28.12.2012. Jag ser även
det andra ”Palme”-avsnittet i förmiddagens ljus, ser reprisen.
Det avgörande dramatiskt intressanta var trailern som följde
omedelbart efter ”Palme”-programmet:
”MORDET PÅ OLOF PALME!”
Där kom sanningen,
Sveriges Televisions sanning. Sedan Eva Hamilton så uppenbart i
brevet till mig i juni förnekat att de fyra GW-filmerna skulle ha
något faktiskt med Palmemordet att skaffa, ”detta är ingenting
för Uppdrag Granskning…”, rycks slöjan av lögnen: det är det
faktiska mordet allt handlar om!
Det svenska rättssamhället
är djupt involverat i det taktiska upplägget att förvandla lögn
till sanning.
I tre avsnitt – av vilka
jag alltså har sett två - ges en i princip invändningsfri
redovisning av åren fram till mitten av 70-talet, vadderad med
uttalanden och presentationer av Lisbeth Palme (inspelade när?) som
alldeles uppenbart är avsedda att ge idyllton och idyllprofil åt
denna sak, som blir dovare och mörkare medan åren går, på skärmen
och i verkligheten.
När manegen är krattad,
efter de tre ”Palme”, är det dags för Eva Hamilton att veva
GW-filmerna och säga att
”det förstår ni ju,
hemma i sofforna, att det här är bara fiction. Facts fick ni i
´Palme´. Så koppla av nu med kaffekoppen och
ta en kaka till, det här är inte på riktigt…”
Efter denna trailer, som
förstås kommer att visas ett antal gånger under de närmaste
veckorna, måste rimligen debatten fact/fiction ta ny fart. Avgörande
viktig blir den första visningen av den första GW-filmen. Sägs där
att Säpo var inblandat – som GW skriver i ”Faller fritt som i en
dröm”? Eller är den biten smidigt bortopererad? Vi får se.
Kvar står ett skrämmande
misch-masch som måste göra allmänheten vid kaffekoppen till yrsel
förvirrad. Sköts Olof Palme till döds i en poliskonspiration, som
GW säger varje årsdag av mordet? Eller vad säger han hos Eva
Hamilton?
Public service, var det.
Rejält licensfinansierad public service, modell Hamilton.
Sven Anér
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Läs sidan "Om kommentarer"