28.5.2013.
Nationalencyklopedin ger, i upptakten till ämnet ”domstolsväsen”, vad som i praktiken blir ett anatema riktat mot dagens svenska rättsordning. Myndighet och andra makthavare kan tro sig bestämma, men domstolarna har makten. Ett ärende bör inte anses avgjort förrän en domstol sagt sitt.
Nationalencyklopedin ger, i upptakten till ämnet ”domstolsväsen”, vad som i praktiken blir ett anatema riktat mot dagens svenska rättsordning. Myndighet och andra makthavare kan tro sig bestämma, men domstolarna har makten. Ett ärende bör inte anses avgjort förrän en domstol sagt sitt.
Jag ger här NE:s
inledningsord:
domstolsväsen, organisationen
av den del av rättsordningen som har till uppgift att sörja för
rättskipningen. Att slita tvister och utdöma straff och andra
påföljder ankommer främst på domstolarna, även om privat
rättskipning inom ramen för det s.k. skiljedomsförfarandet
är förhållandevis vanlig inom det civilrättsliga området.
Domstolarnas sätt att fungera är av
stor betydelse för att ett samhälle skall kunna kallas för
rättsstat. En grundläggande princip, som särskilt klart
utvecklades i Montesquieus maktdelningslära, är domstolarnas
oberoende i förhållande till den politiska makten i form av
riksdag och regering. Därtill kommer ett växande krav på
domstolarnas oberoende i förhållande till den offentliga
förvaltningen, vanligen formulerat som ett krav på att även olika
beslut på myndighetsnivå skall kunna prövas av en oberoende
domstol.
Som så ofta, när jag
konfronterar mig själv med fakta, som får ersätta mina kanske
virvlande tankar, klarnar perspektiven. ”Ett krav på att även
olika beslut på myndighetsnivå skall kunna prövas av en oberoende
domstol” -visst, det är där jag står varenda dag, när jag möter
orubbliga åklagarmyndigheter som sällan utreder, endast dekreterar:
Så är det hr Anér. det
får ni rätta och packa er efter!
I mitt skrämmande ärende
ovan, där myndigheter och åklagare går som skrämda katter kring
hett stoff, tvingas jag begära att jag prövas för falsk angivelse.
Jag frågar mig: med vilket resultat?
Blir det inget åtal
har RÅ medgivit att Olof Palmes patientjournal förfalskades, i så
fall ett fantastiskt medgivande, blir det ett åtal har Palmeärendet
hamnat där det omedelbart, 1986, borde ha hamnat, undan falsk
maktdryg polis, undan maktdryga åklagare.
Palmeärendet äntligen
vid skranket, efter 27 år?
Sven Anér
Här är ett bra exempel på hur djupt, och hur långt tillbaka, den svenska traditionen av historieförfalskning sträcker sig:
SvaraRaderabarnstenshamnen.wordpress.com
Birka är återfunnet sedan ett år tillbaka. Men samtliga inblandade myndigheter förhåller sig helt passiva eller skickar ut "underhuggare" för att debunka forskningsresultaten. Jag tror inte att individuella handläggare vid myndigheterna ens är medvetna om att de medverkar till att stadfästa 400 år gamla förfalskningar och begrava sanningen. Det är ett reflexmässigt beteende som är inrotat sedan flera hundra år inom svenska myndigheter.