14.5.2013. Halare än den
snart utrotade ålen är Tommy Lindström. Jag hittar honom i mitt
nyhetsbrev PALME-nytt nr 11 för 1993, där han av den fräne och
skicklige Lars Borgnäs intervjuades sönder och samman, den 24
november 1993 i Striptease i TV 1.
Vi glömmer. Vi som
dagligen sitter i smeten – vad ska då inte den oskyldiga
allmänheten glömma. Vad minns denna allmänhet i dag om Tommy? En
hejsan kille som gärna rundar lagens råmärken, får saker och ting
gjorda… Tommy får nog i dag fler klappar på axlarna än kritik
för sina faktiska, ofta skrämmande prestationer.
Naturligtvis har jag själv
glömt och förträngt. Jag får sätta mig ner och tänka. Hur var
Tommy Lindströms roll från Palmemordets start? Jo, han satt som
chef för rikskriminalen från 1982, och han ledde den polisiära
utredningen av Palmemordet ännu 1993, då detta Striptease spelades
upp. Det går att kalla polisöverintendenten Tommy Lindström för
Palmemordets Mr X, med de bimeningar som var och en kan känna
lämpliga.
Han framträdde inte
offentligt, i Palmeärendet, mer än nödvändigt, utan lät den
ständigt narrade svenska allmänheten tro att detta statsmord vore
Hans Ölvebros exklusiva skötebarn; så var det naturligtvis inte.
Ölvebro visste vad hans frid tillhörde och hoppade inte över
Tommys skaklar.
Vem som styrde under
Holmérs tid det första året kan diskuteras, dit har forskningen
ännu inte kommit. I själva verket rådde en själarnas harmoni
mellan den store länspolismästaren och den sidoordnade (eller
faktiskt överordnade?) rikskriminalchefen, den senare med en
bakgrund som ständig hoppare över alla skaklar.
Dessa två bestämde,
under en vagt definierad ledningsstab (Lingärde gav på 90-talet 15
namnförslag på presumtiva högförrädare). I själva verket var
Lindström en av de ledande i mordkomplotten, med alla exekutiva
mandat och möjligheter, samt fri lejd ovanom lagen.
Jag ägnade mycken tid åt
att pulvrisera Holmérs hopljugna Borlänge-alibi, medan jag kanske
lät Lindström vara bättre fredad.
I själva verket är
Lindströms beskrivning av sin egen mordnatt en makaber
sängkammarfars, där en födelsedag påstås ha blivit firad till
långt fram på dan, med Tommy lekande sällskapslekar. Saken blev
självfallet aldrig utredd i botten, skulle bara fattas. Tommy hade
sin viktiga roll att spela och fick inte störas från parketten.
Det går att undra. Fanns
Tommy Lindström, redan när han 1982 utsågs till det tunga jobbet
som chef för rikskriminalen, påtänkt för tänkbara utflykter
bortom den tjatiga laglydnaden? Jag ställer en vag fråga.
Jag återger nu ett avsitt
ur detta Lars Borgnäs Striptease. Avsnittet har, i mitt PALME-nytt
11/93:13-14, fått rubriken Tommy och Thure.
Antagligen täcker den rubriken inte bara Borgnäsavsnittet utan hela
mordet på en statsminister. Tommy och Thure har satt sina avtryck
över hela fältet, under de många åren, och avtrycken har aldrig
suddats ut. Herrarna finns i dag att tillgå, om så önskas, för
djuplodande förhör.
Tommy och Thure
Kvinnlig rikskrimanställd /en
bit in i Stiptease-programmet/:…vi kan inte använda andra regler
än vad som lagen säger…
Tommy Lindström:…jag är inte
åklagare, jag är den som är misstänkt… jag är inte skyldig att
bevisa ett dugg i det här sammanhanget.
Lars Borgnäs: I elva år var
Tommy Lindström chef för rikskriminalen, Sveriges FBI, med uppgift
att bekämpa den grova brottsligheten. I dag är han avstängd, själv
misstänkt för grova brott.
Tommy Lindström är mannen som gjort
vad som fallit honom in.
Vi ska syna tre fall där Tommy
Lindström har dribblat med sanningen. Vi börjar med fallet med den
tjallande narkotikaspanaren.
Den 9 mars 1989 far två
kriminalinspektörer från en Norrlandsstad ner till Stockholm
tillsammans med en kvinna. Kvinnan hade berättat om saker hon kände
till från Stockholms narkotikavärld. Nu skulle hon höras på
rikskriminalen.
Hon hade själv i många år missbrukat
amfetamin, men var vid den här tiden på väg ut ur missbruket. Hon
hade berättat att en namngiven narkotikaspanare i Stockholm i början
och mitten av 80-talet brukade varna vissa narkotikalangare innan
polisen kom och gjorde tillslag.
Kvinnan: Det var allmänt känt…
(Kvinnan ger därefter en beskrivning
av hur narkotikaspanaren /kriminalinspektören Thure Nässén, Sven
Anérs anm/ i förväg i en knarklägenhet ger tips om att en razzia
var förestående. Knarket lades undan, och de knarkspanande
poliserna fann ingenting.)
Borgnäs: När hon nu kom till
Stockholm och hördes av en man på rikskriminalen visade det sig att
man redan h a d e liknande uppgifter från ett annat håll om den
namngivne polismannen.
(De båda norrländska polismännen
berättar i programmet att den namngivne narkotikaspanaren redan var
underkastad spaning!)
Kvinnan: Dom/på rikskrim/
visste själva inte var de hade honom, och han var då en av spanarna
i Palme-utredningen…
B: Den utpekade polismannen satt
i den grupp som utredde mordet på Olof Palme. Det gjorde han från
början, och det gör han än i dag.
Kvinnans uppgifter rapporterades nu
till Tommy Lindström. Enligt reglerna i polisförordningen ska alla
uppgifter som innehåller misstanke om att en polis kan ha begått
brott i tjänsten genast lämnas vidare till åklagare för särskild
utredning. Men det gjorde inte Tommy Lindström.
Han lät i stället en kommissarie på
rikskriminalen göra en egen liten utredning som bestod i att
kommissarien frågade några polisbefäl, som kände den utpekade
narkotikaspanaren, om de visste att han hade gjort något fel. Det
svarade de att de inte visste.
Den här utredningen gjordes muntligt,
ingenting skrevs ner, och de personer i narkotikavärlden som kvinnan
hänvisat till hördes inte.
L: Vi pratade med väldigt
mycket folk omkring i det här ärendet och konstaterade att det var
felaktigt…
B: Men det var bara polisbefäl
ni talade med…
L: Vi ska inte göra
utredningen. Det finns en särskild enhet som ska göra utredningen
sen…
B: Men du låg på det här i
fem månader?
L: Ja visst, men jag ville
kontrollera hur pass mycket substans det fanns i det här. Samtidigt
som den här killen jobbade i Palmemordet, och letade också fram
Christer Pettersson, så hävdar jag att det är min ansvarsuppgift
som chef att se till att han inte blir beskylld felaktigt, vilket jag
ansåg att han var.
B: Samtidigt fanns det på
rikskrim, säger både poliser och kvinnan själv, uppgifter som
pekade på s a m m a polisman, liknande uppgifter. Fanns inom
rikskrim.
(Lindström gör en paus).
L: Ja, det tror jag är
felaktigt.
B: Det pågick en utredning inom
rikskrim, och man hade t o m bedrivit spaning mot honom sas det då.
L: Nej.
B: För att han inte följt
polisförordningen och genast skickat kvinnans uppgifter till
åklagare varnades Tommy Lindström den 20 juni 1991 av statens
ansvarsnämnd.
Samma dag, på eftermiddagen,
befordrades han av den socialdemokratiska regeringen till
polisöverintendent.
Där slutar de ordagranna
Striptease-citaten, och jag läser igenom en extra gång. Jag har
givetvis mints hela saken, i stort, men detaljer har försvunnit. När
nu detta otroligt skrämmande skeende presenteras våren 2013, för
en ny bloggande generation av allmänhet, måste reaktionen bli
närmast misstrogen: är detta sant? Kan detta vara sant?
Ja, det är sant, och
åskmolnet kastas kolsvart, inte bara mot Tommy Lindström. ”med
hans ansvarsuppgift som chef”, utan i allra högsta kusliga grad
mot den socialdemokratiska regering som så demonstrativt och så
blixtsnabbt går ut och bildar en räddande järnring kring den store
Tommy Lindström, som inte får rubbas i sitt risiga bo utan måste
få vara kvar för att parallellsköta mord och mordutredning.
Tommy och Thure. Thure
Nässén var ju Tommys kanske allra närmaste man, med samma breda
samvete. ”Den här killen jobbade i Palme-mordet och letade också
fram Christer Pettersson…” här dryper det om Lindströms replik,
med ett par ordval som drar uppmärksamheten till sig. ”…jobbade
i Palmemordet”, antagligen så sant som det är sagt, resp ”letade
också fram Christer Pettersson…”, ja minsann. Thure Nässén
skräddarsydde en oskyldig syndabock till statsministermördare.
Och tankarna glider
bakåt-uppåt. Hur fanns den sanna informationen om detta mord
etablerad hos topparna inom det socialdemokratiska partiet? Hur ser
den informationen ut i dag?
Vore det inte dags för
Sveriges Television att med en rejäl repris av det citerade
Striptease-programmet hedra Lars Borgnäs och fördöma denne
otrolige Tommy Lindström, som måste ha satt europeiskt rekord den
dagen då han samtidigt varnades och fick den långa fina titeln av
polisöverintendent. Sov sittande justitieminister den dagen? Eller
var vederbörande i själva verket riktigt på alerten?
Detta Stripteaseprogram
måste visas. När jag själv, som onekligen borde vara både
informerad och luttrad, skakas då de skitiga bilderna åter kommer
upp på näthinnan, vad ska då inte vår ständigt narrade allmänhet
i dag tänka och tro?
Var Sverige den gången
befolkat av tjuvar och banditer, från tinnarna och ner i dyn?
Och hur står det till i
dag?
Bom, bom, bom! Här
kommer spökparaden! Bom, bom, bom! Nu är den redan här…
”Ni kan inte ta oss, ni
kan inte ta oss”, säger Avsan. Kan ingen någonsin ta er? Är det
det ni tror, Tommy och Thure och Anti? Sven Anér
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Läs sidan "Om kommentarer"