Hur har Tidningsutgivarna det med TT och Palmemordet?

5.12.2012. Till Ledningen för Tidningsutgivarna. F k: TT.

Jag översänder, i kopior, två skrivelser som jag har sänt till Ledningen för Tidningarnas Telegrambyrå, ännu ej besvarade, och jag sänder här en skrivelse till Ledningen för Tidningsutgivarna som jag hoppas kommer att bli besvarad. Jag skriver i ett svenskt ödesärende.

Den sedan februari 1986 pågående utredningen av mordet på statsminister Olof Palme, ledd av riksåklagaren och av rikspolisstyrelsen, upplever i dag en mycket undangömd tillvaro. Några kommunikéer utsänds sällan eller aldrig, och frågor som ställs till den sittande förundersökningsledningen besvaras regelmässigt med att ”förundersökningssekretess råder”.

Det finns dock inget generellt begrepp som sekretess vid förundersökning. Denna ska bedrivas öppet och under full publicitet; det är endast i enstaka, i lag hårt reglerade fall, som domstol kan medge avsteg från offentlighetsprincipen. Talet om ”förundersökningssekretess”, speciellt strikt tillämpat i Palmeärendet under 2000-talet, har utgjort ett av rättsstaten påhittat skäl för hermetisk tystnad kring detta stora, mörka ärende.

Var kommer då TT in, och var kommer huvudmannaorganisationen Tidningsutgivarna in?

Jag kan ge ett kort svar: om TT, med sin unika och i många avseenden dominerande ställning på det svenska medieområdet, någon gång, eller helst naturligtvis upprepade gånger, hade vänt sig till RÅ eller RPS och begärt information, och om TT därefter inte nöjt sig med ett icke-svar utan verkligen journalistiskt korrekt bevakat ärendet, skulle vi i dag ha haft en helt annan situation: öppenhet, öppen information, öppen möjlighet för svenska medier att på allvar gå in i sakfrågorna, utreda, undersöka, kommentera.

I dag har vi i stället den nära nog totala tystnaden, där jag själv på senare tid har fått dominera mediebevakningen: böckerna ”Palmemordet: Affären Anti Avsan” (2009), ”Palmemordet: De sammansvurna” (2011) samt ”Mordets dunkel tätnar kring Lisbeth Palme” (2012, alltså i år). Jag driver dessutom sedan snart tre år tillbaka en omfattande och utförlig bloggverksamhet:

www.svenanerpalmemordet.blogspot.com.

Genomslaget i den allmänna opinionen blir allt mer markant, medan däremot alla medier är försiktiga. Varför? Jo, bl a därför att just TT, från sin i dag knappast ifrågasatta position, förefaller helt handlingsförlamad.

Som jag skriver till TT: en total tystnad av detta slag får karaktären av censur. Skriver inte TT känner sig de stora medierna bekväma med att också tiga, medan de mindre, mycket naturligt, inte vågar sticka ut hakan, när rikslikaren TT inte finns med i bilden.

Har jag då rätt i min mycket allvarliga kritik av den mediala Palmemordsbilden? Det ska förstås andra avgöra, inte jag själv. Men jag kan med viss tyngd anföra att jag under snart 27 år av Palmebevakning aldrig, på någon väsentlig punkt, från någon instans, statlig eller medial, har överbevisats om några begångna felaktigheter. Det enda som skett och sker är att jag avfärdas med en tystnad, som vartefter åren går blir allt mer skrämmande.

TT skulle, med ett par penndrag, kunna råda bot på detta sakernas tillstånd. T ex genom att, i morgon dag, ge ut nedanstående notis:

Tidningarnas Telegrambyrå kan, efter att noggrant och med egen professionellt kvalificerad personal ha utrett saken,, nu meddela att Olof Palmes patientjournal vid Sabbatsbergs sjukhus, efter ambulansens ankomst till akutmottagningen, blev förfalskad så att körtiden från Dekorima till Sabbatsberg framstår som förkortad med tre minuter; sålunda ett närmast otroligt ingrepp.

Efter denna helt korrekta notis skulle den svenska allmänheten vakna till en ny värld.

Förutsättning för notisen – som förstås utgör endast ett enda plock ur den Pandoras ask som rymmer alla ärendets oegentligheter – är givetvis att sanningshalten noga har kontrollerats. Jag har själv utfört alla tänkbara kontroller och funnit att ingenting talar emot ovanstående hypotetiska notis, men TT har uppenbarligen i dag inte utfört minsta undersökning av detta slag – varför inte?

Bakom måste ligga en hyperfarlig anständighetssekretess, under den fega parollen att ”så illa kan det väl ändå inte vara?”

Jo, Tidningsutgivarna och TT, exakt så illa är det – och värre än så när allt kommer upp i dagen.

Om jag då trots allt skulle ha fel? Jag har i åratal meddelat förundersökningsledningen att jag självfallet tar mitt juridiska ansvar och med tillförsikt avvaktar en juridisk prövning, riktad direkt mot mig om så önskas. Självfallet. Jag arbetar i klarspråk med klara synpunkter, utan hemlighetsmakeri, och min blogg visar öppet hur jag arbetar, var jag står.

Tidningsutgivarna – ni har ett stort ansvar i denna fråga – ett dubbelt ansvar, som representanter för den samlade svenska mediakåren och med ett direkt övergripande ansvar för den verksamhet som i dag bedrivs av Tidningarnas Telegrambyrå, TT, dvs den organisation som i dag så illa beflitar sig om TT:s hävdvunna ansvar, från Reuterswärds tid.

Jag kan personligen tillägga att jag under 1940- och 50-talen, som medarbetare vid Dagens Nyheter och alltså granne vid Tegelbacken med TT, hade god kollegial och vänskaplig kontakt med kollegerna på andra sidan Klara Västra. Jag respekterade TT:s professionalism och tillförlitlighet. Att sedan jag och flera med mig på DN ansåg oss vara skickligare på att ta ut de journalistiska svängarna låg i sakens natur. En tidningstext kan få sväva ut på ett sätt som TT inte kan tillåta sig.

Jag bipackar nu de tre nämnda böckerna för Tidningsutgivarnas studium. De är aldrig anmälda i någon dagstidning (reservation för att någon anmälan kan ha undgått mig), och de har aldrig utsatts för minsta kritik, minsta dementi. Endast, som sagt, av den fega tystnaden.

Jag emotser Tidningsutgivarnas svar.

Engagerad och djupt oroad hälsning

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

./. Tre böcker enligt ovan.

För bloggen, utdrag ur NE:

Tidningarnas Telegrambyrå, TT, Sveriges största nyhetsbyrå, grundad 1921 då ett konsortium av storstadstidningar övertog De förenade byråernas (DFB) – tidigare Svenska Telegrambyråns (SvT) nyhetsförmedling. –

TT ägs av dagspressen och Sveriges Radio. Vid huvudkontoret finns en centralredaktion, specialredaktioner samt särskilda bild- och radioredaktioner. Regionala redaktioner finns i Göteborg, Luleå, Malmö och Sundsvall. TT har utrikeskorrespondenter i Bryssel, Moskva och New York. Med ensamrätt för Sverige förmedlar TT material från utländska nyhetsbyråer som AFP, dpa och Reuters. TT:s allmänna nyhetstjänst har (1995) ca 175 abonnenter, bl.a. 126 tidningar, Sveriges Radio, TV 3, TV 4 och flera privata lokalradiostationer. Antalet anställda är c:a 185, varav 160 journalister.

Informationen här ovan visar TT:s organisationsmässiga, ansvarskrävande tyngd. SA.