Vad händer nu, i maj? Oväntat, sensationellt mycket. Vänds gamla Svedala ner och upp? Rätt upp?

3.5.2013. Kompletterande bakgrundsinformation till

Socialstyrelsen, ärende 8.2-23202/2013, samt till

Filippa Reinfeldt, ärende I-5341.

Det känns viktigt för mig att tämligen exakt markera var jag står i fråga om mordets bakgrund. Ett mord på en statsminister är ett i alla avseenden stort företag, och skulle detta mord ha tillkommit mer eller mindre slumpmässigt skulle förövaren bl a knappast ha kunnat undkomma.

Det utmärkande för mordet på Olof Palme är alla förberedelser, alla förtänksamma skyddsåtgärder, alla komplicerade efterhandsförklaringar. Det har, enlig min bestämda mening länge, nära nog från första början, varit lätt att ana en närmast militärt organiserad konspiration bakom bakhållsmordet vid Dekorima.

Vem har kunnat ställa upp med en dylik organisation? Personalmässigt och utrustningsmässigt självfallet Stockholms polismyndighet, sorterande under en länspolismästare Hans Holmér, som tydligen med en blandning av disciplin och camaraderie – och, i botten, en allmänt cynisk attityd till sitt uppdrag och till livet, inte väjde för den yttersta av åtgärder.

From sounds to things: Jag kom tidigt under mina forskningar – och jag har ingalunda varit ensam – till slutsatsen att detta statsministermord, alltsedan ett antal veckor, kanske månader före själva gärningen, fanns så att säga invävt inom Stockholms poliskår och säkerhetspolisen, exekutivt förberett. Ovanför den exekutive Hans Holmér och dennes tjänstvilliga underlydande har funnits en högsta stab, som skymtar i det följande.

På årsdagen av Palmemordet 2011 och 2012 , den 28 februari, framträdde den dåvarande chefskriminologen vid rikspolisstyrelsen professor Leif GW Persson i ett kvällsprogram i SVT 1, där han vid båda tillfällena, och med nära nog identiska formuleringar, förklarade att

statsminister Olof Palme mördades inom en konspiration av poliser, militärer och säkerhetspersoner,

alltså det mest sensationella yttrandet någonsin i anslutning till detta formellt olösta mord. Lydelsen kan mina adressater givetvis kontrollera hos SVT:s ledning.

Det hade varit att vänta att hela mordgåtan därmed, helt officiellt, finge ansetts löst. Om en vid polisen anställd, högst stabsplacerad person, i TV för den svenska allmänheten kan berätta hur mordet gick till, måste ju, kan man tycka, saken ha varit klar.

Men ingalunda. Perssons uttalande väckte varken 2011 eller 2012 minsta uppmärksamhet. Persson själv kommenterade aldrig sin egen sensation, och inget medium har, så vitt jag kunnat se, noterat saken, refererat, kommenterat.

Perssons uttalande från SVT:s kateder är i dag i princip okänt för svensk allmänhet. Själv har jag med yttersta uppmärksamhet följt Perssons rapportering, vilken helt har kommit att stämma med min egen uppfattning av sakläget.

Poliser? Ja, mordet begicks av dåvarande piketpolisen, nuvarande rådmannen vid Stockholms tingsrätt och moderate ledamoten av Sveriges riksdag, Anti Avsan, i dag rent av moderat representant i det betydelsefulla justitieutskottet.

Avsan har vid mordet varit omgiven av de av Holmér rekryterade poliskamraterna, på fältet och vid olika rapporteringscentraler.

Som jag tidigare nämnt har ju Anti Avsan nyligen konstaterat att

vi har en sådan uppbackning att ni kan inte ta oss,

i praktiken ett morderkännande, för egen och kamraternas del.

Jo då, poliser är helt rätt, Persson.

Militärer. Ja, säkert. Bl a ett antal höga militärer och försvarsanknutna personer finns listade i en 15-mannaförteckning, framlagd inför den första granskningskommissionen av en tidigare statligt anställd säkerhetsexpert. Listan, med en tidigare chef för säkerhetspolisen i toppen och med den entledigade chefen för rikskriminalpolisen, polisöverintendenten Tommy Lindström som sista men säkerligen inte minst betydelsefulla namn, har sedan 1996 funnits med i dokumentationen från Marjasinkommissionen, men den har aldrig analyserats eller lagts till grund för minsta utredning, av åklagare eller polis.

Så militärer, ja.

Säkerhetspersoner. Holmér, vilken som tidigare själv chef för säkerhetstjänsten hade god kvarvarande kontakt med bl a den inflytelserike säkerhetsmannen PG Näss. Dessa två kom gemensamt bl a att ansvara för att praktiskt taget varenda i Palmesammanhanget misstänkt polis mönstrades ut ur kortlådorna, under mantrat ”han är hörd”.

Som säkerhetspersoner, ja.

Mina adressater frågar mig givetvis nu: hur har detta kunnat hållas hemligt? Svaret blir: det har egentligen aldrig hållits hemligt. De omständigheter jag här skildrar har länge varit kända, för makt och myndighet och medier, men detta är ett område som inte följer gängse revirregler. Vissa saker hålls det tyst om.

När mina adressater båda, var för sig, just har beslutat att på eget initiativ skapa ett ärende av i första hand de aldrig dementerade uppgifterna om förfalskningen och omförfalskningen av statsminister Olof Palmes patientjournal, djupt in i en avgörande ömtålig och samhällsviktig hantering, har ni också, som de båda första svenska instanserna, drivit en bräsch i den mur som sedan över ett kvartssekel byggts av riksåklagaren och rikskriminalpolisen, till lögners fromma. Detta är ett hälsotecken, ett glädjande konstruktivt hälsotecken.

Det är min förhoppning att kränkningen av Sabbatsbergs integritet kan få bilda upptakten till en allomfattande, hederlig, opartisk granskning av detta sörjiga, odikade fält. Jag har här ovan dragit fram några av de mest skrämmande ingredienserna i affären Olof Palme, affären Hans Holmér, affären Anti Avsan, och jag lägger tills vidare ned pennan, i den klara och grundade förhoppningen att mina adressater känner det stora, det ofantliga ansvaret.

Sven Anér Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

PS 1: Den anförda 15-mannlistan, med de utpekade landsförrädarna, finns registrerad och arkiverad /riksarkivet/ under beteckningen ” Palmekommissionen 1995-05-02 Dnr 95-103”.