Sven Anér: Palmemordet

Olof Palmes patientjournal förfalskades i n n a n den kom till landstinget! Distribuera inte falska dokument!

2013-06-12T13:45:00.001+02:00

4.6.2013. Stockholms läns landsting:

Jag noterar mottagandet av ett papper som anges utgöra kopia av Olof Palmes äkta patientjournal, men som i själva verket är en kopia av en kopia av Olof Palmes falska patientjournal.

Den äkta journalen hade före maj månad 1989 förvanskats, på ett eller annat sätt i polisens regi. Den första förfalskningen uppvisades för mig av ännu ej i samband med förbrytelser entledigade rikskriminalchefen Tommy Lindström i maj 1989. På denna förfalskningen gick att se vid förstoring, redan med en lupp, att den påstådda siffran ”5” var en falskeligen ändrad siffra, av allt att döma en siffra ”8”, vilken skulle ha gett en mycket trolig ankomsttid, 23.38, till Sabbatsberg.

Under de mellanliggande åren, 1989 – 2006, har därefter en ny och tekniskt bättre förfalskning ägt rum; jag anser mig sålunda inte böra betvivla Landstingets uppgift att ingen förändring av patientjournalen skett sedan den andra förfalskningen 2006 nått Landstinget.

Men: det papper som Landstinget i dag innehar, och som Landstinget på beställning distribuerar – mot uttagande av rek-avgift - i kopior till alla som beställer, är en i grovt kriminellt syfte dubbelt förfalskad kopia, vilken måste ha utförts i nära anslutning till rikskriminalpolisen, eftersom dess dåvarande chef, den så sällan trovärdige Tommy Lindström, inför mig på sitt tjänsterum gick i god för den första förfalskningsversionen. Denna har antagligen utförts tämligen raskt efter mordet, men det kan jag ju inte veta säkert.

Stockholms läns landsting: Jag anklagar inte Landstinget för annat än ett ointresse av klarhet. Ta upp saken med rikskriminalpolisen, som i så hög grad är involverad! Hur har förfalskningarna kunnat gå till? Landstinget har redan alla relevanta bilagor.

Jag kommer inte att betala rek-avgiften, liksom jag inte betalar den första. Mitt agerande är självfallet konsekvent på denna punkt.

Undrande, ständigt oroad hälsning, även till Filippa Reinfeldt, som tyvärr känner så föga ansvar för detta så allvarliga landstingsärende.

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

Inga humanrester på kulorna – vad leder det till?

2013-06-11T13:59:00.000+02:00

11.6.2013. Till RPS. Angeläget!

Begäran om utfående av allmänna handlingar

Jag ger en bakgrund:

I Bilaga IV av förundersökningsrapporten avseende mordet på Olof Palme, sidan 122, sägs bl a:

Under vårt arbete vid mikroskopet sökte vi efter bland annat humant vävnadsmaterial. Vi såg mikroskopiskt små (okulärt ej iakttagbara) bruna till rödbruna fläckar. Vi var överens om att en analys borde företas för att utröna om fläckarna utgjordes av humant material. Emellertid visade det sig att så inte var fallet. Se vidare analysresultat sidan 18.

FBI konstaterar, sidan 4:

No blood or other tissue was identified on 02 and 03.

RPS kan alltså inte veta huruvida de båda kulorna verkligen berört paret Palmes kroppar, eller om det endast varit kläderna, inte deras ägare, som påskjutits.

Samtidigt kan konstateras att undersökningsresultaten från Bundeskriminalamt är censurerade, enligt Bilaga IV:s innehållsförteckning, sista sidan:

Utlåtande från Bundeskriminalamt, Wiesbaden, avseende undersökning av makarna Palmes kläder mm.

Detta utlåtande påstås alltsåvara hemligt. Uppenbarligen finns endast vissa, till svenska översatta delar av BKA-rapporten, medtagna i Bilaga IV, mot vilket jag starkt reagerar.

Jag önskar nu sålunda utfå utlåtandet/utlåtandena från Bundeskriminalamt i komplett och ostruket och ej översatt originalskick. Jag begär också att RPS beslut i detta ärende skall vara försett med utförlig motivering.

Jag begär omedelbar handläggning samt besked om handläggare och dnr.

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

Gräva djupt eller dutta på ytan?

2013-06-11T13:57:00.000+02:00

11.6.2013. Per Gahrton!

Verkligen tack för ditt utförliga och synpunktsmättade brev! Envis som jag är konstaterar jag dock att den ideologiska frontställningen mellan oss är orörd. Jag menar att en stor mängd konkreta avslöjanden i Palmeärendet vid en viss kvantitet innebär full praktisk bevisning, medan du närmast talar om ett litet tänkbart steg på vägen.

Skillnaden mellan dig och mig är kanske framför allt den att jag har tagit och tar mig tid att analysera varje liten halvsanning, varje liten lögn, analysera dem och inte minst hitta dem. Du tar i ditt brev knappast upp avgörande viktiga detaljer – vilket jag heller knappast kan begära, eftersom , en sådan forskarattack innebär nära nog ett livstidsjobb.

Låt mig gå from sounds to things!

Jag har i mitt arbete genomgående granskat den Marjasinska och så småningom framför allt den Axbergerska granskningskommissionen och dess märkliga 1000-sidesrapport från 1999.

En inledande synpunkt på denna kommission är den här: Om kommissionen nu har granskat, så har den rimligen tagit upp alla väsentligheter. Det som ej rapporteras måste rimligen vara detaljer, ner mot adiafora.

Jag går då till sidan 122 (första versionen) där det beträffande kulorna sägs:

De upphittade kulorna har med hjälp av en blyisotopisk undersökning med hög grad av sannolikhet kunnat bindas till de blyfragment de avskjutna kulorna avsatte i Olof och Lisbeth Palmes kläder.

Ja, det låter ju bra. Men uttalandet säger ju endast att två kulor vid något tillfälle passerat kläderna, inte att de har passerat några delar av kropparna!

I själva verket är Bundeskriminalamt i Wiesbaden långt ifrån tvärsäkert. Om jag tar fram förundersökningens bilagskompendium nr IV igen, så sägs där, i översättning från tyskan, följande, på sidan 12:

Under vårt /Bundeskriminalamts och den svenske polisen Krusells/ arbete vid mikroskopet sökte vi /på båda kulorna/ efter bl a humant vävnadsmaterial. Vi såg mikroskopiskt små (okulärt ej iakttagbara), bruna till rödbruna fläckar. Vi var överens om att en analys borde företas för att utröna om fläckarna utgjordes av humant material. Emellertid visade det sig att så inte var fallet.

Jag kan inte se att granskningskommissionen i sin rapport noterar detta anmärkningsvärda förhållande, nämligen att Bundeskriminalamt aldrig kunde hitta vad de hade som första uppdrag att hitta, nämligen att de båda översända kulorna snuddat vid eller passerat makarna Palmes kroppar!

Det talas mycket om biotopöverensstämmelser mellan kulorna och själva kläderna, men dessa överensstämmelseer skulle ju ha uppstått vid varje passage genom kläderna, även t ex vid fristående laboratoriebeskjutningar, utan paret Palme själva närvarande. Om två skott avlossas från samma vapen och med kulor från samma batch uppnås självfallet biotopparallellitet, det är en självklarhet. Humanöverenssstämmelse är något helt annat. Det var denna överensstämmelse Bundeskriminalamt hade som första uppgift att hitta. Men misslyckades.

Detta har granskningskommission naturligtvis insett men aktat sig för att notera. Kommissionen hade dessutom säkerligen tillgång till den ocensurerade bilagan IV, medan jag endast har den censurerade.

Jag har sett på den här saken tidigare, men det är först nu, i brevet till dig och vid min ordbehandlare, som jag ser saken helt klar; det blir ju ofta så vid forskning. Jag tror att förhållandet med de saknade humanresterna berörs ytterligare i den ocensurerade bilaga IV, om jag finge ta del.

En principiell kommentar. Jag menar att det är vid en noggrann analys, över hela fältet, som vi hittar de avgörande sanningarna. Och jag menar vidare, mycket bestämt, att mångaavgörande sanningar visar realiteter som går definitivt på tvärs med den mjukglass som regering och myndigheter vill servera oss.

Tänk på exemplet ovan, Per! Bara jag har frilagt det. När jag gjort detta, ska jag då säga mig: ja ja, men det kanske hade kört ihop sig…?

Det tänker jag aldrig börja göra, och jag tänker inte fila och sandpappra bort all kuslig bevisning för att i princip lämna fältet lika öppet som 1986.

Det är där vi skils åt, Per, detta sagt som ett konstaterande utan rancune. En Per med de myglande luntorna i knät skulle jag förstås uppskatta!

Din tillgivne

Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79

Die ZEIT, 1995: Artikel von Klaus Knapp, Berlin: Waren es Holmér, Lidbom, Ebbe Carlsson?

2013-06-09T13:55:00.000+02:00

9.6.13. Für Den SPIEGEL: Palme-Mord

Ich lese alte Bücher und Zeitungen und erinnere mich. Februar/März 1995 publizierte Die ZEIT Dokumentar-Material vom Journalisten Klaus Knapp in Berlin, mit dem ich zur Zeit zusammenarbeitete.

Ich gebe Ihnen jetzt die beiden Seiten von meinem Neuheits-Brief ”PALME-Nytt”, wo dies Geschichte ziemlich vollständig beschrieben ist. Die ZEIT bekam zur Zeit zwei Leser-Briefe, einen von

Wolfgang Scheidtin Hamburg , Radiologe, Mitglied der Deutsch-Schwedischen Gesellschaft in Köln:

Indizien unterstreichen dass Olof Palme Opfer eines politischen Attentats fiel, durchgeführt von einer wohl organisierten Gruppe nationalistischer Polizisten, und beschützt von Helfern unter Ankläger und Politiker…

Ein anderer Leser-Brief kam von dem in USA wohnenden deutschen Kunstkenner Gerhard Gruitrooy:

… die offenbare Arroganz und der offenbare Eigenwille das ein Staatsapparat kennzeichnet, das nicht nur in der westlichen Welt grossen Respekt für seine soziale und menschliche Eigenschafte geniesst…

Die schwedische Regierung gab keinen Kommentar.

Könnte Der SPIEGEL mit Der ZEIT kontakt nehmen??

Ich lege also die beiden aktuellen Seiten des PALME-Nytts bei.

Ich hoffe bald von Ihnen zu hören!

Mit vorzüglicher Hochachtung

Sven Anér, Karlsrogatan 85, S-Uppsala, Schweden. 018-15 12 79.

./. 2 Buchseiten.

Information som inte passar skuffas undan

2013-06-09T13:54:00.000+02:00

9.6.2013.

Aftonbladet har i dag en lång intervju med en äldre polisman som ser bakåt. Han säger sig tro att Olof Palmes mördare är en ensam man, en kall man. Kall kan säkert stämma, men ensam?

Detta har varit den svenska administrationens eviga räddningsplanka: Palmemordet ändrar inte vårt samhälle, i botten. Det råkade bara komma en förvirrad gärningsman förbi Dekorima, inget märkvärdigt, inget att uppröras över. Det behövdes aldrig någon organisation, behövdes aldrig minsta apparat.

Mycket är egendomligt. Mediers totala tystnad, medier befolkade av Sveriges per definition skickligaste arbetsledare och reportrar. Grundförutsättningarna för detta mord, grunddragen, de grundläggande uttalandena från hösta ort – allt försvinner om det inte passar.

Jag tar två exempel. Exempel som ger mordet i ett makabert nötskal, exempel som tydigt och klart har poppat upp i debatten men aldrig fått fotfäste.

Nr 1: Leif GW Persson sa två gånger i TV, 28.2.2011 och 28.2.2012, att

mordet skedde inom en konspiration av poliser, militärer och säkerhetspersoner.

Det dubbla uttalandet har aldrig kunnat missförstås, samtidigt som det aldrig på minsta sätt dementerats eller modifierats. Det står där, i stenstil, men har aldrig kommenterats mer än av mig på min bloggplattform.

GW avslöjade mordet på Olof Palme, men varken medier eller ens allmänhet har reagerat. Varför inte?

Nr 2: Jag har upprepade gånger berättat här på bloggen att Anti Avsan, i samtal med en äldre poliskollega, svarade så här på frågan om han är Olof Palmes mördare:

Nä nä, vi har sån uppbackning att ni kan aldrig ta oss.

Givetvis ett klart medgivande av skulden. Varefter ”uppbackningen” omedelbart trätt i funktion, hos myndigheter och regeringsorgan, ute på alla redaktioner:

”Tyat, tyst, Avsan råkade visst försäga sig, så glöm det!”

En filmfotograf jag låg ute i bushen med på ett flertal TV-turnéer hade som motto och mantra just ”Glöm det”, uttalat på lugn och diftongerad skånska. Om ingenting blir bättre av att klaga, så ”glöm det”.

Palmemordets nationella mantra i dag är ”Glöm det!”. Detta är Palmemordets andra dimension, Först nonchaleras gärningsmannen, det är steg ett. Sen talar gärningsmannen själv utomordentligt tydligt om att det är han som har begått mordet, och då inträder steg två. Dvs på nytt den totala tystnaden.

Detta är precis den policy och den publicistik som vi duktiga svenskar alltid har beskyllt alla diktaturer och halvdiktaturer för:

”Dom vränger och dom tiger; det gör inte vi här i svenska Svedala!”

Gör inte vi? Jag får förfrågningar: ”Förstår inga medier vad det är som håller på att hända?”

Jag brukar svara: ”Visst förstår dom, men vågar inte säga ifrån.

Jag hoppas nu på reaktioner från tyska ambassaden och från SPIEGEL i Hamburg. Jag vill att allt ska hända på en gång, men försöker tämja mig till tålamod.

Sven Anér

AB, utred!

2013-06-09T13:51:00.000+02:00

9.6.2013.

Jan Helin, Lena Mellin, AB!

Tysk diplomati, tyska medier går in i Palmeärendet i anslutning till bifogade dossier, inga dementier kommer in. Varför är svensk diplomati, svenska medier tysta? Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

Polisförbundet: ge mig ett besked!

2013-06-08T13:52:00.000+02:00

8.6.2013.

Till Svenska Polisförbundet, ordförande och styrelse!

Då Dag Andersson tillträdde befattningen som chef för den polisiära delen av förundersökningen i Palmeärendet hade jag vissa förhoppningar på nya initiativ, på klarhet.

Jag hade inledningsvis ett par bra samtal, det första sedan Dag Andersson själv hade ringt upp. Jag gav min syn på läget, utan att skönmåla, och jag trodde att Dag Andersson vore beredd att ungefärligen följa samma linjer som jag själv.

Därav blev dock intet, och tystnaden är nu lika massiv som tidigare. Jag vädjar därför till Polisförbundet att hjälpa till med att skapa klarhet. Den sammanfattning av viktiga delar av ärendet, som jag nu översänder, har aldrig under årens lopp i någon minsta del dementerats eller ifrågasatts. Jag informerar om faktiska sanningar, som, enligt min bestämda mening, har skymts och fördolts av ledningen för svensk polis.

Detta sakernas tillstånd måste brytas, och det känns angeläget att så sker med svenska poliser själva i täten, yrkesfolk som sannerligen inte längre kan vara betjänta av att tvingas arbeta skevt och snett för en ond sak.

Jag ber nu: ta upp min skrivelse i Förbundets styrelse, kom fram till ett resultat, låt mig få kännedom om detta resultat! Vad som än kommer fram måste det bli positivt, eftersom detta kommer att bli första tillfälle då svensk polis, in corpore, har kunnat se sanningen i vitögat.

Det är mycket möjligt att ett initiativ från Förbundets sida kan leda till en uppluckring av statsmaktens rigida hållning, leda fram till en ny och verklig sanning!

Jag hoppas på Förbundets snabba kommentar!

Engagerad och ständigt oroad hälsning,

Sven Anér, som journalistiskt bevakar detta ärende sedan över 27 år tillbaka. Själv fackligt tillhörig Svenska Journalistförbundet och Sveriges Författarförbund, tidigare fackligt aktivt på ledarposter inom SJF.

Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

-/- Dossier.

Inga svenska regeringsinstanser eller myndigheter har protesterat mot de uppgifter jag framför i ”THE PALME ZERO HOUR"

2013-06-08T13:50:00.000+02:00

8.6.2013. Likalydande skrivelser till: Tysklands Ambassad, SPIEGEL Verlag, Sveriges Ambassad i Berlin, Statsminister Fredrik Reinfeldt, Justitieminister Beatrice Ask, statsrådet Göran Hägglund, RÅ. RPS samt TT:

Sedan min dossier ”THE PALME ZERO HOUR – Sweden fooled Germany, Sweden fooled the World” den 3 juni i år lades ut på min blogg,

www.svenanerpalmemordet.blogspot.com,

har inga svenska regeringsinstanser eller myndigheter på minsta sätt protesterat mot de uppgifter jag framför i denna dossier.

Jag noterar därmed att svensk överhet reservationslöst medger att mina uppgifter är helt korrekta, varför jag kraftfullt uppmanar Tysklands Ambassad att agera i ett ärende där det dåvarande Västtyskland så nesligt utnyttjades för den svenska regeringens dunkla syften, ett oerhört brott mot vedertagen internationell samexistens.

Jag informerar FN i New York samt EU i Bryssel om denna synnerligen grova kränkning av nationell och internationell rätt.

Jag anhåller om mina adressaters omedelbara kommentarer.

Med djupt oroat engagemang,

Sven Anér, journalist och författare, sedan hösten 1986 bevakare av det kontroversiella Palmeärendet.

När sade Lisbeth Palme att hon blivit påskjuten?

2013-06-06T13:46:00.000+02:00

6.6.2013.

Rikskriminalpolisen.

Begäran om utfående av allmänna handlingar

Nr 1:Den handling/de handlingar, i kopia, som utvisar att Lisbeth Palme, omedelbart efter mordet på hennes make, skulle ha sagt att hon blivit påskjuten vid Dekorima 28.2.1986.

Jag hittar inte någon sådan handling. Då Lisbeth Palme i väntrummet på Sabbatsberg natten till den 1 mars 1986 bad att bli snabbt ”baddad” på ryggen av sin svåger, professorn i dermatologi Åke Nilzén, nämner hon ingenting om någon skottskada; Nilzén hade i så fall begärt omedelbart upprättande av rättsintyg. För sådan procedur fanns specialistkompetens på Sabbatsberg. Det framgår inte att Lisbeth Palme till någon enda av sina släktingar och vänner i väntrummet på Sabbatsberg skulle ha antytt någon egen skottskada, inte heller till besättningen på Sollentunaambulansen.

Nr 2:Jag önskar kopia av de förhör som avhållits med professor Åke Nilzén samt med dennes och Lisbeth Palmes svåger Claës Palme. rörande dessas kontakter med deras svägerska Lisbeth Palme i Sabbatsbergs väntrum 1.3.1986.

Vid brottsplatsen sade Lisbeth Palme ingenting om att hon skulle ha blivit påskjuten, t ex inte till poliskommissarie Gösta Söderström, förste polis på platsen, eller, så vitt känt, till ambulanspersonalen.

Är uppgifterna om en påskjutning en efterhandskonstruktion?

Omedelbar handläggning, sålunda!

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala.

Vittnesmål, avgivet till rikskriminalpolisen 6.6.2013:

Härmed meddelar jag att advokaten Claës Palme, som jag kände, för mig kring millennieskftet i telefon omtalat att han 1.3.1986 var närvarande i väntrummet på Sabbatsberg då professor Åke Nilzén baddade Lisbeth Palmes rygg samt att denne efteråt för Claës Palme omtalade att ingen som helst skråma varit synlig, endast ”en lätt rodnad”. Jag anhåller att detta vittnesmål tas till Palmeenhetens handlingar samt kommuniceras RÅ!

Sveriges regering förnekar inte att Lisbeth-kulan

är ett av svenska myndigheter arrangerat falsarium!

Sverige narrade Västtyskland att tro på alla lögnerna kring kulorna!

2013-06-04T13:42:00.000+02:00

4.6.2013.

Per Gahrton! Du skulle göra mig en stor tjänst om du ginge in på min blogg

www.svenanerpalmemordet.blogspot.com

och läste det tämligen långa inlägg som ligger främst!

Jag tar där upp en synnerligen viktig fråga, som jag några gånger har berört men knappast någon annan, nämligen hur Bundeskriminalamt i Wiesbaden omedelbart efter mordet narrades att tro att den ena kulan genomborrat Lisbeth Palmes mockapäls medan hon burit den vid Dekorima, medan det i själva verket rört sig om en laboratorieavlossad kula, efter mordet.

Bundeskriminalamt hittar inga humanrester på vare sig denna kula eller på den påstådda Olof-kulan men utfärdar ändå intyg, i tro att den beställande svenska myndigheten lämnat sanna uppgifter.

Brottet är enligt min mening ett av de värsta inom denna mordaffär. Det går rätt in i forskningens själ: fakta får inte vrängas!

Jag är, som du ser, i viss kontakt med Spiegel, men ännu inte helt etablerad. Tyska ambassaden samt svenska UD är inkopplade.

Gå in, Per!

Din tillgivne Sven

Für SPIEGEL Verlag. Von Sven Anér

2013-06-03T14:21:00.000+02:00

OLOF PALME – ZERO HOUR

Sweden fooled Germany, Sweden fooled the World

Lisbeth was never hit, but her coat was. And sent to Wiesbaden

3.6.2013.

Sehr Geehrte Damen und Herren, diesmal das Meiste auf Englisch.

Es ist heute leicht, in Schweden, die Palme Affaire und die immer wachsende Jugend-Arbeitslosigkeit zu verbinden. Die Vorortsarbeitslosigkeit in Stockholm steigert den Skeptizismus der Jungen gegen die Polizei, und die jungen Leute werden hart reagieren als sie bald die Wahrheit der Palme Affaire erfahren.

Besonders intressant für den SPIEGEL ist natürlich die Bundeskriminal-Geschichte. Sie ist ziemlich völlig beschrieben, aber ohne Verdacht gegen die Schweden in Beilage IV des Polizei-Berichts behandelt; kann bei der Schwedischen Kriminal-Polizei verlangt werden, Box 12256, S-102 26 Stockholm, Schweden. Die Sache war nie von schwedischen Medien berührt worden, obschon sie so zentral ist.

Das eine demokratische Staat die Andere in so einer Sache forschungsmässig betrügt ist unfassbar und unerhört.

My story continues in English, giving a number of the Palme Murder highlights, about which I have previously written to the SPIEGEL. It is not the full story – which has yet to be written – but enough to entice you to look inte this black mattter, via your own proficient staff reporters.

The Swedish Government fooling the West German Government should, as I just mentioned in German, be of specific interest to the SPIEGEL.

A Superb Agatha Mystery

”Murder,” said Inspector Battle, ”is the culmination of a lot of different circumstances, all converging at a given time. The murder itself is the end of the story. It´s Zero Hour.” In this Agatha Christie masterpiece of murder, Zero Hour brings brutal death to an old woman whose life has harmed no one and whose death benefits no one. But this is not the end, nor is it meant to be.

A girl confesses to a crime she did not commit. A child turns in fury on its playmate. A would-be suicide returns to the place where he had attempted destruction. Slowly coming in on the murderer, Inspector Battle realizes that all the apparently unrelated episodes are connected. Then, understanding the diabolical mind that planned violent death, Battle forces the killer to face his own Zero Hour.

This text stems from the cover of an Agatha Christie pocket book. It may connote the following text about the ”Zero Hour” of the Palme Murder.

The Zero Hour concept may apply to many murders, but it fits in specially well with the murder, February 28, 1986, of the Swedish Prime Minister and Social Democratic Party Leader Olof Palme, the man who, when he was ignominiously shot to death, was Sweden´s hub.

Everything, practically everything, had been planned beforehand, most of it long beforehand. When the accurate time-planning, down to every millimetre and every second, lay on the desk, this preliminary work had been on-going for at least a couple of months, but before that, the ”idealistic” and ideological preparations had been under way for a year, at least. The blue copy of the murder already existed. The shot outside the ”Dekorima” shop in Sveavägen in Stockholm City was a small remaining detail.

It is this year-long planning precision which, from the start, has been concealed by the men behind the murder, hidden to us, the gallery spectators, the Swedish public. No, it has always been pointed out by the conspirators, that it was a lone criminal who was seen escaping up the flight of steps to the Brunkeberg Hill, it was a lone criminal who had furnished his cronies with walkie-talkies, manuals för radio transmission and maps with flight plans, with drawings for every detail of the bogus ambulance system to be implemented for the murdered Premier, communicated to the secretly hired and informed staff at Sabbatsberg Hospital: ”This is what you should say. That there was a hole shot through the brown fur coat…” All this the murderer is supposed to have done, all he alone.

Must not accept a lift from Grand Cinema!

Everything connected with the Palme couple´s complicated visit to the Grand Cinema before the Zero Hour must be thought out, complete with spare solutions in case of hitches. Lisbeth Palme must ward off any proposal of a lift back home to the Old City in the chill of the February night, the couple must cross the wide Sveavägen Avenue and its heavy traffic, they must walk towards ”Dekorima”, towards Zero Hour.

No personal guards can be on duty, so suspend the guard! And if the complicated ambulance transportation, by the ”wrong” ambulance, were to be delayed, after the contact with the police inspector´s car in Stockholm North, in Vasastan, way off the ordinary route to Sabbatsberg Hospital, forgers of Olof Palme´s admission time to Sabbatsberg Hospital must be on the alert to fake a better time of arrival, to be noted on the journal.

Much to think about, as in a family before Xmas, but here the family are policemen, with their cronies in the defense system (to defend whom?) and the Security Service etc.

Money must be got hold of. Could financier Peter Wallenberg offer cash for the Putsch? He certainly could. And a gunman must be hired, at heavy cost. Where find him? Of course from the Stockholm Police A-group, among his comrades of the same persuasion. The gunman will be Sweden´s herostratically most renowned person ever. Anti Avsan was picked at an early stage, with perfect merits. Crack shot, no nerves.

Remained only to get Olof and Lisbeth Palme in position. Nothing must fail, for then the whole million crowns undertaking (Million? Billion…) would topple at the last moment. Lisbeth Palme held the key, and she used it. Arm in arm with her husband, so soon to die, she led him along the slippery Sveavägen pavement to Zero Hour. Wearing what coat? The brown fur coat or the dark coat in black cloth, with strap and hood?

It was this penetrated fur coat that was quickly dispatched to Bundeskriminalamt down at Wiesbaden, but it is the dark coat that Lisbeth Palme wears on the photo taken at Sabbatsberg Hospital, after she had been driven there in the police inspector´s car.

Lisbeth Palme leaving the police inspector´s car at Sabbatsberg Hospital, having a few minutes earlier deserted her husband Olof´s ambulance before its arrival at the hospital. This photo, this statement, have never been contradicted.

A police inspector´s car? Yes. She had switched from ambulance to police car in far away Vasastan, having deserted her dying or possibly dead husband´s ambulance near Odengatan – perhaps the most shattering event right after Zero Hour. Ambulance people I have talked to know no parallel. Dying or dead? No one could know for sure, before death had been certified by a Sabbatsberg doctor at 0.06 hrs on the first morning of March, 1986.

I have described Lisbeth Palme´s shameful activities at Dekorima in my book The Murder Closes Round Lisbeth Palme/ Mordets dunkel tätnar kring Lisbeth Palme /2012– this is the book in my Palme production which has caused the most controversy: could Lisbeth have…?

But there is a picture to prove.

The Fur Coat

The fur coat was thus dispatched to the then West German Wiesbaden, but had the shooting really been performed, with Lisbeth Palme wearing the fur coat? Or had the fur coat been shot through after the murder, under laboratory conditions – and had the Bundeskriminalamt been fooled?

Bundeskriminalamt in Wiesbaden found no human remains on any of the two alleged Palme bullets, but did not question the authenticity, did not ask for a Lisbeth Palme medical certificate, to prove possible injury. Bundeskriminalamt could have arrested the on-going spurious Swedish police investigation.

It has always been difficult, not to say impossible, to believe that a bullet could have passed through the narrow gap between fur coat and the victim´s back without injuring either Lisbeth Palme or the furry inside of the coat. Her back would have been badly hurt, as would the inside of the coat, next to the body. We are not allowed to see and hold the coat.

These pictures were taken in Wiesbaden by the Bundeskriminalamt´s photographer, who evidently must have thought that this was a genuine piece of evidence he had before him. It was not. It was a lie, it was high treason. Lisbeth Palme was never hit by any bullet.

”Sehr Geehrte Kollegen in Wiesbaden, wir schicken Ihnen Frau Palmes Mantel mit Gewebedurchtrennungen…” - an insult to the West German authorities.

Palme fired at or not? It has been under discussion why the conspirators have been so anxious to make the Swedish public believe this story. In order to show that the murderer did all in his might to get rid of a dangerous witness? This has always sounded complicated. If the murderer had really wanted to kill Lisbeth Palme he could not have missed. But he did not want to kill his conspiratrix.

The story of the shot directed at Lisbeth Palme does not come to earth at Dekorima but at Sabbatsberg Hospital, more than an hour later, when Lisbeth Palme, referring to an alleged pain, asked her brother-in-law Åke Nilzén, Professor of Dermatology, who as a near relative was present in the waiting-room, to sponge this spot with a wad of cotton. Nilzén, according to his brother-in-law Claës Palme, whom I knew personally, found no trace of a wound whatsoever.

If Nilzén had discovered a wound and not asked for the special certification required, this would have been a grave breach of medical conduct. Police have never touched this story, always anxious to guard Lisbeth Palme´s privacy.

The special Commission of Law Experts, appointed by the Swedish Government shortly after the murder, eyes in its report with great concern the non-existing medical certification and points out that this fact may well affect later inquiries into the very murder of Olof Palme; a grave accusation coming from the state´s own consultants. The matter is noted in a report paragraph, but it has never been reviewed by assassination inquirers or police. The official attitude still is that Lisbeth Palme had a very narrow escape, being fired at by the (lone!) murderer.

Further tasks for the conspirators? Oh yes.

Olof Palme must be picked up by an ambulance driver instructed to make a long detour from Dekorima to Sabbatsberg Hospital. He must stop somewhere in Vasastan and await the arrival of the police inspector´s car, let Lisbeth Palme leave the ambulance and her dying/dead husband, let Lisbeth Palme switch coats, and, at long length, continue to Sabbatsberg after this historically unique interruption, with the police car following after an unknown number of minutes.

In the picture was also the other ambulance, the Sabbatsberg ambulance, which had been ordered to Dekorima but must be stopped: ” What is this, we have already had one ambulance?”

This complicated ambulance planning must have called for several accomplices, some of them alerted to falsify Olof Palmes hospital journal.

I am not noting every single remarkableness. Most remarkable is perhaps the fact that everything, in spite of so many threatening stumbling-blocks and pitfalls., was a success. But the conspirators were lucky, and they are, if you wish, lucky to this day.

If someome had stumbled, what would have happened? Nothing, really?

Yes I think so. There was an applied intricate security thinking over the whole affair.

What could have gone wrong? Many things. Someone could have revealed a secret, perhaps unintentionally? Yes, but the gossip would have stuck in the police filter and been explained away.

The assassin, Anti Avsan, could have been recognized; this was his regular beat. Well, he w a s recognized, at the most dangerous spot and at the most crucial time! Yes, but the special kind of security thinking held. For seven years, no one sounded the alarm about Anneli and Anki, addressing Avsan in Finnish (!) in front of Dekorima. When the lid blew off, late in 1992, the investigators (of their own crime) may however have been slightly worried.

Operation Hush-Hush was launched, but intensive hushing up by diligent police officers at work led to the dimming of the whole Avsan story, and in 1999 the new Enquiry Commission reduced Avsan´s activities at Dekorima to nil. He was never there, he did not shoot… The Commission instead boosted Christer Pettersson´s guilt, and Anti Avsan, never mentioned by name in Swedish media, could, undisturbed by these media, commence his career up to the Stockholm Court of Justice, not to mention up to the Swedish Riksdag, for the Moderates. The Moderate MPs have been advised by me to read my book The Palme Murder; The Anti Avsan Affair, 2008, -09. To no avail.

The emergency brake had worked, so full speed ahead!

So much for background. Very much of this summary, not at all complete, has been left out by the Palme police unit, been left out or distorted.

And life and time goes on, after Zero Hour. Does the formal investigation go on? Hardly, since the civil servants at Polhemsgatan HQ know in detail, in minute detail, how the murder transpired. Anamnesia. Diagnosis. No use, really, to pretend to investigate what is so well known within the Palme Unit. A well cemented unit.

I have from time to time handed over relevant information to the Palme Unit, but the information has never been accepted, never looked into. I have, for instance, asked what has happened to the Lisbeth/Nilzén incident at Sabbatsberg, but this quite decisive episode has left no track on the orange-red covers in the police vault, so securely closed.

”Let us handle the Palme story, we do not need the assistance of news-mongers. Lisbeth Palme was hit – must Sven Anér question our every statement?”, the unit people seem to ask.

Why was this sordid, almost non-existent police inquiry never, in detail, questioned by media journalists? I can truly say that I never understood why not. Disclosures, small or big, create perspective and contour. How could journalists have believed that Christer Pettersson, officially under suspicion 1998-1998, unofficially suspected to this day, although dead, was Olof Palmes assassin? Swaying throgh the streets of Stockholm, always tipsy, often dead drunk – and he should have been the military-minded organizer of Sweden´s most complicated murder ever?

My colleagues, did you never grasp the absurdity?

How could the murder site have been so undisturbedly positioned at Dekorima, where all the people walked?

How could the very many policemen round Brunkeberg Hill have been accepted by journalists as natural elements of ordinary Stockholm police activities?

Did you never wonder?

Did you never wonder at the Prime Minister and his wife leisurely walking through the city streets of the night, unguarded, near midnight in the chill?

Why were you always so willing to explain away remarkable matters?

Why did you let me be the only one to single out Olof Palme´s assassin, now City Judge and Conservative member of the Swedish Riksdag?

An instance: Avsan, when asked this year by an elder police Colleague whether he was Olof Palme´s killer, evades the sharp question but answers:

”Oh, oh, we have so many good people behind us that you will never take us!”

This, of course, is consent:

”Yes, me and my buddies we were behind all this – and we still are!”

I walk through life considering myself to be reasonably honest, and I do not expect anyone to ”take” me. But Avsan does, he says so himself:

”There are some who wish to take me and my comrades, but we have our staunch supporters.”

An odd kind of life.

I notice that I am approaching the legal side of this affair. When I am in a sad mood I say to myself that there is no legality whatsoever, of the old, honest kind. A court judges impartially, that should be the base.

In the Palme Affair there is little court justice. ”Stockholms tingsrätt” and ”Svea hovrätt” glanced at Christer Pettersson and eventually did not condemn him, but they could have done much more. Something definite.

When the accusation against Pettersson was placed before the first of these courts, it should have been easy for the presiding judge to establish that Roger Östlund, alleged main witness for the prosecution, never had entered the picture. He was supposed to have placed a telephone call to drug dealer Sigge Cedergren, but this call, according to police minutes, actually came from Roger C e d e r g r e n , who was Sigge´s younger brother. Police had listened in, but their protocol was doubly falsified, which could have been easily seen by police, attorneys and judge, if they had wanted to. But no one wanted to go to the bottom and thus get Christer Pettersson, once and for all, off the hook.

If so, the case would probably never have reached the higher level of jurisdiction, nor would then the National Attorney have applied to the Supreme Court for review of the Pettersson case, based on doubtful ”new evidence”. Review was denied. What happened, now that no review was granted? The conspirators have had to start afresh but without Christer Pettersson, who was never connected with the Palme murder. Never.

But this murder went to court just once, with Christer Pettersson. Police and at least ten attorneys-at-law, with wide conscience, always pretended to believe what their police offers told them; it is Pettersson.

Take the entire Avsan Affair, which was never addressed by a critical judge because it never reached one. Only these mild attorneys who chose to swallow chatterboxes like Hans Ölvebro, the police inspector in charge, and similar persons. The attorneys never distrusted their police colleagues, who in some way managed to get hold of Avsan for a light interview, in spite of their allegation that they never found him – the Avsan Affair is full of absurd contradictions.

My good friend and colleague Olle Alsén, who found Avsan (one of the most exciting stories connected with the Palme murder), had many recorded telephone calls with the police officer in charge, Hans Ölvebro or his next-in-command, Lars Jonsson, dutifully following in Ölvebro´s footsteps. It is notable, however, how openly Jonsson expresses himself in this dialogue, never before published:

Jonsson: Well, showing one picture, or two… We do not show people pictures until we have a situation where we have not been able to identify a culprit in another way, or where we are pretty sure that we have got our man. But since our present information is so vague, we must really be sure in advance where we stand…

/Jonsson is obviously unwilling to confront Avsan with the two young witnesses from Dekorima – naturally, since Jonsson knows that his man is Avsan!/

Alsén: But would it matter if no result were reached, why can´t you just try? I showed a photo of Avsan /at the Upplands-Väsby gym which Avsan used to visit/, and of course this was perhaps not the right thing to do in a criminal matter, but I never said that this had to do with the Palme murder. I showed the Avsan picture to seven persons. One thought it resembled while one was certain, this shouldnt be irrelevant.

Jonsson: People want to help, they think this could be him. Then you go back to him showing a new photo – the possibility of a sure identification has disappeared.

Alsén: Yes, but if this is the only way?

Jonsson: Yes but if…

Alsén: You do not believe the original story, is that it?

Jonsson: No… well… the two girls have perhaps been in the city, and they have experienced something, but there is something that does not tally.

Alsén: But you cannot really know until you know…

End of page, but the long conversations go on. Go on to show that neither Ölvebro nor Jonsson will have anything to do with these girls. They are just causing trouble, and mole-hills become mountains, like when we talk to an unwilling child. Then everything becomes so difficult.

This Jonsson interview is clear. Police could have heard Avsan on a regular basis, but that was not part of the pattern.

The background is frightening. Jonsson knows, during the conversation with Alsén, that Anti Avsan is Olof Palme´s murderer. Jonsson knows, because he was one of those who hired him…

Alsén handed over some of his conversations, on paper, to the police authorities and had them registered and thus entered among the official murder documents; if this goes also for the Jonsson conversation I do not know.

It hurts when I specify: Police inquirers, who hired Olof Palme´s murderer, refuse to confront the two girls with pictures of Avsan, let alon confront them with Avsan live! You cannot get deeper. The attorneys do not object, and Sweden´s Courts were never informed.

I have never really been contradicted, over the years, the 27 years. And on many many occasions, especially during these last weeks, I have come across ominous proof of blatant criminal activities on the part of the authorities, criminal activities directly linked to the assassination of a Prime Minister. I protest, but I am whisked away.

Left, faked digit ”5”,from the spurious Olof Palme ambulance journal.. Right, a properly printed digit ”5” – but the correct, original digit, which has now disappeared, was an ”8”!

The almost unbelievable incident of Olof Palme´s doubly faked patient´s hospital journal is still officially unsolved. I approached Premier Fredrik Reinfeldts ex-wife Filippa, head of Stockholm hospitals, and ”socialstyrelsen”, the State Board of Social Services, asking them to investigate.

Filippa Reinfeldt never really answered my question whether the Journal was faked. Instead she insisted, in her official answer, that her Stockholm Board had no means of knowing if the journal in question had been falsified, and she did not care. She had no responsibility, and if I were so anxious to be informed, I ought to apply to Police HQ, she or her people did not intend to. It was Police HQ who had , back in 1989, given me the spurious journal…

And my original question was left unanswered.

The State Social Board, on the other hand, reported that the Board did not have to go to Court with such an irrelevant matter. No one had suffere the Board said, hinting that Olof Palme was probably dead anyway, before arrival at Sabbatsberg Hospital.

An incredible statement, massive in its cynicism.

My questions were never answered, but I received answers. This is what happens, along the line. Police, attorneys, Government institutions give me answers, of a kind, but the answers rarely apply to my distinct questions. This does not seem to matter. Once I have had their few lines I should be happy, the matter has been handled and is dead.

In Kafka Land.

I read what I have just written. There is nothing I would like to change. I might add black trimmings, which would only strengthen my thesis: the Palme Story is an enormous black lie, supported to this day by all important Swedish powers. It is my hope that international search-light on national Swedish shortcomings will, in the end, the near end, cause truth to win.

Uppsala, Sweden, June 3, 2013. Sven Anér, journalist, author

Karlsrogatan 85 A, Uppsala, S-752 39, Sweden. 018-15 12 79.

My blog, where this text will also appear:

www.svenanerpalmemordet.blogspot.com

Till Tysklands Ambassad och UD

2013-06-03T14:00:00.000+02:00

3.6.2013.

För Ambassadören.

Jag översänder skrivelse som i dag går till der SPIEGEL. Jag riktar i skrivelsen kritik mot Bundeskriminalamt för okritisk hantering av påstått bevismaterial i Palmeaffären, men min kritik riktar sig förstås framför allt mot svenska vederbörande.

Det är ju en stor forskningsskandal när en stat lurar en annan i ett så väsentligt spörsmål som ett statsministermord.

Jag sätter värde på Ambassadörens kommentar!

Med engagerad och oroad hälsning,

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

/Geht also auch zum deutschen Botschafter in Stockholm/.

3.6.2013.

Till svenska UD.

Jag informerar om förfalskade Palme-kulor som svensk polis tvingat Bundeskriminalamt i Wiesbaden att undersöka, och jag uppmanar UD att från min blogg

www.svenanerpalmemordet.blogspot.com

ta fram dossier i ärendet, daterad 3.6.13. Jag önskar UD:s kommentar.

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

Schwedische Behörden bestreiten nicht die Verfälschung Olof Palmes Patienten-Journals

2013-05-28T20:05:00.000+02:00

26.5.2013

SPIEGEL-Verlag, Gartred Alfeis!

Ich danke Ihnen für Ihren Brief 24.05.2013. und gebe Ihnen hier die späteste Entwicklung dieser grausamen Affaire Palme.

Auf meiner Frage ob das Patienten-Journal Olof Palmes verfälscht sei bestreiten die beiden Behörden ”Socialstyrelsen” bzw. ”Sjukvårdslandstingsrådet” gar nicht die von mir behaupteten Verfälschungen dieses Journals. Die beiden Behörden teilen nur mit dass sie die Sache nicht zu öffentlicher Anklage führen werden.

Ich lege die beiden Briefe von den beiden Behörden, auf Schwedisch bei, damit Sie, nach Übersetzung, sehen können dass das offizielle Schweden nicht diese wichtige Sache berühren will.

Lokale Schwedische Rundfunk-Stationen rapportieren jetzt über die Sache Palme, und mein Blog

www.svenanerpalmemordet.blogspot.com

bekommt immer mehr Besucher!

Fernseh ”Youtube”, Organisation ”VAKEN”, vorbereitet stundenlanges Interview mit mir.

Mit freundlichen und engagierten Grüssen,

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, S-752 39 Uppsala. 018-15 12 79

./. Drei Beilagen.

”Domstolsväsen – med uppgift att sörja för rättskipningen”

2013-05-28T19:56:00.001+02:00

28.5.2013.
Nationalencyklopedin ger, i upptakten till ämnet ”domstolsväsen”, vad som i praktiken blir ett anatema riktat mot dagens svenska rättsordning. Myndighet och andra makthavare kan tro sig bestämma, men domstolarna har makten. Ett ärende bör inte anses avgjort förrän en domstol sagt sitt.

Jag ger här NE:s inledningsord:

domstolsväsen, organisationen av den del av rättsordningen som har till uppgift att sörja för rättskipningen. Att slita tvister och utdöma straff och andra påföljder ankommer främst på domstolarna, även om privat rättskipning inom ramen för det s.k. skiljedomsförfarandetär förhållandevis vanlig inom det civilrättsliga området.

Domstolarnas sätt att fungera är av stor betydelse för att ett samhälle skall kunna kallas för rättsstat. En grundläggande princip, som särskilt klart utvecklades i Montesquieus maktdelningslära, är domstolarnas oberoende i förhållande till den politiska makten i form av riksdag och regering. Därtill kommer ett växande krav på domstolarnas oberoende i förhållande till den offentliga förvaltningen, vanligen formulerat som ett krav på att även olika beslut på myndighetsnivå skall kunna prövas av en oberoende domstol.

Som så ofta, när jag konfronterar mig själv med fakta, som får ersätta mina kanske virvlande tankar, klarnar perspektiven. ”Ett krav på att även olika beslut på myndighetsnivå skall kunna prövas av en oberoende domstol” -visst, det är där jag står varenda dag, när jag möter orubbliga åklagarmyndigheter som sällan utreder, endast dekreterar:

Så är det hr Anér. det får ni rätta och packa er efter!

I mitt skrämmande ärende ovan, där myndigheter och åklagare går som skrämda katter kring hett stoff, tvingas jag begära att jag prövas för falsk angivelse. Jag frågar mig: med vilket resultat?

Blir det inget åtal har RÅ medgivit att Olof Palmes patientjournal förfalskades, i så fall ett fantastiskt medgivande, blir det ett åtal har Palmeärendet hamnat där det omedelbart, 1986, borde ha hamnat, undan falsk maktdryg polis, undan maktdryga åklagare.

Palmeärendet äntligen vid skranket, efter 27 år?

Sven Anér

Jag begär att bli åtalad. Sven Anér.

2013-05-27T19:53:00.000+02:00

27.5.2013. Till RÅ. Ärende ÅM 2013/3787.

Med hänvisning till rubr ärende begär jag härmed att bli åtalad för

FALSK ANGIVELSE enligt BrB 15:6.

Jag har i skrivelser till socialstyrelsen, dnr 8.2-23202/2013-10, resp till sjukvårdslandstingsrådet i Stockholm, Filippa Reinfeldt, dnr I 5341, anmält, att socialstyrelsen nonchalerar dessa förfalskningar, resp att Filippa Reinfeldt hävdar att landstinget aldrig kan garantera inneliggande handlingars äkthet.

I ärendet har därefter bl a inträffat att varken socialstyrelsen eller sjukvårdslandstingsrådet avfärdat mina beskyllningar, däremot anfört vissa skäl till att ej gå vidare i ärendet; RÅ hänvisas till de aktuella handlingarna.

Därefter har överåklagare Hellstrand beslutat dela chefsåklagare Roswalls uppfattning att förundersökning inte ska inledas. ÅM 2013/3787.

Detta innebär, i ytterst tydlig klartext, att Hellstrand/Roswall beskyller mig för lögn och därmed för falsk angivelsei detta ärende.

Jag begär därför att jag omedelbart åtalas för

FALSK ANGIVELSE.

Jag försöker uppträda som en hederlig person. Jag begär att rättsstaten ska behandla mig som en hederlig person med rätt att prövas i domstol.

Det känns mycket viktigt att domstol får avgöra detta och sammanhängande ärenden.

Jag önskar omedelbart svar, dnr, samt namn på handläggare.

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

”Wheels within wheels…”

2013-05-25T19:51:00.000+02:00

25.5.2013.

Rubrikens engelska devis vill säga att allt hänger samman, ett hjul snurrar inte ensamt utan tillsammans med andra, hjul inom hjul.

Som så många kan jag inte släppa de brända bilarna i Husby på det gamla Järvfältet, där jag red på 30-talet och exercerade på 40-talet. Sen bebyggdes fältet under appellen ”Nya Järva Mål”, som någon 60-tals AD hittade på. Järva fick bli själva inbegreppet av ett sprittande sprudlande Stockholm.

Men något gick fel, och så fort oroligheter inleds i ett område av denna karaktär, med integreringssvårigheter, tonar gettot fram, Rosengårds-gettot. Och det letas syndabockar. Politiker och myndigheter examinerar och hittar hemgjorda orsaker – när den stora orsaken antagligen helt enkelt är frustration och pyrande ilska mot brist på jobb, en upplevd brist på empati.

Kompletterande orsaker? Självfallet. Jag ska peka på två, som kan tyckas långsökta, men som enligt min mening skapar bilden:

En skakig polisverksamhet, i spåren av en aldrig klarlagd konspiration mot Olof Palme, samt de mångas känsla av att ”storfinansen”,detta skällsord sedan 20-talet, handskas som den vill med påstått enkla personer ute kring Rinkeby och Tensta och Husby, i en annan värld.

En nära släkting arbetade på 60-talet, när Järva var nybebyggt, som speciallärare för inflyttade romer. Dessa fick behandlas fjärran från gängse skolförordningar, inte enligt några förordningar alls. Det fick enbart handla om empati, inte byråkrati. En morgon är en flicka inte i skolan, och inte de efterföljande dagarna heller. Vad har hänt? 14-åringen har gift sig. En värld vi inte kan förstå, på Söder eller Östermalm.

Frustration. Vi har alla känt frustration, en känsla som inte låter sig botas med aldrig så kloka argument, men som späs spå, i det aktuella fallet, menar jag, av svajig polis och av en vilsen makroekonomi som vanligt folk inte förstår.

Människor i förstäder känner när poliser inte är engagerat på deras sida. Där en fungerande närpolis har funnits har alltid utkanternas oro dämpats, det vet vi från Rosengård, tidvis, från Södertälje. När poliserna blir kalla byråkrater, utan personkännedom och utan empati, då självantänder konflikterna.

Kanske likadant med den stora ekonomin, nebulosaekonomin. Uppdagas oegentligheter späs oppositionen på, mot det etablerade samhället. I TV, och via två brandartiklar på SvD:s skära papper, har Wallenbergs-företaget Stora Enso attackerats, i dag när detta skrivs med den för SvD oerhört dramatiska rubriken som drar med iskalla kårar genom den svenska affärsvärlden:

Toppröta i Stora Enso och hos Wallenberg

med såväl Marcus som Peter Wallenberg utpekade som distinkta brottslingar kring miljarder som egentligen inte finns. Beskrivningen är skakande, men naturligtvis inte helt lätt att följa för en utanförstående. Ohederligheten kryper, innanför de kritstreckrandiga kavajerna, ”och så håller vi tyst på bolagsstämman!”

Skapar detta dagens Husby? Nej, inte som grundorsak. Men informationen tränger igenom: kan vi inte lita ens på Wallenberg? Som under 30-talets Saltsjöbadsanda, då vi kanske narrades lite grann men inte i megaformat.

Och ju mer jag ser på regeringens och rättssamhällets allt mer desperata försök att dölja en statsministers död (”blev han verkligen skjuten?” – en orolig röst i min telefon denna lördag), desto mer övertygad blir jag om att frågetecknen accelererar. Marcus, Peter, med engelskt uttal, Pirre?

När jag något år på stenåldern utan särskild entusiasm besökte handelshögskolan vid Sveavägen i Stockholm, framställde Bertil Ohlin och de andra höjdarna begreppet Wallenberg som synonymt med svensk heder. Det fick vi lära oss, fick skriva upp på kollegieblocket: Wallenberg = svensk omutlig heder! Inget att förundra sig över – Handelshögskolan var ju herrarna Wallenbergs egen personliga skapelse.

I dag tycks situationen vara den komplett omvända. Pirre tar lätt på bokföringen av miljarderna (”Dubbel bokföring” hette TV-programmet!), så till den grad att normalt Wallenbergtrogna Svenska Dagbladet slår till med en bokstavlig saltomortal (ett dödligt hopp) på sina nya skära sidor och ber, bokstavligen, allt vad Wallenberg heter fara åt helvete.

Kan jag koppla till Wallenberg, närmare bestämt till Peter, Pirre? O ja. I den av mig flera gånger refererade säkerhetsrapporten om 15 presumptiva samhällsförrädare har just Peter Wallenberg sin plats, (påstådd förrädare nr 10):

Och det var bråttom, Någonting måste göras, och fort. Via en hög svensk affärsman med rötterna i södra Afrika, Peter Wallenberg (F 10), fick man kontakt med Frihetsrörelsen /med som slutmål att röja undan Olof Palme, min anm/. Och ett hit team organiserades snabbt, bestående av legoknektar och några svenska poliser som brukade resa till Sydafrika på betald semester…

Sant? Ja, i vart fall aldrig motsagt. De 15 har aldrig blivit hörda om säkerhetsrapporten som lämnades in till Marjasinkommissionen och fick diarienummer 95-103, varefter Marjasins saga snart var all. Peter Wallenberg satt med goda apartheid-kontakter och med ett öppet samvete inför slutkapitlet i Olof Palmes liv. I dag bollar han med Stora Ensos luftballonger.

Tillbaka till Husby. Det här är vad de unga upproriska anar av den svenska dagsprofilen och grips av frustration. Medan Beatrice Ask (och Anti Avsan i SvD!!!) mullrar och dundrar om hårdare tag, ”jag är säker på att vår polis klarar av att hålla dem på mattan”.

Godtar jag brinnande bilar? Nej. Men enbart tuffa polisingripanden enligt Palmemördaren Anti Avsans recept ger ingen lösning.

Sven Anér (som vill bli förtalsanmäld av Avsan eller t ex RÅ, i denna onda värld).

”Ska en myndighet hålla koll på sina papper?” ”Ska en myndighet reagera på dödligt ambulansfiffel? ”Du pratar, Sven Anér”

2013-05-24T19:49:00.000+02:00

24.5.2013. Vi har följt en god vän till den sista vilan, vi förbereder försäljningen av ett älskat fritidshus – en komprimerad fredag, med verksamheter som vill rycka andan från oss. En begravningsdag blir alltid en heldag, som lämnar efter sig eftertankar och inte lämnar utrymme för just mer.

Brevbärarn kommer då äldste sonen Göran ska skjutsa oss till Vaksala kyrka med Upplands spetsigste torn.

”Nån bra post?” som jag alltid frågar Lena.

”Ja, polisen är det visst”.

Rikskrim sänder mig ännu ett nej-brev: nej jag får inte ut en bild av Lisbeth Palmes kappa. Den bedömer jag som hemlig. Men du kan ju alltid begära ett myndighetsbeslut, säger krkom Melander.

Årendet vill inte släppa min hjärna inne i kyrkan. Jag hade inte hittat bilden vid en första koll i de många pärmarna – men hur är det egentligen? Har jag inte den bilden någonstans ändå? Jag måste leta en gång till.

Jag sätter mig i vit skjorta och mörk slips och letar. Visst, så småningom kommer den fram, i svartvitt, från ett av mina PALME-nytt-nummer från år 2000 – visst där satt den.

Men det är väl knappast jag, som engagerad men oavlönad allmoge, som ska ha det pysande och pyrande Palmemordet på mina fem fingrar varje sekund. Jobbet är krkom Melanders. Hans jobb hade varit att sända mig bilden – säkerligen i bättre kvalitet än den jag har framför mig – och krkom Melander bör veta att en så central bild länge har legat ute hos media; senast visad, tycks det, av Uppdrag Granskning 2006, en av de få gånger UG har agerat i Palmesfären.

Melanders blunder, avsiktlig eller möjligen inte, kastar ilsket strålkastarljus över den förljugna verksamhet som år ut och år in oförtrutet pågår i det stora huset vid Polhemsgatan. Jag tror att Melander har vetat, men varje litet nålstick mot denne osannolikt besvärlige Sven Anér bör förstås injiceras, inom denna serie av trakasserier.

Tar jag i? Avsiktligt nålstick? Trakasseri? Nej, jag gör nog inte det. Inte när jag ser på 27 års surdeg, den som aldrig skulle ha börjat jäsa om någon hederlig polis efter den 28 februari 1986 hade sagt sig att Lisbeth Palme blev självfallet aldrig påskjuten, för då hade det naturligtvis ordnats med rättsintyg på Sabb, där en professor i dermatologi hade stått beredd att undersöka.

Tvivlet var sått, flera tvivel kom under de närmaste dagarna. Den 5-6 mars skulle hederliga poliser – och de borde ha varit många vid det här laget – chefer som assistenterna på fältet – ha kunnat konstatera att en arrangerad komplott råder, med kolleger medverkande!

Men den reaktionen kom inte, har ännu inte kommit. I stället väljer två viktiga myndigheter i sjukvårdens tjänst att slå ifrån sig, när jag visar att Olof Palmes journalblad blev förfalskat:

”Vi struntar i om våra grunddokument är förfalskade”, säger landstinget, överfört till samtalssvenska, och ”Palme var ändå död innan han kom till Sabb, så då spelar väl eventuell förfalskningskriminalitet ingen roll… Gå och lägg dig, Sven Anér och dra nåt gammalt över dig, det här är som det är, kan du inte fatta det?”

Jag kan fatta men inte acceptera, krkom Melander och Ask och Stark och Avsan, den senare häromdan Svenska Dagbladets rådgivare i brottsbekämpningsfrågor.

Jag ska gå och lägga mig, men jag ska inte dra nåt gammalt över mig utan ett nytvättat påslakan med rosor och slingrande grönt.

Sven Anér

V g sänd kopia av det ä k t a journalbladet!

2013-05-24T19:48:00.000+02:00

24.5.2013. Sth läns landsting, arkivet, Box 4151, 141 04 Huddinge.

Begäran om utfående av allmän handling

Jag önskar utfå kopia av

patientjournal Palme, Sven Olof Joachim, 27 01 30-0499.

Jag bilägger två versioner av detta journalblad, markerade ”Bilaga 2” resp ”Bilaga 3”. Jag ber nu landstinget utvälja vilken version landstinget anser vara den ursprungliga och korrekta samt markera den version som sänds till mig med:

”Detta är kopia av original- och ursprungsversionen av Olof Palmes patientjournal”.

Denna skrivelse från mig till landstinget läggs ut på min blogg

www.svenanerpalmemordet.blogspot.com,

varför det ju är möjligt att några av mina flera tusen bloggbesökare kommer att sända landstinget motsvarande begäran om utfående av denna allmänna handling. Det är då viktigt att landstinget behandlar detta ärende med stor akribi, så att inte den falska versionen sprids över landet.

Jag önskar omedelbar handläggning.

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

./. Bilagor ”2” resp 3”.

Detta är vårt Sverige nere i dyn

2013-05-23T19:46:00.000+02:00

23.5.2013. Till Kalla Fakta!

Jag skakas när jag hanterar detta ärende. Jag påtalar för socialstyrelsen att Olof Palmes patientjournal förfalskades, men det struntar denna styrelse i. Jag påtalar att ambulansen var avsiktligt 3 minuter försenad, från Dekorima till Sabbatsberg.

Det bryr sig socialstyrelsen inte det minsta om.

Styrelsen säger, omtolkad till vardagsspråk:

Det gjorde inte det bittersta att ambulansen med Palme blev lite försenad, för han var ändå död innan han kom fram till Sabb. Ingenting att gnälla om, Sven Anér. Ärendet avskrivs.

Djupare i cyniskt människoförakt går inte att komma.

Slå larm, Kalla Fakta! Begär fram hela ärendet från socialstyrelsen!

Han var ju redan död – fast inte dödförklarad; nej, nej, men visst var han död…

Mordet på Olof Palme har förändrat människor. Förändrat socialstyrelsens jurister från normala tjänstemän till Stasi-folk. Till 30-tals-folk.

Oroade och engagerade hälsningar,

Sven Anér. Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

./. Dokumentation. Begär även fram alla handlingar i ärendet från socialstyrelsen.

Göran Hägglund – agera mot socialstyrelsens grova cynism mot den skjutne Olof Palme!

2013-05-23T19:32:00.000+02:00

23.5.2012.

Till Socialministern. För angelägen kännedom och åtgärd: Läkartidningen!

Göran Hägglund – du har tidigare vid några tillfällen visat ett klart intresse för mitt arbete med Palmeärendet. Jag sänder dig nu, för omedelbar åtgärd, ett beslut av socialstyrelsen, som inte får stå oemotsagt, inte får stå orubbat.

Socialstyrelsen säger sålunda i klartext att Olof Palmes grovt försinkade ambulansfärd från Dekorima till Sabbatsbergs akutintag ”inte inverkade på skyddet för hans vårdskada”, trots att dödförklaringen av den svenske statsministern inte kom förrän kl 24.06, sålunda långt efter ambulanstransportens avslutning.

Sven Anér må ha rätt, menar styrelsen, men vi gör ingen åtalsanmälan. ”Klagomålet saknar direkt betydelse för patientsäkerheten”. Minsann! Det svenska ambulanskonceptet står i dag, Göran Hägglund, under intensiv debatt. Nu ger socialstyrelsen de möjligen försumliga ambulansförarna och –dirigerarna sitt stöd: åk gärna en liten omväg, det har ingen patient ont av!

Som du ser ifrågasätter styrelsen inte på någon punkt mina sakuppgifter rörande kusligt förfalskade och omförfalskade patientjournaler, men undviker ändå, med isande juristeri, att på minsta sätt agera.

Den svenska regeringen måste via dig gå i bräschen. Det gäller det olösta Palmemordet, och det gäller de snart tio miljonernas patientsäkerhet!

Djupt oroad hälsning!

Ta fram ärendet 8.2-23202/2013-10 Läs in det, agera!

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

./. Bilaga, ställd till alla mina bloggbesökare, www.svenanerpalmemordet.blogspot.com

”Sven Anér må ha rätt, men vi går inte till åtal!” Att Olof Palmes ambulanstransport försinkades bekymrar inte socialstyrelsen: ”Ingen betydelse för patientsäkerheten”

2013-05-23T19:30:00.000+02:00

23.5.2013. Till bloggbesökarna: reagera, agera! Med grov cynism avfärdar socialstyrelsen min anmälan om förfalskning av Olof Palmes patientjournal. Styrelsen bestrider ingalunda mina uppgifter, men påstår att –

ja, jag återger hela socialstyrelsens beslut; det är inte särskilt långt, men det har dramatisk betydelse, som en del av svenska myndigheters förskrämda hantering av allt som rör mordet på en statsminister:

Socialstyrelsen BESLUT 2013-05-22 Dnr 8.2-23202/2013-10

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A. 752 39 Uppsala.

Ärendet

Klagomål gällande synpunkter på patientjournal vid Sabbatsbergs sjukhus.

Socialstyrelsens beslut

Ärendet avskrivs.

Bakgrund

Du har skrivit till Socialstyrelsen och anfört att förfalskningar skett i patientjournal. I senare inkommen skrivelse har du bl.a. klagat på Socialstyrelsens långamma handläggning.

Skälen för beslutet

Tillämpliga bestämmelser

Socialstyrelsen får enligt 7 kap 12 § första stycket patientsäkerhetslagen (2010:659) avstå att utreda ett klagomål om klagomålet saknar direkt betydelse för patientsäkerheten och det saknas skäl att överväga åtalsanmälan 7 kap 23 eller 29 §§ samma lag.

Socialstyrelsen finner, efter genomgång av anmälan med bilagor och senare inkomna handlingar, att klagomålet saknar direkt betydelse för patientsäkerheten med hänsyn till att det avser ett handlande som inte inverkar på skyddet mot vårdskada enligt definitionen i kap 5 § samma lag. Det saknas även skäl att överväga åtalsanmälan. Ärendet ska därför avskrivas.

Beslut i detta ärende har fattats av sektionschefen Eva Wastenson. I den slutliga handläggningen har inspektören Christina Franzén deltagit. Inspektören Pia Oscarsson har varit föredragande.

För Socialstyrelsen: Eva Wastenson Pia Oscarsson

Detta beslut går inte att överklaga.

Så långt detta märkliga beslut. Jag kommenterar

Nr 1: Det är synnerligen viktigt att notera att socialstyrelsen över huvud taget inte berör den viktiga sakfrågan: är Sven Anérs uppgifter rörande förfalskning av patientjournal korrekta? (Eller ens nämner att saken gäller Olof Palme?)

Jag har mycket svårt att föreställa mig att styrelsen, om den funnit att mina påståenden varit felaktiga, inte skulle ha noterat detta samt redan på denna grund avskrivit ärendet. Men styrelsen rör inte vid denna fråga om förfalskning, som om den vore ointressant, närmast en nullitet. Detta är ytterst anmärkningsvärt.

Nr 2: Styrelsen påstår att

Klagomålet saknar direkt betydelse för patientsäkerheten,

Vilket är ett oerhört påstående.

Jag har, i min anmälan, mycket tydligt skrivit att avsikten med journalförfalskningen – som styrelsen ingalunda dementerar – varit att söka förkorta körtiden från Dekorima till Sabbatsbergs akutintag med 3 minuter, från ankomsttid till Sabbatsberg 23.38, den faktiska ankomsttiden, till 23.35, den förfalskade ankomsttiden.

Redan själva förfarandet, aldrig av styrelsen ifrågasatt, borde ha väckt styrelsens intresse, med implikationer in mot hela ambulans- och akutmottagningsorganisationen vid Sabbatsberg. Ett sjukhus och dess ambulansrutiner fungerar helt enkelt inte, då en statsminister skjuts, men detta är inte socialstyrelsens bord!

Den ultimata cynismen är denna:”saknar direkt betydelse för patientsäkerheten!”

Olof Palme dödförklarades av läkare på Sabbatsbergs sjukhus den 1 mars kl 6 minuter över 24, alltså in på lördagen den 1 mars 1986. Medan Olof Palme befann sig under långt, kriminellt långt utdragen transport från Dekorima, över Vasastan(!) till Sabbatsberg, med faktisk ankomst 23.38, finns ingen som helst bekräftelse på att döden skulle ha inträffat redan under körningen. Formellt, och kanske faktiskt, har Olof Palme varit vid liv under denna på alla punkter reglementsstridiga färd till sjukhuset.

Men styrelsen har sin bedömning klar: ”…saknar direkt betydelse…” Socialstyrelsen, och ett antal förmodligen framstående medarbetare, säger alltså rätt upp och ner till en person som önskar klarhet, att det rör oss inte i ryggen att statsminister Olof Palme fick en ambulansskjuts som kan ha varit lite hipp som happ, för han var säkert redan död…

Jag har under mitt 27-åriga arbete med journalistisk bevakning av Palmeutredningen ofta sett brist på empati. Men detta tar det mörka priset. Läs igenom ett par gånger och gör dina egna reflexioner. Lägre kan en statlig myndighet, med ansvar för liv och lem, inte komma, inte komma ner i den falska byråkratiska dyn.

När socialstyrelsen inte på en enda punkt kunde beslå mig med felaktiga uppgifter eller påståenden, valde socialstyrelsen samma väg som t ex RÅ eller RPS föredrar att gå: att inte åtala. Att i fridens namn inte åtala!

Men kvar står: socialstyrelsen ifrågasätter inte mina sakuppgifter. Det må vara ett steg framåt. Ett avgörande steg framåt.

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

Vad händer då Palmegåtan klarnar?

2013-05-22T19:29:00.000+02:00

22.5.2013. Till Lena Mellin, Aftonbladet.

Lena, det kändes väldigt otäckt att se och höra Reinfeldt i TV om Husbybränderna. Hur han krampaktigt försvarade den polismakt som för 27 år sedan såg till att sittande statsminister mördades på öppen gata och som därefter placerat sin omhuldade Anti Avsan i tingsrätt och riksdag – ett alltid lika groteskt scenario.

Jag fruktar det värsta, Lena. Förortsungdomarna befinner sig redan i svår konflikt med polisen. De anser sig på alla områden svikna, framför allt för omöjligheten att få ett rejält arbete. Hur ska de se på sina liv när det klart kan proklameras att Olof Palme mördades i en komplott som låg och ligger nära staten samt att detta redan i sig otroliga ärende försinkats och förljugits av samme Reinfeldt, med kamrater, som låtsas söka deras förtroende, någonstans under lagens långa arm.

Vad finns för svensk beredskap? Finns det någon, mer än att försäkran till Avsan ideligen förnyas:

Vi lovar dig att du aldrig ska åka fast! Ni kan inte ta oss…

Klarar du av, Lena, en aldrig dementerad lista av mord och lögner och övergrepp i rättssak som kan lokaliseras till enbart Dekorima?

Lisbeth Palme aldrig påskjuten, enligt sin svåger Åke Nilzén, professor och dermatolog, hudläkare.

Eftersom Lisbeth Palme aldrig blev påskjuten inträder enligt den statliga juristkommissionen ett läge där hela utredningen av mordet på Olof Palme borde göras om!

För att dölja att ambulansen tog otroliga åtta minuterför den korta färden Dekorima-Sabb suddas Olof Palmes patientjournal, så att körtiden ser ut att ha varit ca 5 minuter och inte verklighetens 8!

Sollentunaambulansen,som av en slump hettes passera Dekorima, ingick i själv verket i komplotten; därför sändes heller aldrig den beställda Sabbatsbergsambulansen till Dekorima.

När jag 1989 frågar om patientjournalen skickar Tommy Lindström, vår då ännu ej entledigade höge rikskriminalchef,fram sig själv för att, vid personligt sammanträffande på polishuset, tala den bångstyrige Sven Anér till rätta: det var ingen förfalskning, det var en förskjutning i kopieringen – ren lögn, se bilagorna!

Det mänskligt möjligen mest skrämmande: Lisbeth Palme övergerOlofs ambulans uppe i Vasastan – dit de aldrig hade bort köra – och låter den döende eller möjligen döde Olof färdas ensam till Sabbatsberg. Att maka överger makens ambulans är otroligt.

Detta vet AB och dess skickliga reportrar, men i dag får ingenting stå i tidningen, Läs mina bilagor!

Din tillgivne Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

PS:Perspektivet, Lena: 10 miljoner människor i Sverige får av sin regering veta att lustigt nog var det en piketpolis som sköt Olof Palme på order av folk i toppen…

Vad kommer att hända? Psykologiskt, psykiatriskt, mentalt? Vad händer med hela poliskåren? Där många vetat, de flesta anat. Vad händer politiskt? Högern kan ju inte göras ensam ansvarig.

Vad hände med alla klyschor och klichéer och valparoller och mantran? ”X-partiet för framtiden!” Vilken framtid?

Skolorna, skolbarnen, skolungdomen? Varför ska vi läsa om Sverige, när Sverige är bara skit? När Sverige klipper till sin egen statsminister och sedan försöker dra ett gammalt täcke över?

Skattemoralen? Kom för fan inte till oss och snacka skattemoral längre!

Utlandet? Schweden, das Land das seinen eigenen Minister-Präsidenten erschossen hat. Sweden, kills its Prime Ministers. Sweden, the Middle Way. Sweden, Land of Dreams, must we do business with you? Au revoir, la Suède…

Kungahuset? Vad säger kungen när han får höra att hans främste rådgivare, statsministern, som varit skyldig att informera honom om stora svenska och utländska händelser, hållit tyst? Kungen borde förstås ta sin krona och gå, med hela familjen.

EU, FN? Kanvi stanna kvar? Fårvi stanna kvar? Eller ska vi bli sittande med våra isbjörnar. En ny istid…

Lena Mellin på Aftonbladet, kommer folk att säga, du är ju insatt i alla stora frågor, hur kunde du missa mordet på en statsminister?

Ginungagap nästa. DS.

Finansministern: Ingrip mot Sth läns landsting!

2013-05-21T19:27:00.000+02:00

21.5.2013. Till Finansministern!

Undertecknad Sven Anér anmäler härmed, för Statsrådets information och omedelbara åtgärd, ett märkligt agerande från Stockholms läns landstings sida, i ärende I-5341, vilket är direkt kopplat till minuterna som följde på mordet på statsminister Olof Palme.

Jag komprimerar, och jag hänvisar Statsrådet till de skrivelser som förvaras hos Stockholms läns landsting under diarienummer I-5341. Är finans fel departement, v g remittera rätt!

Sammanfattning:Jag begärde från landstinget ut kopia av Olof Palmes patientjournal från införandet mordnatten vid Sabbatsbergs akutmottagning.

Landstinget sände mig vad som angavs vara kopia av denna patientjournal, men jag hävdar att kopian tagits från en förfalskning, presenterad för mig vid ett personligt sammanträffande i maj 1989 mellan mig och dåvarande rikskriminalchefen Tommy Lindström, varvid denne hävdade att de klara diskrepanser i utstämplingen av ankomsttiden till Sabbatsberg härrörde ur ett kopieringsförfarande, vilket enligt Lindström hade ”förändrat den aktuella siffrans, en 5:as, struktur”. Lindströms påstående var falskt den gången, och det är lika falskt i dag. En äkta siffra, antagligen en 8:a, hade förvanskats/förfalskats till en 5:a, uppenbarligen i syfte att till synes förkorta ambulansens sanna körtid Dekorima-Sabbatsberg med 3 minuter. Journalen är i dag återförfalskad. Se tre klargörande bilagor!

Landstinget hävdar nu, i det senaste brev jag erhållit, att

landstinget inte har någon rättslig möjlighet att utreda om en patientjournal har blivit förfalskad.

Jag är förbluffad över påståendet. Skulle svensk statlig myndighet inte ha någon skyldighet att ansvara för hos myndigheten inneliggande dokumentation? Jag anhåller nu att Statsrådet omedelbart, och med kraft, går in i detta ärende, med dess förgreningar och utvikningar. Min klara förmodan är att jag inte skulle ha fått ett svar liknande detta om inte ärendet gällt en så allvarlig och central fråga som det enligt uppgift fortfarande olösta mordet på dåvarande statsministern Olof Palme.

Sänd mig omedelbart dnr och namn på handläggare samt Statsrådets första kommentar! Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39. 018-15 12 79.

./. 3 bil.

”Tycker du att det har dröjt? Det vet jag inte…

2013-05-20T19:25:00.000+02:00

20.5.2013. Under hela tiden som min närkontakt med socialstyrelsen och landstinget har pågått har jag inte en enda gång lyft på telefonluren och ringt vederbörande handläggare. Varför inte?

Jag har knappast hoppats på något resultat – eller kanske ett negativt resultat; det var väldigt vad han har bråttom…

I stället har jag, som kunnat ses på bloggen, skickat en del kompletterande dokumentation till mina båda så hyperaktuella adressater; kanske detta har sinkat? Jag har just ingen insyn i myndigheters arbetsmetoder och kynnen.

Nu tog jag i alla fall mod till mig i dag och hamnade först hos Pia Oscarsson på Socialstyrelsen, avdelning Stockholm.

”Hur långt har ni kommit med mitt Palmeärende? Det verkar ta tid?”

”Tycker du det, det vet jag inte. Men nu börjar ett beslut närma sig. Det är många beslutsfattare som ska komma fram till en lösning.”

Ett vänligt samtal, men inte tillstymmelse till darr på Pias röst. Ett ärende av många. Att just mitt ärende skulle kunna bli omvälvande för hela Sverige? Nej, det var inga tankar Pia hade,

Påringningar till landstinget gick sämre, för chefsjuristen Ann Rundquist var inte inne, ett vanligt byråkratiskt vakuum. Jag får försöka igen i morgon tisdag. Då ska vi åka ut med mäklare Linn till Hjelmbergstorpet under försäljning: bl a ska det fotograferas från en hög stång, en sorts hemgjord flygbild. Men jag hinner nog söka Ann.

Är det något stort jag så envist håller på med? Eller bara ett lite knorvigt myndighetsärende, av många tusen? Är det synd om mig? Jag har lätt för att bli synd om. När ingenting händer och då jag tycker mig tala från ett annat hörn av världen än Ann och Pia – och Filippa. Har hon pratat med sin förre man? Och har i så fall ett jäv uppstått? Det kan jag inte bedöma.

Sven Anér

Parters rätt att få del av uppgifter

2013-05-19T19:24:00.000+02:00

19.5.2013. Till Sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt, ärende

I 5041.

Förvaltningslagen, 16§, inledningsvis:

En sökande, klagande eller annan part har rätt att ta del av det som tillförts ärendet. om detta avser myndighetsutövning mot någon enskild.

Jämlikt rubr paragraf anhåller jag att snarast få ta del av ”det som tillförts” rubr ärende: inkommande resp utgående handlingar, tjänsteanteckningar, samtalsuppteckningar, konferensnoteringar och liknande.

Min anhållan känns extra viktig med tanke på den tidsutdräkt som redan föreligger.

Skulle kostnad uppstå ber jag Styrelsen bifoga faktura, vilken omedelbart kommer att honoreras. Sänd ej per postförskott vilket medför stort besvär samt kostnader.

Oroad och engagerad hälsning!

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.