”Det behövs en debatt om detta” säger GW-filmens regissör

19.12.12. Förbannad GW i bakvatten.

Det är märkliga publicistiska scener som spelas upp efter mitt brev i somras till SVT:s Eva Hamilton. Bonnierpressen följer upp, med bl a ny intervju med undertecknad Sven Anér, den annars alltid förhånade Sven Anér får sitta med anständigt porträtt bredvid Olof Palmes (!) på Expressens förstasida denna onsdagsmorgon. Leif GW hojtar, hotar, gastar och ryter med aningen flera decibel än normalt.

Men det är bara DN och Expressen som hittills har gått in i debatten. Jag kan ju inte vara säker på hur etermedierna hittills har agerat, men utanför de båda nämnda tidningarna hittar jag inte en rad om denna fact/fictiondebatt, vilket är anmärkningsvärt.

Hör här: Sveriges Television bjuder in till stor pressträff för att presentera ”SVT:s största satsningar på många år” (!) (4-filmsprojektets egen regissör), men alla svenska medier, utom DN och Expressen, är totalt ointresserade av dessa filmer, vare sig som konstnärliga verk eller flermiljonsproduktioner! Detta är mycket anmärkningsvärt, det luktar censur.

För självfallet borde alla stora medier ha haft som public service-uppdrag att informera sin allmänhet. Att en stor debatt just nu blossar upp kring fact/fiction-problemet borde ju rimligen placera saken mitt i fokus, men i stället glider den ut i en disig periferi, med två stora tidningar ensamma i centrum.

Något liknande har knappast hänt tidigare. Jag har åtta års erfarenhet som producent på 60-talet vid vad som då hette ”Sveriges Radio-TV”. Jag fanns på samhällsredaktionen, och när vår chef, Ivar Ivre, kallade medierna till pressträff var uppslutningen god, liksom den efterföljande pressbevakningen.

Jag ser med stora ögon på vad som händer i dag, när en av SVT:s största filmproduktioner släpps ut till beskådan. Då är medierna, med ett par undantag, ”not amused”.

Saken har en mörk fond. För anledningen till den nära nog totala tystnaden måste rimligen vara att våra så ivrigt samhällsbevarande medier inte vill ha någon uppmärksamhet kring själva Palmemordet, kring de i praktiken kristallklara fakta kring Dekorima, före, under och efter.

Gärna, som jag har skrivit, dutta med ansvarsfritt small talk ljusår från den faktiska händelsen. Om detta kan min, tydligen, hatperson Leif GW Persson skriva, producera, koncipiera, snacka och kommentera hur mycket som helst och se avierna singla in genom dörrspringan på Tegeluddsvägen, men när det kommer till kritan är det enda GW gör ett mummel varje den 28 februari i TV att

Palmemordet utfördes inom en konspiration av poliser, militärer och säkerhetspersoner.

Alltså ett varje gång lika fantastiskt uttalande, som borde vända upp och ner på det svenska rättssamhället, men som varje gång passerar utan ett uns av publicistiskt intresse. Det här upprepade mumlade mantrat från GW får alltid hamna i samma bakvatten som Leif GW Persson, per definition toppenkriminolog, i dagtycks ha hamnat i.

Nu sitter vi alla tre med porträtt på Expressens förstasida, fr v Anér, Palme och Persson. För min del tog det nästan 27 år att hamna där..

Till bortersta hyllan med alla GW:s Palmefilmer?

Är det detta som är på gång, den minst sagt trevande reaktionen på SVT:s största dramasatsning? Att filmerna kanske inte direkt körs till tippen men läggs på bortersta hyllan ett bra tag?

Jag tror att något händer bakom kulisserna. För hur ska filmerna nu kunna presenteras för den svenska allmänheten som i dag rimligen med stora ögon ser på vad som händer? Ska SVT:s programinformatörer säga i sina releaser att ”det här är bara skoj, det får ni ta som ren underhållning, Lassgård och af Sandeberg är ju så bra”?

Eller ska SVT säga att lite sanning är det kanske men inte särskilt mycket, ett halvt hekto, kanske?

Vad blir nästa stadium? Hitta syndabockar? Ja, säkert. Är det Eva Hamilton som personligen har stått som garant inför SVT:s styrelse? Garant för ett mischmasch som är varken riktigt sant eller riktigt osant?

Jag tror att Sverige i soffa kommer att vara mycket förvirrat. Inför en visning som kanske aldrig blir av?

Mina frågetecken är många, men hela affären är ett stort frågetecken, presenterad av ett televisionsföretag som i varje fall under de denaste tio åren aldrig lagt två strån i kors för att dissekera ett stort mord. SVT låtsas inte veta ett dyft om Palmemordets sanning, men anser ändå att det är fritt fram för detta nationellt högtstående företag att dundra in med klampkängor i porslinsbutiken.

Här vid ordbehandlaaren kan jag ju alltid gissa att någon form av rekonstruktion av SVT kan vara på väg,

Sven Anér