”Domstolsväsen – med uppgift att sörja för rättskipningen”

28.5.2013.
Nationalencyklopedin ger, i upptakten till ämnet ”domstolsväsen”, vad som i praktiken blir ett anatema riktat mot dagens svenska rättsordning. Myndighet och andra makthavare kan tro sig bestämma, men domstolarna har makten. Ett ärende bör inte anses avgjort förrän en domstol sagt sitt.
Jag ger här NE:s inledningsord:
domstolsväsen, organisationen av den del av rättsordningen som har till uppgift att sörja för rättskipningen. Att slita tvister och utdöma straff och andra påföljder ankommer främst på domstolarna, även om privat rättskipning inom ramen för det s.k. skiljedomsförfarandet är förhållandevis vanlig inom det civilrättsliga området.
Domstolarnas sätt att fungera är av stor betydelse för att ett samhälle skall kunna kallas för rättsstat. En grundläggande princip, som särskilt klart utvecklades i Montesquieus maktdelningslära, är domstolarnas oberoende i förhållande till den politiska makten i form av riksdag och regering. Därtill kommer ett växande krav på domstolarnas oberoende i förhållande till den offentliga förvaltningen, vanligen formulerat som ett krav på att även olika beslut på myndighetsnivå skall kunna prövas av en oberoende domstol.
Som så ofta, när jag konfronterar mig själv med fakta, som får ersätta mina kanske virvlande tankar, klarnar perspektiven. ”Ett krav på att även olika beslut på myndighetsnivå skall kunna prövas av en oberoende domstol” -visst, det är där jag står varenda dag, när jag möter orubbliga åklagarmyndigheter som sällan utreder, endast dekreterar:
Så är det hr Anér. det får ni rätta och packa er efter!
I mitt skrämmande ärende ovan, där myndigheter och åklagare går som skrämda katter kring hett stoff, tvingas jag begära att jag prövas för falsk angivelse. Jag frågar mig: med vilket resultat?
Blir det inget åtal har RÅ medgivit att Olof Palmes patientjournal förfalskades, i så fall ett fantastiskt medgivande, blir det ett åtal har Palmeärendet hamnat där det omedelbart, 1986, borde ha hamnat, undan falsk maktdryg polis, undan maktdryga åklagare.
Palmeärendet äntligen vid skranket, efter 27 år?
Sven Anér

1 kommentar:

  1. Här är ett bra exempel på hur djupt, och hur långt tillbaka, den svenska traditionen av historieförfalskning sträcker sig:
    barnstenshamnen.wordpress.com

    Birka är återfunnet sedan ett år tillbaka. Men samtliga inblandade myndigheter förhåller sig helt passiva eller skickar ut "underhuggare" för att debunka forskningsresultaten. Jag tror inte att individuella handläggare vid myndigheterna ens är medvetna om att de medverkar till att stadfästa 400 år gamla förfalskningar och begrava sanningen. Det är ett reflexmässigt beteende som är inrotat sedan flera hundra år inom svenska myndigheter.

    SvaraRadera

Läs sidan "Om kommentarer"