”ESTONIA – mot en lösning!”

Den här rubriken, på sidan 8 i min debattidning ”PALME-nytt” från den 25 november 2002, inledde min första, dramatiska presentation av de nio först räddade, sedan försvunna estniska besättningsmedlemmarna på ESTONIA, förlist den 28 september 1994 i hög sjö på Östersjön.

Jag minns hur förväntansfull jag var vid nyhetsbrevets publicering: ska det äntligen lossna? Men myndighets- och mediareaktionen uteblev helt. Det har varit tyst i denna sak alltsedan dess. Någon som helst dementi har aldrig lämnats, men heller inga som helst kommentarer, och kvar ligger än i dag ESTONIA på havets botten, kringgärdad av strikta dykförbud.

Det känns i dag nödvändigt att återge hela denna text – ge dina kommentarer, bloggläsare, tack!

Uppgifter rörande de båda aktuella planen VRCLM, typ Boeing 727 resp N971L, typ Gulfstream 4.

De uppgifter rörande dessa båda flygplans ankomster och avresor från Arlanda 27, 28 och 29 september 1994, som PALME-nytt här återger resp refererar. är samtliga hämtade ur luftfartsverkets officiella statistik och omfattar fyra typer av information rörande dessa flygplan:

1        Daily Traffic Survey, dvs uppställning över flygtrafiken dag för dag

2        Invoice Specification A, dvs underlag för fakturering

3        Luftfartyg(GR210), dvs diverse statistisk info rörande själva planen, samt

4        Kunder(GR212), dvs noggrann information rörande de kunder som får fakturorna.

PALME-nytt inehar nu all information under 1-4 för VRCLM resp N971L. Informationen har, med stor beredvillighet, utlämnats av informationschefen vid luftfartsverket (LFV) Arlanda flygplats. Uppgifterna är på många punkter mycket klarläggande. De kompletteringar PALME-nytt sökt men inte kunnat införskaffa gäller i huvudsak utländska data rörande de båda planen och deras fyra flighter.

Nr 1  Daily Traffic Survey:

VRCLM, Boeing 727, anländer, från Amsterdam, 27.9.94 kl 19.41. Medför inga passagerare till Arlanda. Avfärd från Arlanda 28.9.94 kl 20.54, destination Amsterdam. Medför nu fyra passagerare från Arlanda.   

 N971L, Gulfstream 4. Anländer, också från Amsterdam, 28.9.94 kl 22.56. Medför inga passagerare till Arlanda. Avfärd från Arlanda 29.9.94 kl 17.13, destination Bangor, Maine USA. Medför nu fem passagerare från Arlanda.

Nr 2  Invoice Specification A:

VRCLM, Boeing 727. Sammanlagda landnings- och parkeringsavgifter: SEK 10 132:- Passageraravgifter har ej upptagits, eftersom dessa debiteras endast vid ankomst, ej vid avfärd.

N971L, Gulfstream 4. Sammanlagda landnings- och parkeringsavgifter: SEK 3 337:60. Beträffande passageraravgifter: se ovan.

Nr 3  Luftfartyg(GR210) resp  Nr 4  Kunder(GR212.  Se blanketterna nästa sida. /Dessa blanketter refereras i det följande/.

Där får det räcka med blanketter, och där får det också räcka med förklaringar. Det känns orimligt att en ensam journalist ute på ett insnöat Hjelmbergstorp ska nysta och detaljpeta i den här härvan: vilka är ägare till planen, vilka har varit ägare? Är ”MAGNAIR” gamle äventyraren Lasse Magnussons plan som han hyr ut? Och är ”MAG” i °ANCHRMAG” också spår av Lasse M. Var kommer Bermuda in? Varför flyga till Bangor i den amerikanska nordstaten Maine? Vad döljer sig bakom kundbeteckningen ”International Lease Finance”? Jag har ringt kontaktpersonen David M Thompson på hans telefonnummer på Bermuda, men vi har inte fått kontakt. (Forts efter blanketterna.)

/ Av bl a utrymmesskäl ger jag här, på bloggen en komprimerad sammanfattning av de fyra blanketterna. Det rör sig alltså om det svenska luftfartsverkets egna, förtryckta blanketter, där texterna är på svenska./

Luftfartyg (GR210) Registreringsbeteckning  VRCLM  19920101  Icaotyp  B722  Version  B 727-200  Vikt 76884   Antal säten  181  Buller  2  Miljö  1  Ant motorer  0

Nationalitet  U  Trafiktyp C  Senaste flygning  19941209  Ändringsdatum  19951012  Användare  GORMO 2

Kundnr 105782  MAGNAIR LIMITED  Från datum  19920001  Till datum  22991231

BRUKARE kundnr  MAGNAIR LIMITED  Från datum 19930303  Till datum  1993030

Kunder (GR212)  Kundnr  105782  Kundnamn  MAGNAIR LIMITED  Adress  PO BOX HM579  Postadress  Hamilton HMCX  BERMUDA  Telnr  441-295 3784  Kontaktperson  Thompson, David M  Betalningsvillkor 30

Språkkod  Eng  Ksak  Nej  Telefax  441-292 3623  Senaste fakturadatum  19941214  Ändrad datum 19980421  Avsändarid  GORMO1

Luftfartyg (GR 210)  Regbet 971L  Från datum  19920101  Icatyp GLF 4  Vikt 33203  Ant säten 22  Buller 3  Miljö 4  Motortyp TAY 611-8  Ant motorer  0

Nationalitet U  Trafiktyp C  Takeoff  0  Sideline  0  Approach  0  Nox  45,6  Hc 10,7  Co 69,3

ÄGARE  Kundnr  104670  Kundnamn  International Lease Finance  Från datum  19911213  Till datum  22991231

BRUKARE  Kundnr 108608  Kundnamn  UNIVERSAL WEATHER AVIATION INC

Från datum  19971001  Till datum  19990531

Kunder  (GR212)  Kundnr 104670  INTERNATIONAL LEASE FINANCE  199 AV OF THE STARS, 39 FLOOR  Los Angelse, CA 90067  USA  Betalningsvillkor 30

Språkkod Eng  Ksak  nej  Telefax (310)788-1990  Senaste fakturadatum 20020402  Ändrad datum  20020507  Användarid  ANCHRMAG  Moms  nej

/Här slutar blanketterna, som alltså i PALME-nytt är återgivna i faksimil. Naturligtvis är många av uppgifterna svår- eller obegripliga för mig, den gången då jag först såg blanketterna såväl som i dag./

PALME-nytt fortsätter: Nu ska jag i stället försöka berätta vad det här handlar om. 

Det började – som jag så ofta skriver – med att jag för PALME-nytt 6/2002 översatte ett avsnitt ur Jutta Rabes senaste bok ”ESTONIA”. Där skriver Jutta Rabe bl a:

”Nu tvangs man i stället välja sjövägen, fram till närmaste lämpliga flygplats, och det var Arlanda utanför Stockholm.”

Och i mina kommentarer till Rabe-avsnittet  skrev jag den gången i PALME-nytt nr 6:

”Hur är det med det förplanerade amerikanska lastplanet från Arlanda? (en av de segaste uppgifterna i denna affär, den återkommer ideligen.) Finns någon officiell svensk kommentar?”

Ja. Uppgifterna har återkommit, dock hittills utan några belägg. Henning Witte (som av någon anledning alltid ska ifrågasättas, vad han än säger) skriver i ”M/S ESTONIA sänktes” (Eget förlag 1999):

I den tyska Geojournalisten Cay Rademachers roman ”Geheimsache ESTONIA” påstods att ett amerikanskt Boeing 747 fraktplan tvingade till sig startpermission på Arlanda ca kl 01.00 svensk tid denna katastrofnatt, för att lyfta tomt, trots att det är förbjudet för plan av denna storlek att starta nattetid. Vid denna tidpunkt hade inte ens TT erhållit informationen om förlisningen. Cay Rademacher har erhållit mycket detaljrik information, antagligen från Hummel då de båda bor i Hamburg.

Ett skal kring dessa uppgifter kan alltså vara någorlunda korrekt – men varför har ingen kontrollerat? Varför hade ingen kontrollerat när jag den 29 juli i år vände mig till Luftfartsverket med nedanstående förfrågan:

Luftfartsverket, fax 08-797 80 00. Informationschefen (eller stf)

Betr Estonia. Jag vore tacksam för besked på nedanstående punkt:

Landade ett amerikanskt militär/transportplan den 28 september 1994 (ev kvällen 27) på Arlanda för att hämta gods från Estonia? Och lyfte planet tidigt på morgonen den 28 september utan denna last, sedan Estonia förlist? Uppgiften förekommer i ett flertal böcker och andra skrifter beträffande Estonia.

Tacksam för förtursbehandling!

Kollegial hälsning  Sven Anér, 740 10 Almunge. Utgivare av nyhetsbrevet PALME-nytt, som även behandlar Estoniaärendet.Jag undrar hur många liknande fax som knastrat i väg från Hjelmbergstorpet? Utan att besvaras eller som besvarats med god dag-yxskaft?

Men denna gång får jag napp. Läs!!

5. aug.2002  13:52  LFV ARN STAB INFO  Nr 529  5.1/1

Fax till Sven Anér, 0174-501 05.

Hej!

 Som jag berättade per telefon har vi inte hittat något som direkt motsvarar det du efterfrågar (avs. flygplanrörelser i samband med Estonia-förlisningen, 28 sept.1994.). Det ”närmaste” vi har är:

27/9. Reg, VRCLM, arrival 18.41, Larmag Aviation Cayman (Boeing 722 har nog bytt ägare sedan dess)

28/9, Reg. Som ovan, departure 19.54.

Möjligen av intresse: 28/9, N 971L, arrival 22.56, fakturerad till amerikanska ambassaden. (Ingen uppgift om departure, vilket indikerar ett kortare stopp som inte lett till parkeringskostnader i vårt system)

Med vänliga hälsningar

Jan Lindqvist Informationschef  LFV Arlanda flygplats

Obs! Jan Lindqvist återkom efter ett par dagar och meddelade att denna flight N971L ej fakturerats till USA:s ambassad utan, som framgår av uppställningen ”Kunder GR 212” på sidan 10 till finansieringsbolaget ”International Finance” i Los Angeles. Vem och vad kundnamnet ”International Finance” i själva verket representerar är en av de frågor som ingår i den utredning som nu måste följa.  SA, /Skrev jag alltså, 2002/.

Alltså: en svensk statlig tjänsteman gräver för Hjelmbergstorpets räkning fram dokument som ingalunda varit preciserade i ansökan, men som denne statlige Jan Lindqvist på eget initiativ påträffar: kan det här vara av intresse? Om! Med flera statliga tjänstemän i Jan Lindqvists klass vore Sverige ett annat, tro mig!

Sedan vidtog så en ganska ivrig sommarforskning. Men ärendet kom i skymundan för ”Palmegåtan – mot en lösning”, dags att ta fram materialet? Onekligen. Helt tyst har varken ärendet eller jag varit under mellantiden, jag har bl a en gång farit ut till Arlanda och av Jan Lindqvist fått komplett uppsättning ifyllda blanketter, vilket visar sig vara ytterst värdefullt när jag nu, den 22 november 2002, sätter mig att försöka systematisera.

Och det jag nu alltså hittar är detta:

Det visar sig att två västerifrån kommande flygplan (läs det föregående, gå igenom och jämför: viss självverksamhet är oundviklig!) har landat på Arlanda, ett före och ett efter Estonias förlisning, varefter båda flugit från Arlanda efter förlisningen.

Nå. Än sen då? Det behöver ju inte finnas någon koppling till Estonia? Neej, fast:

Nr 1  De här två planen är de enda plan Jan Lindqvist hittar som tillnärmelsevis uppfyller de kriterier som skulle kunna gälla ett par ”Estoniaplan”,

Nr 2  Planen tillhör inget reguljärt trafikflygbolag;

Nr 3  Inga andra plan av denna typ noteras, annat än just före och efter Estonias förlisning.

Nå, så här mycket har jag kanske vetat hela denna höst. Men det är först när jag denna fredag i november /2002/ sätter mig ner och försöker systematisera min Arlanda-dossier som jag upptäcker det faktum som för mig ter sig avgörande. Nämligen

Att två västerifrån kommande flygplan anländer till Arlanda omedelbart före resp omedelbart efter Estonias förlisning för att, efter förlisningen, båda återvända västerut, då medförande nio passagerare vilka ej funnits med i planen på vägen till Sverige.

Nio passagerare – vilka nio passagerare? Ja, nu spekulerar jag. Men jag spekulerar onekligen mot en klar faktabakgrund medan mina föregångare tvingats arbeta med obestyrkt hypoteser. Det  h a r  kommit ett lastplan och dessutom ett mindre plan (en Gulfstream IV, samma typ som Göran Perssons regeringsplan). Och nio passagerare, än så länge oidentifierade, h a r  följt med de båda planen västerut.

Vilka nio? Ja naturligtvis går mina tankar till just de nio personer – kanske ytterligare någon – som uppgetts ha följt Estonia till botten, men som enligt bl a Jutta Rabes och mina efterforskningar kan ha överlevt och sedan transporterats bort, kanske västerut: Viktor Bogdanov, Kaimar Kikas, Lembit Leiger, Tiina Müür, Avo Piht, Meos Tiit, Kalev Vahtras, Hanka-Hannika Veide, Hannely Veide. 

Detta skeende har, fram till nu, varit mycket hypotetiskt. Men i dag? Då förekomsten av två flygplan på Arlanda kan preciseras, då nio passagerare på ett ytterst okonventionellt sätt svischats bort västerut – börjar inte hypoteser närma sig fakta?

OK. Säg inte klara fakta ännu. Men låt mina uppgifter (mina och Jan Lindqvists!) bli en signal till Mona Sahlin och hennes fögderi inom näringsdepartementet, till statens haverikommission, till den militära underrättelsetjänsten MUST (alla tre instanserna sedan många veckor informerade av PALME-nytt) att för en gångs skull göra någonting i ämnet Estonia! (jag sliter på utropstecknen.)

Det är en bisarr situation att en ensam journalist ute i ett sönderblåst Uppland ska ta på sig hela ansvaret för ett research- och forskningsarbete som självfallet borde bedrivas av horder av experter från Rosenbads eller Lidingövägens horisonter. Så gör något!

Särtryck av denna artikel för PALME-nytt nr 9/2002 faxas i dag den 22 november 2002 till Sahlin, SHK och Must, med anhållan om omedelbar kommentar! (Det fick bli sista utropstecknet.)

Sven Anér  -  ESTONIA – nya sanningar

Nu lägger jag till, den 11 december 2010: Det känns skakande, omskakande, att efter så många år än en gång gå i clinch med dessa ständigt lika olösta frågor. Tidigare på bloggen i dag ligger annat ESTONIA-material, med händelserna framförda till i dag. Jag ska bara avslutningsvis kommentera, då och i dag:

När affären med de båda egyptierna som hämtades från Bromma av maskerade CIA-män var aktuell var ”min egen” ESTONIA-hämtning hyperaktuell, men inget medium drog parallellen. Ett spännande arbete på denna egyptierhämtning lades ner av TV 4-Nyheterna, ett av de många medier som jag, med mössan i hand, har försökt intressera för denna hemska tragedi, men TV 4 var inte roat; jag betraktades enbart som ett irriterande och störande element ur allmänheten, inte som en initierad yrkesjournalist. Det kändes bittert.

I dag har mer och mer kommit fram om CIA:s snart klassiska ”snatches”, men ändå är det tyst om affären ESTONIA: var finns de nio estländarna ur ESTONIAS besättning? Varför just endast estländare? Varför inga svenskar? Vad har hänt med kaptenen Avo Piht? I Estland har intresset för denna svarta sak aldrig fått dö, men Sverige utmärker sig genom att aldrig informera, aldrig svara, aldrig bry sig – kunde det vara dags nu?

Jag minns, som jag skriver på annan plats, Sirje Pihts sorg. Det är svårt att sörja en saknad man. Det är svårt att leva i ovisshet. Men det allra svåraste måste vara att känna sig övertygad om att mannen lever men aldrig kommer tillbaka.

Om detta har inte stått en rad i den tidning du får i din brevlåda. Ring nyhetschefen och fråga.

Sven Anér

PS: Signaturen ”Nisse” skriver i Aftonbladet den 11 december:

Det är inte Julian Assange, och inte Wikileaks, utan vi alla som riskerar bli de verkliga offren om detta tillåts fortgå. Händelserna illustrerar möjligen vad som händer de mediaredaktioner som inte efterlever den amerikanskdikterade självcensur som anses självklar i det svenska offentliga livet, och som ytterligare belysts av de senaste dagarnas telegramläckor.

Läs ”Nisse” två gånger! SA.