En konspiration med poliser…

Julafton 2012.

Clas Barkman, DN. Tack för gott samarbete när det begav sig! Ämnet kommer ju säkert att återkomma när de 4 (!) GW-filmerna börjar visas för en förundrad allmänhet. Och vart tog presskonferensens förhandsreklam vägen?

Jag vill sätta saken på dess spets. När Eva Hamilton hävdar att filmerna ingenting har med det faktiska Palmemordet att göra skorrar det påståendet mot den faktiskt föreliggande situationen. Så här:

Den 28 februari 2011 och 2012 sade Leif GW Persson i svensk TV, med praktiskt taget identisk ordalydelse:

Mordet skedde inom en konspiration av poliser, militärer och säkerhetspersoner.

Detta osannolikt dramatiska påstående från en inom rikspolisstyrelsen topplacerad stabsperson har aldrig kommenterats av någon annan än av mig själv, på min blogg. GW har aldrig själv tagit upp de båda uttalandena, RPS har inte gjort det, RÅ har tigit.

Vid ett tillfälle kommenterade den kvinnliga reportern, Qvarfordt /res stavning, citerat ur minnet/:

” Ja, men då har ju privatspanarna hela tiden haft rätt?”

Varpå GW svarar:

”Ja, även en blind höna hittar ju ibland ett korn”, en otrolig kommentar.

Ställ nu detta replikskifte mot de fyra GW-filmerna, i dagsläget. Här knyts ju GW:s ”fiction” i bl a ”Faller fritt som i en dröm” samman med GW:s ”fact” i det två gånger återkommande TV-uttalandet om en poliskonspiration!

Då försvinner allt vad fiction heter, och kvar står, som ett faktapåstående: ja visst, det var bl a poliser som låg bakom mordet på Olof Palme!

Leif GW skriver, till ”Faller fritt som i en dröm”, ett företal som rinner ut i det hycklat obegripliga:

Till Mikael och Björnen.

Oavsett om sanningen är absolut eller relativ, och helt bortsett från att många av oss ständigt söker den, är den till sist ändå förborgad för nästan alla av oss. I regel av nödvändighet, och om inte annat av omsorg om dem som ändå inte skulle förstå. Sanningen omfattas inte av någon allemansrätt. Vi har ett praktiskt problem som vi måste lösa och svårare än så är det inte.

Detta är ett kusligt aktstycke. GW beviljar sig ensamrätt till sanningen rörande mordet på Olof Palme. ”Sanningen omfattas inte av någon allemansrätt?” Jaså minsann? Sanningen disponeras endast av hr GW, är det så?

Nomenklaturans Übermensch har talat.

Jag skakas, då jag går tillbaka till ett förord som jag inte fäste mig vid under den första genomläsningen. I dag styrker detta förord min uppfattning att Leif GW Persson, krokodilgråtande då han möts av sakkritik, är en grovt populistisk person, med dolda hållhakar spretande.

Mördade poliser Olof Palme?

Eva Hamilton: Äsch, det är bara fiction.

GW: Nej, detta är fact.

Förslag: sätt dig ner med GW, Eva Hamiton, för en verkligt djuplodande intervju och fråga honom om de ting jag här tar upp!

För övrigt arbetar jag med min kanske oskuldsfulla bok ”Mitt 20-tal, mitt 30-tal” – om den någon gång kommer ut. Hela bakgrundsmaterialet sändes sju dagar före jul, i postens eget stora gröna, vadderade konvolut, från min förläggare i Göteborg till vårt tryckeri, Scandbook i Falun, men konvolutet kom aldrig fram, varför utgivningen i dag hänger på ett hår. Men detta är det liv jag tvingas föra. När jag i fjol gav ut en DvD om Lisbeth Palmes koppling till mordet på Olof, saboterades postgången för dessa dvd:er vid fem tillfällen av okända förövare, men informerade åklagare la ner ärendet.