Lisbeth-bilden. Än en gång.

9.12.12.

Bakgrunden, den ytterst komplicerade bakgrunden till Lisbeth-bilden, den som fick bli omslag till min bok ”Mordets dunkel tätnar kring Lisbeth Palme”, vill försvinna bland fakta som blir teorier och teorier som blir fakta.

Jag ska nu ta upp denna bildgåta från en delvis ny synvinkel. Så häng med, testa mina synpunkter:

Lisbeth-bilden togs bevisligen av pressfotografen Ulf Karlsson vid Sabbatsbergs ambulansintag. Klockslag 28.2.1986 kl ca 23.42. Så långt är allt klart.

Vad föreställer bilden? Den föreställer Lisbeth Palme, som iförd mörk hatt, mörk tygkappa och vita, närmast självlysande vinterstövlar, skyndar ut ur en av polisens kommissariebilar. Denna beskrivning har aldrig blivit föremål för klar dementi.

Lisbet Palme anländer sålunda till Sabbatsberg i polisbil, iförd tygkappa, ej i ambulans, iförd brun mockapäls.

Så till min huvudfråga i denna översiktsgenomgång: Hur nådde bilden redaktionerna för Göteborgs-Posten resp Aktuell Rapport, vilka båda publicerade bilden, den 2 mars resp senare under mars 1986?

Ulf Karlsson lämnade in sin oframkallade rulle till nattredaktionen på Aftonbladet, den tidning han arbetade för. Aftonbladet bekräftar i dag varken att Karlsson arbetade för AB denna kväll eller att han lämnat in den aktuella filmrullen.

Denna attityd från Aftonbladets sida har dock inte hindrat bilden från att bli praktiskt taget omedelbart publicerad i G-P. Hur har den nått G-P? Ja, om bilden inte sänts från Aftonbladet, vilket ingenting tyder på, måste den på något sätt ha reläats till G-P från Srockholmspolisen, som uppenbarligen har disponerat bilden från en tidig tidpunkt.

Om det alltså förhåller sig så att polisen distribuerar en bild till en stor morgontidning – varför, i så fall?

Polisen måste ha haft en tanke, och denna tanke kan endast ha varit att bildens innehåll skulle bli allmänt känd: Lisbeth Palme kommer i tygkappa och i polisbil till Sabbatsberg, dvs tvärtemot den omedelbara polisiära versionen: LP kommer i mörkbrun mockapäls och i Olofs ambulans till Sabbatsberg.

Detta är budskapet, som dock går dåligt fram under de första bråda timmarna. Varken G-P – och inte heller bl a jag själv! – observerar bytet av fordon! Och det gör ingen annan: ingen G-P-läsare och inte t ex säkerhetspolisen, som måste ha noggrant granskat denna enda bild från mordminuterna.

Här står saken, utan att på minst sätt röras, fram till i september år 2000, alltså i över 14 år! Vem gör då något åt LP-bilden?

Jo, på eget initiativ, en medarbetare vid rikskriminalpolisen, i dagligt tal rikskrim. Min minnesbild säger att det var den högt placerade kommissarien Åke Röst, ungefär tredjeman bland Palmeutredarna vid denna tidpunkt och förste sekretessgranskare, som ringde mig. Det kan ha varit annan person, men det tror jag inte, eftersom knappast någon annan än Röst kan ha haft befogenheten.

”Vill du ha ett antal bilder från mordnatten? Vi skickar dem mot postförskott?”

Naturligtvis tackade jag ja. Bilderna – jag är i dag inte helt säker på hur många, men LB-bilden fanns med i konvolutet. 665 kronor skulle rikskrim ha för bilderna, vilket har inneburit att rikskrim tjänat en bra slant på bilder som rikskrim aldrig hade betalat något för.

Hur är då situationen den 6 september år 2000? Jo, en av de envisaste journalistiska utredarna av Palmeärendet, jag själv, sitter då med ett fotografi som ytterst tydligt visar vad som faktiskt skedde vid Sabbatsberg, den visar att polisen tidigare måste ha ljugit om mockapälsen (var en tygkappa) och om ambulansen (var en polisbil).

Vad gör jag då? Något som Röst eller kollega självfallet på förhand måst ha insett: nämligen slår larm i mitt dåvarande nyhetsbrev PALME-nytt, sidan 9 i nr 11 för år 2000: polis och åklagare måste hela tiden ha ljugit på dramatiskt väsentliga punkter centrala i mordet! Jag skriver till statsminister Göran Persson (men får inget svar, så vitt jag kan se i mina papper).

Rikskrim har alltså avslöjat en bild som med all makt hällits hemlig av polisen i över 14 år! Polisen gör själv avslöjandet, inte t ex media. Jag menar att detta måste betyda att polisen – eller kanske en fraktion inom polisen?!? – har velat slå larm, velat göra en pudel, fast termen inte fanns då.

Teorin har faktiskt visst stöd bakåt. Någon gång på 1990-talet ringde denne Åke Röst till mig och frågade om jag ville ta emot över tusen handlingar från Palmeutredningen, vittnesmål, anmälningar mm, som Röst uppgav sig ha sorterat fram för min räkning, numrerat i en separat ”Anér-serie” och satt i en egen hylla på rikskrim, för benägen avhämtning.

Jag tackade givetvis ja och läste sedan papperen noga. En del informationer följde jag upp, vilka bekräftade mina tidigare misstankar.

Men framför allt ansåg jag att händelsen var mycket märklig. Stora delar av den pågående förundersökningen släpptes alltså fria, denna förunderskning som i dag är hermetiskt tillsluten!

Vad ville Röst den gången? Ville han att jag själv skulle leta fram det stora avslöjandet? Fanns det ett sånt? Jag vet inte? Gjorde Röst detta med Ölvebros goda minne? Det vet jag inte, men hade det gått att smyga med en så stor och skrämmande verksamhet som uppsortering i ett antal pärmar av över tusen papper? Blev inte ”vad sysslar du med, Åke?” den naturliga frågan?

Finns alltså en parallell till den mystiska hanteringen av LP-bilden?

I efterhand har den nuvarande Palmeutredningen inte velat ta i ärendet med tång. Den har aldrig formellt medgett att bilden föreställer Lisbeth Palme. Den har inte förklarat förekomsten av en kommissariebil över huvud taget.

Så här kan saken ligga till (jag skriver ”kan”):

En fraktion inom den svenska polisen har, i varje fall tidvis, önskat läcka sanningen om mordet men fraktionen har åtminstone hittills inte kunnat driva igenom sina planer.

Såvida inte Leif GW Persson ska sägas arbeta inom en ännu i dag fronderande fraktion. Varje den 28 februari konstaterar ju GW i svensk television att mordet

tillkom inom en komplott bestående av polis, miltärer och säkerhetspersoner!?

Sven Anér