16.3.2013.
RÅ och rikskriminalen
brukar kalla Palmemordet för ett spaningsmord. Låt se hur ett
spaningsmord definieras – ja, det var inte lätt. Spaningsmord är
tydligen inte lagens term, utan en fackterm inom brottsbekämpningen.
Och innebörden får väl närmast sägas vara:
Ett mord där förövaren
inte är känd utan måste efterspanas.
Från denna definition
befinner sig mordet på Olof Palme på ljusårs avstånd. Förövaren
av detta mord har, från en tidpunkt långt före själva gärningen,
varit inte bara känd för spanarna utan lejd för mordet av dessa
spanare.
Det är detta förhållande
som RÅ och RPS (rikspolisstyrelsen) sedan över 27 år tillbaka gör
allt för att fördölja, och det är detta förhållande som sällan
får presenteras utan fastnar i den svenska rättsstatens filter.
Att mordorganisation och
mordspanare har bildat en personalunion av det mest cyniska och
grymma slag har säkerligen, för de flesta utomstående granskare,
tett sig svårt att fatta, att ens börja fatta.
Jag ska här ta upp några
exempel som visar hur Palmemordet skiljer sig från gängse mord. Den
stora skillnaden är denna:
Mordarrangörerna har inte
brytt sig om att dölja mordet, dölja mördaren, dölja händelser
som borde förefalla farliga, för arrangörerna.
Jag börjar med mördaren
själv, dåvarande piketpolisen Anti Harald Avsan.
Vad får han order att göra? Jo, att ställa sig i en även nattetid
trafikerad gathörna och där invänta mordoffrets ankomst. Han bär
därvid samma klädsel, civil, som han i flera år som ouniformerad
piketpolis i centrum uppträtt i på gator och torg. Han har setts av
många, genom åren, och flera av dessa kan ju ha varit ute på stan,
en fredagkväll.
Avsan var uppenbarligen
inte camouflerad på något sätt, bar inte mask – varför inte?
Han kunde, som sagt, ha blivit avslöjad redan när han som spindel i
nätet väntade på sitt offer. Han beskriver öppet och tydligt, för
en dold walkie-talkie-chef, situationen och vad han tänker göra,
han talar öppet och tydligt på finska, ett språk ingalunda helt
okänt en natt i Stockholm. Han bär walkie-talkie och vapen helt
synliga – och han b l i r avslöjad!
Men arrangörerna känner
ingen panik, ”skit i avslöjandet och gör vad du ska” – mordet
ska genomföras till varje pris.
Ger arrangörerna upp?
Blir Avsan det spill man måste räkna med inom en mordkomplott?
Ingalunda. Det spelar ingen roll om mördaren Avsan blir avslöjad,
eftersom
DET INTE FINNS NÅGON
POLIS SOM VILL SPANA ELLER NÅGON ÅKLAGARE SOM VILL ÅTALA!
Avsan avslöjad? Än sen
då? ”Ni kan aldrig ta mig, ni kan aldrig ta mig…”
Om vi låtsas att spanande
polis den kvällen inte hade aning om förövarens identitet, vad
hade denna polisgrupp gjort då? Eftersom det tämligen omedelbart
var känt att mördaren hade flytt upp till Malmskillnadsgatan och
därifrån, antagligen, ner David Bagares gata, borde givetvis
dörrknackning längs denna gata omedelbart ha satts in. Vad skulle
inte en tidig dörrknackning hos Östling & Grundberg ha kunnat
ge, vid 24-tiden?
Nu blev det aldrig någon
tidig dörrknackning, eftersom arrangörerna ville ge Anti Avsan lite
lugn och ro; redan från början var han fredad, skyddad. ”Ni kan
inte ta mig…”
Det finns fler exempel på
hur arrangörerna inte brytt sig om att skydda sig, gardera sig. När
det blir aktuellt har rikskrimchefen planen klar för hur ambulansens
ankomsttid till Sabbatsberg skulle kunna fixas, förskjutas tre
minuter bakåt, så att körtiden från Dekorima såg rimligt snabb
ut: fixa Palmes patientjournal!
Fanns det experter för
detta ändamål? Nej, men det gick bra med ett par ur Amatörernas
Riksförbund. Kladda till en ”8:a” till en ”5:a” kan väl vem
som helst göra, och skulle det råka bli lite hafsigt, så kommer ju
ingen polis att försöka utreda, ha ha. Att Gunnar Wall och Sven
Anér, över en helsida i Internationalen maj 1989, utförligt
redovisar rikskrims och inte minst rikskrimchefens nattsvarta skoj,
rör inte förundersökarna i ryggen, eftersom Internationalen är en
liten tidning långt ut på vänsterkanten som inga hederliga
människor läser.
En kommissariebil som
ingår maskopi med en Sollentunaambulans och
stämmer träff långt upp i Vasastan och sinkar Olofs blixtfärd
till Sabb som borde ha gått en helt annan väg, aldrig upp till
Vasastan – Sven Anér tycks ha ett aldrig sinande intresse för små
skitsaker. Ambulansen kom ju fram. Och kommissariebilen också.
Ambulansföraren är säkert hörd, och kommissarien likaså, Anér
ser spöken på ljusa dan. Eller på natten.
Mitt konstaterande blir
alltså att det inte alls är farligt för förbrytare att begå
brott om de vet att de aldrig, aldrig någonsin, kommer att lagföras.
”Vi har en sån uppbackning…”
Hela detta koncept, utan
revor i kanten, har hållit i över 27 år – men ska det hålla in
i den svarta evigheten?
Jag brukar aningen
hoppfullt referera till den kyliga och opartiska forskning som någon
gång måste komma. Denna forskning kommer då inte att kunna undvika
eller Lena Anderssons
ledarkolumn i DN härförleden, där hon gjorde upp med dagens
ängsliga historieskrivning. Det kanske räcker med ytterligare några
få modiga som inte tror på sagor.
Att Lisbeth
Palme aldrig blev påskjuten vid Dekorima
gick också bra att ändra på. Visserligen skrevs aldrig något
lagstadgat rättsintyg, men två vittnen på Sabb gick ju alltid att
hitta, som trodde sig ha sett någon rispa på Lisbeth Palmes rygg,
så då kan vi glömma det här med rättsintyget… Ingen polis
eller åklagare kommer att utreda.
Och Lisbeth Palmes
kappa, då? Mockakappa eller mörk tygkappa
med slejf och kapuschong? Stryk det som ej önskas. Den bruna
mockakappan skickas med blixtfart till Bundeskriminalamt i Wiesbaden,
som itutas att detta vore Frau Palmes Mocka-Mantel, bitte untersuchen
– alltså ett brott mot vetenskaplig heder av grövsta slag.
Undersöka? Vad då
undersöka? Bundeskriminalamt är ju inkopplad. Statens
kriminaltekniska, riksmuseet vid Frescati, vad gnäller Sven Anér
om?
Jag gnäller om att
mockakappan aldrig bars av Lisbeth Palme vid Dekorima, den blev
laboratoriebeskjuten efteråt.
Anér har livlig fantasi,
tänk om han lät oss vara i fred med vårt jobb…
Polis och mördare i
samma båt. En oslagbar besättning.
Sven Anér
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Läs sidan "Om kommentarer"