Frys!

17.5.2013.

Frys! Frys bilden, så att vi vet vad som har hänt. Vad som har hänt just denna nanosekund! Frys för framtiden!

Mordet på statsminister Olof Palme frystes en nanosekund fredagen den 28 februari 1986 – vi vet inte exakt vilken nanosekund, inte ens vilken minut. Men natten frös, bilden frystes.

Sen har ingenting hänt.

Mordets påstådda utredare brukar hänvisa till 15 000 dokument, Europas – eller var det världens – största polisutredning, som om detta vore något att yvas över. När gärningsmannen låtsas aldrig bli påträffad eller lagförd, ja då blir polisutredningen omfattande; en självklarhet. Över 27 år ger många papper, eller ”bumff” som det så nedlåtande heter anglosaxiskt.

Guinness Book of Records, lockar till Sverige, kom och se och upplev! Aldrig har så många så länge låtsats leta efter en gärningsman som är en av deras egna! Se Sverige!

Mordet frystes under en iskall nanosekund – och sen har ingenting hänt. I ett ”vanligt” mord – uttrycket skorrar – händer saker, oväntade saker från och med den andra nanosekunden. Vittnen hittas, bevisning hittas, kanske gärningsmannen hittas. Det uppstår ett händelsernas flöde.

I fallet Olof Palme uppstår inget händelsernas flöde. Allt av betydelse har hänt under denna vinters många tidigare nanosekunder, då allt förbereddes, allt koncipierades, allt räknades ut.

Skottet – och sen ingenting mer. Allt som följde har inneslutits i den första nanosekunden. Allt övrigt var redan beräknat och inräknat och uträknat och klart:

Vad vittnena skulle säga och vad poliserna skulle säga och inte säga, vad åklagarna skulle säga och inte säga, vad de höga politikerna och arrangörerna skulle säga eller framför allt inte säga.

Frys! Frys mordet vid det blåfrusna Dekorima.

Jag såg en hisnande TV-dokumentär från en annan nanosekund. Big Bang skedde också så ultrasnabbt. Bang – och världen blev till. Allt hände simultant. Hade denna Big Bang misslyckats hade jag inte suttit här vid min ordbehandlare med en kosmisk vårsol strålande över Uppsalas Sommarro.

Dekorimas nanosekund är kanske oväsentlig i stora sammanhang – eller är den det? Stora katastrofer inträffar och ska fortsätta att inträffa, på jordens väg mot peneplan, en enda slätrakad yta. Det kan vi inte röras av, inte grymt uppröras av.

Men ett grymt mord, stadfäst och exekverat på högsta nationella eller kanske internationella nivå, ska skaka oss då vi nu, snart, får erfara hela tyngden av dess osannolika solkighet: snitsa till en ”5.a” av en ”8:a” så räddas vår blågula svenska själ, och Olof Palme är ändå ohjälpligt död…

Frys hans stoft, frys hans bild.

Utredningen av mordet forceras, med i dag två kriminalkommissarier låtsasengagerade med att hitta de bevis de redan har, det namn de redan har.

Frys rättsstaten Sverige, landet utan sanning, utan empati, ett svårt ord. Men med ett överflöd av andra tunga ord: cynism, hat, perverterad byråkrati.

Frys våra sinnen. Djupfrys.

Sven Anér