varför fick inga av de 100 polistipsen från Dekorima och Grand följa med till tingsrätten? Och varför inga av de 40 walkie-tipsen? Ingår inte dessa i förundersökningen? Och varför inte dokumentationen kring Dekorimamannen? Ingick inte denna dokumentation i förundersökningen från hösten 1992, då arbetet med Christer Pettersson var i full sving? Varför har all denna sprängfyllda dokumentation undanhållits rätten och inte minst den svenska allmänheten?

Ska inte allt som talar till den misstänktes förmån tas upp? Walkie-talkie-tips och tips om inblandade poliser måste ju ha talat mycket starkt till Christer Petterssons förmån, eller hur Christer Pettersson styrde sannerligen inga poliser.

Hur ser rikskrim, i dag, över huvud taget på Christer Petterssons år 1988 påstådda skuld? Vart har dessa beskyllningar tagit vägen i dag?

Konkret fråga: Medger rikskrim i dag att de båda hopkopplade Östlund- vittnesmålen och tk:n inte varit korrekt tillkomna? Svara, tack!

OCH SÄND MIG BEGÄRD DOKUMENTATION1

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79

Varför granskade kommissionen sina papper i ett rum hos polisen?

23.1.2011. Till Rikskriminalpolisen. Begäran om svar på en viktig fråga beträffande förhållandet polis - kommission. Även för justitiedepartementet, för åtgärd och svar!

Granskningskommissionen i Palmeärendet skriver, sidan 12 i rapporten, första tryckningen, att polisens handlingar finge läsas i polisens lokaler för att handlingarna icke skulle förvandlas till allmänna.

Påståendet måste vara feltänkt. Handlingarna var då, och är oförändrat i dag, allmänna. Jag får fortlöpande ut, som rikskrim vet, sådana helt allmänna handlingar, och jag fick ut dem även före 1994, Ibland sker sekretesstrykningar eller avslag, men detta har inte med handlingarnas allmänstatus att skaffa,

Jag önskar svar på denna fråga:

Varför ville rikskrim att det skulle förfaras med dokumentationen på detta sätt? Har det skett en sammanblandning mellan ”allmän” handling och ”offentlig” handling, två helt skilda ting?

Jag önskar omedelbar handläggning! Jag tar också tillfallet att påminna om de allmänna handlingar rörande 94 + 69 polistips samt de ca 50 allmänna handlingar rörande ”Dekorimamannen”, för vilka jag begärt offentlighet!

Intresset för dessa frågor är i raskt stigande, inte minst från TV:s sida, varför jag som sagt önskar snabb handläggning. Rimligen har rikskrim ingen anledning att dröja med den eventuella hänskjutning till högre instans som rikskrim kan anse kan bli erforderlig.

Jag är nyhetsman, har varit det i hela mitt yrkesverksamma liv. I min profession har vi skyndsamhet som ledord; det trodde jag även gällde polisverksamhet.

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

Använd vid lämpliga tillfällen gärna denna telefonmöjlighet, i stället för dyra och tidskrävande rekommenderade brev med mottagningsbevis!

Varför läste kommissionen papper inne hos polisen? Mysterium kring märkligt hemlighetsmakeri!

23.1.2011. Till RÅ: Även till justitiedepartementet, med önskan om svar!

Den statliga granskningskommissionen i Palmeärendet satte sig i ett rum hos rikskriminalen och läste Palmehandlingar, detta för att handlingarna inte skulle få bli allmänna. Åtgärden är obegriplig. Handlingarna var redan allmänna, varför kommissionen lika gärna hade kunnat begära in dem och öppet läsa de på kommissionens ämbetsrum.

Jag har sedan 1990 och fram till i dag begärt ut Palmehandlingar från rikskriminalpolisen. Ibland har jag fått dem, ibland har de helt eller delvise sekretessförklarats, men jag har aldrig fått avslag på grund av att de icke skulle ha varit allmänna. De har varit allmänna hela tiden, alltsedan förundrsökningen mot Christer Pettersson lämnades in till Stockholms tingsrätt våren 1990

Vad är det som har hänt? Vad är det som händer? Saken är ju sannerligen inte oviktig. Om materialet hade tagits in för granskning på normalt sätt hade hela kommissionen, in corpore, fått en helt annan överblick; som saken utvecklade sig blev det i praktiken huvudsekreteraren Hans-Gunnar Axberger som fick faktisk och praktisk insyn, varefter de övriga ledamöterna fick lita på hans föredragningar.Uppenbarligen har kommissionerna, både Marjasins och Ericssons, varit oerhört rädda för insyn – varför, kan jag fråga mig.

Jag begär nu att riksåklagaren omedelbart utreder!

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A. 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

Hur mycket visste kommissionen om den faktiske mördaren?

22.1.2011.

Det har skrivits ett antal böcker om mordet på Olof Palme, och de flesta av dessa böcker har tagit upp den i förundersökningen mycket klart preciserade sekvensen med Roger Östlund, Sigge Cedergren och Christer Pettersson vid biografen Grand några minuter före skottlossningen vid Dekorima.

Den påstådda händelseutvecklingen ska ha varit denna: jag kan ta granskningskommissionens version på sidan 649 (första tryckningen):

Roger Ö /Östlund/ bekant till Christer P /Pettersson/, har uppgivit att han iakttagit och tilltalat honom vid biografen Grand vid 23.10-tiden. Christer P har också utpekats av vittnet Lars E såsom till utseendet överensstämmande med en person han iakttog utanför biografen kl 22.50-23.10.

Detta är allt som på kommissionsrapportens nära tusen sidor fått plats av incidenten Roger Ö – Lars E - Christer P, vilket naturligtvis är och förblir sensationellt.

Jag ska här räkna upp vilka inslag i denna oerhört centrala svit av händelser som kommissionen borde ha tagit upp:

Roger Ö sades ha ringt ett telefonsamtal hem till knarkhandlaren Sigge Cedergren kl 23.15-23.21, från biografen Grands mynttelefon. Tiden påstått bekräftad av ett telefonavlyssningsprotokoll kopplat till Cedergrens under denna tid avlyssnade bostadstelefon.

Roger Ö har enligt fem samstämmiga vittnen, polisens egna vittnen, noggrant refererade i förundersökningsprotokollet, anlänt till biografen Grand först 23.30.

Härav måste naturligtvis följa att Roger Östlunds vittnesmål är falskt samt att telefonavlyssningsprotokollet är falskt.

Det krävs inga detektiva talanger för att upptäcka detta sakförhållande, och jag anser det uteslutet att inte granskningskommissionen, enkannerligen dess huvudsekreterare, ledamoten Hans-Gunnar Axberger, skulle ha upptäckt och bort slå ner på detta förhållande, vilket, som nämnt, finns omnämnt och noggrant behandlat bl a i Gunnar Walls ”Mörkläggningen” och mina egna ”Fyra nycklar” (ett långt, utförligt kapitel) ” som av mig ingavs till kommissionen och fanns tillgänglig för kommissionen under den tid granskningen pågick. Jag skrev även om saken i en stort noterad Brännpunktsartikel i Svenska Dagbladet sommaren 1990, en artikel som i faksimil finns införd i ”Fyra nycklar”.

Det har fordrats, menar jag mycket bestämt, en alldeles speciell energi och ond vilja för att placera Christer Pettersson vid biografen Grand klockan 23.10 denna fredagskväll.

Alltså (och jag håller mig till Axberger, med hans centrala roll): Axberger sitter i tre år, 1996-99, med denna materia, men han vill få oss att tro att han inte har sett, inte har en aning om att polisutredarnas och åklagarnas påståenden om Grand-samtalet skulle vara på minsta sätt tvivelaktiga!

I själva verket, vilket inte framgår av Axbergers kommissionsrapportering, var det just det påstådda samtalet 23.15-21 och det så lägligt anpassade telefonavlyssningsprotokollet som falskeligen fick bli upptakten till hela den falska Christer Pettersson-affären. Utan denna tappert genomförda förfalskning hade ingenting funnits som kunnat binda Christer Pettersson vid mordet; ingenting. Lisbeth Palmes omdiskuterade utpekande kom ju först ett par dagar efter Christer Pettersson berömda ”hämtning” i Rotebro den 14 december 1988. Utan Roger Östlund, utan den s k tk:n, hade Christer Pettersson aldrig blivit hämtad.

Jag stannar vid Axberger och frågar än en gång hur det varit möjligt för denne karriärjurist att lägga Roger Östlunds vittnesmål och de fem polisvittnena och tk:n bredvid varandra och inte upptäcka att detta vore skoj, skoj kring en dödsskjuten statsminister, skoj från början till slut?

Kommissionen tar nu inte ens upp den så noggrant förfalskade och utskrivna tk:n, den finns inte nämnd över huvud taget. Ett helt avgörande bevis mot Christer Pettersson, om det varit sant – nu får det inte vara med hos Axberger. Varför inte? Jag ser endast en förklaring: Axberger har insett att han är ute på hal is med Roger Östlund. Bäst att ta med honom bara på ett par finstilta rader på sidan 649, och bäst att inte prata om någon direktkoppling mellan Roger och hämtningen av Christer, är det så han tänkt, juristen Axberger, i dag JO?

Jag tillåter mig nu konstatera att Axberger och kommissionen måste ha haft helt klart för sig att hela Grand-utpekandet av Christer Pettersson är ett enda skrämmande falsarium, iscensatt av polis och åklagare inom Stockholms revir, för att från 1987 tas över av superhögsta instans: riksåklagaren, rikspolischefen!

Då tar jag det andra steget. Axberger och kommissionen måste under hela sitt arbete, först under Marjasin, och från 1996 under Ericsson, ha vetat hur det falska startskottet gick i biografen Grands lobby. Men de protesterar aldrig hos uppdragsgivaren justitiedepartementet, utan fortsätter att lyfta arvoden och traktamenten som om ingenting hänt samt skriver 128 sidor om en icke-händelse. Späder på då och då. som på sidan 765, med ”att det vid domstolsprövningen bedömts som mycket sannolikt att han också befann sig där vid den tiden”; visst, visst har domstolarna också ett ansvar. Med möjlighet att skylla ifrån sig på i så fall ljugande polis och åklagare.

Axberger och kommissionen avrapporterar sitt avsiktligt havererade fögderi med det numera klassiska påståendet (sidan 766) ”att brottsmisstankarna mot Christer P successivt stärkts”, ett otroligt konstaterande.

Vad skulle ha hänt då en möjligen tämligen ovetande (?) regering tillsatte en granskningskommission? Vad borde ha hänt? De just utsedda kunde efter en snabb dags förhandsgranskning ha avsagt sig detta omöjliga uppdrag genom att skriva till sittande justitieminister:

På grund av att mordet på Olof Palme iscensattes inom en fraktion av den svenska statsledningen har den åklagar- och polisledda utredning vi är satta att granska tillkommit på ett helt ohederligt sätt, varför vi avsäger oss uppdraget.

Till sist: Hade kommissionen, under sin låtsasgranskning, en klar bild av den faktiske mördaren? Hade den ett namn? Visste den att mördaren var Anti Avsan, baseballpolisen, rådmannen, den moderate riksdagsledamoten?

Kanske inte hela kommissionen, in corpore, men Axberger? Naturligtvis har jag inga bevis, men nog finns det indicier. När Axberger sätter sig ner och skriver två och en halv sida om ”Dekorimamannen” uttalar han sig på varje punkt så försiktigt, ställer sig på nära nog varenda rad så demonstrativt på Anti Avsans sida (accepterar hans hustrualibi!), att det är svårt att föreställa sig att han skulle ha agerat på samma sätt om gärningsmannen för honom varit en okänd NN och inte AA.

Axberger påstår att vittnet (Per Alfredsson) ljuger då han sagt att en bild som uppvisades av Olle Alsén föreställde Anti Avsan. Alfredsson ljuger inte. Bilden som Olle Alsén uppvisade var utlämnad av passmyndigheten och föreställde bevisligen denne Avsan, som Alfredsson klart och tydligt intygade att han flera gånger sett på gymmet i Upplands-Väsby. Axberger ljuger.

Vidare påtalar Axberger inte frånvaron av varje form av vittneskonfrontation, men påstår att flickorna kan ha misstagit sig rörande tidpunkten; det påståendet kan Axberger inte själv tro på.

Och signifikativt är givetvis all den omfattande information som Axberger utelämnar: all dokumentär information från Olle Alsén till Palmeutredarna, alla de åtta (!) förhören med ”Anneli” och ”Anki”.

När ”Anki” fick se sex bilder av misstänkta personer, utan att ett fotografi av Avsan fanns med i den framvisade bunten – ja, en sådan helt osannolik blunder påtalas inte av Axberger, som naturligtvis borde ha haft plats för in extenso-återgivning av de nio förhören med ”Anneli”, ”Anki” och, faktiskt med Avsan själv. Nu ges ett par refererande rader.

Men Axberger tvingar sig ändå till sist att medge att ”det finns dock knappast skäl att anta annat än att en händelse som gett upphov till tipset ägt rum, men att dess koppling till mordet kan vara en efterkonstruktion eller ett misstag”. Efterkonstruktion, misstag? Pratar Axberger i nattmössan?

Jag tror inte det. Han talar, vid avgrundens brant, med klar beräkning. Har han hela tiden vetat att mordet på Olof Palme begicks av Anti Avsan?

Jag överlämnar den frågan till mina bloggkorrespondenter. Sven Anér

Informerades Stockholms Tingsrätt om polisspåret?

21.1.2011. Till Ledningen för Stockholms Tingsrätt. 08-653 34 44. För kännedom och åtgärd även Svea hovrätt och Högsta domstolen!

När förundersökningsrapporten rörande mordet på statsminister Olof Palme presenterades för Stockholms Tingsrätt våren 1989 innehöll denna ingen som helst information om det stora antal

walkie-talkie-tips, 40 st, och

tips om inblandade poliser, 100 st,

som förelåg förtecknade hos rikskriminalpolisen, direkt kopplade till tiden kring den 28 februari samt till det nära mordområdet.

Dessa uppgifter blev utåt kända först genom den statliga granskningskommissionens rapport från sommaren 1999; jag hänvisar Tingsrätten till denna rapport.

Min fråga blir nu: är det troligt att Tingsrätten skulle ha dömt Christer Pettersson för detta statsministermord om Tingsrätten känt till att så ytterligt starka indicier rörande ett polisspår förelegat? Tingsrätten kan ju knappast ha tänkt sig en koppling mellan långt över hundra utpekade poliser och den ensamme missbrukaren Christer Pettersson?

Som Stockholms Tingsrätt i dag vet, var det inte Christer Petterson utan dåvarande ”baseball”-polisen Anti Avsan som sköt Olof Palme till döds, för att därefter vinna anställning som domare och i dag rådman vid Tingsrätten.

Skulle Tingsrätten finna, att mina konstateranden ej överensstämmer med faktiska förhållanden, utgår jag från att Tingsrätten gentemot mig vidtar lagliga åtgärder; i motsatt fall måste jag utgå från att Tingsrätten instämmer i min beskrivning. Jag motser sålunda omedelbart svar på denna skrivelse.

Sven Anér, 210814-5075, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

Komplettering 21.1: Jag ger belägg för ovanstående: walkie-talkies Rikskrim APAL-428-164/10 resp polistips SÄK AD-189-4635-10. Jag understryker att de uppgifter jag nu tagit fram var helt okända även för Christer Petterssons försvarare Arne Liljeros, liksom de var okända för Tingsrätten och sedermera även för Svea hovrätt och Högsta domstolen. Jag önskar sålunda Tingsrättens kommentar även till detta tillägg! Sven Anér

Svar til Marcus

21.1. Jag läser dig med intresse men kan inte svara med någon säkerhet beträffande mordets bakgrund. Däremot placerar jag Avsan vid Dekorima, Det förhållandet att Avsan ännu i dag inte är konfronterad med huvudvittnena vid Dekorima, Annelie och Anki, är för mig avgörande.

Vi kämpar vidare!

SvD: ”Vi följer inte utvecklingen på samma sätt som du…”

20.1.2011. Brev 18.1 till Sven Anér från SvD:s redaktionschef Martin Jönsson:

Hej, Tack för Ditt brev. Ledsen att svar dröjt.

Den ihärdiga och omfattande detaljgransknig och rapportering du ägnat dig åt när det gäller Palmemordet har ingen motsvarighet hos oss. Vi följer inte utvecklingen på samma sätt som du – och kan därför inet väntas kommentera alla detaljer i det du skickar till oss. Jag har själv inte sett det du refererar till, utan sannolikt har det hamnat hos inrikeschefen Tina Frennstedt.

Vi kommer naturligtvis att rapportera om läget i Palmeutredningen i samband med 25-årsdagen, men knappast lika ingående som du.

Om du vill delta som debattör då måste du ta den diskussionen med Carina Stensson, tf redaktör på Brännpunkt.

Med vänliga hälsningar, Martin Jönsson Redaktionschef SvD

Att ett svar verkligen kommit från SvD:s redaktionschef (inte redaktionssekreterare längre?) motiverar möjligen ett kors i taket, men brevets innehåll är blekt, bortåt kritvitt. Om ett ärende föreligger, som är stort, spännande och gåtfullt, kan detta ärende inte rimligen behandlas på detta slappa sätt av en stor tidning.

Mitt sätt att arbeta ”har ingen motsvarighet hos oss”, skriver Martin Jönsson, och medger därmed tydligen att mitt sätt att arbeta är lovvärt men omöjligt för den stora tidningen Svenska Dagbladet att kopiera – en konstig kommentar. Kring sanningar bör stora medier inte kompromissa, kan tyckas. Men SvD betraktar tydligen ett litet mord på en statsminister som en apart händelse i marginalen, värd en notis vid ett 25-årsminne, möjligen, men inte mer. Vill jag debattera får jag med mössan i hand antichambrera hos Carina.

Jönssons brev är förstås beklämmande. Det är inte en liten klapp på axeln jag behöver utan ett oreserverat erkännande, men det får jag inte av Martin Jönsson, SvD. Bara att konstatera. Jönsson letar inte ens fram min långa skrivelse rörande tänkbart högmålsbrott, adresserad till SvD:s chefredaktör. Den har nog kommit bort. Lugnast så.

Jag är rätt ensam i min kamp. Men det visste jag ju förut. Sven Anér

Får vissa förhör tas bort ur en förundersökning?

20.1.2011. Frågor till en jurist:

Förundersökningen i anledning av mordet på Olof Palme inleddes omedelbart efter 28.2.1986, och den leddes ursprungligen av Hans Holmér och åklagare knutna till Stockholms åklagarkammare.

I januari 1987 försvann Holmér och hela Stockholmsinslaget ur bilden, och ärendet lades hos riksåklagaren och rikskriminalpoliseb.

Vintern 1988-89 hämtades/anhölls/häktades/ Christer Pettersson för mordet. I maj 1989 inlämnades förundersökningsrapporten till Stockholms tingsrätt och åtal väcktes.

Min grundfråga är nu den här: Får vissa, klart väsentliga uppgifter tas bort ur en förundersökning avseende mord?

I fallet Palme har endast uppgifter och förhör medtagits som berör Christer Pettersson. Ingen annan person presenteras som misstänkt.

Mitt problem i dag är detta:

Jag efterfrågar hos rikskrim, Palmeenheten, tre grupper av dokument (spaningsuppslag och liknande) som behandlar

Walkie-talkie-tips i anslutning till mordområdet och mordtiden, ca 40 st.

Tips om poliser som kan kopplas till mordplatsen och mordet, ca 100 st

Allt som kan kopplas till Dekorimamannen, av mig preciserad som Anti Avsan, min gissning ca 50 st.

Inga av dessa uppgifter har av förundersökningsledningen ansetts ingå i den aktuella förundersökningen, Jag har sökt få ut denna dokumentation, varvid följande har hänt:

Walkie-talkie-tips: Avslag hos rikskrim och kammarrätten i Stockholm, ligger i dag överklagat hos regerinsgrätten (som heter något annat i dag)

Tips om poliser. Jag har begärt fram uppgifterna, men rikskrim har ännu inte svarat, Däremot har säkeerhetspolisen sänt mig 94 registerkort avseende anmälningar mot poliser och liknande ärenden. Jag begär från såväl rikskrim som säk ut de handlingar som står noterade på registerkorten och som alltså borde ge en mycket fyligare bild än de mycket kortfattade registerkorten, förda av PG Näss, Säk.

Dekorimamannen. Här har rikskrim trots ett tiotal påstötningar ej svarat.

Mot denna bakgrund frågar jag alltså:

Varför har inte dessa tre grupper av spaningsuppslag och andra handlingar medtagits i någon förundersökningsrapport? De båda första kategorierna förelåg specificerade och klara i maj 1989, medan uppgifterna om Dekorimamannen har påståtts bli kända först på senhösten 1992, medan ärendet fördes till HD

Jag menar nu att walkie-talkies och polistips skulle ha medtagits i den ursprungliga förundersökningsrapporten samt att uppgifterna om Dekorimamannen borde som kompletterande förundersökningsrapport ha lämnats in till Stockholms tingsrätt senast under 1994, då saken blivit publik.

Som läget bedöms i dag kan rikskrim och RÅ hävda att förundersökningen inte är avslutad och att ovanstående handlingar alltså kan förses med sekretess, medan jag menar att alla tre kategorierna borde ha ingått och i dag ingå i förundersökningen och alltså vara öppet tillgängliga.

Alltså: får viktiga uppgifter tas bort ur en förundersökning och bara sådant medtas som berör den påstått misstänkte men numera friade?

Förhör som förhör?

19.1.2011. Rikskrim, Palmeenheten:

Jag fick ut förhören med Lars Jeppsson ostrukna men inte walkie-talkie-tipsen – varför inte?

Båda ingår i förundersökningen rörande mordet på Olof Palme, båda avser händelser i omedelbar anknytning till själva mordet – vad är det som skiljer dem?

Jag önskar en noggrann förklaring och specifikation. Och jag önskar all annan info rörande allmänna handlingar som jag begär ut; vissa är snart tre månader gamla.

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

Varför Jeppsson men inte walkie-talkies?

19.1.2011. Till RÅ. 08-453 66 99.

Jag skulle sätta värde på om RÅ, i ett hyggligt tonläge, kunde jämlikt förvaltningslagens serviceparagraf , 4 §, informera mig om följande:

Jag har nyligen från rikskriminalpolisen utfått utskrifter av fyra förhör hållna med vittnet Lars Jeppsson i Palmeutredningen 1986-03-01 till 1989-08-30 och ingående i förundersökningen avseende mordet på Olof Palme.

Då blir min fråga: är inte också de ca 40 walkie-talkietipsen, från det centrala mordområdet och den nära mordtiden, också ingående i denna förundersökning? Men dessa walkie-talkie-tips skall jag enligt rikskriminalpolisen inte utfå, och jag förstår inte logiken.

Jeppson berättar utförligt om sina förehavanden i det centrala mordområdet vid den aktuella mordtiden, och dessa handlingar har jag fått ut. Varför inte de samtidigt noterade walkie-talkie-tipsen?

Tacksam för ett för en icke-jurist förståeligt svar, och tacksam också för ett annat tonfall än det jag nyligen har mötts av från Peter Lundkvists sida.

Engagerad hälsning!

Svar till Anonym/Marcus

18.1.2011. En intressant teori om alternerande skyttar, men jag tror inte på den. Vad som istället behövs är förstås att myndigheterna snarast offentliggör all tillgänglig dokumentation. Då blir bland annat alla Annelis och Ankis vittnesmål tillgängliga, och inte minst Anti Avsans. Anti Avsan har påstått att han "aldrig varit i Upplands-Väsby". Detta påstående motsägs klart av Per Alfredsson, som vid flera tillfällen sett Avsan på gymmet, liksom de båda flickorna gjort.

Ett grundligt förhör av Avsan, ett självklart grundligt förhör, skulle börja skapa klarhet. Men det passar tydligen inte Stig Edqvist & co, som ännu efter 25 år vägrar att konfrontera Anneli och Anki med Anti Avsan, vilket är otroligt. Bland mycket otroligt i denna affär.

Tack för ditt inlägg!Sven Anér

Var är mina allmänna handlingar?

18.1.2011. NY påminnelse 19.1!

Till Rikskriminalpolisen, Palmeenheten:

Jag väntar sedan i höstas och framåt på de allmänna handlingar jag har begärt att utfå, men av för mig svårbegriplig anledning trotsar Palmeenheten tryckfrihetsförordningen, som är en grundlag.

De handlingar jag väntar på är:

Alla handlingar som berör avsnittet ”Dekorimamannen”, bl a minst ett förhör med Anti Avsan samt åtta förhör med ”Anneli” och ”Anki”, vidare allt det material som av Olle Alsén inlämnats till spaningsledningen, förhör med Per Alfredsson mm. Rikskrim vet vad det handlar om.

Alla handlingar som berör de 94 registerkorten, dvs ca 100 spaningsuppslag mm samt 69 handlingar i samma ärende som innehas av rikskrim; dessa 100 resp 69 handlingar kan givetvis gå om lott.

Om dessa begärda handlingar har jag ingenting hört från rikskrim, vilket står i grov strid med TF, inte minst TF 2:12, ”på begäran genast”.

Alla mina skrivelser till rikskrim läggs numera ut på min blogg,

www.svenanerpalmemordet.blogspot.com

Mina tiotusentals besökare börjar undra om vi lever i ett av lagar styrt och reglerat samhälle?

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

Summary for English-speaking blog visitors:

Swedish veteran investigating author and Journalist Sven Anér has now been waiting for several months for documents in the Olof Palme assassination affair, which is against fundamental Swedish laws.

Among the documents that the Swedish Criminal Police refuses to send Sven Anér are the full description of the events surrounding the murder of Premier Olof Palme, events withheld from Anér and thus also from the Swedish public.

Official Sweden has for months been informed about this outrageous situation, but silence reigns, from present Premier Reinfeldt – closely conversant! - to all civil servants on a lower level.

Varför får jag inte begärda handlingar?

18.1.2011. Till JK.

Härmed anmäler jag, i anslutning till bifogad skrivelse till rikskriminalpolisen, Palmeenheten, att rikskriminalpolisen vägrar att handlägga mina ansökningar om utfående av allmänna handlingar rörande förundersökningen av mordet på Olof Palme.

Jag anser att rikskriminalpolisen bryter mot tryckfrihetsförordningen 2:12, och anhåller att JK snarast undersöker. Som JK förstår hindras jag i mitt yrke som undersökande journalist och författare.

Sänd dnr samt namn på handläggare, tack!

Sven Anér. Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

18.1.2011.

Internationalen: Kort slutreplik kring Palmemordet, från min sida:

Naturligtvis är jag på samma sida som Gunnar Wall. Men det finns gradskillnader i våra ställningstaganden. Gunnar skriver, i sin replik, att Christer Pettersson pekats ut ”på mycket bräckliga grunder”, medan jag tar ytterligare ett, kanske avgörande steg. Jag konstaterar att alla ”bevis” mot Christer Pettersson var falskeligen arrangerade av just de myndigheter som var och är satta att utreda mordet på Olof Palme, i syfte att presentera en syndabock som dessa myndigheter visste var oskyldig till mordet.

Där verkar som sagt finnas en gradskillnad, detta sagt även till Gunvor Karlström! Den dag den svenska allmänheten får upp ögonen för detta svarta faktum står vi inför en ny svensk sanning.

Gunnar Walls storverk ”Mörkläggning”, i två tunga volymer, är klassikern i Palmelitteraturen.

Sven Anér

Gärna ett svar, Martin Jönsson!

17.1.2011.

Martin Jönsson, SvD – En av de många svårigheter jag möter då jag arbetar med Palmematerialet är att jag aldrig dementeras, aldrig får besked om på vilka punkter jag skulle kunna tänkas ha lämnat felaktiga uppgifter. Detta händer aldrig, vare sig från myndigheters eller mediers sida.

Jag ber dig nu dels svara på mitt förra brev, dels kommentera bilagda anmälan till JK. Jag frågar nu helt uppriktigt:

Har du och SvD informationer som inte stämmer med mina? Låt mig då få veta detta, så kommer jag att noga granska och eventuellt modifiera mina uttalanden. Men får jag inga sådana explicita besked kan jag ju ingenting ändra.

Engagerad och undrande hälsning,

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala.

./. brev 16.1 till JK.